torsdag 12 december 2013

JULRAFFEL! TOPPRAFFELS JULKALENDER 2013! Lucka 12

DECEMBER
12
2013


-->



onsdag 11 december 2013

Bio: Hobbit: Smaugs ödemark

Photos courtesy of Warner Bros./MGM ©2013 Warner Bros. Entertainment Inc. and Metro-Goldwyn-Mayer Pictures Inc. All Rights Reserved. 

För min egen del var den största behållningen med HOBBIT: SMAUGS ÖDEMARK att se den tillsammans med en entusiastisk publik. Filmen pressvisades inte i Malmö, så det blev till att se den på nattvisningen, som började 23:59 natten innan egentligt premiärdatum. Den stora biografen Royal var fullsatt och jodå, det fanns ett par stollar iförda gröna kåpor i publiken. I vanliga fall brukar en ung biopublik göra sitt bästa för att förstöra visningarna med babblande och popcornkastande, men här hade förstås drygt 500 nördiga Tolkienfanatiker (plus en Conanfan, det vill säga jag) klämt in sig. Och de här människorna tittade andäktigt. De applåderade förtexterna, de jublade när regissören Peter Jackson själv dök upp; han är den förste vi ser i bild, de skrattade åt sådant som var avsett att vara roligt, håret stod på ända på dem när den avslutande cliffhangern tonade mer till svart, och de diskuterade livligt innehållet på väg ut ur biografen.

Själv led jag inte lika mycket som förra året. HOBBIT: EN OVÄNTAD RESA var en ganska hemsk film; lååång och trååååkig och händelsefattig. Okej, nu är ju inte jag någon fantasyfan, men ändå - en film kan vara underhållande och spännande även om jag inte tillhör genrens anhängare. Den första Hobbitfilmen var så trist att jag glömt bort vad som hände i den - jag minns bara att folk promenerade i tre timmar på jakt efter en drake.
... Således var jag lite vilse när detta andra kapitel i trilogin började. Bilbo (Martin Freeman), Gandalf (Ian McKellen) och deras dvärgkompisar jagas av Lordi, ser det ut som, men det är orcher. De kortvuxna hjältarna flyr från en gigantisk björn och tar sig till ett hus. Fast i huset bor minsann björnen - den förvandlas och blir hamnskiftaren Beorn. Javisst, det är ju Mikael Persbrandt som är Beorn - men han är så utspökad att han närmast är oigenkännlig.

Sällskapet ska bege sig vidare och jag förstår ärligt talat inte så mycket av deras resonemang; vad det är de diskuterar, men Persbrandt sitter kvar i huset och de övriga traskar iväg och jagas av orcher, men plötsligt tillfångatas de av alver. Jag trodde att alverna var goda, men de gillar visst inte dvärgar. Alven Legolas (Orlando Bloom) från SAGAN OM RINGEN var inte med i boken "Bilbo" som HOBBIT-filmerna bygger på, men här dyker han upp och är vresig. Han verkar nämligen vara lite betuttad i alvbruden Tauriel (Evangeline Lilly), en figur som har skapats för den här filmen. Hon är snygg och tuff och en jävel på att slåss - men har liksom de övriga alverna löjliga öron. Fast hon ser inte lika fjollig ut som Legolas. Dessutom var ju Legolas en travshäst på 80-talet och det är inte så coolt. Tauriel verkar ha blivit lite betuttad i dvärgen Kili (Aidan Turner).
Nå. Dvärgarna flyr från alverna och träffar på bågskytten Bard (Luke Evans), som motvilligt hjälper dem och tar dem till den fallfärdiga Sjöstaden, där han bor med sin familj. Jag har alltid tyckt att Luke Evans är lik Orlando Bloom, så det är ju förvirrande att båda är med här. Fast Evans ser ut som en äldre och manligare Bloom. Bard är den enda mänskliga hjälten i berättelsen.

Det är ingen spoiler om jag avslöjar att de flesta av de inblandade hamnar i ett berg där draken Smaug (Benedict Cumberbatch gör rösten) häckar och gör sitt bästa för att döda alla.

HOBBIT: SMAUGS ÖDEMARK är en betydligt bättre film än EN OVÄNTAD RESA. Nja, jag tycker fortfarande inte att det här är speciellt bra; det är för omständligt och åt helvete för långt och nördanpassat - men till skillnad från första filmen är det här hyfsat underhållande. Ett par scener sticker ut. Här finns en smått fantastisk scen i vilken dvärgarna fångas av jättespindlar, vilket leder till spindelstrider - det ser ut som något slags medeltidsvariant av STARSHIP TROOPERS. Och den långa actionscenen när dvärgarna hoppar i tunnor för att via vattenfall fly från alverna går inte av för hackor. Koreografin är imponerande och 3D:n utnyttjas på ett bra sätt - pilar och avhuggna huvuden kastas ut i publiken.
Tauriel lyfter filmen en aning, men jag tycker nog att den som lyfter filmen ännu mer, är Stephen Fry, som dyker upp som borgmästare (eller vad han nu är) i Sjöstaden - och vid sin sida har han en slajmig typ som heter Alfrid (Ryan Gage). Jag utgår från att denna duo är en blinkning till SVARTE ORMEN, för det ser verkligen så ut! De är skojiga, Fry är skojig. Gandalf har inte så mycket att göra i filmen, men han träffar på en gubbe spelad av en gammal Dr Who; Sylvester McCoy.

Fast när de slutligen möter Smaug tycker jag att det blir ett litet antiklimax. Scenerna i berget håller på alldeles för länge - och actionscenerna som föregick dem var coolare. Här började jag slutligen att gäspa och tänka på annat.

Den här gången har Peter Jackson och hans team fått lite bättre ordning på filmens utseende. Liksom förra gången visas Hobbiten i HFR; High Frame Rate - 48 bilder i sekunden. Förra gången såg det vedervärdigt ut. Man såg varenda pormask i skådespelarnas ansikten och delar av publiken blev sjösjuk och fick huvudvärk. Det ser fortfarande mer ut som HEM TILL GÅRDEN än en biofilm; latexmaskerna ser verkligen ut som latexmasker, men bildkvalitén är inte lika irriterande den här gången, och 3D:n är inte huvudvärksframkallande. Filmfoto och miljöer är pampigare än någonsin.
Jag kan väl inte påstå att jag kommer att sitta som på nålar i spänd väntan på upplösningen, som kommer först julen 2014. Jag kommer inte att vänta alls. Det här är inte tillräckligt spännande och engagerande. Men jag hade väntat mig att SMAUGS ÖDEMARK skulle vara betydligt värre än den är.

... Den här recensionen skrev jag medan jag lyssnade på soundtracket till CONAN THE BARBARIAN 3D. Och medan jag skrev kom jag att tänka på Tomas Alfredsons kommande nyversion på engelska av BRÖDERNA LEJONHJÄRTA. Den innehåller ju också en drake. Det lär bli oundvikligt att jämföra med Smaug. När nu Alfredsons film blir klar.







(Biopremiär 11/12)

JULRAFFEL! TOPPRAFFELS JULKALENDER 2013! Lucka 11

DECEMBER
11
2013


-->



tisdag 10 december 2013

Bio: Victor och Josefine

Bilder copyright (c) Folkets Bio
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - och en gnutta luxemburgskt. Framförallt blir det tecknat.
I original heter VICTOR OCH JOSEFINE, som regisserats av trion Stéphane Aubier, Vincent Patar och Benjamin Renner, ERNEST ET CÉLESTINE och bygger på en barnbok jag aldrig hört talas om. Fast det är förstås inte så konstigt, jag frekventerar inte barnboksavdelningar. Filmatiseringen vann en fransk Cesar för bästa barnfilm/animation.
Aubier och Patar har tidigare gjort den uppmärksammade - och överskattade PANIK I BYN, men denna nya film är utseendemässigt av ett helt annat slag. Jag utgår från att stilen ligger nära den i boken och det handlar om traditionell, platt 2D-animering - "tecknad film". Och det är ju sympatiskt! Teckningsstilen är även den sympatisk, den för tankarna till äldre, brittiska barnböcker - ja, kanske även till äldre franska barnböcker. Det här är väldigt långt från både Disney och Pixars glassiga verk, och från de halvtaffliga, fula svenska barnfilmer vi ofta får kastade över oss (det är ju bra för barnen om det är fult och småtråkigt).
Innehållsmässigt är VICTOR OCH JOSEFINE rätt konstig. Jag trodde först att Josefine var en björnunge, men det visar sig att hon är en liten musflicka. Hon bor på ett barnhem under jorden och alla mössen är livrädda för björnar. Av någon anledning är världen däruppe befolkad av mänskliga björnar. Märkligt. Josefine rymmer från barnhemmet och träffar på den snälle björnen Victor. Okej, i början är han förstås inte så snäll mot musflickan, men mot alla odds blir de kompisar - och hon hjälper honom att begå inbrott. Han är nämligen hungrig och har ingen mat. Stöldduon jagas av polisen.
Som sagt - det är en rätt märklig story. Och jag missade nog lite grann, eftersom jag då och då nickade till - det gör jag alltid när jag ser barnfilmer. Den svenska dubbningen är ibland lite gapig, men välgjord jämfört med de hafsverk vi brukar utsättas för. En lustig detalj är att animatörerna inte fått rätt på perspektiven - Josefine skiftar hela tiden i storlek, och redan från början är hon väldigt stor och björnlik för att vara en musunge.






(Biopremiär 13/12)

-->



TOPPRAFFEL! sörjer: Eleanor Parker


På 1950-talet Oscarsnominerades hon som bästa skådespelerska tre gånger - men trots detta var Eleanor Parker hyfsat bortglömd när hon i måndags gick bort, 91 år gammal.
Efter att ha spelat lite teater skrev hon endast 18 år gammal kontrakt med Warner Bros. och hon filmdebuterade 1941 i DE DOG MED STÖVLARNA PÅ. Trodde hon. Hennes scener klipptes nämligen bort. Därefter följde titlar som PÅ UPPDRAG I MOSKVA, CRIME BY NIGHT, OF HUMAN BONDAGE, HAN STANNADE ÖVER NATTEN med Ronald Reagan, RYMDENS ERÖVRARE med Humphrey Bogart och KVINNOR I FÄNGELSE (CAGED), för vilken hon fick pris på filmfestivalen i Venedig.
Parker hamnade på MGM och medverkade i fäktningsklassikern SCARAMOUCHE, FORT BRAVO, MANNEN MED DEN GYLLENE ARMEN med Frank Sinatra, Frank Capras LIVET ÄR HÄRLIGT; även den med Sinatra, och på 1960-talet kunde man se henne som baronessa i SOUND OF MUSIC. Därefter blev det mest TV-filmer och TV-serier för Eleanor Parker. Hon figurerade i MANNEN FRÅN U.N.C.L.E., HAWAII FIVE-0, THE LOVE BOAT, HOTEL, MORD OCH INGA VISAR, och hon gjorde sin sista roll 1991 i ett TV-drama som hette DEAD ON THE MONEY och hade Corbin Bernsen i huvudrollen.
ELEANOR PARKER
1922 - 2013
R.I.P.


-->



JULRAFFEL! TOPPRAFFELS JULKALENDER 2013! Lucka 10

DECEMBER
10
2013


-->



måndag 9 december 2013

Bio: Ömheten

Foton copyright (c) Nonstop Entertainment
ÖMHETEN. Ömheten? Vaddå, ömheten? Varför heter filmen ÖMHETEN? Jo, det ska jag berätta för er. Titeln åsyftar min röv. Jag var och såg filmen igår; det var bara jag och två till i salongen, och när filmen var slut, var jag jävligt öm i röven. Således är detta en väldigt passande titel.
Detta är Sofia Norlins långfilmsdebut; hon har både skrivit manus och regisserat, och gör visst också en röst som hörs i ett radioprogram. Men det mest anmärkningsvärda är att ÖMHETEN är den första film som delvis finansierats med Stockholm Filmfestivals långfilmsstipendium för kvinnliga regissörer (resten av pengarna kommer bland annat från Telia och Filminstitutet). Men allvarligt talat - vore det inte bättre med en långfilmsstipendium för bra film, oavsett regissörens kön? För det här är inte bra. Tvärtom. Det är är riktigt dåligt.
Det hela handlar om några parodiskt svåra ungdomar i Kiruna, en stad där marken skälver under invånarnas fötter, både bokstavligt talat och bildligt. Sebastian Hiort af Ornäs från den ruttna SEBBE spelar Markus, som inte pratar norrländska och som gillar att sladda med sin rostiga Cheva. Han blir utkastad från fordonsprogrammet och tvingas börja jobba i gruvan, vilket han försökt undvika in i det längsta. Alfred Juntti spelar en kille som tydligen heter Daniel. Han har nog inte en enda replik. Hans far är alkis och gillar att boxas. Daniel trivs inte. Lina Leandersson, som var vampyren i LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN, är en tjej som heter Zerin och som gillar att fotografera och tävlingssimma. Ja, och så finns här en liten tjej som heter Emma (Ella Nordon) som dansar balett.
Nå, och vad gör då de här figurerna?
Ingenting. Eller inte speciellt mycket. Det händer nästan ingenting och det som händer är ointressant, tråkigt och ofta direkt obegripligt. Om det nu är meningen att man ska uppfatta någonting som eventuellt gick mig över huvudet. Förvisso är ju norrlänningar tystlåtna, påstås det, men de här personerna ger intryck av att vara psykiskt sjuka - enligt svensk filmtradition. Här finns inga normala människor, inga som beter sig som vanligt folk. Markus går omkring och är förbannad, men ibland träffar han en blond tjej som han ger blommor och kliar på ryggen. Daniel boxas med sin farsa, sedan skickar han ett gäng busar på gubben, innan han tar ett hagelgevär och beger sig ut i vildmarken, där han vandrar i en evighet, skjuter en ren och ångrar sig. Zerin simmar och vinner inte en tävling och får ett par simglasögon i 17-årspresent. Emma dansar och ibland promenerar hon i naturen och på en soptipp.
Norlins film har ett ganska bra filmfoto. Det är rätt snyggt. Men det är väl allt. ÖMHETEN känns som en parodi på svenska dramer. Filmen varar bara 80 minuter, men den känns betydligt längre, eftersom den är långsam, händelsefattig och mördande tråkig.Ja, herregud, vad tråkig den är. Tio miljoner kronor ska filmen ha kostat. Filmen kommer självklart aldrig att spela in dessa miljoner - och jag har ingen aning om vad pengarna gått till.
Det här är en film gjord utan någon som helst målgrupp i åtanke. Den verkar heller inte ha något som helst syfte. Sofia Norlin vill säkert säga något, men eftersom det hela är så fragmentariskt och ibland direkt löjeväckande pretentiöst, framgår det inte vad hon är ute efter.
Filmmusiken består till större delen av någon som blåser i flaskor. Åtminstone låter det så.
ÖMHETEN pressvisades samtidigt som ESCAPE PLAN. Jag valde att se den sistnämnda. Jag gjorde ett korrekt val. ÖMHETEN är så kass att till och med dess trailer fick mig att vilja lämna salongen.
Alexandra Dahlström medverkar i en scen och spelar lärarinna. Hon är ju söt.






(Biopremiär 6/12)

-->



JULRAFFEL! TOPPRAFFELS JULKALENDER 2013! Lucka 9

DECEMBER
9
2013


-->



söndag 8 december 2013

JULRAFFEL! TOPPRAFFELS JULKALENDER 2013! Lucka 8

DECEMBER
8
2013


-->



lördag 7 december 2013

JULRAFFEL! TOPPRAFFELS JULKALENDER 2013! Lucka 7

DECEMBER
7
2013
Jultristessen lade sig som en sur wettexduk över Malmös tristaste köpcentrum.


-->