Foton copyright (c) Scanbox
Ibland – rättare sagt: ganska ofta – är det svårt att förstå sig på svensk filmpolitik och på hur svenska filmdistributörer resonerar.
I juli förra året, det vill säga för tretton månader sedan, recenserade jag ALENA. Den visades då på TV i en timslång version. Jag satte då inget betyg, jag brukar inte betygsätta TV-filmer; i texten skrev jag att betyget får vänta till biopremiären – om jag orkar se om filmen.
Bioversionen av ALENA pressvisades i måndags – och nej, jag orkade inte se om den. Min recension av TV-versionen hittar du HÄR – medan ett betyg finns här under. Jag har svårt att tänka mig att den längre versionen skulle få mig att ändra min uppfattning.
Som så många andra svenska filmer, är ALENA finansierad med bidragspengar. Filmen är en del av projektet Moving Sweden. För att utlovade pengar ska kunna inkasseras, måste filmen upp på bio en sväng. Trots att den redan TV-visats.
När det gäller skräckfilm är Sverige fortfarande något av ett u-land. Det känns som att bolag och institut inte förstår att skräck är en genre som faktiskt går att sälja över hela världen – till skillnad från det mesta annat i filmväg som produceras i det här landet. Men självklart är det svårt att sälja en film som inte håller långfilmslängd.
Jag har svårt att förstå varför de inte klippte ihop långfilmsversionen på en gång och lät den gå upp på bio förra året, för att sedan visa den på världens alla genrefilmfestivaler, sälja den på marknader, släppa den på DVD och VOD, för att sedan slutligen TV-visa den. Det vore förstås det mest logiska.
Inför biopremiären har den timslånga TV-filmen förlängts till 83 minuter. Frågan är vilka som kommer att se ALENA på bio. De som älskar den tecknade serien som filmen bygger på lär kanske göra det, men de är inte tillräckligt många för att göra filmen till en biosuccé. Den unga målgruppen har antagligen redan sett filmen gratis på TV – varför ska de betala 115 kronor för att se den en gång till? Även om den är 23 minuter längre. Kvar finns de som inte sett den och som inte tillhör målgruppen – och de lär inte springa benen av sig. Här i Göteborg visas filmen i en salong; en av Bergakungens minsta, och man nöjer sig med en föreställning om dagen.
Om bioversionen gått upp för ett år sedan, hade salongerna antagligen varit fler och större. Jag väntar med att se den långa versionen tills den släpps på DVD.
(Biopremiär 19/8)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
–>
http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
(function(){function pw_load(){
if(arguments.callee.z)return;else arguments.callee.z=true;
var d=document;var s=d.createElement(‘script’);
var x=d.getElementsByTagName(‘script’)[0];
s.type=’text/javascript’;s.async=true;
s.src=’//www.projectwonderful.com/pwa.js’;
x.parentNode.insertBefore(s,x);}
if (window.attachEvent){
window.attachEvent(‘DOMContentLoaded’,pw_load);
window.attachEvent(‘onload’,pw_load);}
else{
window.addEventListener(‘DOMContentLoaded’,pw_load,false);
window.addEventListener(‘load’,pw_load,false);}})();
| Ads by Project Wonderful! Your ad here, right now: $0 |
TOPPRAFFEL! 