tisdag 1 september 2015

Bio: Insidan ut

Bilder copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
"Inside out" är det engelska uttrycket för "ut och in" - något folket på Disneys svenska kontor inte verkar känna till. Således har Pixars nya film INSIDE OUT fått titeln INSIDAN UT i Sverige. Typiskt - när man för en gångs skull ger en film en svensk titel, så blir det fel.
INSIDAN UT har regisserats av Pete Docter (MONSTERS INC, UPP) och Ronaldo Del Carmen, och filmen har fått väldigt bra kritik. Efter att ha sett filmen har jag lite svårt att förstå varför - jag tycker att det här är en av de sämre Pixarfilmerna, och att den snarare är lite krystad och konstig, än rolig. Dessutom blir den mot slutet amerikansk på det där äckliga sättet.
Filmen utspelar sig inuti huvudet på Riley, en 11-årig flicka som tillsammans med sina föräldrar flyttar till en ny stad. Detta väcker känslor i flickan; hon längtar tillbaka till det förra hemmet och kompisarna hon hade där. Dessa känslor och Rileys beteende förklaras av några figurer som "styr" flickan. Det är Glädje, Avund, Vrede, Avsky och några till. I deras kontrollrum finns en massa klot som innehåller alla Rileys minnen. Utanför kontoret finns de olika personlighetsöarna, längst till höger ligger Knäppgöksön och längst till vänster Familjeön.
Plötsligt råkar Glädje och Avund sugas ut ur kontrollrummet. De hamnar i okända delar av Riley, och medan de kämpar för att ta sig tillbaka, försöker de övriga känslorna styra Riley. Det går inget vidare. Riley blir sur, tyst och planerar att rymma hemifrån. Glädjes och Avunds väg blir allt svårare och snart börjar personlighetsöarna att rasa ihop. Endast en ö återstår; den viktigaste - och eftersom det här är en amerikansk film är det Familjeön. Familjen är förstås viktigast av allt. Där finns räddningen. Kul att veta för alla de ungar världen över med trasiga familjer eller som kanske inte har någon familj alls.
INSIDAN UT är ett försök att förklara hur en människa funkar. Jag har ingen aning om huruvida små barn begriper det här. Det är möjligt att de tycker att det hela är glasklart, vad vet jag. Själv tycker jag alltså mest att det är krystat.
Animationstekniskt är det här förstås utmärkt. Här finns en del kul inslag, som till exempel en TV-studio där man skapar drömmar, men som helhet tycker jag inte att det här är speciellt roligt, och ibland blir det lite för sentimental.
Före huvudfilmen visas en kortfilm om en sjungande, kärlekskrank vulkan. Det är lika bra som det låter.
 







(Biopremiär 28/8)



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx