torsdag 1 april 2010

Bio: Den fantastiska räven

Bilder copyright © Twentieth Century Fox 
Ibland kan jag omnämna Roald Dahl som en av mina favoritförfattare. Men det gäller bara hans noveller för vuxna. Jag minns att min farsa läste "Kalle och chokladfabriken" för mig när jag var barn, men Dahls övriga barnböcker - som "Häxorna" - har jag aldrig läst. Jag växte upp med Dahls kortrysare på TV; de som filmatiserades för ALFRED HITCHCOCK PRESENTS och TALES OF THE UNEXPECTED, och snart hittade jag novellsamlingarna.
    Således har jag aldrig läst "Den fantastiska räven", om boken nu heter så på svenska, vilket jag antar att den gör.

    Jag hade onda aningar inför den här. Dockfilm kan ju vara fräsigt, se bara på FLÅKLYPA GRAND PRIX. Men DEN FANTASTISKA RÄVEN är en film av Wes Anderson, och de vet ni ju hur de brukar vara. Smått pretentiösa arthouse-komedier som egentligen inte är roliga. Eller bra. Men som man tydligen ska gilla och klassa som kvalitetsfilm. Jag misstänkte att det här skulle bli något i stil med skitfilmen TILL VILDINGARNAS LAND...

    Liksom THE BOUNTY HUNTER pressvisades inte den här filmen. Till premiärvisningen kom åtta betalande och så jag. Jaha, så lockande var en dockfilm av Wes Anderson. DEN FANTASTISKA RÄVEN ingår i SF:s satsning Smultronstället, som ska lyfta fram smalare film. Jag har en känsla av att denna satsning snarare avskräcker folk från att se filmerna - "Usch, det måste vara en tråkig film!". Själv trodde jag först att de rosa markeringarna i bioannonserna hade något med bröstcancerfonden att göra...
    Herr Räv (röst: George Clooney) är en jävel på att knycka höns, men efter att han gift sig med fru Räv (Meryl Streep) försöker han leva ett vanligt liv. Familjen Räv - de har även en udda son; Ash - flyttar in i ett träd som visar sig ligga mittemot tre lockande bondgårdar.
    Ashs kusin Kristofferson kommer på besök, han är skitbra på allting och Ash känner sig usel. Herr Räv slår ihop sig med en grävling (Bill Murray) och Kristofferson, för att göra stötar mot de tre bondgårdarna. De ser till att skafferiet konstant är fullt med mat, men snart upptäcker bönderna vilka som ligger bakom och börjar jaga räven och hans vänner.

    Jag har ingen aning om vad Wes Anderson vill med sin film. Dockfilm till trots är detta ingen barnfilm. Fine, det finns ju många animerade filmer som inte vänder sig till barn - varför ska en animerad film nödvändigvis vara en barnfilm? Men jag tycker inte direkt att det här är en vuxenfilm heller. DEN FANTASTISKA RÄVEN är snarare en film som vänder sig till Wes Anderson själv - och till de som gillar hans filmer.
    Utan att kunna jämföra med Dahls bok, känns Andersons film som en rad lösryckta scener staplade på varandra i en enda illa genomtänkt röra - det finns inget flyt i storyn och berättandet, ingen glädje. En del idéer är väldigt roliga, men de funkar inte riktigt på grund av den besynnerliga inramningen. I en scen spelas en bisarr form av brännboll; reglerna är hur vansinniga som helst, men detta kastas bort - det blir liksom inget av det.
    Jag skulle kunna göra en utläggning om hur välgjorda dockorna, miljöerna och animeringen är - för visst är det här ytterligt välgjort - men samtidigt finns det något mörkt och deprimerande över filmen. Som om tragik ska slå till när som helst. Lika deprimerande som TILL VILDINGARNAS LAND blir det inte, men likheterna finns där.
    En märklig detalj är att rösterna inte riktigt känns som om de kommer från figurerna. Jag får snarare känslan av att en rad skådespelare sitter och pratar till filmen.
    Jag gissar att DEN FANTASTISKA RÄVEN överlag kommer att få fin kritik - men inte av mig.







(Biopremiär 31/3)

2 kommentarer:

Jimmy Wallin sa...

Själv älskar jag filmen, dessutom är jag även väldigt förtjust i Vildingarna.

Pidde Andersson sa...

Vi får väl skylla på att du är ung... En amerikansk filmmanusförfattare utnämnde idag VILDINGARNA till "the most depressing 'kids' movie ever made."
Fast eftersom du utan att skämmas tecknat Yoko Ono, blir det väl till att ta till medicinering och grejor.
Something Weird säljer en gammal sex & våldsfilm från 60-talet med Yoko Ono. Har länge funderat på att köpa den. Säkert skittråkig, men ändå.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx