RABIES (Njutafilm)
När jag nyligen recenserade DE ENSAMMA skrev jag att en film inte behöver vara bra, eller ens intressant, bara därför att den kommer från ett ovanligt filmland. I det fallet handlade det om Chile. Den här gången är det Israel som varit i farten. Antalet israeliska filmer jag sett är inte många. De går nog att räkna på en hand. RABIES är enligt uppgift den första israeliska skräckfilmen. För manus och regi står duon Aharon Keshales och Navot Papushado – och det är en ganska intressant skapelse de fått ur sig.
Av omslaget och innehållsreferatet att döma är RABIES ännu en film om en galen seriemördare som häckar i skogen, där han torterar och har ihjäl folk. Men även om filmen innehåller en galen seriemördare som häckar i skogen, där han torterar och har ihjäl folk, visar sig det här vara något annat. Den egentlige mördaren figurerar bara i början och slutet. Filmens handling kretsar främst runt helt andra människor och skeenden i denna svarta komedi – jo, jag vill nog kalla detta komedi snarare än skräck och rysare.
RABIES börjar med att ett syskonpar som gått vilse i skogen försöker fly från ovannämnde psykopat. Han har fångat systern och brodern kutar iväg efter hjälp. Därefter introduceras vi för några andra rollfigurer. Ett par som verkar vara något slags skogvaktare. Fyra ungdomar; två killar och två tjejer, på bilfärd genom skogen. Och så har vi två poliser varav den ene är en sexistisk slempropp.
Självklart förväntar vi oss nu att dessa personer i tur och ordning ska dödas av tosingen i skogen. Men nej, det är inte det som händer. Filmtiteln syftar på det märkliga faktum att alla inblandade i berättelsen blir mer eller mindre tosiga – och lyckas ta ihjäl på varandra. Ibland avsiktligt, ibland som följd av olyckor. Galenskapen sprider sig som rabies i skogen.
Den misogyne polisen (spelad av Danny Geva) är verkligen vidrig – och det är han som sätter igång våldsorgien när han och hans kollega stoppar de fyra ungdomarna och han börjar att tafsa på och förnedra tjejerna. Kollegan försöker stoppa den galne polisen, men det går väl sådär. Galningen blir bara mer och mer vansinnig. Folk kutar runt i skogen, alla rollfigurers vägar korsas, och de har alla … en väldig otur. Jag kommer osökt att tänka på Maria Bavas A BAY OF BLOOD; den där i vilken alla medverkande också tar kål på varandra.
Filmens miljöer ser ut som, tja, nordamerikanska skogar; RABIES skulle kunna utspela sig var som helst. Det hela är relativt kompetent gjort, filmfotot är hyfsat, medan klippningen ibland är lite konstig – jag är inte säker på om det är ett konstnärligt grepp eller ren klantighet. Specialeffekterna är få; ett par av dem detaljerade och snaskigt blodiga, men i de flesta fallen klipps det innan vi får se resultatet av ett våldsdåd.
Jag tycker gott att du kan ta dig en titt på RABIES om andan faller på.
TOPPRAFFEL! 