onsdag 18 september 2013

Bio: Paradis: Hopp

Foton copyright (c) TriArt Film
Då är vi framme vid tredje och sista delen i österrikaren Ulrich Seidls PARADIS-trilogi, som inleddes med PARADIS: KÄRLEK och följdes upp med PARADIS: TRO. Två oerhört kritikerhyllade filmer. Själv ställde jag mig mer tveksam till dem. Den här typen av film är ju inte riktigt min kopp te - och även om de till innehållet är intressanta, blir de lite saggiga med till synes improviserade scener som håller på alldeles för länge.
PARADIS: HOPP är kanske något, ähum, vågar jag skriva lättviktigare? Det blir liksom en ordvits i det här fallet. Nå, den är i alla fall inte lika mörk och tragisk som de tidigare filmerna. I centrum den här gången står den unga tonåringen Melanie (Melanie Lenz), dotter till kärringen som åkte på sexresa till Kenya i KÄRLEK, och den religiösa kärringen i TRO är Melanies moster. Melanie är fet. Smällfet. En redig knuda. Nej, hon är ingen lättviktare. Därför ska hon skickas till ett bantningsläger.
Detta bantningsläger är fullkomligt fantastiskt. Kala, sterila miljöer och den manlige ledaren drillar ungarna som vore han en SS-officer. Han ler aldrig, blåser i visselpipa, och tjocksmockarna gör sitt bästa för att gymnastisera.
Absolut bästa scenen är när de ska slå kullerbyttor i en lång rad. Uj. De rullar runt på madrassen likt döende valar. I en annan scen ska de hoppa i en bassäng. En av gossarna har ett par exemplariska manboobs.
Melanie är oskuld och blir snabbt kompis med den något äldre Verena (Verena Lehbauer). Verena älskar att prata om sex. Ibland har tjejerna fester på sitt rum. De äter choklad, dricker öl, röker och snurrar flaskan till ledaren dyker upp och straffar dem.
På lägret finns också en namnlös läkare spelad av 53-årige Joseph Lorentz. Av någon anledning blir Melanie störtförälskad i läkaren. Hon besöker ofta hans mottagning, hon börjar att följa efter honom, och han verkar dras till henne. Men han är ändå tveksam. Något Melanie inte begriper.
De första två filmerna i serien innehåller en del kontroversiella scener med till exempel grafiskt sex. Något sådant får vi inte se i HOPP - vilket troligen beror på att flera av huvudpersonern är minderåriga. Däremot tenderar filmen emellanåt att se ut som härligt sunkig super 8-porr från 70-talet. Till exempel när läkaren följer efter Melanie, som lockar in honom i en skog vid stranden. Skön snubbe, den där läkaren. Barfota i loafers.
I en annan scen krökar Melanie och Verena loss, de hinkar småflaskor med Jägermeister. Varifrån kom de flaskorna? Och annan sprit och alla cigarretter? De rymmer och går på en konstig nattklubb, där de kommer in utan problem och dansar och har sig.
Just det, en scen som nog är bättre än kullerbyttescenen är när lägertjockisarna radas upp och tvingas sjunga "Klappa händerna när du är riktigt glad" med ny text: "Klappa fettet"! Och så daskar de sina lår, rumpor och magar.
Lyteskomik. På tyska. Jag gissar att det inte är meningen att man ska tycka att det här är lika roligt som jag gjorde.






(Biopremiär 20/9)

-->



1 kommentarer:

Doktor Sömn sa...

Hehe, härlig recension. Jag fylls av nostalgi eftersom texten får mig att tänka på en gammal NST-artikel du skrev om Nunnefilmer (som även fanns på gamla goa UDO-sidan).
Keep up the good work.

PS. Angående att Jennifer Aniston blommat upp till en riktig MILF - jag vet inte om jag är helt 100 men jag tror att eftersom MILF står för Mother I Like to...ha skoj med, så antar jag att kvinnan måste ha barn, vilket fröken Aniston inte har.
Grann är hon i alla fall :)

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx