fredag 8 oktober 2021

Serier: Ugly 3: Bortom all ära och Redbergsplatsen

UGLY3
"BORTOM ALL ÄRA OCH REDBERGSPLATSEN"
av Joakim Lindengren
Kartago


När Joakim Lindengren slog igenom på 1980-talet med sina vildsinta, bisarra, och anarkistiska serier i Horst Schröders tidningar, tänkte vi - åtminstone jag - att det här är ju otroligt mycket bättre än den där konstiga ensidan Lindengren debuterade med i sista numret av tidningen Svenska Serier. När Lindengren ett antal år senare skapade Kapten Stofil, tänkte vi - åtminstone jag - att det här är ju mycket bättre än de där bisarra serierna i Horsts tidningar. Och när Lindengrens senaste skapelse Ugly dök upp häromåret, tänkte vi - åtminstone jag - att det här är ju bättre än Kapten Stofil.

Okej, det där är en sanning med modifikation: jag har fortfarande inte läst det första albumet om privatdeckaren Ugly. Men - i december förra året recenserade jag det andra albumet, min text finns HÄR. Dessutom är Kapten Stofil fortfarande bra. De tidiga 80-talsserierna har jag dock inte läst om på evigheter, men jag citerar dem fortfarande.

"Bortom all ära och Redbergsplatsen" är ett album som gjorde mig ställd. Jag visste inte vad jag skulle skriva om det. Jag vet fortfarande inte vad jag ska skriva om det.

... Detta beror på att "Bortom all ära och Redbergsplatsen" är ett av de bästa seriealbum jag någonsin läst. Visst, nu låter det som om jag tar i och överdriver - men det här är en fantastiskt skapelse, på de flesta sätt.

Handlingen är udda: Ugly Mareowl behöver semester och lämnar Göteborg. Han åker upp till Strömsund i Jämtland. Där visar det sig att det pågår en rymdinvasion. Rymdvarelser kliver upp ur böndernas salladsodlingar. Superskurkkollektivet Moder Jords härskare har kanske något med det hela att göra.

Det är en märklig historia Ugly hamnar i. Berättelsen består mest av en rad mystiska händelser. Men det är vansinnigt roligt - och det är hänförande vackert.

Antalet rutor är litet, de flesta sidor har två lika stora rutor, en del sidor bara en enda stor ruta. Bilderna är målade och något alldeles otroligt stämningsfulla. De är sanslöst skickligt utförda. Trots att detta är en lättläst serie, tog det sin lilla tid för mig att läsa serien, eftersom jag stannade kvar vid varje enskild bild. 

Det är en lång serie tavlor. Målningar. Men vad som också är intressant, är att många av de enskilda rutorna fungerar som en fristående skämtteckning. Medan jag läste albumet, fotograferade jag av vissa rutor och skickade till kompisar, vilket uppskattades och väckte intresse.

Albumet innehåller mängder med referenser till populärkultur, hårdkokta deckare, science fiction-filmer, thrillers, och en massa annat. Det är ett roligt album - och ett vansinnigt fascinerande album. Det är konstnärligt framstående. Jag är imponerad.

... Och jag vet inte vad jag ska skriva mer än det här. Jag kan ju liksom inte sitta här och återge vad som sker i albumet. Ni får helt enkelt skaffa det själva. Jag gissar att ni kommer att hålla med mig.


0 kommentarer:

Skicka en kommentar