måndag 18 augusti 2014

Bio: Blodsband

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
YOUNG ADAM- och L.A, GIGOLO-regissören David Mackenzie är tillbaka med BLODSBAND, ett brittiskt fängelsedrama av den där andra sorten. Alltså inte den vanliga sorten: oskyldig kille hamnar i stenhårt fängelse och försöker rentvå sig eller rymma, eller varianten där en snut går under cover som fånge för att sätta dit lite korrupt folk. Och nej, det handlar inte om den bästa typen av fängelsedrama: Women In Prison-raffel, till brädden fyllda av duschscener, catfights, lesbiska möten och upplopp.
BLODSBAND är ett mörkt, skitigt, deprimerande och brutalt drama som känns väldigt realistiskt. Det vill säga - jag har ingen aning om det går så här våldsamt till på fängelser i England, men miljöer och stämning känns övertygande.
Jack O'Connell från EDEN LAKE och HARRY BROWN spelar den unge brottslingen Eric som anländer till ett grått, dystert fängelse. Eric har en tendens att med jämna mellanrum explodera och bli extremt våldsam, och har tidigare suttit på en ungdomsanstalt. På fängelset Eric nu kommer till har hans far suttit större delen av Erics uppväxt.
Det första Eric gör efter att ha låsts in i sin lilla cell, är att tillverka en kniv av en tandborste och en rakhyvel - hur man går tillväga visas i detalj. Sedan dröjer det inte länge innan han får ett utbrott och börjar slåss med sin granne. Han fortsätter att hamna i brutala slagsmål medan han letar efter folk att alliera sig med. De övriga på fängelset uppskattar inte vad Eric sysslar med, så han måste stoppas.
BLODSBAND är verkligen en stenhård film. På gott och ont. För även om detta är en bra, intressant och synnerligen välgjord och välspelad film, blir det lite problematiskt när huvudpersonen - och de flesta övriga rollfigurer - är en fruktansvärt osympatisk person som verkligen förtjänar att sitta inspärrad. Jag brukar alltid uppleva det som problematiskt när jag ser filmer om sådana människor; jag får per automatik svårare att engagera mig. Varför ska jag bry mig om honom? Visst, hans relation till sin gravt kriminella far spelar en roll i filmen, men det hjälper bara marginellt.
Vidare tycker jag att filmen blir lite tjatig med likartade miljöer och liknande scener. Hela filmen utspelar sig på fängelset. Allting är grått, rått och skitigt. Dialogen är förstås lika rå och skitig den; det vrålas "Fucking cunt!" mest hela tiden.
En bra film - men jag lär knappast få lust att se den en gång till.







(Biopremiär 22/8)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx