Bio: Jag är Zlatan

Foton copyright (c) Mark de Blok & Carolina Romare 

Tidigare i år skrev Sydsvenskan att Malmö Kommun inte gått in med pengar i långfilmen JAG ÄR ZLATAN. Tidningen delade länken till artikeln på sin Facebooksida. Jag brukar sällan läsa kommentarer till nyhetsartiklar på Facebook, det känns som att skåda in i helvetet, men det här gången gjorde jag det. Och - det var ingen hejd på Zlatan-hatet! En lång rad malmöbor skrev ungefär samma sak. Zlatan är en jävla svikare! En förrädare! Det är bra att Malmö inte gick in med pengar!

I Frankrike är Zlatan av allt att döma mer populär - där finns det serier om honom. En hel rad olika serier, faktiskt. Inga av dessa har getts ut på svenska, vad jag vet. Och nej, jag har inte läst dem.

(Klicka för större.)

JAG ÄR ZLATAN skulle haft biopremiär den 14:e januari, men då stängdes landets biografer på nytt, på grund av pandemin. Jag hörde att man redan hunnit duka upp inför galapremiären i Stockholm, när biografen plötsligt tvingades stänga.

Filmen bygger på David Lagercrantz' bok "Jag är Zlatan", utgiven 2011, som sålt över en och en halv miljon exemplar världen över. Regissör är Jens Sjögren. Han gjorde en märklig långfilm 2012, LYCKA TILL OCH TA HAND OM VARANDRA, utöver denna har han gjort avsnitt av TV-serier.

Jag har ingen större koll på Zlatan Ibrahimovics liv och karriär, här i Sverige spelade han ju i fel lag, men det har förstås varit svårt att undgå honom. Efter att ha sett den här filmen kan jag inte påstå att jag vet så mycket mer om honom. Det är alltid lite problematiskt när filmbiografier handlar om människor som inte bara fortfarande är i livet, utan även fortfarande är verksamma. Så är ju fallet med Zlatan. Då går det inte att skildra huvudpersonen hur man vill. Större delen av filmen handlar om honom som 11-åring 1992 och som 17-åring 1998. Detta inramas av scener från Holland och tiden i Ajax, innan han blev klar för Juventus 2004.

Enligt den här filmen var Zlatan en jävligt störig unge som barn. Han är fruktansvärt störig i dessa scener, och jag lider med hans kämpande lärare. Jag tänker på min egen tid som lärarvikarie på 90-talet, då jag ibland ville hiva ut vissa ungjävlar genom fönstret. Som tonåring är han mindre störig, men desto mer våldsam. I Holland går han mest omkring och skriker "Fuck!".

JAG ÄR ZLATAN är en rätt sympatisk film - det går liksom inte att tycka illa om den här filmen. Huvudpersonen är jobbig, men det är rätt trevligt att titta på. Här finns ingen större dramatik, inga storslagna scener, det är ingen hjälteskildring av amerikanskt snitt. Zlatans mörkaste sidor har plockats bort. Filmen känns lite grann som en svensk TV-serie från 1970-talet.

Skådespelarna är överlag bra, tycker jag. Debuterande Dominic Andersson Bajraktati och Granit Rushiti gör slatan i olika åldrar. Han byter dialekt en aning när Rushiti tar över som den lite äldre Zlatan. Vad som är positivt är att de rollfigurer som inte är från Rosengård faktiskt pratar skånska. Personalen på Malmö Borgarskola pratar precis så som en viss typ av kvinnor med läraryrken gör. Håkan Bengtsson spelar tränaren Nils-Åke, som har en härligt malmöitisk attityd - det dröjer till slutet av filmen innan han ler för första gången. Jag ser att han visst bor i Landskrona. Den här filmen är ohyggligt mycket bättre än TV-serien ÅSHÖJDENS BK från 1985 (men inte lika rolig).

90-talets Malmö skildras som riktigt grått och trist. Lägenheterna i Rosengård är tradiga. De äter makaroner. Zlatan bor hos sin morsa, som bråkar en hel del, han flyttar till sin farsa, som bråkar han också.

Vill man se Malmömiljöer får man inte se speciellt mycket. Större delen utspelar sig i höghusområden i förorten, men när de är inne i centrum, är det alltid mörkt, ofta närbilder på skådespelarna, bakgrunden är ur fokus, och ibland är det filmat en aning ur grodperspektiv. På så sätt undviker man att filma skyltar och annat som inte fanns på 90-talet. Royals ljusskylt är nog den enda skylt vi ser. Många exteriörer undviks - de är inne på ett snabbmatställe, de är inne på IKEA. De passerar Pågens bageri, som har fel skylt - den nya loggan, som vi ser i bild, började användas 2004.

Nu väntar jag på filmen JAG ÄR SONNY. Ett toppraffel om Landskrona BoIS. Då kan ju Håkan Bengtsson vara med igen!

 

 

 

 

(Biopremiär 18/3)