Bio: Avengers: Age of Ultron

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Det påstås att THE AVENGERS är den tredje mest inkomstbringande filmen i historien. Riktigt hur de har räknat vet jag inte; om uppgiften bygger på valutakurs, årtal, antal besökare, biljettpriser och så vidare. Det låter ju lite osannolikt att den här filmen skulle ha lockat mer folk än tidigare, mer kända kioskvältare. Men – filmen lockade onekligen horder till biograferna. Exakt vad som lockade är svårare att säga; vad det var som fick folk att gilla filmen så oerhört mycket. Själv minns jag ingenting alls av filmen – mer än en scen där Hulk dunkar Loke i golvet. Jag tyckte att det var en rörig, stirrig och ointressant historia. Jag gillade de första filmerna om Iron Man, Thor och Captain America, men när dessa herrar plus ytterligare några figurer mötte upp i en och samma film blev det overkill.

Självklart var det tvunget att Avengers skulle återvända, och här har vi dem igen i en film vars titel får mig att tänka på tvättmedel. ”Har du provat nya skonsamma Ultron?”. Fast det visar sig att Ultron är en artificiell intelligens uppfunnen av Tony ”Iron Man” Stark (Robert Downey Jr) och Bruce ”Hulk” Banner (Mark Ruffalo). Stark och Banner fick aldrig Ultron, som var tänkt att skapa fred på Jorden, att fungera, men medan alla superhjältar är på fest (på vilken Stan Lee blir full på asagudarnas snaps) vaknar Ultron till liv. Det visar sig att han blivit både ond och supermäktig. Han tar sig in i en robotkropp och beger sig genast ut för att leva jävel. James Spader gör Ultrons röst.

Samtidigt har den illasinnade organisationen HYDRA skickat iväg de ryska tvillingarna Wanda och Pietro Maximoff (Elizabeth Olsen och Aaron Taylor-Johnson), bättre kända som Scarlett Witch och Quicksilver, för att utplåna The Avengers. Quicksilvers superkraft är att han kan springa skitfort – han är med andra ord en kopia på Blixten från DC:s universum. Vad Scarlett Witch kan göra är lite oklart. Det ser ut som om hon dansar väldigt långsamt medan röda ljussken strömmar från hennes händer. Hon han fippla med folks hjärnor så att de ser syner, men senare i filmen verkar hon kunna göra lite allt möjligt. I serietidningarna bär Röda häxan baddräkt och en skojig huvudbonad, i filmen har hon vanliga kläder. Synd. I den här filmen, som för övrigt regisserats av Joss Whedon, är Quicksilver en rätt blek typ, både till karaktär och utseende. Trist kille.

Scarlet Witch och Vision i serietappning.

De här ryska supertvillingarna upptäcker efter ett tag att det inte är Avengers som är fienden – så de sällar sig till hjältarna. Dessutom gör ytterligare en figur entré – Vision (Paul Bettany). Jag har inte läst speciellt mycket Marvelserier, förutom Spindelmannen, så jag har inte järnkoll på alla hjältar och skurkar. Jag minns att Vision ibland dök upp i de serier Atlantic publicerade i Sverige, men jag blev aldrig klok på vem han var och vilka hans krafter var. Nu får jag veta att det handlar om ytterligare en artificiell intelligens i en annan robotkropp. Fast Vision är god.

Precis som förra gången är den här filmen rätt rörig. Handlingen försvinner i alla bombastiska actionscener. Jag har väl blivit gammal, men filmen är mycket intressantare och roligare när superhjältarnas privatliv skildras. Stackars dr Banner är en väldigt sympatisk person, och minsann om inte den kyliga Black Widow (Scarlett Johansson) har gått och blivit kär i honom. Kapten Amerika (Chris Evans) mobbas för att han inte gillar när folk svär. Thor (Chris Hemsworth) gillar sitt partytrick som involverar Mjölner. Och så visar det sig att Hawkeye (Jeremy Renner) har både fru, barn och hus på landet, där hjältarna kan koppla av och hugga ved.

… Och precis som förra gången känns det lite fånigt att Black Widow och Hawkeye ingår i Avengers – de har ju inga superkrafter. Okej, det har inte Tony Stark heller; han fuskar med en dräkt, men Svarta änkan är ju bara en karatesparkande donna med pickadollor, medan Hawkeye är en snubbe som är duktig på att använda pil och båge. Det fåniga i det sistnämnda påpekar även Hawkeye i en scen. När jag var barn undrade jag varför Läderlappen var med i Lagens väktare – vad skulle lagväktarna med en kille utan superkrafter till?

AVENGERS: AGE OF ULTRON är som ofta är fallet alldeles för lång; 141 minuter. Den är dock hyfsat underhållande och ibland rätt rolig – det är förstås för det mesta Robert Downey som står för humorn. Ibland är det svårt att hänga med i de långa actionscenerna – till stor del beroende på att hjältarna är alldeles för många. Vem gör vad var då någonstans? Vad händer? Varför? Mängder av byggnader stryker med, och det är både hjältar och bovar som står för destruktionsorgierna.

Andy Serkis har en liten roll som ond sydafrikan, Stellan Skarskård figurerar som hastigast, Idris Elba medverkar i en drömscen, SHIELD-agenterna Nick Fury (Samuel L Jackson) och Carter (Hayley Atwell) återkommer förstås, och alldeles på slutet uppenbarar sig Falcon (Anthony Mackie) under ett par sekunder. Sitter man kvar under eftertexterna får man även se Josh Brolin i lila upplaga.
Den här filmen lär säkert bli en gigantisk kioskvältare den med. Jag tror nog mer på BATMAN V SUPERMAN: DAWN OF JUSTICE, som dock kan bli precis hur som helst. Och om inget annat är det nu klart för en andra säsong av den utmärkta TV-serien DAREDEVIL.

(Biopremiär 22/4)