torsdag 1 november 2012

Bio: En bohem i Paris

Foton copyright (c) Studio S Entertainment
Förra vintern fick jag en liten Aha-upplevelse. Jag köpte boken "101 skräckfilmer du måste se innan du dör", som reats ut i en evighet på Akademibokhandeln. En av de 101 filmerna är den belgiska MAN BITES DOG; på sin tid totalförbjuden i Sverige, väldigt omtalad, och själv köpte jag den i London 1993. En av männen bakom MAN BITES DOG var Benoit Poelvoorde, som även innehade huvudrollen.
Benoit Poelvoorde! Jösses! Honom har ju jag sett i en rad filmer de senaste åren, oftast trevliga komedier - som till exempel förra årets FRANSKA NERVER. Jag hade fullkomligt glömt bort att karln började sin karriär i en kontroversiell och satirisk våldsfilm.
Nu är belgaren tillbaka i ännu en komedi - dessutom något slags romantisk komedi. EN BOHEM I PARIS hade Sverigepremiär förra veckan, men i Malmö har vi fått vänta en vecka. Anne Fontaine, som skrivit och regisserat, har tidigare bland annat gjort COCO - LIVET FÖRE CHANEL (i vilken Poelvoorde figurerade), och Poelvoorde spelar Patrick, en kille som väl knappast kan kallas bohem (konstig svensk titel!), men väl en kille från arbetarklassen - eller kanske ännu längre ner. Han har suttit på kåken, han äger ingenting, han super, och han hankar sig fram på småjobb. 
Men så blir hans son kompis med sonen till en viss Agathe (Isabelle Huppert). Agathe och hennes make tillhör Paris överklass. Hon äger till och med en konsthall. Patrick extraknäcker med att fixa saker i lyxvåningen och Agathe och han tvingas umgås. Det går förstås inte så bra. Till en början. Det står visst inte så bra till mellan Agathe och hennes make, och inte helt oväntat uppstår det mot slutet av den här berättelsen tycke mellan Agathe och Patrick - hur osannolikt det än kan verka.
Problemet med EN BOHEM I PARIS är just att den är lite för osannolik. Poelvoorde tar kanske i lite för mycket som den obildade slarvern Patrick, och i realiteten hade det nog trots allt varit ganska omöjligt för honom och Agathe att umgås. Det går liksom inte att ha honom i möblerade hem. Fast själv hade jag nog inte stått ut med Agathe heller.
Men trots detta får jag nog tillstå att filmen är rätt trevlig ändå. Jag gillar den här typen av film, och jag brukar ha ett extra gott öga till filmer som utspelar sig i Frankrike; frankofil som jag är. Dessutom rör jag mig en hel del i Malmös konstvärld, så det är lite kul med skildringen av Paris' konstvärld - även om just Agathe spelar i en helt annan liga. Fast satiren över konstvärlden är lite väl grov med lättköpta skämt.
EN BOHEM I PARIS är ingenting att springa benen av sig för att se på bio, men man kan ha betydligt sämre saker för sig än att se den här. Den är ibland väl gapig, men småkul och trivsam.
Förresten, är det inte läge att släppa MAN BITES DOG på DVD i Sverige nu? Den känns ju som en typisk release från Njutafilms!






(Malmöpremiär 2/11)



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx