Bio: November Man

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Det är bara att konstatera att det numera är gubbar som visar var skåpet ska stå i actionsvängen. Folk som Liam Neeson (62) och Denzel Washington (60 senare i december), och här kommer nu Pierce Brosnan, 61, och är hårdare än de två förstnämnda gubbarna tillsammans. COCKTAIL-regissören Roger Donaldsons NOVEMBER MAN, som heter så i förtexterna, men THE NOVEMBER MAN på den amerikanska affischen, är dessutom en actionfilm som känns härligt gammaldags - om man nu kan kalla filmer som är ett par decennier gamla för gammaldags.

NOVEMBER MAN, som bygger på romanen "There are no spies" av Bill Granger, är en spionhistoria med ett så kallat "convoluted plot", en invecklad intrig - rättare sagt; intrigen är väl egentligen inte invecklad, men man får hålla tungan rätt i mun för att hänga med i svängarna. Å andra sidan räcker det att veta vilka som är goda och vilka som är onda - och vilka som befinner sig någonstans däremellan.

Pierce Brosnan spelar CIA-agenten Peter Devereaux, som gick i pension 2008, Luke Bracey gör hans unge lärling och arvtagare David Mason, och dessa två befinner sig någonstans mellan ont och gott. De är professionella mördare åt staten, de är stenhårda, iskalla, lämnar alla mänskliga känslor hemma, och lyder order.

Fem år efter att ha lämnat CIA anlitas Devereaux för att rädda skinnet på en rysk kvinna; Natalia (Media Musliovic), som spionerar på en mäktig ryss som kandiderar till president och som tros ha begått krigsförbrytelser i Tjetjenien. Natalia visar sig vara mor till Deverauxs hemliga dotter, allt går fel, CIA vet inte om att Deveraux ryckt in, och Mason skjuter ihjäl Natalia. Nu jagar alla varandra; amerikaner mot ryssar, Devereaux mot Mason, "Killer Vs Killer," som det står i biotrailern. Före detta Bondbruden Olga Kurylenko (som borde få spela Modesty Blaise någon dag) dras in i handlingen i egenskap av en tjej vars familj mördats av krigsförbrytaren. Belgrad demoleras när Deveraux och Mason röjer loss.

Donaldsons film skiljer sig från de flesta av dagens actionfilmer. Det här är ingen snäll PG-13-film riktad till unga tonåringar, som FAST & FURIOUS-serien. Det är ingen pastisch, som JOHN WICK. Den är inte lite arty, som THE EQUALIZER. Det är ingen komedi, som MACHETE. Actionscenerna är inte sönderklippta, som i Bourne-filmerna - här ser man vad som händer. Ska jag beskriva NOVEMBER MAN med ett ord, blir det "toppraffel". Det här är en traditionell agenthistoria och en robust actionfilm - och den är underhållande och stenhård.

Pierce Brosnan ler inte en enda gång. Han dricker mängder av whisky, oftast sveper han välfyllda glas. Blodet sprutar i mängder. Hjältar går tufft mot kameran medan bilar i bakgrunden exploderar. Vi får actionscener i slowmotion. Här finns ett slagsmål i ett pannrum, vilket alltid är ett plus. Luke Bracey kastar sig i sidled när han skjuter och han ligger med söta grannflickan. Brosnan besöker en strippklubb, komplett med en lesbisk akt på scenen. Amila Terzimehic spelar en rysk hitwoman som värmer upp innan hon spänstigt går ut och dödar folk. Olga Kurylenko, som är vacker som en solnedgång, spelar "Gnossienne No. 3" av Satie på piano och i eftertexterna står det "Performed by Olga Kurylenko".

Grabbfilm?

Javisst är det här en grabbfilm! Och jag gillar den. Vi är inte bortskämda med sådana här filmer nuförtiden. Det är säkert lite si och så med logiken här och Pierce Brosnans superagent är väl aningen för osannolikt skicklig på precis allting, men varför ska man bry sig om sådana petitesser?

Pierce Brosnan är filmens verkställande producent och Yves Saint Laurent har produktplacerat ett par svarta pumps, som Olga slänger i en papperskorg.

Gillar man inte actionfilmer bör man förstås hålla sig borta. Om man nu inte är en sådan där som ser dem ändå för att sedan sitta och spy galla över hur usla, dumma och hemska alla actionfilmer är.

 

 

 

 

(Biopremiär 5/12)