torsdag 8 januari 2015

Bio: Mommy

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Kanadensaren Xavier Dolan är född 1989 och anses vara något slags underbarn. Av hans fem långfilmer har jag tidigare bara sett HJÄRTSLAG och LAURENCE ANYWAYS. Jag gillade inte någon av dem, HJÄRTSLAG kom jag inte ens ihåg att jag sett. Nu har jag sett Dolans senaste film MOMMY - och den lär jag också glömma bort inom kort.
MOMMY utspelas i ett "fiktivt Kanada". Det handlar alltså om en alternativ värld. Jord 2, om man så vill. Fast långtifrån lika frän som i en gammal serietidning från DC. I den här världen kan man visst lämna ifrån sig barn med beteendestörningar till sjukhus, det står att läsa i en inledande text. Diane (Anne Dorval) har sin femtonårige son Steve (Antoine-Olivier Pilon) i förvar på ett hem, men nu skickas han hem till morsan. Steve har beteendestörningar. Minst sagt! Han exploderar mest hela tiden; det är en oberäknelig och aggressiv slyngel, det här. Diane är stämplad som white trash och har det inte så lätt. Tvärs över gatan bor Kyla (Suzanne Clément), en stammande och lite mystisk kvinna som börjar umgås med Diane och Steve, och som snart blir något av en del av familjen. Situationen blir dock inte så mycket bättre för Diane, och Steve är inte den som lugnar ner sig.
Välkomna till öppna kanadensiska mästerskapen i överspel! Oj, vad de tar i i den här filmen. Öppningsscenerna, i vilka Diane ska framstå som väldigt trashig, är så överdrivna att det blir parodiskt. Många repliker känns märkliga och onaturliga - fast det kan ju bero på den svenska översättningen. Styltigt värre. Ett bra tag trodde jag att Diane och Kyla spelades av samma skådespelerska iförd olika peruker, men så var visst inte fallet.

För att Dianes tillvaro ska framstå som trång och klaustrofobisk visas filmen i det udda formatet 1:1 - bilden är helt kvadratisk. Andrea Arnold använde samma grepp i FISH TANK - fast det är en mycket bättre film. Dock maskas inte duken till det mindre formatet när filmen börjar - kommer det att innebära att Dolan kommer att göra vad George Miller gjorde i THE ROAD WARRIOR? Millers film inleds ju med en minut eller två i normalformat innan bilden breder ut sig till Scope. Jodå, Dolan gör något liknande, men bara under en kort drömsekvens. Majoriteten av filmen är kvadratisk.
Jag tycker inte alls om den här filmen. Den är irriterande och tråkig, och eftersom Xavier Dolan har ett stort ego, låter han den helt utan anledning pågå i två timmar och 19 minuter. Hade jag trillat in i MOMMY på någon TV-kanal hade jag bytt kanal efter en minut. Det här är absolut inte min kopp te.
... Men bara för att jag personligen inte gillar en genre eller en viss typ av film behöver jag ju inte såga en film. MOMMY är inte en illa gjord film. Många gillar sådant här. Det är inte tillräckligt dåligt för lägsta betyg.
Men om du är som jag tycker du också att det här är en påfrestande film.
Även dess soundtrack är påfrestande. "Wonderwall" med Oasis? Hu!
 







(Biopremiär 9/1)


0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx