fredag 18 februari 2011

Dagens irritationsobjekt

För att inte säga hatobjekt.

Tidigare ikväll satt det ett sällskap vid ett bord snett emot det jag läste tidningen vid. I sällskapet fanns ett så kallat billigt fruntimmer. Nä, jag vet inte, hon var kanske inte så billig egentligen, men för varje minut som passerade gick hon mig alltmer på nerverna.

Kraftigt överviktig och talandes alltför bred skånska med lätt hes, sprucken röst. Och alldeles för högt. Det enda som hördes var hon. Hon babblade om en massa ointressanta saker - och hade ofta fel. Faktafel, alltså.

Fast hon var inte ensam om att låta. Vid ett annat bord satt två kvinnor varav den ena hade en sylvass röst som skar genom ben och märg.

Herregud. Var de tvungna att gå ut samma kväll som jag? Och sätta sig i samma sal som jag? Och jag som tänkt stanna kvar ett par timmar för att slå ihjäl tid i väntan på att jag skulle gå bort till Entré och se GULLIVERS RESOR, vars pressvisning jag missade.

Nåja.

Nu har jag sett filmen. Recension kommer senare i natt, eller under morgondagen.

I väntan på den ger jag Amanda Peet en femma i betyg.

Just när du trodde det var säkert att gå tillbaka ut i snön


Åsa-Nisse bökar ånyo

Jag blev tipsad om den HÄR lilla artikeln. Det är Afton-
bladet som, liksom jag gjorde förra helgen, sammanställt några betyg och omdömen på ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT och kommit fram till att den fick snittbetyget 1,5. Recensionen i Helsingborgs Dagblad anses vara den hårdaste av alla. Å andra sidan gav HD en fyra till OND TRO, som helt omotiverat tokhyllades. Jag har fått veta att den spelade in 9 560 dollar - i hela världen. Drygt 62 000 spänn! Vad kan det innebära i publiksiffror? Ungefär 650 sålda biljetter?
Nu vet jag inte vad den hade för budget, men vågar jag gissa på att Kristian Petris film gick åtminstone tjugo miljoner kronor back?

torsdag 17 februari 2011

Det är Fantomens dag idag!

Minsann! Jag var nära att missa att uppmärksamma det, men idag fyller Den vandrande vålnaden 75 år!

Jepp, just idag, den sjuttonde februari 1936 publicerades den allra första Fantomenstrippen, författad av Lee Falk och tecknad av Ray Moore - även om Falk hävdade att det var han själv som tecknade de första stripparna.

Det återstår knappt två timmar av dygnet, men du hinner säkert snabbtina en bit butterkaka i micron och ställa till med lite fest. Budapeststubben kan du klämma på morgondagens kafferast.

Inte nog med att Fantomen fyller 75 i år. I år är det dessutom 35 år sedan jag köpte mitt första nummer av den svenska serietidningen.

Länge leve Fantomen! Guran, Guran, Guran!

Bio: Sanctum

Foton copyright (c) UIP
All reklam för grottdykarthrillern SANCTUM skyltar med James Cameron. Men låt er inte luras. Cameron är bara verkställande producent. SANCTUM är nämligen en australisk film i regi av Alister Grierson och samtliga huvudrollsinnehavare gissar jag är australier - den mest kända av dem är Ioan Gruffudd, som var Reed Richards i de två filmerna om Fantastiska Fyran.
Det börjar bra, när sjutton-
årige Josh anländer till Nya Guinea för att ansluta sig till sin farsas dykargäng - de håller på att utforska ett fantastiskt grottsystem gömt djupt inne i djungeln. När de åker helikopter över djungeln kunde jag nästan höra Riz Ortolani-musik och jag väntade på att helikoptern skulle krascha. De överlevande skulle därefter stycka en utrotningshotad jättesköldpadda på riktigt och skjuta en gris, innan en mystisk kannibalstam hämnas och äter upp dem. Det hade jag kallat film!
Tyvärr händer aldrig detta.
Helikoptern släpper av passagerarna oskadda och vi introduceras för det lilla teamet grottdykare - och de har alla en sak gemensamt: de är mer eller mindre osympatiska. I synnerhet Joshs hårding till farsa (som dock förstås veknar mot slutet).
På grund av en otäck storm tvingas teamet ta sig allt längre in i det out-
forsk-
ade grott-
systemet. Träffar de månne på monstren från INSTÄNGD? Nä, men det går åt helvete för dem ändå. Utgången rasar igen och dykarna råkar ut för olyckor. De stryker med en i taget och förnödenheterna börjar ta slut.
SANCTUM är verkligen inget vidare. Det är en rätt märklig film - det känns nämligen som om det är något fel på den. Dramaturgiskt är den lite inkompetent. För det första struntar jag blankt i de här personerna. Jag engageras inte i storyn, personerna och deras öden. För det andra blir filmen rätt monoton efter ett tag. De simmar omkring i likartade miljöer. Vad finns det bakom den här grottkammaren? Jo, en likadan grottkammare. Och bakom den? En till. Och folk klantar sig och fastnar och tappar saker, så att de kan drunkna.
Filmen skryter med att den är filmad med den allra senaste 3D-tek-
niken. Till skillnad från så många andra 3D-filmer som släppts det senaste året, bjuder SANCTUM på mycket 3D. Men ser ser inte speciellt bra ut. Människor och objekt saknar volym. Allting ser ut som utklippta pappfigurer uppställda framför varandra för att skapa perspektiv. Detta kan möjligen bero på att filmfotot inte är sådär jättehäftigt, det hela är ganska platt och oinspirerat.
Lägg till detta ett slätstruket musikspår och till större delen rätt vissna skådespelarinsatser, och du får en ganska tradig och tjatig undervattensrysare. 
SANCTUM kan kanske skrämma folk med extrem klaustrofobi, men jag satt mest och gäspade. 109 minuter är alldeles för långt.
...Men när får vi se en kannibalfilm i 3D?






 (Biopremiär 18/2)

Nyinköpta filmer

Nonstop Entertainment har varit i Berlin och tjackat upp sig på nya filmer. Här är en färsk pressrelease med mer fakta:



P R E S S I N F O R M A T I O N
Stockholm, 17 februari 2011

Prisvinnare och publikfavoriter bland NonStop Entertainments inköp i Berlin 2011

På Berlins filmfestival 2011 tog NonStop Entertainment hem en rad kvalitetsfilmer och dokumentärer för distribution i Norden och Baltikum. Bland titlarna finns Miranda Julys uppföljning till Me and You and Everyone We Know THE FUTURE (i tävlan i Berlin 2011), Sundance-vinnarna CIRCUMSTANCE och ANOTHER HAPPY DAY, Morgan Spurlocks THE GREATEST MOVIE EVER SOLD och hyllade New York Times-dokumentären PAGE ONE.

NonStop Entertainment tar hem följande titlar från Berlins filmfestival 2011:

THE GREATEST MOVIE EVER SOLD, Morgan Spurlock återvänder efter succén Supersize Me med ett annat underhållande projekt, den här gången utforskar han fenomenen produktplacering, annonsering och marknadsföring i en dokumentär som helt och hållet finansieras av: produktplacering! Upp för försäljning är hans egen integritet och målet är att skapa en blockbuster-dokumentär, en "docbuster". NonStop Entertainment distribuerar THE GREATEST MOVIE EVER SOLD i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Baltikum.

THE FUTURE, Miranda Julys uppföljning till den Caméra d'Or-vinnande Me and You and Everyone We Know är ett vackert relationsdrama med element av magisk realism. Den rosade comebacken hade världspremiär på årets Sundancefestival. NonStop Entertainment distribuerar THE FUTURE i Norden och Baltikum. THE FUTURE är i tävlan på Berlins filmfestival 2011.

I MELT WITH YOU, regissören Mark Pellington (Arlington Road) fortsätter att undersöka den moderna mannens psyke i en dramathriller om fyra collegevänner som möts för sin årliga reunion. Men helgen med sex, droger och rock n roll tar sig en obehaglig vändning. NonStop Entertainment distribuerar I MELT WITH YOU i Norden och Baltikum.

CIRCUMSTANCE, Maryam Keshavarzs Sundance Audience Award-vinnande drama om utforskande av sexualitet och förbjuden kärlek i Teherans skygga subkulturer, berättat ur en överklassfamiljs perspektiv. NonStop Entertainment distribuerar CIRCUMSTANCE i Norden och Baltikum.

ANOTHER HAPPY DAY, regisserad av Sam Levinson, vann pris för Bästa Manus (Waldo Salt Screenwriting Award) i Sundance, I rollerna syns Ellen Barkin, Kate Bosworth och Demi Moore. Ett bröllop på familjens herrgård rör upp känslor i de ansträngda familjerelationerna i detta drama med klassiskt tema, men unik känslomässigt genomslag. NonStop Entertainment distribuerar ANOTHER HAPPY DAY i Norden.

PAGE ONE: A YEAR INSIDE NEW YORK TIMES, Andrew Rossis fascinerande dokumentär om hur en av världens mest inflytelserika tidningar hanterar såväl  dagliga publicitetsbeslut som ett medielandskap i förändring. NonStop Entertainment distribuerar PAGE ONE: A YEAR INSIDE NEW YORK TIMES I Norden och Baltikum.

BOBBY FISCHER AGAINST THE WORLD, producerad av HBO. Liz Garbus skildring av världens genom tiderna bästa schackspelares uppgång och fall. Den intima dokumentären är en studie inte bara i genialitet, utan också av andra aspekter av Bobby Fischers liv, vilket var ovanligt dramatiskt på alla tänkbara sätt. NonStop Entertainment distribuerar BOBBY FISCHER AGAINST THE WORLD i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Baltikum.

Alla filmer hade världspremiär på årets filmfestival i Sundance där även två av NonStop Entertainments tidigare inköp visades: Richard Ayoades efterlängtade SUBMARINE som är i tävlan i Berlin och Paddy Considines kritikerrosade regidebut TYRANNOSAUR.

- Vi återvänder från Berlin med en strålande lineup, stolta över att ha tagit hem både drama av mycket hög kvalitet och några av de bästa dokumentärerna just nu. NonStop Entertainment har på alla sätt fått en rekordstart på 2011, säger Ignas Scheynius VD för NonStop Entertainment.

Här har vi Mirakelkvinnan

Jag har bara sett den försdta säsongen av TV-serien WONDER WOMAN från 1976, med Lynda Carter csom superhjälteamazon, men det var allt en klämmig serie. Tydligen blev senare säsonger ännu klämmigare, då de flyttade handlingen från andra världskriget till nutid, det vill säga dåtid - 70-talet.
Nu är Mirakelkvinnan i färd med att ånyo drabba TV-apparaterna. NBC ska producera ett pilotavsnitt och i det ska Adrienne Palicki (vem?) inneha huvudrollen. HÄR rapporterar Variety.

onsdag 16 februari 2011

Rydan i våra hjärtan

Nämen oj, jag informerades just om att min gode vän Trampe gjort en kulturgärning och slängt upp några klipp med Jan-Olof Rydqvist på YouTube! Wowie-zowie! Självklart kan jag inte låta bli att dela med mig av dem här på TOPPRAFFEL! så härmed får ni anse er onsdag vara räddad. Go ahead, make our day, Rydan!
Här har vi honom i hårdporrfilmen som på bio först hette JAG VILL LIGGA MED DIN ÄLSKARE, MAMMA och sedan KÄRLEKSVIRVELN (eller om det var tvärtom), som på video från Maxs hette HON ÄLSKADE EN SOMMAR och som på obskyr postorderkassett hette SPRUTANDE KUKAR I SLASKANDE FITTOR:



Die Screaming Igen, Marianne?

Jag har tidigare som hastigast nämnt den kommande svenska skräckfilmen MARIANNE. Pilotfilmen som funnits till beskådan såg inget vidare ut.

Nu sprids en ny trailer på nätet och den uppmärksammas och har fått positiv respons runt om i världen. Jag tycker fortfarande inte att det ser något vidare bra ut; fult foto och både tamt och lamt, men jag kan ju ha helt fel om den färdiga filmen. Dessutom har de visst fått med Peter Stormare och Tintin Anderzon.

Och de har allt totat ihop en frän retroaffisch!


tisdag 15 februari 2011

Bio: True Grit

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sweden

Först var berättelsen en roman av Charles Portis, och 1969 blev den en film, regisserad av Henry Hathaway, som fick den svenska titeln DE SAMMANBITNA. En rätt konstig titel, när man tänker efter. Vaddå, "sammanbitna"? Jag tyckte allt att de gjorde mer än att gnissla tänder i två timmar i den filmen.

John Wayne fick en Oscar för sin insats som Rooster Cogburn i DE SAMMANBITNA - men handen på hjärtat: jag har alltid sett den Oscarn som ett pris för lång och trogen tjänst, snarare än eminent insats. The Duke borde ha fått en Oscar redan 1956 för sin tolkning av uncle Ethan i John Fords mästerverk FÖRFÖLJAREN. I Hathaways film tycker jag snarare att Wayne gör något av en parodi på sig själv.
I denna första version spelar Kim Darby den fjortonåriga Mattie Ross som söker upp den försupne hårdingen Cogburn för att spåra upp Matties fars mördare. Wayne tyckte att Darby var den sämsta skådis han någonsin arbetat med och han gillade inte filmen. Även sångaren Glen Campbell medverkade som Texas Rangern La Boeuf - enligt Hathaway fick han rollen bara för att de skulle kunna få in en hitsång på soundtracket.

DE SAMMANBITNA blev dock en framgång och 1975 kom uppföljaren ROOSTER COGBURN, som i Sverige försågs med den tidstypiska titeln HUKA DIG ROOSTER... NU LADDAR HON OM! Stuart Millar stod för regin, men den här gången byggde filmmanuset inte på en litterär förlaga. Katharine Hepburn spelade en bestämd och påfrestande kvinna som behöver Cogburns hjälp att leta upp den slemme Anthony Zerbe, och njä, filmen är inget vidare - och fyra år senare var det dags för Wayne att uppsöka den stora saloonen ovan molnen.
Här kommer så bröderna Joel och Ethan Coens version - som inte är en nyinspelning av Hathaways film, utan en ny filmatiseing av romanen. Förvisso har jag under de senaste tio-femton åren vant mig vid att bli besviken på Coens, men den här gången var förväntningarna riktigt uppskruvade. Tio Oscarsnomineringar, bland annat för bästa film. Oväntad publiksuccé i USA. Jeff Bridges och Josh Brolin. Och bara det faktum att det är en Western - en traditionell Western, och ingen science fiction/fantasy/skräck-hybrid, typ JONAH HEX. När såg vi Western, denna den manligaste filmgenre, på bio senast? Vad jag minns har ingen gått upp sedan 3:10 TO YUMA.
Den här gången är unga Hailee Steinfeld lilla Mattie Ross - och hon är är mycket bra, och betydligt bättre än Kim Darby. Darbys Mattie var bara en lillgammal och påfrestande ungjävel i behov av en upprumpning. Steinfelds Mattie är väl också brådmogen, och minst sagt bestämd, men kommer undan med det.
Hennes farsa har blivit ihjälskjuten av en viss Tom Chaney (Brolin) och eftersom lagen verkar strunta i det, behöver Mattie någon som kan spåra upp Chaney och föra honom inför rätta, eller eventuellt döda honom. Mattie själv kan också tänka sig att döda Chaney, och släpar med sig sin fars gamla Colt Dragoon (trivia: Jonah Hex bar Dragoons i serien på 70-talet).
Mattie tipsas om den gamle försupne och enögde Reuben "Rooster" Cogburn, U.S. Marshal, en man som har true grit - vilket i den svenska texten översätts som "av rätta virket". Cogburn är förstås ytterst motvillig, varför skulle han åta sig ett uppdrag av en liten tösabit? Även om hon erbjuder honom pengar? Allra minst som hon insisterar på att följa med själv!
En Texas Ranger vid namn La Boeuf (en nästan oigenkännlig Matt Damon) dyker upp och hävdar att han redan är på jakt efter Tom Chaney i ett annat ärende. Och för att det ska bli en film av det hela bär det sig inte bättre än att Cogburn ger med sig och de alla tre rider ut för att hitta mördaren och hans grymma gäng.

Den största skillnaden mellan DE SAMMANBITNA och 2010 års TRUE GRIT, är att den förra mer är en tjoflöjtfilm. Tonen de var lättsammare, situationerna mer humoristiska, och själva äventyret mer, tja, äventyrligt. Den mest kända scenen i filmen från '69 är väl den där Cogburn tar tömmarna mellan tänderna och rider mot fienden, pangande med en picka i varje hand. Jag har inte läst boken, men jag gissade att denna scen inte återfinns där.
Nu är det fyra-fem år sedan, kanske mer, sedan jag såg Hathaways film, men det känns faktiskt som om de två filmerna följer samma händelseförlopp - jag känner igen scenerna och händelserna. Och Coens film är förstås inte helt humorbefriad, den genomsyras av en svart humor och det är förstås framför allt Bridges som får briljera och vara sammanbitet rolig som den gamle tuffingen.
Men Coens har gjort en mycket mörkare film. Det vilar mer thrillerstämning än frejdigt westernäventyr över TRUE GRIT. Actionscenerna är förhållandevis få, men betydligt hårdare - här skjuter man fienden rakt i ansiktet så att blodet sprutar (trivia: i verklighetens vilda västern tömde man ofta hela magasinet i sin motståndare för att verkligen vara säker på att han var död). Och döm om min förvåning när Bridges plötsligt tar tömmarna mellan tänderna och dundrar iväg mot fyra desperados! Slutscenerna skiljer sig dock mot Hathaways film.

Jag ville verkligen att TRUE GRIT skulle vara alldeles utomordentlig. Liksom alla kritiker som hoppades få tilldela ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT en etta eller till och med en nolla, hoppades jag få spika upp en stolt femma härunder. Men jag nöjer mig med en stark och manlig fyra. Jag har ett par små anmärkningar mot Coens film. Ja, främst är det en anmärkning. Kanske var det jag som var lite trött, men jag tyckte att filmen blev lite för snacksalig emellanåt. Här finns flera scener i vilka rollfigurerna har långa, långa utläggningar om egentligen irrelevanta saker. Och Westernhjältar ska ju vara tystlåtna! Det långsamma, något högtravande anslaget förstärks av Carter Burwells filmmusik, som enligt uppgift bygger på gamla psalmer.
Så, ja. Det blir aningen pratigt och segt. Men det hindrar inte TRUE GRIT från att vara en utmärkt film och den bästa nyproducerade Western du kommer att se på länge. Kevin Costners ypperliga OPEN RANGE är fortfarande den bästa Western som gjorts sedan Walter Hills THE LONG RIDERS 1980, vilken var den bästa sedan Clintans MANNEN UTANFÖR LAGEN 1976.
Om jag tror Jeff Bridges kan få en Oscar? Nja. Tyvärr tävlar han ju mot en viss Colin Firth. En stammande kung är en mer unik rollfigur än en tuff revolverman. Fast till skillnad från THE KING'S SPEECH, är TRUE GRIT en film jag kommer att se om. Flera gånger. Det är ju en Western!
I eftertexterna ber förresten Paramount om ursäkt för att vissa rollfigurer nyttjar tobak.
Och tänk, i samband med filmpremiären släpper Reverb förlag romanen TRUE GRIT i ny, svensk översättning!








(Biopremiär 18/2)

Film från 3D-je riket

Oj. Det här är nästan för bra för att vara sant. Och extra bisarrt att det är regissören bakom HOWLING II & III som gjort fynden!
Klicka HÄR för att läsa i Variety om 3D-film från Tredje Riket...

Sommarkatt

Vi går mot varmare tider och då är det ju många som gör lite ogen-
omtänk-
ta saker.
När du sitter där i din sommarstuga träffar du kanske på en söt liten herrelös kattunge du tar hand om. En så kallad sommarkatt. Men när sommaren övergår i höst och det är dags att flytta tillbaka till stan, kan du förstås inte ta katten med dig.
Snälla, lämna inte kvar katten vid sommarstugan! Den kommer inte att klara sig.
Tänk därför på att att alltid äta upp din sommarkatt innan du bommar igen stugan för säsongen.
Skjut, stryp eller dränk katten och plocka fram nedanstående läckra recept jag hittade på nätet:

BEER ROASTED CAT
1 cat cut into roast
1 can of Campbell's Cream of Mushroom soup
1 cube of beef bouillon
1 clove of garlic
1 Fine Irish Stout, a lot like a popular dark Irish Beer®, but NOT that brand at their lawyers' request. They alledge this article, educating others in the legal eating habits of over 100 million people world-wide, and specifically in rising East Asian markets, is "highly offensive."

Cover and soak cat roast in salt water for 24 hours. Drain water and then cover and soak in beer for 6 hours. Drain and place in crock pot with your cans of soup. Add a clove of garlic, and a cube of beef bouillon. If you start to slow cook your cat in the morning with your George Foreman Cooker (or it's ilk), you'll have finely cooked feline in time for supper.

If a slow cooker is not available, a cat can be baked at 350 degrees for 2-3 hours in a conventional oven and still come out pretty good. Beer Roasted Cat is fantastic served with mashed potatoes, collard greens, and fresh, homemade egg rolls. When planning a full meal just remember- cat is a course best served hot!

Det bidde "The Amazing Spider-Man"

Efter att ha varit väldigt hemlighetsfulla, har Columbia Pictures slutligen avslöjat vad den nya Spindelmannefilmen ska heta.
THE AMAZING SPIDER-MAN.
Märkvärdigare än så var det inte.
Och jag som hade hoppats på SPINDELMANNEN I KRONANS KLÄDER eller PETER PARKER, MARY JANE OCH JAG.
HÄR rapporterar The Hollywood Reporter.

Åsa-Nisse drämmer till igen

Inget kan hejda en smålänning som kommit i rullning. I synnerhet inte om smålänningen talar taskig fejksmåländska.
Tidningar och webbsajter fortsätter att att diskutera Åsa-Nisses återkomst. De är för och emot, för och emot. Fredrik Boklunds film har upphöjts till något den absolut inte haft för avsikt att vara. Exakt vad den har upphöjts till vet jag inte riktigt; jag vill inte påstå att den är viktig, men kanske betydande? För den rör om både i ormboet och bikupan. Ja, i rävgrytet också, för att inte tala om björnkulan.
Min gode vän, filmpelargonen (eller ska det vara pedagogen? Filmvetaren? Högskoleläraren?) Tommy Lindholm har skrivit en bra recension på sin blogg - läs den HÄR. Han beskriver på ett ärligt och kunnigt sätt precis vad det är han har sett. Kan skjuta in att han privat nämnde att han skrattade mer än vad som framgår av recensionen.
Tack vare mina alerta läsare har det skickats in några länkar bland kommentarerna till mina inlägg här på bloggen. Jag plockar ut två länkar och återger dem här:
Martin Aagård har skrivit DENNA KRÖNIKA i Aftonbladet, i vilken han avhandlar nazismen, bröderna Zucker och Mel Brooks. Och ja, han är positiv till nya filmen.
En som är negativ, är Sofia Olsson på Kulturnytt i P1. Läs och lyssna HÄR. Fröken Olsson är av allt att döma ingen jag vill gifta mig med. Eller hamna bredvid på en bussutflykt till Röstånga med paus för smörgåsbord med landgångar och två sexor Linjeakvavit i antika spetsglas.
Jävla traderöv.

Tisdagen ligger som en sur wettexduk över oss...

...det är kallt och tradigt. Det finns bara en sak att göra för att motverka denna tristess. Öppna fönstren, vrid upp volymen till max, knalla med knallpulverpickadollerna och sjung med:



Chuck Norris i all ära, men denna långa version (med Mike Huckabee?) är trots allt bättre och svängigare.

måndag 14 februari 2011

TOPPRAFFEL! sörjer: David F Friedman

Så har han då efter en tids sjukdom gått bort till slut, hjälten David F Friedman, the Sultan of Sleaze. Han var 87.
Producenten, regissören, manusförfattaren och distributören Friedman, som föddes julafton 1923, är vid sidan av Roger Corman den mest betydande mannen i den amerikanska B-filmshistorien. Men där Corman var hyfsat rumsren, gick Friedman steget längre och fläskade på med så mycket sex och naket han bara kunde i sina mjukporrfilmer; ofta parodier och komedier.
Friedman är även känd för att ha skapat splatterfilmen när han tillsammans med Herschell Gordon Lewis gjorde BLOOD FEAST och följde upp den med blodiga och skräpiga filmer som 2000 MANIACS och COLOR ME BLOOD RED.
Under 1980-talet producerade Friedman mest hårdporr och nu på 2000-talet slog han till med en väldigt senkommen uppföljare till BLOOD FEAST.
Jag hade förmånen att få träffa och umgås med Friedman när Fantastisk Filmfestival i samarbete med Klubb Super 8 tog över honom till Lund för minifestivalen Something Weird 2000. Det var en rolig gubbe med massor av anekdoter, den ena värre än den andra.
Låt oss minnas Dave Friedman med nedanstående, flådiga affischer!

DAVID F FRIEDMAN
1923-2011
RIP

Modesty som jag vill ha henne...

Det senaste året har Agent X9 kört en del omslagsteckningar och -målningar av andra människor än Romero (vars omslag numera är träigare än någonsin) och de vanliga. Dock har dessa nya försök inte varit något vidare.
Jag själv skulle självklart föredra ett omslag som går i samma fina tradition som nedanstående excellenta konstverk:

Nya Sucker Punch-affischer

Det är möjligt att den här filmen kommer att vara totalt jävla osebar, jag vet inte, men det hindrar inte affischerna från att vara läckra. Här är tre nya:

Ny italiensk trailer till Dylan Dog

Bästa sättet att börja veckan!

Måndag morgon. Kallt, grått och trist. Låt oss liva upp den arla morgonstunden tillsammans med Soledad Miranda och sväng!

söndag 13 februari 2011

Bio: Livet efter detta

Foton copyright (c) Sandrew Metronome

Jag besökte premiären på LIVET EFTER DETTA - som inte pressvisades i Malmö - och förvånades av att det inte bara var fullsatt, utan även av att publiken mest bestod av yngre människor och främst tjejer. När jag lyssnade på vad de pratade om innan filmen började, konstaterade jag även att många inte riktigt verkade veta vad de skulle se. Hade de månne löst biljett bara för att Matt Damon är med?

När Clint Eastwood kommer med en ny film, vilket han vid snart 81 års ålder fortfarande gör påfallande ofta, vet man aldrig vad man får - mer än ett gediget hantverk. Ibland får han ur sig mästerliga filmer, alldeles för ofta slätstrukna bagateller. LIVET EFTER DETTA, som heter HEREAFTER i original, tillhör tyvärr den sistnämnda kategorin.
Filmen består av tre parallella historier och på sätt och vis får vi tre olika filmer på samma tema. Och det är just detta som är intressant.
Franska stjärnan Cécile De France, som jag allt är rätt förtjust i, spelar TV-journalisten Marie som 2004 befinner sig på semester i Thailand. Och javisst, hon hamnar mitt i tsunamin (oerhört realistiska specialeffekter här) och när hon dras under vattnet, har hon en nära döden-upplevelse. Hon räddas dock till livet.
Väl hemma i Paris återgår hon till sitt arbete; hon är framgångsrik på sin TV-kanal, och hon pitchar entusiastiskt ett uttömmande reportage om Mitterand, som hon även ska skriva en bok om. Men snart inser hon att något inte står rätt till med henne; det hände något märkligt i Thailand, och hon börjar istället att skriva en bok om sin nära döden-upplevelse - vilket inte precis gynnar hennes TV-karriär, tvärtom.
I London hittar vi de unga tvillingpojkarna Marcus och Jason (Frankie och George McLaren), som bor med sin drogmissbrukande mor. Socialen är ständigt i luven på morsan, de vill att pågarna ska placeras i fosterhem. De rättrådiga tvillingarna får dock en bättre idé: de skrapar ihop pengar för att köpa mediciner som kan avgifta morsan. På väg hem från apoteket blir dock Jason påkörd av en bil och dör.
Morsan hamnar på en klinik och Marcus placeras hos fosterföräldrar, där han inte trivs. Han saknar Jason över allt annat och blir med tiden besatt av att kontakta honom på andra sidan.
I San Francisco har George Lonegan (Matt Damon) lagt ner sin tidigare karriär som medium. Till skillnad från de flesta andra medier, är han äkta vara - men han tycker att hans gåva är en förbannelse. Därför har han istället börjat jobba på fabrik. Han försöker leva ett vanligt liv, vilket är svårt, och han verkar vara en väldigt ensam människa.
George börjar på en matlagningskurs, där han träffar Melanie (Bryce Dallas Howard), som gått dit med förhoppningen att träffa mannen i hennes liv. Kan det bli något mellan henne och George, eller kommer hans gåva att sätta käppar i hjulet?
Scenerna med Cécile De France är på franska och utspelar sig i stilrena, färgglada miljöer; designerhem och TV-studior. Det här ger faktiskt intryck av att vara en fransk film - och det är ju lite kul att Clintan återigen regisserar på ett språk jag gissar att han inte förstår fullt ut; han har ju tidigare gjort en film på japanska. Historien om Marie är bättre än de övriga delarna.
Skildringen av London och utslagna människor, är som sig bör grå och skitig, och ja - det här ser ut som en brittisk film i regi av valfri diskbänksrealist.
Berättelsen om Matt Damon ligger någonstans mittemellan de två andra stilmässigt och är minst intressant. Bryce Dallas Howards Melanie är en rätt tradig, lite billig brud, men en scen där de på matlagningskursen med förbundna ögon provsmakar mat är oväntat sexig. Fast Matt Damon är och förblir en skrubbad potatis vad han än spelar.
I en avslutande del knyts dessa tre historier samman på ett väldigt banalt sätt, det urartar till en kärlekshistoria av simplast möjliga slag, och jag upplevde sammanträffandena som lite löjliga.
Hantverket går dock inte att klaga på. Självklart är denna över två timmar långa film välgjord och välspelad. Återigen har Eastwood själv komponerat filmmusiken, som dock är väldigt saggig och ointressant. Derek Jacobi dyker upp som hastigast som sig själv.
Mitt betyg här under är väldigt snällt. Borde kanske plocka bort en dvärg, men jag låter den vara kvar för Cécile De Frances skull...







(Biopremiär 11/2)

Så ska ungjävlarna tas!

Dolph Lundgrenz?

Igår fick jag veta något jag aldrig känt till. Och jag tycker det är fullkomligt fantastiskt.
När Dolph Lundgren fortfarande hette Hans Lundgren och bodde i Norrland ...

... spelade han trummor i ett dansband.

Åsa-Nisse dominerar

ÅSA-NISSE DOMINERAR - visst låter det som titeln på en film i John Elfström-serien? Den kom kanske direkt efter ÅSA-NISSE JUBILERAR.
På 1950-talet dominerade Åsa-Nisse på Sveriges biografer, åtminstone när det gällde svensktillverkad underhållning. Nu skriver vi 2011 och plötsligt har den gamle smålänningen börjat dominera igen. Visst, av allt att döma på biograferna - här i Malmö visas den på tre dukar, och jag hörde att gigantiska Royal, som har landets största duk, var utsålt i fredags. Tänk er Åsa-Nisse på den maffiga duken...
Men figurerna från Knohult har väldigt oväntat startat en storm i media och kultursvängen. Nisse dominerar även på kultursidor och liknande. TOPPRAFFEL!s frilansande reporter Martin Kristenson från Stupidoredaktionen tipsar om ett par länkar, medan jag själv skjuter till en tredje.

Först: Åsa-Nisse har blivit material för ledarsidan i Svenska Dagbladet i en text som kan läsas HÄR.
Ja, hur står det egentligen till med verklighetens folk? En del recensenter har anmärkt på att ingen idag kan relatera till Åsa-Nisse och liknande figurer. Men jo, visst kan många det. Betydligt fler än man tror. Åsa-Nisse medverkar fortfarande varannan vecka i tidningen 91:an, och han delar en egen tidning med Lilla Fridolf sex gånger om året. Åtminstone 91:an säljs fortfarande i hyfsat stor upplaga, och läser man insändarsidorna konstaterar man att många läsare verkar bo på landet och intresserar sig för jakt, fiske, bilar och militärhistoria. Många verkar tro att det är serier som Rocky, Arne Anka och Nemi som är relevanta idag, serier om folk som bor i större städer och hänger på krogen. Men trots att dessa nyare serier (Arne Anka är dock en rätt gammal serie idag) är de som uppmärksammas i media och hyllas på kultursidor, tror jag att större delen av svenska folket känner mer igen sig i Knohult, Klackamo och Vinkelboda. Alla serieläsare är inte 20-30-någonting och bor i en storstad. Och tänker jag efter - jag är 40-någonting och bor i en storstad, men känner ofta att jag inte kan relatera till de "hippa" serier (eller filmer) som utspelar sig i Stockholm. Vi har en annan attityd och mentalitet här.
I gårdagens Sydsvenskan fanns en rejäl artikel om Åsa-Nisse av Per Svensson. Den var utbredd över nästan ett helt uppslag och kan läsas HÄR. Tyvärr är inte "bonusmaterialet" med i onlineversionen, det vill säga en rad små texter med extra information. Bland annat omnämns jag i en liten ruta om serieversionen av Åsa-Nisse. Som författare räknar man upp Bengt Linder, Gits Olsson och mig - vilket gör mig stolt. Vilket coolt sällskap! Däremot har man glömt bort Leif Bergendorf, som har skrivit flera tusen avsnitt...

Slutligen har vi det roligaste av allt. Som jag tidigare nämnt, och som ni förstås även läst om annorstädes, har Roy Andersson rasat mot ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT. I radions P1 Morgon klev Roy in i ringen för att gå en match mot Robert Aschberg i en diskussion som kan avslyssnas HÄR. Och Roy gör allt en slät figur... Jag har träffat Roy Andersson ett par gånger, han är en trevlig man och jag uppskattar en del av hans filmer - men jag kan väl inte påstå att jag delar hans åsikter. Och då menar jag hans åsikter om det mesta. Om jag förstått saken rätt går hans filmer alltid back ekonomiskt, eller lyckas spela in produktionskostnaderna först efter flera år. Trots detta fortsätter staten att pumpa in massor med pengar i hans filmer eftersom han är så hyllad bland kritiker och på festivaler.

Deafula!

Det finns filmer som är så konstiga, udda och osannolika att man inte tror att de existerar på riktigt. Att de är en myt. Ren hittepå. Ett skämt som blivit en etablerad sanning.

En sådan film är den antagligen inte så rafflande skräckfilmen DEAFULA från 1975. En film jag länge velat se. En film nästan ingen verkar ha sett.

Det utmärkande med denna film är att den förstås handlar om Dracula - men all dialog framförs på teckenspråk! Enligt uppgift är filmen lam och skittråkig, men det spelar ju egentligen ingen roll. Den här måste få se dagens ljus igen, förslagsvis på DVD.

Efter en diskussion annorstädes lyckades min gode vän Fred Olen Ray hitta nedanstående klipp ur filmen. Enjoy!

Deafula (1975) from Murtuus in Anima on Vimeo.

lördag 12 februari 2011

En oväntad vändning i karriären

Kommer ni ihåg Alexa Wolf? Förhoppningsvis inte, men det var det där unga fruntimret som för säkert mer än tio år sedan nu gjorde "dokumentären" SHOCKING TRUTH, som skulle handla om porrbranschen, och som visade sig vara väldigt fejkad och tillrättalagd. Ett faktum givetvis väldigt få upptäckte när filmen kom och debattens vågor gick höga.

Nu är Alexa tillbaka. Fast jag vet inte... Hon verkar verkligen ha ändrat sig sedan förra gången... För ni kan väl inte mena att det här är en annan människa?!

Die Hard Aliens

DIE HARD 5 är på gång och Bruce Willis återkommer förstås i huvudrollen. Hur skulle det annars se ut? Men med tanke på hur sketen DIE HARD 4.0 var, hoppas jag att de går tillbaks till rötterna och gör en R-rated film där John McClane, röker, svär och skjuter bovar så att blodet sprutar. Men det är väl knappast troligt - fyran spelade in kopiöst mycket pengar och Hollywood tror att det berodde på att den hade PG-13-gräns - en sjukdom som smittade av sig på efterkommande actionfilmer.
I vilket fall: nu har regissören till DIE HARD 5 utsetts. Noam Murro heter han, och SÅ HÄR skriver The Hollywood Reporter.
Den nya ALIEN filmen fick förra månaden namnet PROMETHEUS. Sedan tidigare är det klart att Michael Fassbender och Noomi Rapace ska medverka i Ridley Scotts film. Men nu har även vad jag antar är huvudrollsinehaverskan tillträtt: Charlize Theron. HÄR rapporterar Variety. För det var väl ingen som verkligen trodde att Rapace hade fått huvudrollen, va?

fredag 11 februari 2011

Succé för filmarkivet.se med punk och Ehrenmark

SVENSKA FILMINSTITUTET www.sfi.se

P R E S S M E D D E L A N D E

Succé för filmarkivet.se med punk och Ehrenmark

"- Åh, så stor strömmingen är idag!" Industrifilmen "Svensk fisk"
är en av 320 filmer på filmarkivet.se.

Igår torsdag sjösattes Filminstitutets nya webbplats filmarkivet.se där streamade filmskatter tillgängliggörs för alla. Anstormningen blev enorm med över 50 000 besök under det första dygnet.

Tre-i-topp på filmarkivet.se under första dagen:

Industrifilmen Aktuellt om SAAB (1960): http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=91

Andra takter (1985) om Sixten i punkbandet Anti-Cimex: http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=292

Mediareportaget Tidningsmänniskor (1975) med Båstadstennis och Londonkåserier av Torsten Ehrenmark: http://www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=54

– Vi är förstås jätteglada över den här responsen, och det är också kul att se vilken spridning det är på de populäraste filmerna. Det visar att intresset inte bara är stort, utan även brett. Nu fortsätter vi raskt med att lägga upp fler filmer, säger Kajsa Hedström, projektledare för filmarkivet.se.

Se filmerna här: www.filmarkivet.se


Stockholm 11 februari 2011

Åsa-Nisse chockar Sverige (åtminstone de trångrövade)!

Så är då dagens recensioner av ÅSA-NISSE - WÄLKOM TO KNOHULT över oss, och inte oväntat tävlar många kritiker i att vara elakast. Det är bara det, att i slutändan framstår många av dem som ignoranta idioter med riktigt kvistiga kvastskaft uppkörda i röven. De verkar nämligen ha sett en helt annan film än jag och vi andra som redan sett den.
Regissören Fredrik Boklund själv tycker att det är fascinerande att hans lilla komedi lyckats göra så många människor fly förbannade.
Vaffan är det som gjort dem så upprörda? Att det bara är tjoflöjt och fjant utan budskap? Att Åsa-Nisses skapare hade nazisympatier? Att en massa kända skådisar medverkar? Att folk kommer att gå och se den här filmen? Att mycket i den faktiskt är roligt?
Samtidigt hyllar många av de här kritikerna ÅSA-NISSE I JIHADFORM, det vill säga FOUR LIONS, vars engelske regissör får Ragnar Frisk att framstå som Fellini.
Låt oss titta på vad media skriver...

AFTONBLADET
Jens Peterson är hyfsat snäll och sätter en tvåa.

TT-SPEKTRA
Recensionen är osignerad - är det Erik Helmersson? - och just den här har jag plockat från Blekinge Läns Tidning. Dock är detta nog den mest positiva recension jag hittat och den påminner en hel del om den jag skrev. Recensenten sätter en glad trea, sticker inte under stol med att det är roligt! Och liksom jag gjorde, listas alla bra inslag.

DAGENS NYHETER
Mårten Blomkvist är inte med på noterna, sitter och tjurar och delar ut en etta. Men han använder ordet "trickfilm" - ett ord som inte använts sedan 1970-talet.

EXPRESSEN
Den mystiska Miranda Sagner (som ingen vet vem hon är) är lika snäll som Aftonbladet och sätter en tvåa. Hon sysselsätter sig också med att betygsätta de olika skådisarna, en dum grej Expressen började med häromåret - antagligen för att oftare kunna citeras i annonser.

GÖTEBORGSPOSTEN
Mats Johnson är halvsnäll och sätter en tvåa.

HELSINGBORGS DAGBLAD
Gunnar Bergdahl går igång som vore det gamla Studio S från 1980 och ger filmen en nolla. Han anmärker på allt från att det är Strix som producerat till att Cederholm var nazist, och uppmanar till bojkott av filmen. Extra passande, eftersom Helsingborgs Dagblad en gång i tiden var en nazistisk dagstidning - och det är inte som jag hittar på.

SMÅLANDSPOSTEN
Inte ens smålänningarna kan man lita på. Camilla Carnmo hävdar att hon skrattade 3-4 gånger och sätter en etta i betyg.

YSTADS ALLEHANDA
Lisa Kron verkar hyfsat nöjd och hävdar att hon läser serien i 91:an-tidningen. Hon delar ut en tvåa.

SYDSVENSKAN
Annika Gustafsson är en trevlig dam, men inte ens hon kunde kosta på sig några leenden och gav filmen en etta.


SVENSKA DAGBLADET
Svenskan överraskar med en recension som påminner om min - fast scrollar man ner till signaturen, försvinner överraskningen. Det är Jan Lumholdt, redaktionsmedlem på min tidning Magasin Defekt en gång i tiden. Han sätter tre prickar (av tärningens sex) och vill se en uppföljare!

CINEMA
Å andra sidan satt även Stefan Nylén med i Magasin Defekts redaktion, och han sätter en nolla och hävdar att Boklunds film är den sämsta som någonsin gjorts i Sverige. Ett väldigt ogenomtänkt och omoget uttalande. Se om OND TRO som straff! Eller LITHIUM. Eller VI HADE I ALLA FALL TUR MED VÄDRET - IGEN.

NYHETSMORGON/RONNYS BLOGG
Och vad har det tagit åt gamle, goe Ronny? Han sätter en etta och vill ha tillbaka 87 minuter av sitt liv. Samtidigt gillade han FOUR LIONS. Ronny, är det alla träningspass som gjort dig förvirrad?

UPSALA NYA TIDNING
Kors i röven sa kärringen som satte sig på lien!Björn Lövenlid inleder sin recension så här: "Läs dessa ord noga. Det här kan nämligen vara det snällaste någon filmkritiker har skrivit om en Åsa-Nisse-film hittills." Och därefter hyllar han filmen!

I METRO (ingen onlineversion) skrev Elin Larsson en kort-kortrecension som försågs med en överkryssad Metroglob, och i SKÅNSKA DAGBLADET (ingen onlineversion, men här är reprisen på JPS Media.se) delade Peter Eliasson ut en tvåa - fast jag råkar veta att han skrattade en hel del. I synnerhet åt Sven Melander.

Klicka HÄR för att läsa den riktiga recensionen, det vill säga min här på TOPPRAFFEL!

Veckans coolaste nyhet

Ankchock! Kalle och Kajsa gifter sig!

Egmont Kärnan

Länk till Egmont Kärnan s pressrum

Pressmeddelande

Ankchock! Kalle och Kajsa gifter sig!


Ankchock! Kalle och Kajsa gifter sig!
De flesta serier om Kalle och Alexander Lukas slutar med ett svidande nederlag för Kalle, medan hurrarop och Kajsas gunst brukar tillfalla den irriterande lyckosten Alexander. Men ibland är Kalle en lyckofågel och vinner hela klabbet! Vi gillar alla Kalle trots hans dåliga omdöme, hetsiga humör och – inte minst – hans oförtrutna försök att lura andra ankor, och det slutar ju för det mesta i förskräckelse. Därför värmer det lite extra när Kalle någon enstaka gång vinner prinsessan och halva kungariket! I Kalle Anka & C:o nr. 7 anar vi bröllopsklockor klämta!
Kommer Kalle äntligen att lyckas den här gången? Kommer Kalle att få sin kära Kajsa?

KÄNDISAR! KÄNDISAR! KÄNDISAR!
Kändisfest i Ankeborg! Vilka kända kändisar känner sig kallade till årets tjusigaste jättebröllop?
Ett stort intåg av berömdheter är på väg till Ankeborg. Skvallerbloggaren Sture Struntprat varnar om tidernas intåg av kändisar till årets viktigaste begivenhet, det majestätiska bröllopet mellan Kalle och Kajsa!!
Sture Struntprat rapporterar direkt:
”Festen startar grandiost och de första gästerna är på väg uppför den röda mattan! De första att anlända är Prinsessan Kvacktoria med sin man Fåniel på armen. Tätt efterföljd av en stilig typ med benen tryggt planterade ner i de stilbrytande fotbollsskorna. Det är ju Zkatan Tjibrahimovic! Bakom honom kan vi skymta hela Sveriges Reidrik Frenfeldt med hustru. Den underbara komikern Puttra Mera kommer inte ensam, hon har sällskap av multikonstnären ”Rockarn” Varg . Och sanna mina dar, där kommer programledaren Tristian Bok! Och ingen fest utan våra kända bloggare: Där är Brunett-Berta och Tjabba von Nordow. Åh! Jag är hänryckt! Här kommer det förnämt besök från utlandet! Självaste Panna Tekanna, gigastjärnan Smarris Pilton och knäppgöksfröken Lady Haha! En sådan härlig, fantastisk kväll detta kommer att bli! Vi återkommer senare med chockerande avslöjanden och vilt skvaller!”
Vem tror du kommer på festen?


Läs mer i Ankeborgsposten: http://www.facebook.com/Ankeborgsposten eller på Kalle Ankas officiella hemsida www.kalleanka.se

X-Männen börjar ettan

Här är de, försteklickarna!
Ser väl inte alltför pissnödigt ut. Jag gillar att de har de gamla, fina 60-talsdräkterna. De ser härligt svenska ut!

torsdag 10 februari 2011

Roy rasar mot roligheter

Plötsligt har vi oväntat kastats tillbaka till början av 1970-talet, då Vilhelm Moberg, Harry Schein och några till rasade mot SVT:s beslut att visa Åsa-Nisse.
Det är 2011 nu - har vi verkligen inte kommit längre?
Herr Åsa-Nisse-regissören Boklund själv tipsade om DEN HÄR artikeln i Aftonbladet, i vilken Roy Andersson rasar mot nya Åsa-Nisse-filmen och figurens skapare Stig Cederholms eventuella nazistiska bakgrund.
Vad har detta med den nya filmen att göra? Eller tidigare Åsa-Nisse-filmer? (Till saken hör att Cederholm var mytoman och satt på svenskt mentalsjukhus när han skapade Åsa-Nisse, om jag minns rätt ville tyskarna inte veta av honom)
Och med tanke på vad dessa klagande vänstermänniskor står för, ska vi då inte förbjuda deras verk? Med tanke på att de (nu citerar jag Jan Lööf här:) beundrar massmördare i gudsförgätna länder världen över.
Måste dock skjuta in att jag tycker att Roy Andersson är en väldigt trevlig herre. Han borde tillåta sig att gilla Åsa-Nisse han också.
Det är märkligt som fan att Boklunds film lyckats göra så många kulturmänniskor fly förbannade. Uppenbarligen enbart för att det är en Åsa-Nisse-film. Och som jag skrev i min recension: nya Åsa-Nisse går inte att jämföra med de inkompetenta och osebara GÖTA KANAL-filmerna och VI HADE I ALLA FAL TUR MED VÄDRET - IGEN.
HÄR är Gits Olssons klassiska artikel ur klassiska SE nummer 45/1971 med Janet Ågren på omslaget!

Bortglömd märklighet

Oj! Blev nyss tipsad om att ta en titt på DEN HÄR gamla reklamfilmen för LO. Jag hade fullkomligt glömt bort den kampanjen.
Men jag minns att jag var på ett seminarium med Don Martin på Bokmässan.
Han var skittråkig.
Snacka om att jag blev besviken.
Min barndoms idol var en tradig gubbe...

Nu är det dags att rösta!

Återigen är det dags att utnyttja vår demokratiska rätt ... och rösta på Bästa Fantomenomslag från förra året. Det gör ni genom att först klicka er HIT och sedan välja ut det flådigaste omslaget.
Bland de röstande väljs hundra slumpvis ut, oavsett vilket omslag man röstade på, och dessa lyckliga människor förses med varsin T-shirt med det vinnande motivet. Minns att jag vunnit två gånger tidigare!
Tidigare års vinnare kan man med fördel beskåda HÄR.