onsdag 8 april 2015

Bio: A Most Violent Year

Foton copyright (c) Lucky Dogs
Jag konstaterar att jag aldrig såg JC Chandors kritikerrosade MARGIN CALL från 2011. Jag vet inte varför. Chandors andra film; ALL IS LOST från 2013, har jag aldrig hört talas om. Nu är han tillbaka med thrillern A MOST VIOLENT YEAR. En thriller för vuxna. Det brukar betyda att det handlar om en rätt sömnig film - och jodå. Det här är rätt sömnigt och förhållandevis spänningsbefriat.
A MOST VIOLENT YEAR utspelar sig 1981, och det här ser verkligen ut från en film från 1981 - eller kanske snarare från 1970-talet. Som en av de där gråa, skitiga New York-filmerna, take your pick. Oscar Isaac innehar huvudrollen som affärsmannen Abel Morales - om filmen kommit för 35 år sedan, hade vi sett Al Pacino i rollen. Fast Isaac är mer lik Armand Assante.
Abel Morales äger ett företag som distribuerar olja. Han borrar inte efter olja, han köper olja som körs ut till kunder. Statistiskt sett var 1981 ett av de våldsammaste åren i New Yorks historia, och våldet drabbar Abels företag. Hans förare attackeras och tankbilarna töms på olja. Det är någon av Abels mer skrupelfria konkurrenter som stjäl- och säljer oljan vidare.
Abels fru Anna (Jessica Chastain) är dotter till en gangster. När familjen Morales utsätts för hot, vill hon utnyttja faderns resurser, men Abel är inte bara en Morales, han har även moral. Företaget har taskigt med pengar och sedan tidigare myndigheternas ögon på sig. Han vill gå lagligt tillväga och han är mån om sina förares säkerhet.
Chandor har även skrivit manus, och det här är välgjort och välspelat. Miljön känns ny, jag har aldrig sett en film om oljedistributörer tidigare. Ett par scener är nerviga; till exempel när oljetjuvarna slår till, och när Abel upptäcker- och förföljer ett par tjuvar. Men som helhet är A MOST VIOLENT YEAR ett märkligt ospännande drama, snarare än thriller. Tempot är långsamt, rollfigurerna är till större delen ganska osympatiska, i synnerhet fru Morales - jag undrar varför Abel och Anna är gifta. Jag satt också och undrade vilka vissa av personerna var; de presenteras med namn, men det är inte helt klart vilken relation de har till Abel - fast det var kanske jag som missade något.
David Oleyowo från SELMA spelar mannen som synar Abels företag i sömmarna, medan Albert Brooks gör Abels kollega. Den krullhårige Brooks har slätt hår och först kände jag inte igen honom.
Chandors film är kritikerhyllad utomlands och lär säkert få fin kritik även i Sverige - men jag tycker alltså att den är lite i sömnigaste laget.
Den bleka, rödlätta Chastain ser ibland lite otäck ut; hon skulle säkert kunna bli en bra filmskurk någon gång. Jag gillade Abels ljusa rock.







(Biopremiär 10/4)

-->

TOPPRAFFEL! sörjer: Geoffrey Lewis

När vi hade friluftsdag i gymnasiet brukade jag välja simning eller jogging - eftersom det då räckte med att man simmade, tja, 500 eller 1000 meter, eller vad det nu var, och sedan var man klar för dagen (och skulle jag jogga så fuskade jag, tog en genväg bland träden, väntade en stund på en bänk, och sprang sedan i mål). Ja, jag hatade gymnastik i skolan. Och detta innebar att jag fick resten av dagen ledigt. Jag minns att jag efter en avklarad friluftsdag, det var fortfarande förmiddag, cyklade bort till Vlado Video och hyrde en Moviebox och MANNEN MED OXPISKAN med Clint Eastwood. Skurken i den filmen hade isande blå ögon och var allmänt obehaglig. Han - och filmen - gjorde stort intryck på mig. Det var förstås Geoffrey Lewis - och nu har han gått bort, 79 år gammal.
Geoffrey Lewis, far till Juliette, debuterade 1970, om man inte räknar en liten roll 1963, vilken inte ens nämns i rollistan. Han medverkade först i en lång rad TV-serier, bland dessa hittar vi BRÖDERNA CARTWRIGHT, HIGH CHAPARRAL, MANNIX, ALIAS SMITH AND JONES, GUNSMOKE, MISSION: IMPOSSIBLE och CANNON. 1972 var han med i den utmärkta - minns jag den som - westernfilmen DAMM, SVETT OCH KULOR, och året därpå kom MANNEN MED OXPISKAN.
Samma år spelade han mot Terence Hill och Henry Fonda i MITT NAMN ÄR NOBODY, och 1974 mötte han åter Clintan i THUNDERBOLT. Han syntes i TID FÖR HJÄLTAR, VINDEN OCH LEJONET, HORSE ÅTERVÄNDER, och i avsnitt av STARSKY OCH HUTCH, MCCLOUD, THE SIX MILLION DOLLAR MAN och HAWAII FIVE-O.
Minsann om Lewis inte också jobbade med allas vår Lucio Fulci. 1978 medverkade han i Fulcis MANNEN MED SILVERSADELN, en ganska trevlig spaghettiwestern med Giuliano Gemma. 1978 var också året då han spelade Clintans polare Orville i DEN VILDA FIGHTEN, en roll han upprepade 1980 i NU FIGHTAS VI IGEN!
Ur MANNEN MED SILVERSADELN.
HUMAN EXPERIMENTS hette en skräpig liten film jag recenserade i ett nummer av Magasin Defekt, jag minns bara att Lewis var galen och gjorde potatismos. Mer minnesvärda filmer är SALEM'S LOT, TOM HORN, BRONCO BILLY med Clintan, praktfiaskot HEAVEN'S GATE, Mike Hammer-rafflet JAG ÄR LAGEN, Bronsonrafflet 10 TO MIDNIGHT, NIGHT OF THE COMET, FLETCH ÄR TILLBAKA, PINK CADILLAC med Clintan, TANGO & CASH, Van Damme-rafflet DOUBLE IMPACT, Dolph Lundgren-rafflet JOSHUA TREE, den usla filmatiseringen av BLUEBERRY, och Rob Zombies THE DEVIL'S REJECTS.
Till detta kommer ytterligare dussintals TV-serier vilka jag inte orkar nämna här och nu.
Geoffrey Lewis var en cool snubbe med stor närvaro, han kunde ofta lyfta en film, och som syns var han en Man Av Raffel. Han skådespelade fram till sin död, krigsdramat RETREAT! kom 2012, och hans sista film är fortfarande under inspelning.

GEOFFREY LEWIS
1935 - 2015
R.I.P. 

-->

tisdag 7 april 2015

Bio: The Gunman

Foton copyright (c) Noble Entertainment
På 1980-talet var namnet Joel Silver en garanti för riktigt fläskig action. Silver var producenten bakom klassiker som DÖDLIGT VAPEN- och DIE HARD-filmerna. Actionfilmen har förändrats en hel del sedan dess och Joel Silver har nästan fallit lite i glömska. Nu är han i alla fall tillbaka med en ny actionfilm i regi av Pierre Morel, fransmannen som gjorde den första TAKEN.
THE GUNMAN är en annan typ av film än TAKEN. Den sistnämnda var ganska traditionell och hade ett lätt serietidningsstuk med en hjälte som var bra på precis allt, och den var försedd med den låga åldersgränsen PG-13. Den enda likheten med THE GUNMAN är väl att det handlar om action och att skådisen i huvudrollen inte är direkt purung. I TAKEN var det Liam Neeson som sadlade om till actionhjälte, i THE GUNMAN är det Sean Penn, som fyller 55 i sommar, som halar fram puffran.
Penn spelar Terrier; krypskytt i ett team legosoldater. I en prolog som utspelar sig i Kongo ser vi hur han och hans män lönnmördar en minister, och det är Terrier som pressar avtryckaren. Han lämnar landet - och överger samtidigt sin flickvän Annie (Jasmine Trinca).
Flera år senare upptäcker Terrier att han har ett pris på sitt huvud. Han har återvänt till Kongo, men efter att ha utsatts för ett mordförsök där, far han iväg till London och sedan Barcelona för att leta upp de forna medlemmarna i hans team och hitta mannen som vill mörda honom. Under resans gång visar det sig att Terrier ådragit sig en allvarlig hjärnskada som ibland gör honom yr, och som kan vara livshotande om han inte tar det lugnt. Självklart tar han det inte lugnt.
Det är inte utan att man undrar varför Sean Penn plötsligt har gett sig på att medverka i en actionfilm. Hur lyckades producenterna övertala honom till detta? Men så ser jag att Penn även är en av producenterna, och han har varit med och skrivit manus, som bygger på en roman. Han ville uppenbarligen verkligen göra den här filmen.
Penn har minst sagt pumpat upp sig för rollen, han har blivit ett muskelberg och visar ofta upp sin nakna överkropp. Men i övrigt ser han ut som han alltid gjort. Som säkert är bekant, är Sean Penn världens tråkigaste människa. Han är lika tråkig här. Han lufsar omkring och ser ut som en skadeskjuten hund i nyllet. Mungiporna hänger, ögonen slokar, han ser trött ut - och i vanlig ordning är han fullkomligt humorbefriad. Detta är förstås till filmens nackdel. En trist hjälte gör en trist film.
Handlingen är ganska tunn, men krånglas till; på det stora hela är den ointressant - och skurken är precis den vi tror att det är. Tack och lov lyfts helhetsintrycket av ett par av de medverkande. Javier Bardem gör ännu en opålitlig typ, medan Ray Winstone spelar Terriers polare i London; den ende Terrier kan lita på. Idris Elba står som andra namn i förtexterna, men hans roll är så minimal att den närmast är att betrakta som en cameo - han är med i två-tre scener.
Till skillnad från TAKEN så brölar THE GUNMAN på med extremt blodsöligt våld. Slagsmålen är brutala, armar och ben knäcks, knivar huggs i kroppar, och blodet flödar ymnigt under eldstriderna. Givetvis drabbas Terrier ofta av yrsel just som han behöver vara på sin vakt.
Slutuppgörelsen utspelas under en tjurfäktning, och det är säkert tänkt att vara symboliskt. I eftertexterna står det att Barcelona är emot tjurfäktning och sådan har inte utövats där på flera år. Plus i kanten för sättet på vilket skurken stryker med.
THE GUNMAN floppade i USA och filmen lär inte bli en kioskvältare här i Sverige. Men helt hopplös är den inte. Jag sätter en trea, men det är mest för att den inte är tillräckligt dålig för att få en tvåa. Med någon annan, mer karismatisk kille i huvudrollen hade det här kanske blivit något.
  






(Biopremiär 10/4)

-->

måndag 6 april 2015

DVD: Autómata

AUTÓMATA (Noble Entertainment)
Den spansk-amerikanska science fiction-thrillern AUTÓMATA, inspelad i Bulgarien, har funnits ute på hyllorna ett par månader nu, men jag fick tummen ur och såg den först nu. Jag hade på känn att det nog skulle vara rätt svårt att ta sig igenom filmen - och minsann: jag hade rätt.
Året är 2044 och större delen av Jorden är radioaktiv. Enbart 21 miljoner människor har överlevt. Mänskligheten har byggt robotar, så kallade automatas, som ska bygga en mur runt städerna för att skydda mot alla möjliga farligheter. Dessa robotar får inte reparera varandra om de går sönder - och de får inte reparera sig själva.
Antonio Banderas spelar Jacq Vaucan, en försäkringssnubbe på företaget som tillverkar robotarna och som längtar efter stranden. När en hård polis (Dylan McDermott) skjutit ner en robot han sett reparera sig själv, ryker Jacq, vars fru (danskan Birgitte Hjort Sørensen) är gravid, ut för att undersöka saken. På en bordell träffar Jacq den intelligenta roboten Cleo, och snart befinner sig Jacq och en handfull robotar ute i den farliga, radioaktiva ödemarken. Robotarna hävdar att mänskligheten är ond, men Jacq vill hem. Ett gäng människor, bland dem en hårding spelad av Tim McInnerny (Kapten Darling i SVARTE ORMEN), är på jakt efter Jacq och robotarna.
Jag hängde inte riktigt med i filmen, som är regisserad av Gabe Ibáñez (HIERRO), eftersom den är väldigt, väldigt tråkig. Jag tänkte på annat. Filmen är rätt pretentiös; den är filosofisk och tar upp existentiella ämnen, och ibland blir den direkt löjlig, när vi får se flashbacks - eller är det flashforwards? - på en liten pojke och en sköldpadda på en strand. Det är även extremt distraherande att Antonio Banderas är grymt lik Kjell Bergqvist i den här filmen. Det är inte klokt vad de är lika!
Coola Robert Forster har en liten roll i filmen, och Banderas fru i verkliga livet; Melanie Griffith, dyker upp i ett par scener. Jag minns inte när jag såg henne senast, men hon är katastrofalt dålig här - har hon alltid varit så här usel? Hon kan knappt uttala sina repliker.
AUTÓMATA utmärker sig inte genom att vara speciellt snygg, actionscenerna är väldigt få och inget att skriva hem om, och filmen är aldrig spännande.
Den är bara skittråkig.
Scenen där Jacq dansar med Cleo innehåller besynnerliga klaffel.



-->

TOPPRAFFEL! sörjer: Tom Towles

Bara ett par veckor efter att ha fyllt 65, har skådespelaren Tom Towles plötsligt dött - i skrivande stund finns inga uppgifter om hur och varför.

Tom Towles gjorde sig känd som en av filmhistoriens främsta sleazebags efter att ha gestaltat en rad obehagliga typer i främst skräckfilmer i lågbudgetfacket. Efter att ha spelat teater i många år filmdebuterade Towles 1975 i Pacinoklassikern EN SATANS EFTERMIDDAG - han spelade polis och nämndes inte i rollistan. Det dröjde till 1980-talet innan han åter syntes på film och 1986 kom den film han är mest känd för: HENRY: PORTRAIT OF A SERIAL KILLER, som i Sverige fick den felaktiga titeln HENRY - EN MASSMÖRDARE. Tom Towles spelade Otis, Henrys vidrige kompis.

Därefter kunde vi se Towles i Tom Savinis nynspelning av NIGHT OF THE LIVING DEAD, han var med i Stuart Gordons THE PIT AND THE PENDULUM, och i THE BORROWER.

Otis och Henry - kompisar i vått och torrt.

Vidare kunde vi se honom i FORTRESS, BLOOD IN, BLOOD OUT, MADDOG OCH GLORY, THE ROCK och MIAMI VICE, och i TV-serier som DEEP SPACE NINE, SEINFELD, PÅ SPANING I NEW YORK, LAGENS ÄNGLAR, CITYAKUTEN och CSI.

Inte helt oväntat blev Tom Towles en av de skådisar Rob Zombie knöt till sig när han började göra film. Towles var med i Zombies HOUSE OF 1000 CORPSES, THE DEVIL'S REJECTS och HALLOWEEN. Det var även Rob Zombie som förmedlade nyheten om Tom Towles död.


TOM TOWLES
1950 - 2015
R.I.P.

Bio: Annie

Foton copyright (c) Sony Pictures Sweden

Det är inte längesedan INTO THE WOODS gick upp på bio, och som ni alla minns ifrågasatte jag att den filmen går under beteckningen "musikal" - det pratas så lite att den snarare är en opera. Redan nu kommer ännu en musikal, och den här gången är det en traditionell sådan - det är en spelfilm med dialog, och här och var brister rollfigurerna ut i sång.

Seriefiguren Little Orphan Annie skapades redan 1924 av Harold Gray. Gray tecknade serien fram till sin död 1968, då den togs över av andra. Serien producerades fram till 2010 - och jag har aldrig någonsin läst den! 1932 kom en långfilm om lilla föräldralösa Annie, och 1977 kom den ohemult populära Broadwaymusikalen, som John Huston, av alla människor, filmatiserade 1982. Nej, jag har aldrig sett den filmen. För det första gillar jag sällan musikaler, och för det andra: har ni sett hur ungen ser ut? Annie? Jag blir provocerad av hennes utseende! Jag har aldrig förstått vad Statens Biografbyrå menade med "skadligt upphetsande", men fan vet om det inte stämmer in på 1982 års ANNIE. 1995 kom det förresten en TV-film om Annie.

Little Orphan Annie och ... Alfred E Neuman?

2014 års ANNIE, producerad av Will Smith och Jada Pinkett Smith tillsammans med släkt och vänner, gick upp i USA i början av december och kommer alltså till Sverige först nu. Filmen gick inget vidare i USA och kritiken var nedgörande. Will Gluck har regisserat och den största skillnaden mot tidigare versioner, är att Annie nu är en tioårig svart flicka. Det har tydligen även tillkommit några låtar och de gamla, kända melodierna har arrangerats om och moderniserats. Hur pass mycket handlingen har ändrats vet jag inte.

Annie (Quvenzhané Wallis (vad hände med snärtiga artistnamn?)) spelar Annie, som fortfarande är föräldralös och bor på ett konstigt barnhem hemma hos den försupna, före detta popsångerskan miss Hannigan (Cameron Diaz). Hannigan är alltid arg, men Annie är trots detta alltid äppelkäck och positiv. Fast hon kan inte läsa. Hon har heller aldrig gett upp hoppet om att återfinna sina riktiga föräldrar, som dumpade henne på en restaurang när hon var bebis.

Jamie Foxx är miljardären Will Stacks, som siktar på att bli borgmästare i New York. Han är en självisk streber utan mycket hjärta - verkar det som. Rose Byrne spelar hans assistent, som egentligen är hemligt kär i honom. Stacks och Annies vägar korsas, och Stacks illasinnade stab kommer på att det kan bli väldigt bra promotion för Stacks om han låter Annie bo hemma hos sig. Stacks går motvilligt med på detta, och gissa vad - Annies käckhet får honom att smälta. Han har ju känslor trots allt! Men det finns andra som inte vill Annie väl ...

Den nya ANNIE är en svåruthärdlig film. Det är en pina att sitta igenom det här. Annie själv är förstås en extremt irriterande unge, ett präktigt A-barn. Men: filmen är väl egentligen inte värre än andra, liknande musikaler och amerikanska barnfilmer. De brukar ju vara plågsamma. Här i Sverige har dock distributören gjort allt för att filmen ska bli ännu mer plågsam: den är dubbad till svenska. Illa dubbad. TV3-röster. Vad som är konstigt är att man inte dubbat sångerna. Rollfigurerna pratar svenska, men sjunger på engelska med sina egna röster. Och man har inte brytt sig om att texta sångerna! Sångtexterna har med handlingen att göra, men det går alltså inte att uppfatta om man inte kan engelska - och det brukar inte små barn kunna.

Det enda som är kul i filmen är en galapremiär på en ny, påhittad tweenfilm: MOON QUAKE LAKE, en parodi på TWILIGHT och liknande. Mila Kunis, Ashton Kutcher och Rihanna medverkar i denna, och dessa snuttar är mycket bättre än den egentliga filmen. Det finns till och med en hemsida för denna fejkade film, komplett med en fejktrailer - den hittar ni HÄR.

Nå. Även om jag tycker att ANNIE är vedervärdig, kan jag ge mig fan på att många småungar kommer att älska filmen. Och det är ju trots allt till dem filmen är riktad.

... Okej. Jag erkänner. Det var lite trevligt att se Rose Byrne  sjunga och dansa.





(Biopremiär 6/4)

fredag 3 april 2015

DVD: Cabin Fever: Patient Zero

CABIN FEVER: PATIENT ZERO (Scanbox)

Då var det dags för den tredje CABIN FEVER-filmen. Den första; Eli Roths CABIN FEVER, kom 2002 - och jag tyckte att den var rätt kass. Filmen fick av någon anledning fantastiskt bra kritik och kickade igång Roths karriär, men jag förstod inte vad alla såg i filmen. Ett gäng osympatiska figurer åker ut till en stuga, där de utsätts för ett virus som gör att de ruttnar. Ti West regisserade uppföljaren CABIN FEVER 2: SPRING FEVER, som kom 2009 efter att producenterna klippt om filmen och skjutit extrascener, vilket West inte uppskattade. Denna film fick usel kritik, men jag tyckte att den var betydligt bättre än ettan - den var ju skitkul! Tjoflöjt och splatstick!

Marvel Comics-tecknaren Kaare Andrews har regisserat den tredje filmen, och nu är tonen åter lite allvarligare, nu är det tänkt att det ska vara ren skräck. Eller något ditåt. Tyvärr finns det inte så mycket att säga om den här filmen.

Fyra osympatiska och jobbiga ynglingar, tre killar och en tjej, ska fira svensexa på en vad de tror obebodd ö i Västindien. Den blivande brudgummen ska gifta sig med en överklassbrud, vilket inte uppskattas av hans bror och polare. Han har tidigare haft en affär med tjejen i sällskapet, nu är hon ihop med brorsan, men tydligen gillar hon fortfarande brudgummen. Mest vill de här typerna supa, röka på och prata om sex.

Nu visar det sig att ön inte alls är obebodd - där finns ett till större delen övergivet laboratorium. Där inne häckar några forskare som försöker hitta ett botemedel mot viruset från de första filmerna. De har spärrat in en man de tror är immun mot viruset, men saker och ting går förstås åt helvete.

Eftersom de fyra ynglingarna förtjänar att dö, är det dags för dem att avpolletteras. Vattnet runt ön är smittat, så när Snygga Bruden och brudgummens brorsa tar sig ett dopp blir de smittade. Vi serveras extremt blodig cunnilingus i ett tält, innan Snygga Bruden börjar ruttna samman helt. Två killar rusar in i djungeln efter hjälp och hittar laboratoriet. Att säga att de får hjälp är att ta i.

CABIN FEVER: PATIENT ZERO är inte jättedålig - men det vore synd att säga att den är bra. För det är den inte. Som så många skräckfilmer lider den av att man skiter blankt i de drabbade huvudpersonerna - de är bara irriterande och barnsliga. Behållningen är splatterscenerna - och visst är det äckligt när viruset käkar upp folk. Det börjar med bölder, och sedan lossnar skinnet, köttslamsor hänger ut, och kroppsdelar lossnar. I filmens bästa scen dyker det upp en beväpnad, men svårt ruttnande man. När han trycker av ett skott lossnar hans hand, revolvern far bakåt - och penetrerar hans skalle.

Det här är inte speciellt inspirerat, filmfotot är kompetent men rutinmässigt, och det enda som känns lite nytt, är att några förlängda nyckelscener spelas upp baklänges under eftertexterna, och dessa leder fram till en förklaring till det som sker i filmen.









(Släpps den 20/4)

DVD: Everly

EVERLY (Noble Entertainment)

Avdelningen för komplett vansinne: härommånaden dök trailern till EVERLY upp på nätet. Salma Hayek och en massa brudar slogs och sköt och det var våldsamt värre - och jag fick intrycket av att det var en parodi/pastisch i stil med MACHETE-filmerna. Nu har jag sett filmen och jag konstaterar att jag hade fel - åtminstone delvis. EVERLY är till stor del en ganska seriös och allvarlig actionfilm - men den är full av våldsamma gags och brutal humor, och handlingen är rejält flängd.

Salma Hayek gör förstås titelfiguren Everly. Hon har kidnappats av sitt ex, en japansk maffiaboss, och hålls fången i sin lägenhet där hon utnyttjas som prostituerad. Det verkar vara bara bo horor i huset. När filmen börjar har Everly blivit brutalt utnyttjad av en grupp män, vilka dessutom filmat övergreppet. Vi får inte se detta - det första vi ser är hur Everly släpar sig in på badrummet, där hon har gömt en pistol. Hon plockar fram den och dödar alla männen i rummet - en japan dör inte på studs; han blir dödligt sårad och sitter kvar i en soffa större delen av filmen.

Det finns ett pris på Everlys huvud och mängder av hitmen och horor störtar in i lägenheten för att ta kål på Everly. Men hon är inte den som är den - hon slår, skjuter, hugger och spränger dem allihop. Men hon är orolig för sin lilla dotter och ringer sin mor, som dottern är hos. Hon ber modern komma till lägenheten och ta lillflickan med sig. Samtidigt väller det in fler personer som vill döda henne. En galen japan som kallas The Sadist fångar Everly och torterar henne.
Det dröjer nästan en timme innan Everly kommer ut ur lägenheten - och hon lämnar aldrig huset under filmens speltid. Hayek är i princip med i varje scen. EVERLY är lite grann som ett kammardrama - det mest ultravåldsamma kammardrama som gjorts. Regissör är Joe Lynch, som tidigare gjort WRONG TURN 2: DEAD END, så han kan sin splatter. Liken ligger i drivor och i de mest, öh, minnesvärda scenerna får vi se en grupp gangsters som har lite otur med en handgranat i en hiss, och en hund som inte kan skilja på en boll och en granat - det slutar inte väl för hunden.

EVERLY är en film som delat in publiken i två delar: de som älskar den och de som avskyr den. De som avskyr filmen verkar dominera - och de klagar mest på att filmen inte har mycket till handling och logik. Badguys stormar in och Salma Hayek slaktar dem. Det är rätt mycket TV-spel över det  här. Själv hade jag väldigt kul när jag såg filmen.

En lustig detalj är att kvinnan som spelar Everlys mor ser ut att vara strax över 50. Salma Hayek är 48. Och Hayek är förstås lika grann som hon alltid varit. En pingla!
Filmen är inspelad i Serbien.








(Släpps på DVD, Blu-ray och VOD den 6/4)

TOPPRAFFEL! sörjer: Manoel de Oliveira

Jag har aldrig sett en film av portugisen Manoel de Oliveira. Trots detta har han varit ett running gag i mina kretsar sedan mitten av 1990-talet. Manoel de Oliveira var nämligen egentligen bara känd för en enda sak: han var så jävla gammal! Och han var ofta i Cannes: melllan 1988 och 2010 tävlade han med nio långfilmer och han vann dessutom flera priser där. Till saken hör att han 2010 var 102 år gammal!
Trots att jag var på plats i Cannes under många av de här åren, såg jag aldrig hans filmer. Det behövdes liksom inte. Det räckte med att de Oliveira var där. Jag känner nästan att jag skulle spräcka hela grejen om jag faktiskt såg en av hans filmer.
Eftersom jag nu inte sett någon av filmerna, vet jag inte något om dem (hans stil ska ha varit "excentrisk") - men han debuterade som dokumentärfilmare 1931. Först på 1970-talet blev spelfilmerna fler. Han gjorde sin sista långfilm år 2012 och förra året, 2014, regisserade han två kortfilmer.
Manoel de Oliveira fick fart på sin karriär först när han var 76, då började han att göra en film om året, minst. I förrgår dog han. Han var 106, på sitt 107:e.

MANOEL DE OLIVEIRA
1908 - 2015
R.I.P. 

-->

torsdag 2 april 2015

Bio: T.S. Spivets fantastiska resa

Foton copyright (c) Njutafilms
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - fast på engelska.
Jean-Pierre Jeunet har gjort flera fantastiska filmer: DELIKATESSEN, DE FÖRLORADE BARNENS  STAD och framför allt AMÉLIE FRÅN MONTMARTRE. Hans förra film hette MICMACS och hade svensk biopremiär 2010 - och ärligt talat minns jag ingenting alls av den. Jag hade helt glömt bort den innan jag inför den här recensionen kollade upp Jeunets filmografi. Uppenbarligen gillade jag MICMACS, eftersom jag gav den en fyra i betyg.
Hans senaste film, T.S. SPIVETS FANTASTISKA RESA, som bygger på en bok av Reif Larsen, lär jag nog också förtränga relativt snabbt. Under filmens gång kom jag nämligen på mig med att tycka att, tja, det är ju inte dåligt, men ... det är inget vidare.
Denna fransk-kanadensisk samproduktion är på engelska och utspelar sig i USA. T.S. Spivet (Kyle Catlett) är en överintelligent tioåring, säkerligen försedd med alla bokstavskombinationer man kan tänka sig, och som bor på en gård mitt ute i ingenstans i landets västra delar. Hans tvillingbror har omkommit i en olycka och hans föräldrar (Helena Bonham Carter och Callum Keith Rennie) pratar aldrig om saken.
Lille T.S., som ibland skriver artiklar åt vetenskapsmagasin, är en rackare på uppfinningar och har uppfunnit en evighetsmaskin - den kommer att fungera oavbrutet i åtminstone 400 år. Han skickar ritningen till the Smithsonian Institute i Washington DC, och de ringer upp - de vill tilldela lillgrabben ett fint pris. Det är bara det att de inte vet om att uppfinnaren bara är tio år gammal.
T.S. berättar inte om priset för sina föräldrar och ger sig ensam av mot huvudstaden på andra sidan landet. Han tar sig ombord på ett godståg och så bär det av på en resa under vilken han träffar på en del kufar och utsätts för faror. När han väl når Washington råkar han ut för ännu fler märkliga människor. Dominique Pinon, den där gnomliknande fransmannen som brukar vara med i Jeunets filmer, har en liten roll som kuf.
Hmm ... Vänta nu här. Den här filmen känns ju nästan som något av Wes Anderson. Och vad tycker jag om Wes Anderson? Om honom tycker jag inte. T.S. SPIVETS FANTASTISKA RESA är en lite artyfarty roadmovie och den blir emellanåt rätt sentimental på ett sätt jag inte associerar med Jeunet. Lille T.S. agerar även berättarröst, och han är lillgammal och aningen pretentiös.
... Fast nu är det här inte lika illa och irriterande som Wes Anderson. En del inslag och repliker är riktigt roliga. Som alla andra Jeunetfilmer är det här också en väldigt snygg film, men eftersom den utspelar sig i ett realistiskt USA, och inte i de fantasyvärldar eller det romantiska Paris Jeunet oftast håller sig till, känner man inte riktigt igen sig. Här och var har det slängts in animationer, men jag saknar känslan från de tidigare filmerna, och looken som för tankarna till franska seriealbum. Filmen är i 3D och Jeunet använder sig av detta så mycket han kan - föremål far ut i salongen med jämna mellanrum.
En märklig detalj är att dialogen plötsligt blir oväntat grov. På det hela taget är detta en trevlig och mysig familjefilm - men mot slutet kallar en elak kvinna (Judy Davis) T.S. "You little motherfucker!", och dessförinnan har hon utbrustit i "Fuck! Fuck!" när hon blivit besviken. Det känns nästan som om de franska filmskaparna inte är medvetna om att man inte får svära i amerikanska barnfilmer. Filmen har ännu inte gått upp i USA, i Sverige är den tillåten från sju år, medan den i England har försetts med tolvårsgräns, just beroende på svordomarna och ett par scener som bedömts vara för otäcka för mindre barn. Men det är ingen tvekan om att den här kan ses av yngre barn.
Jag såg filmen på Bio Roy i Göteborg, och där har de det där "andra" 3D-systemet; Dolby Digitals eget med brillor man får låna och ska lämna tillbaka efter visningen. 3D:n var utmärkt - men den svenska texten störde. Jag vet inte om det beror på 3D-systemet, eller om företaget som textat filmen klantat sig, men texten försvann oftast in i bilden och verkade ligga bakom figurerna - vilket jag upplevde som svårläst, ansträngande och lätt huvudvärksframkallande att titta på. Så är det aldrig på SF:s biografer.
 






(Biopremiär 3/4)

-->

DVD: A Good Man

A GOOD MAN (Scanbox)
Äntligen har det kommit en ny film med Steven Seagal! A GOOD MAN, i regi av Keoni Waxman (Seagalklassiker som THE KEEPER och A DANGEROUS MAN, med flera), levererar precis allt vi kan förvänta oss av en Steven Seagal-film - det vill säga ingenting.
Seagal spelar Alexander, och han är ... just det: en före detta elitsoldat! Han har lite skuldkänslor, eftersom han i en prolog är på uppdrag i något öststatsland och försöker rädda en liten flicka, men misslyckas. Två år senare lever han ett stillsamt liv som hantverkare i Rumänien - eftersom det ju är billigt att spela in film där. Där sitter han i sin lägenhet och lyssnar på blues och blänger på sin hund, som inte heter någonting. Hans snygga granne Lena råkar bli utelåst och Alexander hjälper henne att komma in. Lenas lillasyster Mya, som ser ut att vara tio år, döper Alexanders hund till Roman.
Lena har en halvbror som heter Sasha (Victor Webster) och som är uppvuxen i USA. Men det spelar egentligen ingen roll, eftersom alla pratar engelska i Rumänien. Nästan alla. Sasha verkar vara en skurk, eftersom han hjälper några gangsters som utövar beskyddarverksamhet - men det visar sig att han tvingas hjälpa skurkarna, de har en hållhake på honom. Skurkarna driver även en strippklubb, där Lena jobbar i baren. Skurkarna vill att Lena ska tillhandahålla sexuella tjänster, men det vill varken Sasha eller Lena. En massa kinesiska skurkar ledda av mr Chen (Tzi Ma) styr och ställer över de rumänska skurkarna.
Två rumänska poliser är konfunderade över en massa lik som jämt och ständigt hittas på stan. Skurkar som har blivit skivade med svärd. Mördaren skriver kinesiska tecken intill liken och kallar sig White Ghost. Det är förstås Alexander. Han är inte alls en hantverkare som lever ett tillbakadraget liv - han har jagat mr Chen i flera år och mördar alla i hans närhet. Fast ibland går han i kyrkan. Mr Chen kidnappar Mya och då blir Alexander vresig. Som tur är, är Sasha en schysst snubbe som också är duktig på att slåss.
Alexander och Sasha dödar alla, räddar Mya, Alexander dödar Chen, och så klär Lena av sig naken och sätter  sig i Alexanders knä och han tafsar på henne, och sedan får vi se en tapet i ett par sekunder innan det tonas ner till svart och eftertexterna rullar.
Min flickvän tycker att Seagal, som fyller 63 nu i april, ser ut som Rolf Lassgård med skägg. Nu är han tjockare och tröttare än någonsin! Han lufsar omkring i en alldeles för tajt svart skinnrock och nej, han tittar sällan folk i ögonen när han viskar fram sina repliker. Filmens första replikskifte försöker sätta rekord i fula ord och Seagal viskar "fuck", "fucking", "motherfucker" och "pussy" i varenda mening, så att vi verkligen förstår hur tuff han är.
När det är dags för slagsmål är Seagal så tuff att han stoppar händerna i fickorna och suckar trött, medan fienden radar upp sig så att de kan få stryk en i taget. I vanlig ordning står Seagal oftast stilla och viftar med armarna, medan vi får se inklippta armar och ben, som slår och sparkar på fienden, som far omkring som vantar. Seagal släpar hela tiden med sig sin asiatiska jättekniv, stor som ett svärd; han verkar gömma den under jackan.
Jag ser att Victor Webster gjort en farlig massa roller, mest i TV-serier - fast jag har aldrig sett honom tidigare. Han har ett typiskt amerikanskt hjälteutseende och slagsmålsscenerna med honom är betydligt bättre än de med Seagal. Jag vet inte om Webster kan någon kampsport på riktigt, men det är mer röj och entusiasm när han går igång. Och det behövs för att fylla ut speltiden, eftersom Seagal förstås inte orkar medverka hela tiden. Webster kan agera, åtminstone hyfsat - det kan inte de andra. De rumänska aktörerna är enastående usla! En snubbe som muckar inne på strippklubben kan knappt uttala sina få engelska repliker innan Seagal bryter armar och ben av honom.
A GOOD MAN är härligt dålig. Precis så dålig som vi ju alla vill att Seagals senare filmer ska vara. Vår hjälte traskar runt och ser ointresserad ut. Som komedi är filmen fantastisk. Jag skrattade nästan hela tiden. Som actionfilm får A GOOD MAN en svag etta i betyg, men eftersom den är så rolig, höjer jag till en tvåa.








(Släpps på DVD & Blu-ray den 13/4)
Foton copyright (c) Scanbox



onsdag 1 april 2015

TOPPRAFFEL! sörjer: Robert Z'Dar

Så har en av de allra största dött.
... De största underkäkarna, alltså. Robert Z'Dar, född Zdarsky, led av en genetisk sjukdom som förstorat hans käke - dock lyckades han skapa sig en karriär tack vare sitt bisarra utseende. Häromdagen kände han smärtor i bröstet och avled kort senare på ett sjukhus, endast 64 år gammal.
Z'Dar är förstås synonym med titelrollen i de tre filmerna i MANIAC COP-serien (1988-1993), men jag minns honom från ytterligare några filmer - och jag blir faktiskt förvånad när jag ser att han gjort mer än 120 roller på film och TV, en hel del är nyss inspelade och i post production.
Efter att ha spelat i ett rockband filmdebuterade Z'Dar 1985 i den fina kvinnofängelserullen HELLHOLE - en film jag faktiskt fick av Johan Wanloos morsa vid mitt enda besök på Hönö. Samma år var han bland annat även med i ett avsnitt av PAR I BROTT, och 1987 såg vi honom mot Charles Napier i THE NIGHT STALKER (som jag hyrde på Video Time i Landskrona), CHERRY 2000 och CODENAME: ZEBRA.
Ytterligare filmer med Robert Z'Dar är den flängda GROTESQUE med Linda Blair (den hyrde jag på Glans Video, fd Vlado Video), EVIL ALTAR, Stalloneklassikern TANGI & CASH, SOULTAKER, BEASTMASTER 2, MOT MAKTENS HÖJDER och SAMURAI COP. Under senare delen av 1990-talet blev rollerna fler och filmerna alltmer obskyra - jag har aldrig hört talas om de flesta av dem och låter därför bli att nämna dem. Det handlar om små, billiga direkt på video-filmer.
Vi kunde även se Robert Z'Dar i TV-serien BLIXTEN - den fina 90-talsversionen, alltså.
ROBERT Z'DAR
1950 - 2015
R.I.P.

-->