DVD: De ensamma

DE ENSAMMA (Njutafilms)

Det är inte ofta man ser en film från Chile. Ännu mer sällan ser man en skräckfilm från Chile. Zombiefilm från Chile ser man aldrig. DE ENSAMMA är den första chilenska zombiefilmen.

Men som så ofta är fallet behöver ju inte en film vara bra, eller ens intressant, bara därför att den kommer från ett ovanligt filmland. Sannolikheten att filmen ska vara dålig är snarare större.

Enligt IMDb är DE ENSAMMA från 2008, men på DVD-omslagets baksida står det 2010. Vad det står i eftertexterna minns jag inte. Originaltiteln är visst SOLOS, men i förtexterna står det DESCENDENTS – och filmen är på engelska.

Jorge Olguíns film fick mig att tänka på den gång då vi satt tre killar och tittade på OTTO; OR, UP WITH DEAD PEOPLE för att avgöra om denna tyska gayzombiefilm skulle visas på Fantastisk Filmfestival eller ej. Trots att vi skrek ”NEJ!!!” visades filmen. Jag vet inte varför. OTTO kan vara världens sämsta zombiefilm. Det var många piss- rök- och matpauser under filmens gång. Utan att vi pausade filmen. Tvärtom skrek vi ”snabbspola!” eller ”stäng av skiten, det här går ju inte att titta på!”.

Nu är DE ENSAMMA inte lika kass som OTTO (och den har inget gaytema) – men de långa händelselösa scenerna, den ibland pretentiösa tonen och den påtagliga amatörmässigheten för tankarna till den tyska vanskapelsen.

Någon gång i framtiden har ett zombievirus tagit kål på större delen av Jordens befolkning, de flesta vuxna människorna har blivit zombies, och militären styr och ställer. De enda som är immuna mot smittan är några barn som fötts med mystiska blödande sår på halsen. Dessa sår ser precis ut som … Nä, jag tänker inte spoila ”överraskningen”, men denna är uppenbar – än mer så när huvudpersonen; den lilla flickan Camille, blir tillsagd att ta sig till havet.

Lilla Camille går genom förfallna stadsdelar och raserade byggnader. Hon träffar några andra barn i samma ålder. Ibland attackeras de av zombies. Ibland dyker onda militärer upp, dessa vill döda både zombies och levande barn. Ganska ofta tänker Camille på sin mor, som var snäll innan hon förvandlades till zombie.

Filmen innehåller väldigt lite dialog. Camille står för berättarrösten som ledsagar berättelsen. Ibland stannar barnen och leker, vid ett tillfälle på en lekplats. Större delen av tiden ägnas åt att gå. Eller fundera. Någon zombieskräck är det inte tal om, eftersom filmen är så ospännande den kan bli. Och inte är den rolig heller. Fast det går säkert att hitta politiska undertoner, om man nu är intresserad av sådant.

Filmens färger har förvrängts så att himlen är hotfullt missfärgad. I ett par scener med vyer av en storstadssiluett är detta effektivt, annars ser det bara billigt ut. När det är skottlossning, vilket sker hyfsat ofta, har man kopierat in vapnens mynningsflammor på inte speciellt övertygande sätt. Alldeles för ofta vräker man på med CGI-blod. Av någon anledning tycker Olguín är det är fräsigt när CGI-blod sprutar på kameralinsen. Denna ofta återkommande effekt ser ut som en dassig videoeffekt från 80-talet.

Jag får väl medge att punchlinen när Camille når havet är lite kul. Rättare sagt, den ser kul ut.
Efter en timme börjar eftertexterna att rulla. Dessa avbryts efter ett par minuter. Då får vi via TV-nyhetsinslag veta vad som hände tio år tidigare. Eftertexterna fortsätter och efter drygt 72 minuter är det hela slut.

DE ENSAMMA är en ful, tråkig och poänglös film.

<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js