Jag har inte läst det första albumet om privatdeckaren Ugly, vilket kom förra året, men på baksidan till detta andra album citeras den gode Sture Hegerfors, som hävdar att konstnärligt har Joakim Lindengren aldrig varit bättre än här. Efter att ha läst "Pungdjävlar" håller jag med Sture.
Konstnärligt sett är detta något av det bästa i serieväg som någonsin kommit ut i Sverige. Verkligen! "Pungdjävlar" är ett enastående vackert och fascinerande seriealbum. Jag har följt Lindengren sedan hans debut 1982 i det sista numret av den första omgången av serietidningen Svenska Serier; en serie jag kommer ihåg eftersom jag tyckte den var konstig. Jag följde Lindengren under 80- och 90-talen, då han gjorde sjövilda, spretiga serier i Horts Schröders tidningar, jag läste Kapten Stofil från starten, och jag noterade en ständig utveckling på flera plan; estetiskt och innehållsmässigt. Med Ugly har han nått en ny topp. (Jo, Joakim Lindengren är en vän till mig, men jag är inte mutad för att skriva det här. Den enda gång jag jobbat åt honom fick jag betalt i môskaser.)
Jag vet inte riktigt i vilket fack jag ska placera "Pungdjävlar". Detta är något slags kombination av hårdkokt deckare för vuxna - och barnbok. En barnbok kryddad med parodiska- och satiriska inslag, och med referenser och ordvitsar som går barn över huvudet.
Punkbandet The Bollocks har blivit av med sin replokal. Ja, inte bara replokalen. Hela kvarteret - kvarteret Karpen - har försvunnit! Privatdeckaren Ugly Mareowls beger sig ut för att lösa mysteriet. Han vandrar runt i den neonblänkande storstadsnatten och letar upp diverse misstänkta figurer han förhör.
"Pungdjävlar" är en blandning av Raymond Chandler, Edward Hopper, Jan Lööf och Sven Nordqvist. De målade serierutorna är stora, Lindengren använder sig ofta av helsidor, och detaljerna är många - jag upptäckte ofta att jag fastnat på en sida och satt och beundrade den och letade detaljer en lång stund, innan jag gick vidare. Något som gör det här till en lättläst bok det tar tid att läsa. Färgerna är mörka och varma, miljöerna är stämningsfulla och fantasieggande. Dialogen är klurig och rolig. Ugly berättar äventyret i Jag-form, som i en gulnad deckare av Mickey Spillane.
När jag var en liten glytt älskade jag bilderböcker med massor med detaljer på sidorna; böcker jag hela tiden hittade nya saker i. Nu är jag en medelålders man - men jag gillar fortfarande sådana böcker!
"Pungdjävlar" är en fantastisk bok som bör finnas under varje gran i varje hem i jul. Firar man inte jul, kan man säkert lägga den någon annanstans. Efter att man själv läst boken, förstås.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar