fredag 29 april 2011

Bio: Thor

 Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Att jag älskar tecknade serier torde vara välbekant vid det här laget - jag menar, jag är ju trots allt ledamot av Svenska Serieakademin. Och jag växte upp med bland annat superhjälteserier. Men - jag kan väl inte påstå att jag har något större förhållande till Marvels hammarviftande Thor, som skapades 1962 av Stan Lee och Jack Kirby. Jag har liksom aldrig riktigt läst den serien. Thor har aldrig haft sin egen serietidning här i Sverige, och när jag läste superhjälteserier som mest på 1970- och början av 80-talen, kunde det på sin höjd hända att Thor dök upp som utfyllnad i någon annan Marvelhjältes tidning. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Thor var en ganska konstig serie, det var för mycket kosmiskt mumbo-jumbo, och Thor själv såg allt lite jönsig ut; han passade inte riktigt in med de andra hjältarna.

När jag tänker på Thor - eller snarare Tor, som ju vi svenskar kallar honom - ser jag inte Marvels guldlockige superhjälte framför mig.  Som liten glytt läste jag några av de ursprungliga nordiska gudasagorna, jag minns att jag lånade barn- och ungdomsböcker med sådana på biblioteket, och jag tyckte att berättelserna var rafflande och fräsiga - åtminstone i de versioner jag läste. Men den Tor jag först kommer att tänka på, är figuren i dansken Peter Madsens albumserie Valhall, som började 1978 och avslutades 2010 med volym 15. Detta är en enastående serie och Madsen tilldelades 2010 Seriekadamemins Adamsonstatyett för bästa internationella serieskapare - mycket välförtjänt. He he, det slog mig just att jag 1979 eller '80 vann det första Valhallalbumet när jag röstade i ett nummer av Svenska Serier. Det var Semics version som gick under namnet Valhalla som jag fick.
År 1992 besökte Stan Lee bokmässan i Göteborg och jag gick förstås på hans seminarium och presskonferens. Lee visade en teasertrailer för den då kommande Spindelmannenfilmen som James Cameron skulle regissera - som vi alla vet sket det sig med den filmen; Sam Raimi gjorde filmen som hade premiär tio år senare. Lee sa också att den Marvelfigur han helst vill se en film om, är Thor - men en sådan film skulle bli alldeles för dyr och komplicerad att göra; kom ihåg att detta är hela nitton år sedan. Då vore det nästan omöjligt att göra en övertygande film om åskguden. Men - Stan the Man sade sig ha en idé: det vore möjligt att göra en animerad film om Thor! Så, om vi några år senare skulle läsa om den största, dyraste animerade filmen någonsin, ja då vet vi att Thor är i faggorna.
Men nej, det sket sig ju med den animerade filmen också. Nitton år senare har dock THOR slutligen haft premiär - och då förstås som spelfilm, i regi av Kenneth Branagh.

Det här är dock inte första gången Thor dykt upp på film. Redan 1966 hade han sin egen tecknade TV-serie, och i TV-filmen THE INCREDIBLE HULK RETURNS från 1988 spelas han av Eric Allan Kramer, som såg osannolikt fånig ut i sin vikingaskrud.

Nu är det som så här att när det gäller superhjältefilmer, är det inte svårt att göra mig nöjd. Jag gillar de flesta. De enda jag inte kan påstå att jag gillar, är STEEL med Shaquille O'Neal och ELEKTRA. Men jodå, jag tyckte faktiskt att CATWOMAN var rätt kul - inte bra, men kul. Herregud, jag gillar ju de två Kapten Amerika-filmerna från 70-talet med Reb Brown, och de charmiga, kortlivade Spindelmannenserien med Nicholas Hammond, även den från slutet av 70-talet. Och säg vad ni vill, men David Hasselhoff är Nick Fury!

Branaghs film kan dock inte jämföras med de ovan-
nämnda. THOR är en gigantisk, enorm film - och den är bra. Bra på riktigt.

En del tänker nog att Kenneth Branagh var ett synnerligen märkligt val för att regissera en Marvel Comics-film - men den brittiske Shakespearetolkaren säger att han läste superhjälteserier när han växte upp, och att serierna om Thor på många sätt har drag av Shakespeare. Scenerna från Asgård och Valhall är väldigt teatrala, pompösa, operaliknande - på ett bra och passande sätt! -  och handlingen kretsar mycket kring förhållandet far och son, vilket Shakespeare ofta ägnade sig åt i sina pjäser.
Den allra första rollfiguren vi får se i filmen, är Stellan Skarsgård (i närbild, till och med) som dr Erik Selvig, som tillsammans med dr Jane Foster (Natalie Portman) och hennes komiska sidekick Darcy (Kat Dennings) befinner sig mitt ute i en öken nattetid för att studera ett astronomiskt fenomen. Föga anar de att en asagud är på väg mot Jorden och kommer att trilla ner framför deras bil - bokstavligt talat.

Den australiske skådisen Chris Hemsworth är den kaxige, självsäkre Thor, vars farsa Oden (Anthony Hopkins) valt som efterträdare på Asgårds tron - något Thors vekare, introverta bror Loke (Tom Hiddleston) inte är så förtjust i (alla gudarna har förresten fått sina svenska namn i filmens undertexter - alla utom Thor). Den ambivalenta Loke har onda planer och han ser till så att de gamla ärkefienderna frostjättarna kan ta sig i i- och attackera Asgård - vilket de gör just när Thor ska tillträda som ny kung.
Thor blir vansinnig och tillsammans med sina polare anfaller han frostjättarna i deras värld - men han går för långt. Oden blir besviken och inser att Thor inte är redo att bli kung - så han sparkar ut Thor och hans hammare Mjölner från Asgård, med kursen ställd mot Jorden.
Vilsen och bort-
kommen i sin nya värld och assisterad av Jane och hennes vänner, försöker Thor - som utger sig för att vara en dr Donald Blake - få tillbaka sin hammare från agentorganisationen SHIELD (genomgående felstavat som SHEILD i undertexterna!), något som visar sig vara lättare sagt än gjort, eftersom Thor har förlorat sina superkrafter.. För att göra det hela ännu värre, har Loke tagit över regimen i Asgård och han har skickat en gigantisk metallvarielse tioll Jorden för att bli av med Thor för alltid...
Storyn i THOR är förhålandevis tunn och enkel, men jag tycker faktiskt att detta är en fördel. Ös på med fet underhållning utan att göra det hela för tillkrånglat! Och THOR är verkligen en underhållande film! Det här hade kunnat bli en exceptionellt fånig och/eller pretentiös film, men så blev det tack och lov inte. 
Branaghs film lever förstås stort på utmärkta skådisar som Skarsgård (i en stor roll), Hopkins och Portman, och vi får även se Rene Russo som Odens fruga Frigga - henne har jag saknat, jag har inte sett Russo i något på evigheter. Men hur funkar (den oerhört långe) Hemsworth? Tja, han funkar väl. Han är hyfsat charmig. Men personligen tycker jasg att det är något konstigt med hans ansikte - jag vet inte vad det är. Något med ögonen. Och ser han inte lite för barnslig ut? 
Hur som helst, jag ska inte klaga - han är ingen Robert Downey Jr, men han gör inte bort sig som åskgud.
Det är en väldig massa action i filmen, flera stora, bombastiska slag, och Branagh hanterar dessa lika väl som de dramatiska scenerna med bara dialog. Och lyckligtvis funkar även humorn i filmen - en del scener är väldigt roliga, i synnerhet när Thor stövlar in i en djuraffär och vill köpa en häst. Stan Lee själv dyker upp i sin sedvanliga cameo, den här gången är han en långtradarchaffis som enligt eftertexterna heter Stan the Man!
Okej, en grej tycker jag är lite konstig: några av asarna är asiater och afrikaner. Öh? Var kom de ifrån? Förvisso var ju vikingarna handelsmän som skaffade kontakter och vänner i stora delar av världen (de våldtog och skövlade inte överallt), men multikultigudar uppe i Asgård känns inte alls rätt, utan mer som politiskt korrekt 2010-tal.
THOR är en fantastisk film att se på. Javisst, det är skit-
mycket CGI, men resultatet är imponerande - i synnerhet Asgård och Valhall. Scenerierna, kostymerna och produktionsdesignen får mig att tänka på Mike Hodges festliga BLIXT GORDON (1980), men även en del om Tinto Brass' beryktade CALIGULA (1979).
...Synd bara att man valde att göra det här till ännu en 3D-film, den första från Marvel. Jag gissar att det inte först var meningen att det här skulle bli en 3D-film och att den konverterades efter inspelningen. 3D:n tillför ingenting alls, allt som händer är att bilden blir mörkare och aningen suddig - ett vanligt problem. Och här i Sverige får vi ju även något suddiga undertexter i knät. I det här fallet är 3D:n fullkomligt onödig, som det oftast är.
Nå, under-
målig 3D kan inte stoppa THOR från att vara en riktigt kul popcorn-
rulle. Det här är maffigt, högljutt superhjälteröj som bäst - eller nästbäst. Nej, det är ingen ny SPIDER-MAN 2 eller IRON MAN - de två bästa superhjältefilmer som gjorts - men jag kan inte annat än rekommendera THOR.
THOR är den första av sommarens fyra superhjältefilmer. De övriga är W-MEN: FIRST CLASS, GREEN LANTERN och CAPTAIN AMERICA: FIRST AVENGER. Men det är svårt att sia om hur THOR kommer att funka utanför Amerika. Ungar läser ju ínte serier idag. Vi som växte upp med serietidningar och som fortfarande läser serier är i de flesta fall över fyrtio. Få svenskar vet att det finns en superhjälteserie baserad på vår gamle asagud. Få svenskar vet vilka Gröna Lyktan och Kapten Amerika är. De flesta känner bara till Spindeln och X-Men tack vare filmerna. Och tack vare den politiska situationen ute i världen just nu, kan det kanske vara lite svårt att lansera Kapten Amerika-filmen i Europa. Jag tror inte att den hjälten går hem bland Möllankidsen. Men jag för egen del ser fram emot den - dess trailer är ju fantastisk!
Slutligen: Nej. Tyvärr spelas inte "God of Thunder" med KISS på soundtracket. Oden vet varför.
Just det: som vanligt får du inte glömma bort att stanna kvar under eftertexterna. I vanlig ordning följer ytterligare ett par scener som avslutas med en riktig cliffhanger - och Nick Fury gör sitt obligatoriska framträdande. Men det är fortfarande en kass idé att låta Samuel L Jackson spela Fury! Jag begriper inte varför man har valt honom (tydligen är Fury svart i Ultimate-tidningarna, men ändå...).
Jag ser att C-G gav THOR en etta i dagens Metro. Han måste ha gått fel och hamnat på RED RIDING HOOD. Själv sätter jag detta betyg:





(Biopremiär 27/4)

6 kommentarer:

Jimmy Wallin sa...

Äntligen kom recensionen!
Ska förhoppningsvis kunna beta av filmen nästa vecka.
THE INCREDIBLE HULK RETURNS har alltid varit min favorit av tv-filmerna med Bixby/Ferrigno, visserligen blir det mer komik än action när åskgud möter grön kroppsbyggare men underhållande är det.

Pidde Andersson sa...

Jag får väl beklaga att recensionen blev lite sen. THOR pressvisades inte, så jag såg den i onsdags kväll. Jag ägnade sedan gårdagen åt att skriva debn engelska versionen av recensionen och orkade inte översätta och bearbeta förrän nu.
Själv har jag alltid föredragit TRIAL OF THE INCREDIBLE HULK, där Hulken möter Daredevil och Kingpin.

Anonym sa...

Håller med, ÄNTLIGEN kom recensionen!
Såg också filmen i onsdagskväll och kan inte annat än hålla med. Vilken underbar verklighetsflykt Thor är.
Om Captain America är hälften så bra som Iron Man och Thor, så blir den kommande Avengers-filmen rena julafton. Åtminstone för såna som oss som lever för att bli 11 år igen i biomörkret.
/JR

Pidde Andersson sa...

Jag är gärna elva även utanför biomörkret. Så länge det inte hindrar mig från att göra saker som kräver myndig ålder.

Andreas sa...

Hogun ("Jackie Chan") ska vara någon typ av mongolkrigare som hamnat i Asgård även i serierna (han finns ju inte med i de gamla nordiska gudasagorna). Idris Elba var ändå rätt mäktig som Heimdall måste jag erkänna. Rent allmänt kändes castingen lyckad. Filmen var en fröjd att se, ville knappt att den skulle ta slut!

Pidde Andersson sa...

Visst var herr Elba mäktig i rollen, men jag förstår ändå inte grejen med med att en fornnordisk snubbe med nordiskt namn plötsligt är svart.
Att Kingpin var svart i DAREDEVIL störde dock inte, då skådisen - vad han nu heter - var perfekt i rollen.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx