tisdag 13 augusti 2013

Bio: Frances Ha

Foton copyright (c) Atlantic Film
Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren? Svar: Den här filmen!
Noah Baumbachs förra film som regissör var GREENBERG, som kom 2010 och som jag tyckte var helt okej. Efter denna har han skrivit manus till den vissna MADAGASKAR 3. Han skrev även manuset till DEN FANTASTISKA RÄVEN, en film jag hade väldigt svårt för. När jag nu tittar på Baumbachs filmografi konstaterar jag att jag faktiskr sett hans första film som regissör; KICKING & SCREAMING. Den såg jag 1995, första gången jag var i Cannes, där den visades på marknaden helt utan fanfarer. Jag minns den som trevlig.
Manuset till FRANCES HA har Baumbach skrivit tillsammans med Greta Gerwig - och det är minst sagt over-written, som de säger i Amerika. Genren är American Independent - detta har ju faktiskt med tiden blivit en egen genre. Unga vuxna, gärna boende i New York, som pratar oavbrudet i 90 minuter. Helst ska de ägna sig åt kultur och/eller populärkultur. Påfallande ofta är det filmat i svartvitt. FRANCES HA kan bocka av allt detta!
Gerwig spelar titelrollen som 27-åriga dansösen Frances - efternamnet Ha förklaras i filmens allra sista bildrutor. Frances bor tillsammans med sin allra bästa vän Sophie (Mickey Sumner); de älskar varandra. Men så flyttar Sophie, efter hon får bo hos en trist tjej i glassigare Tribeca. Frances flyttar in till några killkompisar. Sophie har en trist pojkvän ingen verkar gilla ("He likes to cum in my face"), Frances har aldrig pojkvänner - hon är "undatable".
Frances har taskigt med stålar och vill bli fast anställd vid sitt danskompani, men när hon inte får vara med i deras julföreställning, har hon inte råd att betala hyran, så hon flyttar hem till sina föräldrar - och sedan till en annan lya. Och så vidare. Sophie flyttar till Japan med sin kille.
... Och så fortsätter det. Detta är "a slice of life" - vilket innebär att filmen saknar egentlig intrig. Det enda som händer är att Frances flyttar till olika bostäder; hon verkar inte utvecklas som människa. Filmen är indelad i olika kapitel - dessa är döpta efter Frances' olika adresser.
Frances och hennes vänner pratar oavbrutet. All dialog är lite för genomtänkt; over-written, som sagt, och det har en tendens att kännas sökt och aningen teatraliskt. För att visa hur cool och frigjort Frances är, har hon dåligt bordsskick och pressar in bröd i ansiktet. Vid flera tillfällen pratar folk med mat i munnen.
Det svartvita fotot är snyggt och filmen ser ut som en fransk film från 1960-talet; New York känns bohemiskt och europeiskt, alla röker, och plötsligt åker faktiskt Frances till Paris, där hon spenderar två misslyckade, händelselösa dagar. När filmen går i mål känns det nästan som om den är tillbaka där den började.
Greta Gerwig, som ser lite svensk ut, är bra i rollen - men jag är trött på sådant här. Frances är rätt charmig, vissa scener är småkul, filmen får väl anses vara sympatiskt, men jag tycker att det här är rätt poänglöst. En massa lagom ointresserade 20-somethings som babblar oavbrutet utan att det leder någonvart. FRANCES HA varar bara 86 minuter. Den skulle kunna vara hur lång som helst, eller betydligt kortare. Men eftersom det inte händer så mycket känns den lång.
Frances föräldrar spelas av Greta Gerwigs riktiga föräldrar. Det spelas David Bowie på soundtracket.
Jag är kanske för gammal. Kulturkoftor och hipsters i 30-årsåldern sitter säkert och tycker att, åh, vad bra det här är!







(Biopremiär 16/9)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx