måndag 12 juli 2010

Steven Seagal as Torrez!

Ännu ett gäng affischer till MACHETE! Tjo, bönner!
(Fast i sommarens actionkamp mellan THE EXPENDABLES och MACHETE, tror och hoppas jag mer på Stallones epos. Ironisk/stiliserad action av det typ Rodriguez gör produceras trots allt med jämna mellanrum)

söndag 11 juli 2010

Mannen som försvann

Jag har hamnat mitt i en thriller. Mitt liv har blivit en konspirationspackad rysare. Och nu börjar det bli obehagligt på riktigt.
Det började i påskas med att mitt Gmailkonto länsades. Jag vet inte hur det gick till. En bugg? Någon som kapat mitt konto? Jag öppnade ett mail från en vän, besvarade det, och när programmet laddade om, var inboxen tom. Dessutom hade nästan alla mina Googledokument raderats, samt flera epostadresser. Massor med superviktiga grejor var på en sekund borta för evigt.
För ett par veckor sedan rapporterade jag här i TOPPRAFFEL! om att någon skickat ett stort brev till mig, men av någon anledning c/o JPS Media. Och när jag skulle hämta ut brevet, hade någon annan redan gjort det. Någon hade hämtat ett paket i mitt namn och behållit det.
Igår kväll fick jag panik. Jag tog en sen kvällspromenad. Jag köpte en burgare på Max, och sedan traskade jag bort till Pressbyrån på Centralen för att se om det kommit något nytt och kul i tidningsväg.
När jag lämnade Centralen upptäckte jag att min plånbok var borta! Av allt att döma hade en ficktjuv varit framme. Jag hade inte märkt någonting alls. För säkerhets skull kollade jag om jag tappat den på Max, men icke.
Bankkort, andra plastkort, körkort, sedlar, allt är väck, troligen för evigt och jag har ägnat dagen åt att polisanmäla, spärra kort, försöka få nya och så vidare. Och det är svårt, eftersom det är söndag.
Men nu under eftermiddagen blev saker och ting än konstigare. Jag gick bort till Casino Cosmopol, jag tänkte att jag borde ju kunna få ett nytt medlemskort utan problem - och gå in och svalka mig med gratisläsk. Jag förklarade att jag blivit bestulen och att jag ville ha ett nytt kort. Tjejen i kassan frågade om jag hade leg - och det hade jag ju inte. Men hon knappade in mitt personnummer och frågade vad jag har för adress, vilket jag uppgav. "Och innan dess?" frågade hon, och konfunderad svarade jag på frågan. Och innan dess? Och innan dess? Till slut hade jag nämnt alla gator jag bott på sen jag var barn. För det visade sig att adressen i datorn inte stämde! Tjejen fick upp ett foto på mig och en annan adress - som hon inte fick säga vilken det var.
Jag bad att få tala med hennes chef, så han dök upp. Han förklarade att deras system hämtar personuppgifter från folkbokföringen när man köper medlemskort. Jag köpte mitt i februari eller mars. Han kunde inte förklara varför de fått en adress jag aldrig bott på. Mitt foto, min epostadress, mitt mobilnummer, dessa uppgifter var korrekta, men adressen var fel. Och de såg ju och förstod att det var jag, men fick ändå inte ge mig ett nytt kort...
Jävligt obehagligt...
Vad är det som händer? Har någon tagit över min identitet? Har jag reducerats till en person som bara finns på Internet?
I morgon kommer jag att ha förvandlats till en skalbagge när jag vaknar.

lördag 10 juli 2010

Darna möter Jättegrodan!

Av allt att döma är Darna världens bästa superhjältefilm. Eller TV-serie. Eller vad det nu är.

Ny trailer till Machete!

I'm so there!

fredag 9 juli 2010

Ur ett utländskt perspektiv

När jag recenserade FLICKAN SOM LEKTE MED ELDEN gav jag den en trea i betyg, vilket kanske var lite snällt, jag vet inte - jag tyckte den var okej, men jag känner liksom inte för att se den igen, åtminstone inte än på några decennier.
Nu går den upp på bio i USA - där första filmen, MÄN SOM HATAR KVINNOR, blev en oväntad ekonomisk framgång. Jag läste alldeles nyss Roger Eberts recension, och det kan även du göra om du klickar HÄR. Som alltid är det intressant att läsa utländska recensioner av svenska filmer, i synnerhet filmer som på ett eller annat sätt speglar dagens svenska samhälle.
Ebert är märkligt positiv till Daniel Alfredsons film. Lite oväntat. Och han anmärker inte på det alla vi andra klagat på, nämligen att det syns alldeles för tydligt att det handlar om en hopklippt TV-serie. Han nämner inte ens att det är en ny regissör till filmen. Och självklart öser han beröm över Noomi Rapaces rolltolkning, vilken jag fortfarande ställer mig frågande till.
Mot slutet nämner Ebert att Carey Mulligan och Daniel Craig nu har utsetts till Salander och Blomkvist i David Finchers kommande amerikanska version. Det har jag missat, har jag läst Variety så slarvigt på sistone? Fast Mulligan är nog ett bättre val än Kristen Stewart, som det pratats om.
Och Daniel Craig? Tja... Jag vet inte riktigt. Dock inget ont om Craig.

torsdag 8 juli 2010

Conan och Machete

Promotion art för CONAN och ännu en fajtingbild...


...Och tuffa lobbykort till MACHETE!

onsdag 7 juli 2010

Bio: För kärleken

Foton copyright © Nordisk Film
För några år sedan träffade jag på bröderna Baker och Alexander Karim i Cannes, den förstnämnde regissör, den senare skådis. Jag tyckte det var lite lustigt att Baker i alla fall då bodde i Glumslöv strax norr om Landskrona. Jag tyckte även att det var irriterande när han berättade att han jobbat för Roger Corman (coolt!), men nu återvänt till Sverige, där han gör saggiga dramer (Inte coolt!).
    
En tredje man i brödraskapet Karim, är Othman, en kille som - hör och häpna - bor i Landskrona. Han regisserade filmen OM SARA för några år sedan, en film jag inte sett, och nu är han tillbaka med ett drama som utspelar sig i Malmö.
    
Det finns en grej med den här filmen som gör att den, tja, den blir väl inte intressant, men den väcker onekligen nyfikenhet: en av huvudrollerna innehas av Danny Glover. Roger Murtaugh från DÖDLIGT VAPEN! I Malmö! Jo, det är lika surrealistiskt som det låter som.
   
Glover spelar Franzis, en afrikan som bor i Malmö, där han säljer afrikanska konsthantverk, vilket inte går något vidare. Han skriver med jämna mellanrum brev hem till sin fru Alice i Afrika, brev som börjar med “Dear Alice”; filmens ursprungliga titel.
    
Peter Gardiner spelar en socialtant. Fast manlig. Han har två ungar tillsammans med sin fru Tuva Novotny, som klättrar på karriärstegen och nu ska bli officiell partner i en advokatbyrå.

Och så har vi Ulf Brunnberg, som är programledare för ett populärt TV-program.
FÖR KÄRLEKEN börjar med en hetsig biljakt. Gardiner med barnen jagas av en fly förbannad Brunnberg. Glover sitter på en buss. Alla bilarna krockar med varandra i en fantastisk och imponerande bilkrasch av Hollywoodmodell (kraschen är riggad av en farlig massa människor som heter Ersgård i efternamn). Till synes dör alla.

 Därefter får vi veta vad som ledde fram till kraschen. Glover utövar dörrknackning
och knackar på hos ett fruntimmer i ett radhus, men när hon gör närmanden flyr Glover, varpå fruntimret ropar “Han försökte våldta mig!”. Tvärsöver gatan hör Meta Velander detta och ringer polisen.
    
Samtidigt kallas Brunnberg upp till ett möte på TV-bolaget, vars kontor verkar ligga ovanpå restaurang Glasklart i Västra Hamnen. Han får sparken - han ska ersättas av yngre förmågor. Han blir fly förbannad och än värre blir det när han inbillar sig att hans fru Regina Lund är otrogen.
    
När Gardiner ska parkera bilen på Stortorget kommer Brunnberg farande och knycker P-platsen. Gardiner blir skitarg. Bråk uppstår. Polisen anländer. Gardiner, som liksom Glover och regissör Karim är svart, arresteras av polisen i tron att han är våldtäktsmannen, enligt Velanders beskrivning “en riktig neger”.
    
Novotny ska just till att skriva under kontraktet som gör henne till partner, när hennes två kollegor har ett sista önskemål - eller snarare krav: de vill att hon byter efternamn. Det ser inte bra ut, tycker de, om hon bär sin makes afrikanska namn. Hon blir pissed. Det blir Gardiner också.
    
Under tiden har Glover hunnit dricka kaffe hemma hos Pierre Lindstedt.

Othman Karim har även skrivit manus till sin film, som mer eller mindre är en kopia på det amerikanska dramat CRASH, som kom för några år sedan - nej, inte Cronenberg-filmen; den andra. Det är inte särdeles originellt, det är det gamla vanliga med några olika människors liv som vävs samman och det berättas på samma sätt som SHORT CUTS.
    
FÖR KÄRLEKEN är märkligt ojämn. En del scener är under all kritik. Trots att filmen utspelar sig i Malmö, talar - som vanligt - få av de medverkande skånska. Men några äkta skåningar dyker upp, och de är rätt kassa skådisar - eller riktigt ruggigt kassa skådisar. Scenen där Brunnberg får sparken är sanslöst risig. Det ser ut och låter som en skånsk porrfilm. Tänk er en bra skådis som Brunnberg i en skånsk porrfilm. För Brunnberg, denne utmärkte dramatiske skådis som alltid underskattats på grund av sin Vanheden-roll, är förstås bra - även om just den här rollen är osannolik och överdriven.
    
Även andra scener, händelser och rollfigurer är osannolika. Vad är det för jävla advokatbyrå som väntar med att anmärka på en ny partners namn förrän papperen ska skrivas på? Något sådant skulle knappast ske i verkligheten.
    
Filmens dialog följer den svenska standarden - man pratar bara om saker som har med handlingen att göra. Här finns inga repliker som tillför rollfigurerna lite karaktär eller dimensioner; ofta räcker det med struntsaker som “Såg du matchen igår?” för att ge ett sken av realistisk dialog. Peter Gardiner är skitförbannad mest hela filmen, så varför ska jag tycka om honom? Och Tuva Novotny i sin tur är konstant streberaktigt bitchig, så hennes rollfigur gillar jag inte heller.
   
Just det, Stefan Sauk figurerar också som en alkad kändis som ställer till det för sig och andra.
    
Här och var lyser det till. Scenen där Danny Glover besöker Pierre Lindstedt är riktigt bra - fast den har egentligen inget med resten av filmen att göra. Och självklart är det kul att se Lindstedt och Meta Velander, två aktörer jag inte sett på väldigt länge, jag visste inte ens att Velander fortfarande lever.
    
Trots alla dessa anmärkningar kan jag skönja en viss kommersiell potential i Karims filmkalops. Det finns något amerikanskt och hollywoodskt över anrättningen, även om det hela är alldeles för valhänt. Och jag hade inte råkigt när jag såg filmen - ett faktum som nog berodde på alla häpnadsväckande bänga inslag, samt förstås det faktum att den utspelar sig i staden där jag bor. Javisst, jag ägnade full uppmärksamhet åt att notera miljöerna.
    
... Och Danny Glover, då? Tja ... Jag vet inte riktigt hur han hamnade i det här. Han är som han brukar vara, lite tradig, och nu är han märkbart gammal och gubbig. Men nog ser det bisarrt ut när Sergeant Murtaugh kommer dragande på sin kabinväska över Gustav Adolfs torg, trakterna kring Möllan och andra ställen. Den som har pengar över vill kanske bränna dem på en biljett till FÖR KÄRLEKEN enbart för att få se Danny Glover promenera i NP Möllers fotspår.








(Biopremiär 9/7)

Det stora Google Translate-experimentet

Jag har kommit på mig med att använda Google Translate titt som tätt; jag skriver en hel del texter på engelska och måste då och då kolla upp obskyra ord och uttryck. Att översätta enstaka ord eller kortare meningar går oftast utmärkt, värre blir det när man översätter en längre texter.
Jag funderade på vad som händer om man översätter en text från svenska till engelska, och vidare från språk till språk, för att i slutändan översätta tillbaka till svenska. Hur kommer texten att se ut när den går i mål?
Alltså tänkte jag testa detta, men vad ska jag skriva om? Film eller serietidningar som vanligt? Eller om kroglivet i Malmö? Spettkaka? Kiss och bajs?
Äh, jag tar bara och översätter den här texten jag just skrivit.

Engelska:
I have come to me to use Google Translate very often, I write a lot of texts in English and must occasionally look up obscure words and expressions. How to translate single words or short sentences are usually excellent, it will be worse when you translate a longer texts.
I thought about what happens if you translate a text from Swedish to English, and also from language to language, to ultimately translate back to Swedish. How the text will look when it goes in the goal?
So I thought, try this, but what should I write about? Movies and comic books as usual? Or on tavern life in Malmo? Pyramid cake? Pee and poo?
Oh, and I am just translating this text that I have just written.

Franska:
Je suis venu pour moi d'utiliser Google Translate très souvent, j'écris beaucoup de textes en anglais et doit parfois chercher des mots et des expressions obscures. Comment faire pour traduire des mots ou des phrases courtes sont généralement excellentes, ce sera pire lorsque vous traduisez un texte plus long.
J'ai pensé à ce qui se passe si vous traduisez un texte du suédois à l'anglais, et aussi de la langue à la langue, pour finalement revenir à traduire en suédois. Comment le texte quand il va chercher dans le but?
Alors j'ai pensé, essayez ceci, mais que dois-je écrire? Les films et les bandes dessinées, comme d'habitude? Ou sur la vie taverne à Malmö? Pyramid gâteau? Pipi et caca?
Oh, et je me traduire ce texte que je viens d'écrire.

Tyska:
Ich bin gekommen, für mich zu verwenden häufig Google Translate, schreibe ich eine Menge von Texten in englischer Sprache und muss manchmal für Wörter und Ausdrücke verdecken suchen. Wie man Wörter oder kurze Sätze zu übersetzen sind in der Regel ausgezeichnet, wird es schlimmer, wenn Sie ein längeres Stück zu übersetzen.
Ich dachte daran, was passiert, wenn Sie einen Text aus dem Schwedischen ins Englische zu übersetzen, und auch die Sprache, die Sprache, schließlich Rückkehr ins Schwedische zu übersetzen. Wie der Text, wenn er am Ende aussieht?
Also dachte ich, versuchen das, aber was soll ich schreiben? Die Filme und Zeichentrickfilme, wie üblich? Oder auf Taverne Leben in Malmö? Baumkuchen? Pee und Poo?
Oh, und ich diesen Text übersetzen ich gerade schrieb.

Spanska:
He llegado a utilizar Google Translate para mí muchas veces, escribo un montón de textos en Inglés y está a veces las palabras y frases oscuras para la búsqueda. ¿Cómo vamos a traducir palabras o frases cortas expedidos en el Estado, es peor si usted traduce una pieza más.
Pensé en lo que sucede cuando usted traducir un texto del sueco al Inglés, y también la lengua, la lengua, regresando finalmente a traducir al sueco. Dado que el texto cuando mira al final?
Así que estoy tratando de esto, pero ¿qué voy a escribir? Las películas y dibujos animados, como de costumbre? O en la vida de taberna en Malmö? Cake? Pee y Poo?
Ah, y me traducir este texto, que acabo de escribir.

Finska:
En edes käyttänyt Google Translate minulle monta kertaa, minä kirjoitan paljon tekstejä Englanti ja joskus epäselvä sanoja ja lauseita etsiä. Miten voimme kääntää sanoja tai lyhyitä lauseita myönnetty valtion on pahempi, jos käännät pala.
Ajattelin, mitä tapahtuu, kun käännät tekstejä ruotsista Englanti, ja hän voi puhua kieltä, mutta jatkoi lopulta kääntää ruotsiksi. Koska teksti tarkasteltaessa lopussa?
Joten olen yrittänyt, mutta mitä minä kirjoitan? Elokuvia ja sarjakuvia, kuten tavallista? Tai taverna elämään Malmössä? Kakku? Pee ja Poo?
Niin, ja minä kääntää tämän tekstin, minä vain kirjoitti.

Danska:
Jeg har ikke selv brugt Google Translate til mig mange gange, jeg skriver en masse tekster på engelsk og til tider tvetydige ord og sætninger for at søge. Hvordan kan vi oversætte ord eller korte sætninger, der modtager staten er værre, hvis du slukker.
Jeg tænkte, hvad sker der, når du oversætte tekster fra svensk til engelsk, og han kan ikke tale sproget, men i sidste ende gik på at oversætte svensk. Da teksten til eksamen i slutningen?
Så jeg forsøger, men hvad jeg skriver? Film og tegnefilm, som vi plejer? Eller værtshus liv i Malmø? Kage? Pee og Poo?
Åh, og jeg vil oversætte denne tekst, jeg lige skrev.

Holländska:
Ik heb zelfs geen Google Translate gebruikt voor mij vele malen, ik schrijf veel teksten in het Engels en soms dubbelzinnige woorden en zinnen te zoeken. Hoe kunnen we vertalen woorden of korte zinnen die staat te ontvangen is erger bij het uitschakelen.
Ik vroeg me af wat er gebeurt wanneer je teksten vertalen van het Zweeds naar het Engels, en hij kan niet spreken de taal, maar uiteindelijk ging te vertalen in het Zweeds. Zoals de tekst voor het examen op het einde?
Dus ik probeer, maar wat ik schrijf? Films en cartoons, zoals gewoonlijk? Of taverne leven in Malmö? Cake? Pee en Poo?
Oh, en ik zal deze tekst te vertalen, ik schreef.

Rumänska:
Nu am folosit chiar Google Translate pentru mine de multe ori, am scrie o mulţime de texte în limba engleză şi uneori ambigue cuvinte şi fraze de căutare. Cum putem traduce cuvinte sau fraze scurte pentru a primi de stat este mai rău atunci când.
Mă întrebam ce se întâmplă atunci când traduce texte din suedeză în engleză, şi el nu se poate vorbi limba, dar în cele din urmă a fost tradusă în suedeză. Ca text pentru examenul de la sfârşitul?
Aşa că am încerca, dar ceea ce scriu eu? Filme şi desene animate, ca de obicei? Sau viaţa cârciumă în Malmo? Tort? Pipi şi Poo?
Oh, şi voi traduce acest text, am scris.

Walesiska:
Rwyf hyd yn oed ddefnyddio Google Translate i mi lawer gwaith, yr wyf yn ysgrifennu llawer o destunau yn Saesneg ac weithiau amwys geiriau ac ymadroddion chwilio. Sut y gallwn gyfieithu geiriau neu ymadroddion byr i dderbyn y wladwriaeth yn waeth pryd.
Yr wyf yn meddwl tybed beth fydd yn digwydd pan fyddwch yn cyfieithu testunau o Sweden i'r Saesneg, ac ni all siarad, ond yn y diwedd ei gyfieithu i Sweden. Fel y testun ar gyfer arholiad ar y diwedd?
Felly yr wyf yn ceisio, ond yr hyn yr wyf yn ysgrifennu? Movies a chartwnau, fel arfer? bywyd dafarn Neu yn Malmo? Cacen? Baw a pee?
O, a byddaf yn cyfieithu testun hwn, yr wyf yn ysgrifennu.

...Och så tillbaka till svenska igen:
Jag till och med använt Google Translate för mig många gånger skriver jag en hel del texter på engelska och ibland tvetydiga söka ord och fraser. Hur kan vi översätta ord eller korta fraser för att få staten sämre tid.
Jag undrar vad som händer när du översätta texter från svenska till engelska, och kan inte tala, men så småningom översatt till svenska. Som en text för granskning i slutet?
Jag försöker, men det jag skriver? Filmer och serier, som vanligt? Eller pub liv i Malmö? Kaka? Poo och kissa?
Åh, och jag kommer att översätta denna text, skriver jag.

Nya Upplagan i Gomorron Sverige

...Och i måndags kom ett nytt nummer av tidningen. I vanlig ordning medverkar jag.

Dagens enkät

När jag har tid över brukar jag svara på enkäter och ibland vinna presentkort och annat.
Så här såg dagens fråga ut:


Vilka av nedanstående toalettrengöringsmedel har du sett eller hört talas om?

Välj alla som du känner till.




    
    
    
    
    
    
    

tisdag 6 juli 2010

DVD: The Stepfather

THE STEPFATHER (Sony Pictures home Entertainment)

Trenden med nyinspelningar av relativt nya filmer går vidare. Vad är mer onödigt än remakes på populära skräckfilmer från 1980-talet? Jo: remakes på smått klassiska filmer - riktade till en vuxen publik. Som Joseph Rubens THE STEPFATHER från 1987, en jääävligt bra och spännande thriller efter manus av Donald E Westlake (som hittade på storyn tillsammans med Brian “Death Wish” Garfield). Terry O’Quinn spelade den mordiske psykopaten som gör ständiga försök att skapa den perfekta, amerikanska kärnfamiljen - vilket han gör genom att under falsk identitet ragga upp ensamstående mödrar. När familjen inte uppfyller hans hårda krav, mördar han dem och går vidare.
    
THE STEPFATHER blev så framgångsrik att det kom en uppföljare 1989 i regi av Jeff “Leatherface” Burr. O’Quinn var tillbaka - trots att han till synes strök med på slutet i första filmen - och även om filmen mest var en upprepning med lägre budget, vill jag minnas att den var rätt okej.
    
Guy Magars TV-produktion THE STEPFATHER III från 1992 har jag inte sett. Tydligen överlevde styvfadern även sin säkra död i tvåan. Men nu ville inte O’Quinn vara med längre, så rollen övertogs av Robert Wightman. Tydligen ska filmen börja med att styvfadern genomgår en plastikoperation och får ett nytt ansikte...
    
Och så har vi då nyinspelningen av originalet. En bioproduktion från 2009, men här i Sverige gick den direkt på DVD.
    
Ärligt talat är det rätt svårt att recensera den här filmen. Precis som fallet var med remaken på OMEN från 2006, är det här nästan exakt samma film en gång till. I OMENs fall var dock allt sämre och tristare.
    
Nya THE STEPFATHER saknar förstås Terry O’Quinn, istället har vi Dylan Walsh som “David Harris”. Nu är det några år sedan jag såg originalet, men jag inbillar mig att Nelson McCormicks remake nästan följer originalet scen för scen - de börjar precis likadant: styvfadern duschar, rakar sig och klär på sig, och när han lämnar villan han befunnit sig i, ser vi att det ligger flera lik på golvet.
    
“David” träffar på Susan (Sela Ward) och hennes barn i ett snabbköp. De slår sig i slang. Hon är frånskild, han charmar in sig - och så hoppar vi sex månader fram i tiden. “David” bor i Susans villa och de ska gifta sig. Dock anar Susans äldste son att det är något skumt med “David”. Han omnämner sin dotter - som han hävdar omkommit i en bilolycka - vid olika namn, han har inga fotografier på sig själv, vägrar bli plåtad, och en grannfru tycker att han liknar den efterlyste familjemördaren vars fantombild visats på TV.
    
Självklart klarar “David” inte av situationen längre. Han har ihjäl granntanten och snart svävar även Susan och hennes vänner i livsfara.
    
Jag hade nästan förberett mig på att skriva en totalsågning av den här filmen. Det kändes omöjligt att filmen skulle kunna vara bra. Och nej, självklart är Joseph Rubens version från 1987 bättre. Men - den här nyinspelningen är betydligt bättre än väntat. Allting är synnerligen kompetent gjort och skådespelarna överraskande bra. Den grundläggande storyn är så pass bra och unik, att det nog är svårt att misslyckas med den. Dessutom ser Dylan Walsh ut som en typisk helylleamerikan, vilket kanske inte Terry O'Quinn gjorde.
    
Jag kan mycket väl tänka mig att de (tonåringar) som aldrig sett originalet, kommer att tycka att det här är ruggigt spännande. Och trots att jag själv i princip hela tiden visste som som skulle hända, tyckte även jag att det ibland var rätt spännande. Om inget annat fann  jag filmen tillräckligt underhållande för att jag skulle se hela i en sittning, jag tog inte ens pisspaus.
    
Därför kan jag sätta en trea i betyg. THE STEPFATHER är en helt okej film, i synnerhet för att vara en remake. Slutet skiljer sig en aning från originalet och slipsen på DVD-omslaget figurerar inte i filmen.

Finns det inga gränser

Jag förde nyligen en intressant diskussion med en fransyska som hävdar att hon aldrig skulle stå ut med att bo i Sverige, hon hade blivit galen av att bo i ett land där allting ska vara superjämlikt. Hon tycker att det minsta hon som kvinna kan begära är att män håller upp dörren för henne! Uppenbarligen sprids en bild av Sverige som världens tråkigaste land, befolkat av fula kvinnor och mjäkiga män. Fransyskan försåg mig med några "horror stories" som hennes kompisar som varit i Sverige berättat.
För några veckor sedan kunde man i svensk press läsa att regeringen och fru Adehlson beslutat sig för att dela ut någon miljon i stöd till kvinnliga filmregissörer.
Allvarligt talat: vore det inte bättre att spendera de här pengarna på att producera bra svenska filmer? Kvalitet har ju för fan inget med könstillhörighet att göra. En pissig svensk film ingen vill se lockar inte fler besökare bara för att den är gjord av en kvinna. "Det ska inte vara bra, det ska vara jämlikt." Att det nog inte finns så många kvinnor som faktiskt vill göra film hör också hit ...
... Däremot borde det införas ett stöd för manliga, medelålders serietecknare, en av de mest förbisedda, undanskuffade grupperna i det svenska samhället.
Och varför skriver jag nu detta? Jag som helst vill hålla den här bloggen så opolitisk som möjligt. Jo, jag fick nyss nedanstående pressrelease från vad som verkar vara en reklambyrå. Det står att jag fått utskicket då jag tidigare haft något med dem att göra, men jag kan absolut inte komma på vad.
I vilket fall måste det här nog vara det mest vansinniga någon hittat på i den här frågan. Sådana här idéer får mig att vilja sätta mig på Rivieran med en grogg i handen och vara så jävla sexistisk att jag förolämpar mig själv.
Så här lyder pressreleasen:

Två av oss som äger Studio Total är män. I Sverige tjänar män i genomsnitt 20% mer än kvinnor för samma arbete. På tre år (så länge vi haft Studio Total) har vi tjänat etthundratusen kronor mer än en kvinna.

Varje år kostar denna diskriminering samhället minst 70 miljarder kronor. Det är enligt oss det mest ignorerade samhällsproblemet.

Hur VISAR vilket slöseri detta är?
Idag eldar vi tillsammans med F! och Gudrun Schyman upp 100 000 av våra sparpengar. Vi tänkte köpa en motorbåt, men ångrade oss. Det är pengar vi ändå inte skulle haft om vi inte var män.

Vi fattar om folk blir förbannade. Varför inte ge pengarna till de tusentals mammor som inte har råd att köpa en glass åt sina barn i sommar? Men så mycket pengar har inte vi. Tyvärr. Dessutom handlar det inte om välgörenhet. Det handlar om rättvisa. Om att förändra samhället.

Studio Total tycker att ALLA partier gör ett fantastiskt jobb när det gäller det mesta. Men om det finns en röst som måste höras tills kvinnor har lika villkor är det F!:s.

Studio Total, Visby
Tomas Mazetti och Per Eriksson, Hanna Lina Frey, Gudrun Hauksdottir


Update: Nu har jag sett bilderna på när Gudrun Skymfman eldar upp 100 000 kronor i en grill. Hon gör det på riktigt. Fy fan. Snacka om att spotta fattiga - och svenska folket - i ansiktet. Förhoppningsvis slog hon spiken i kistan för Feministisk !dioti.
Hörru Gudrun, har du sett en film som heter DEN ENFALDIGE MÖRDAREN? Gör det! I den finns en scen där Nisse Ahlrot efter mycket möda och besvär överlämnar en skuld till den onde Hasse Alfredson, som ögonblickligen eldar upp sedlarna.

måndag 5 juli 2010

Ännu en trailer till The Expendables

... Och den här gången nämns Schwarzenegger och Willis.


Britt Dahlén

... Vad hände egentligen med henne? Det var ju allt ett raffigt paket.
... Och vem stod för koreografin? Vem är fjönten till höger?



Fast Ulla-Bella ser man ju komma traskande på stan titt som tätt. Han ser precis likadan ut.



Men allvarligt talat: Per Dunsö. Han är ju ett komiskt geni som dansk bagerska.

söndag 4 juli 2010

En som vill bli min vän

Spam från kontaktsökande kvinnor från Afrika, Ryssland och Mellanöstern blir allt märkligare. Här har vi en som uppenbarligen hittat min epostadress någonstans och tror att man ger bättre intryck om man översätter till något som påminner om svenska:


Hej min kära,
Mitt namn är Miss Vivian Yak, Som jag viskar min bön i kväll och gick in i sökandet efter
en fin vän i (internet) Jag kom över din kontakt, mina tankar och mitt hjärta sa åt mig att
kontakta dig för vänskap, en vän som verkligen förstår hans eller hennes vän och dela sina
känslor tillsammans.
behaga vänlig acceptera min begäran, anser jag att avstånd eller ålder och religion kan aldrig
vara ett hinder men låt kärlek ansluta oss att kärlek är en bro som ansluts långt avstånd
att vara nära varandra, jag skall sända fler bilder till dig direkt jag får ditt svar på min e-postadress tack.
din In Love,
Vivian Yak.


--------------------------------------------------

Hello My Dear,
My name is Miss Vivian Yak, As I whisper my prayer tonight and went into search for
a nice friend in (internet) I came across your contact,My mind and my heart told me to
contact you for friendship, A friend who truly understand his or her friend and share their
feelings together. please kindly accept my request, I believe that distance or age and religion can never
be a barrier but let's love connect us because love is a bridge that connected far distance
to be close to each other, I will send more pictures to you immediately i receive your reply at my email address thanks.
yours In Love,
Vivian Yak.

En film jag länge velat se #18

NEW YEAR'S EVIL (1980)

Någon gång i slutet av 1980-talet fick jag en - vad jag tyckte - skitbra idé till en skräckfilm, eller möjligtvis en skräckserie: en seriemördare som i ett eget jetplan, eller möjligtvis en skitsnabb bil, tar sig från tidszon till tidszon på nyårsafton och mördar folk på tolvslaget.

Men så köpte jag Phil Hardys standardverk "The Encyclopedia of Horror Films", det bör ha varit 1989, och en helt ny värld öppnade sig. Jag lusläste den här boken och konstaterade att jag inte hade hört talas om den övervägande majoriteten filmer (Här listas ju obskuriteter från hela världen). Och inte hade jag en aning om att det redan 1980 gjorts en film om en tosing som mördar folk på tolvslaget i USA:s olika tidszoner: Golan-Globus-produktionen NEW YEAR'S EVIL. Men jag har inte lyckats se den förrän nu (fast jag kan ju inte påstå att jag letat aktivt efter filmskrället).

Roz Kelly spelar Diane Sullivan, programledare för en otroligt populär TV-show med new wave-rock. På nyårsafton spelar en massa band live i direktsändning och tittarna kan ringa in och rösta. Det här handlar om den där typen av Hollywood-new wave, där folk har kraftig ögonmake-up och gärna rosa (eller annan färg) trianglar målade på kinderna. Jag har ingen aning om den här looken faktiskt existerade i verkligheten, jag kan inte komma ihåg att jag sett vanligt folk eller programledare eller ens rockband som såg ut så här. Det är som med punkarna i DEATH WISH 3. Pellejöns-look.

Diane har problem med sin känslige son, som tycker att hon försummar honom - vilket hon även gör den här kvällen, när han vill berätta att han fått en roll i en ny TV-serie. Hon lyssnar inte! Han längtar efter sin farsa som han sällan ser till.

Plötsligt ringer en tosing med röstförvrängare in till programmet. Han hävdar att han är Eeeevil, och vi får faktiskt se hur han ser ut, eftersom han inte är maskerad: han spelas av Kip Niven och ser ut lite grann som en betydligt tanigare Kevin Sorbo. Och vad har han på hjärtat? undrar förstås ni. Jo, Evil har en kassettbandspelare och på den har han ljudet inspelat från när han mördade en sjuksköterska på tolvslaget - hon skulle straffas för att hon var naughty. Nu tänker minsann Evil straffa en ny naughty flicka vid varje nytt tolvslag i USA, vilket han gör. Men jag blir inte riktigt klok på om han faktiskt själv förflyttar sig mellan tidszonerna, eller om han nöjer sig med att vänta en timme, slå på en radio och ratta in en station i en ny stat och spela in ljudet när han mördar någon medan det jublas i radion i bakgrunden. För det verkar onekligen som om han fuskar på det här sättet. Oftast dödar han med sin stilett och vid ett tillfälle maskerar han sig - med lösmustasch!

Nå, polisen jagar herr Evil och de har kommit på att han tänker spara Diane till sist. De spärrar av hotellet där Diane befinner sig, men Evil - som mördat lite extra folk, typ poliser - har redan hunnit ta sig in i byggnaden, och minsann om han inte, iförd vad som ser ut som en Stan Laurel-mask, kliver in på Dianes hotellrum. Hur lyckades han med detta? Jo, det visar sig förstås att ...

* * * SE UPP! HÄR KOMMER SPOILERN! * * *

... Evil är Richard Sullivan, Dianes make! Mannen som Dianes son saknade. Fast det hade jag räknat ut redan i början. Vi får veta att Richard suttit inspärrad på dårhus. Han gör sitt bästa för att döda Diane, men det går inget vidare, och till slut trillar han ner från hotellets tak och dör ihjäl sig. Slut.

* * * NU KAN DU TITTA IGEN! * * *


NEW YEAR'S EVIL är inget vidare. Idén är ju intressant - fattas bara, jag hade ju själv kommit på den en gång i tiden! - men utförandet är tradigt. För att vara en slasher är filmen förvånansvärt oblodig, i synnerhet för att vara en slasher från 1980. Möjligen skulle man kunna likna filmen vid en giallo, i synnerhet då mördaren viftar med kniv, men den bryter mot giallons regler, eftersom vi ju får se mördaren redan från början - även om det är meningen att vi inte ska fatta vem han är. Nej, det här är mer eller mindre en vanlig mordthriller som försöker maskera sig som skräckfilm.

Regissör Emmett Alston hade en kort men intressant karriär, eftersom han bland annat regisserade NINE DEATHS OF THE NINJA, FORCE OF THE NINJA, WAY OF THE NINJA och 3 LITTLE NINJAS AND THE LOST TREASURE.

Men trots att filmen egentligen är alldeles för tråkig, bör den förstås kollas in, dels för sin bänga handling, och dels som ett tidsdokument. Det förekommer en massa band och musik i filmen, och i princip rubbet är skitdåligt.

Roz Kelly ser inte alls ut som någon som är The Queen of Rock, snarare som en översminkad, överårig hagga med noll koll på rock'n'roll. 

lördag 3 juli 2010

Min nya, tredje blogg

... Tänkte bara passa på att tipsa om min nya blogg Obskyra tidskrifter, som har updaterats med en massa grejor ni inte har sett tidigare. Festligt! Folkligt! Klicka HÄR!

Bio: Shrek - Nu och för alltid

Bilder copyright (c) Paramount Pictures Sweden
En gång i tiden innebar "smygpremiär" att en film hade en halvhemlig visning för specialinbjudna - eller folk som nosat upp biljetter i tid - en kort tid innan den egentliga premiären. En smygpremiär var något exklusivt.

SHREK - NU OCH FÖR ALLTID har sin egentliga premiär satt till den sjunde juli, men redan på midsommardagen började man att "smygvisa" filmen. Flera gånger. Den har i princip smygvisats dagligen sedan dess, och dessa smygpremiärer är utannonserade i stora tidningsannonser. Således vill jag påstå att filmen trots allt hade svensk premiär på midsommardagen, då jag såg den. Anledningen till att den redan visas är, enligt expertis på biografen, att SF kör film för tomma salonger, de behöver en titel som drar.

Den första filmen om Shrek såg jag på premiären i Cannes. Jag hade ingen aning om vad det var innan jag bänkade mig, och blev förstås makalöst överraskad när filmen visade sig vara fantastiskt rolig.

SHREK 2 såg jag i Cannes den med, och den var ju faktiskt ännu roligare än originalet! En som dock inte var rolig, var Eddie Murphy på presskonferensen; en redig traderöv som dessutom hade bodyguards med sig - att jämföra med Antonio Banderas, som efter presskonferensen kom ut till oss journalister och hängde lite för att småprata.

SHREK 3 minns jag inte om jag såg på bio eller ej. I vilket fall var den märkligt misslyckad. Jag minns inte riktigt vad den handlade om, men speciellt rolig var den inte.

Så har vi då den fjärde filmen här, och i Malmö och andra storstäder kan man se den i tre versioner: på engelska, svensktextad och i 3D, eller svenskdubbad och i 3D - eller svenskdubbad och platt. Självklart valde jag det sistnämnda. Nä, nu dripsar jag med er. Det blev förstås originalversionen.

Den här gången är Shrek trött på sitt familjeliv med skrikande ungar och uttjatade vardagsrutiner. Han längtar tillbaka till tiden då han fortfarande var ett fruktat träsktroll.

Den illasinnade Rumpelstiltskin (som på svenska heter något i stil med Bullerskaft, heter figuren så i svensk version? Jag har aldrig hört sagan) dyker upp och vill bli kung och grejor, och han lyckas få Shrek att skriva under ett kontrakt som skickar iväg honom till en parallellvärld, där träsktroll fortfarande är hatade och jagade, Rumpelstiltskin är kung, och där Shrek aldrig träffat sin älskade Fiona - eller åsnan och Mästerkatten (som har blivit smällfet).

Det dröjer inte länge innan Shrek inser att han saknar sitt gamla, inrutade liv med sin älskade Fiona och familjen, för eftersom det här är en amerikansk film, så lyder moralen (nu hämtar vi en hink och spyr gemensamt) Familjen Är Viktigast Av Allt.

Problemet är bara att Fiona är en krigisk, öh, krigarbrud modell Braveheart, och hon vill inte veta av Shrek. dessutom förvandlas hon till en vacker människoprinsessa dagtid. För att reda upp alla uppkomna problem, måste Shrek få Fiona att förstå att han är hennes True Love och att en kyss bryter hennes förbannelse så att hon kan förbli träsktroll.

Det hävdas att det här ska bli den sista filmen om Shrek - och det får vi verkligen hoppas. Det finns egentligen ingen orsak till att uppföljare måste bli sämre och sämre. Jämför med TV-serier! Ofta händer det att serier blir bättre och bättre! Men med SHREK - NU OCH FÖR ALLTID har man tappat det mesta av det som gjorde de två första filmerna till riktiga höjdare.

Inte nog med att handlingen inte är originell. Det här är inte speciellt roligt. De gånger jag skrattade till är lätträknade. Roligast är en äcklig liten pojke i början som kräver att Shrek ska ryta som ett träsktroll. Alldeles i början figurerar även en liten hillbillyby i sagotappning, där en figur spelar "Duelling Banjos".

Samtliga stjärnor är tillbaka för att göra rösterna: Mike Myers, Cameron Diaz, Banderas, Murphy, och till och med John Cleese och Julie Andrews är tillbaka som kungen och drottningen i prologen.

...Men 3D:n, då? Nja... Den är väl inget speciellt. I början dyker det upp en tuff effekt som involverar ett hästspann, och då ryggade jag tillbaka, men jag får hålla med en kollega som efter visningen sa att vi börjar vänja oss vid 3D nu, det är inte lika spännande och häftigt längre, ungefär som när färg-TV:n kom. Det lär nog dröja tills den nya RESIDENT EVIL-filmen har premiär innan vi får 3D-effekter som får oss att ducka i fåtöljerna, eller tappa hakan av svindel.

SHREK - NU OCH FÖR ALLTID är förresten den första filmen i serien som är i CinemaScope. Och som sagt, antagligen även den sista.

 

 

 

 

(Biopremiär 7/7)

fredag 2 juli 2010

En film jag länge velat se #17

BERSERKER (1987)

I slutet av 1980-talet läste jag en recension av Jefferson Richards BERSERKER i Fangoria. Jag minns inte vad det stod, vad de tyckte - troligen var de inte så positiva - men vid den här tiden var jag fortfarande väldigt facinerad av alla okända skräckfilmer som släpptes på video i USA. Det här var ju innan den stora skjuta-på-olika-videoformat-boomen och floden av direkt-på-video-filmer. Majoriteten filmer sköts fortfarande på film, oftast 35mm - och de mest obskyra filmer biovisades. Gick BERSERKER upp på bio i USA? Ingen som helst aning.

Ett par år senare hittade jag en amerikansk pocket som reades ut på Landskrona Bokhandel. Av någon anledning hade de en väldig massa engelskspråkiga skräckpockets som såldes ut, så jag köpte ett helt gäng, men en av dem hette "Berserker". Jag minns inte så mycket av den, men jag tror att jag läste den. Den utspelade sig på Nordpolen, vill jag minnas, och handlade nog om ett monster. Jag undrade om filmen bygger på boken.

Nu 23 år efter att den gjordes har jag sett BERSERKER, och den har definitivt ingenting med boken att göra. Richards film är en slasher.

Som jag nämnt tidigare, är jag rätt svag för 80-talsslashers. Då, i slutet av 80- och början av 90-talet, tröttnade jag på dem, men idag framstår de som rätt charmiga, även om en stor del av dem är under all kritik. Och dessutom gjordes de alltså oftast för biovisning - de såg ut som biofilmer, även om undantag finns (jag tänker närmast på HIDE AND GO SHRIEK... En osebar film).

BERSERKER börjar med en lustig prolog: vi ser fören på ett drakskepp, som glider fram i nattens mörker. Det står att det är vikingatid och en text förklarar något om bärsärkar. Och så får vi se en biffig kille iförd djurhudar och björnmask stå och vråla ombord på skeppet.

Förtexter följer, och så är det nutid, eller rättare sagt: det är 1987, vilket förstås är bättre än nutid. 1987 innebär att vi får 80-talsbrudar! Vi träffar genast ett gäng "unga vuxna" som ska bege sig till vildmarken för att - Gissa! Just det! - campa.

Det är den coole, kaxige, irriterande killen som ger intryck av att vara ledare och hans lite blyga, blonda flickvän med en trevlig frisyr av ett slag jag inte sett på väldigt länge. Det är den Kåta Bruden (brunett) och hennes småbiffige pojkvän, och så är det ett tredje par, men de är så anonyma att jag nästan förträngt dem.

De har med sig en kassettbandspelare som spelar saxofonbaserad popmusik, eller ibland något jag gissar är hårdrock. De dricker öl medan de åker till skogen och de har marijuana i handskfacket, och den kaxige killen kastar ut en tom ölburk genom den nervevade vindrutan.

Dock råkar han göra detta just när de passerar den lokale sheriffen, så gänget stoppas. De ber om ursäkt och förstår att de gjort fel. Sheriffen låter dem fortsätta - men inte förrän han frågat vad det är för bok den anonyme killen har med sig. Jo, förstår ni, killen har plockat med sig en tjock bok om trakten, och i den står det något om en vikingalegend, om bärsärkar och grejor. Sheriffen känner minsann igen boken! Han erbjuds att låna den, men avböjer.

Gänget anländer till stället där de ska campa. Där står en viss Pappy Nyquist och väntar. Pappy spelas av B-filmslegenden George "Buck" Flower, och han ska föreställa norrman! Jo, de befinner sig ju i gamla vikingatrakter. Pappy har lustigt skägg och talar med skandinavisk brytning, fast han låter inte speciellt norsk. Eller svensk.

Den kaxige killen säger att han växte upp i trakten och vill campa i samma stuga som alltid, men Pappy vill inte kännas vid snubben. Dock är han trevligare mot de andra. De får dock inte bo i den önskade stugan, den är uthyrd till andra, utan hänvisas till en annan längre bort.

Men gissa vad den kaxige killen gör då! Jo, han kör till sin uppväxts stuga ändå, och den visar sig vara tom. Fast det är farligt i trakten! En gång hittades en liten flicka lemlästad av en björn. Blondinen blir rädd.

Samtidigt som gänget spelar kassettband och hånglar, sitter Pappy på sin veranda och pratar med sheriffen. De är oroliga för gänget. Kanske borde sheriffen titta till dem.

Vi får se en massa point of view-bilder från skogen. Vem är det som smyger i buskarna? Vi får även se en björn lufsa omkring.

Blondinen blir kissnödig, och putain de merde, men det finns ingen toalett i stugan! Hon måste gå ut och pinka i en buske. Vad tror ni att hon gör? Går hon ut till första, bästa buske utanför stugan? Nej, nej, nej. Självklart går tösabiten - som är sötast i filmen - 300 meter rakt in i den mörka, dimmiga skogen. Efter att ha tömt blåsan, går hon vilse, men då stöter hon på Kåta Bruden och hennes småbiffige pojkvän, som gått ut för att leta efter blondinen. Medan blondinen promenerar åt rätt håll, klär Kåta Bruden av sig helnäck och har sex med killen.

Medan de kopulerar i skogens famn, attackeras blondinen av någon eller någonting. Blod sprutar, men vi ser inte så mycket. Kåta paret har klätt på sig igen, men ve och fasa, under en gran hittar Kåta Bruden två blodiga lik - det är männen som egentligen skulle bo i stugan! Hon skriker och kutar iväg - och efter att ha kutat en bit, snubblar hon över blondinen, som fortfarande lever. Kåta Bruden håller gråtande blondinen i sin famn, men då kommer den mystiska skepnaden igen och slår ihjäl Kåta Bruden och passar samtidigt på att döda blondinen ordentlig.

De andra i gänget har hört skriken och störtar till platsen. Nu måste de ta sig till bilen, som inte står parkerad där den borde stå, eftersom den kaxige killen flyttat på den för att lura Pappy.

Men vem är det som har ihjäl folk? Är det björnen? Fan heller. Det är en kille utklädd i djurhudar och med en björnnos som mask - typisk bärsärkardräkt, som alla vet - som är ute på illasinnade upptåg i skog och mark. Varför? Hur fan ska jag veta det?

Kaxige killen dödas, i alla fall. Kanske även den småbiffige killen, jag minns inte - trots att jag såg filmen idag. Men det spelar ingen roll.

Nu kommer sheriffen (som förresten är gråhårig) och hjälper till. Bärsärken kommer farande, så då passar sheriffen på att skjuta honom. Pang! C'est tout. De överlevande åker därifrån.

*** HÄR BLIR DET FRÄSIG SPOILER! ***

Kanske onödigt att varna för en spoiler här, eftersom du förstås läser det här ändå.

Filmen slutar med att vi får se det maskerade liket av herr Berserker ligga på marken. Plötsligt, puff, är masken borta, och då ser vi vem det är som smugit omkring och mördat och burit sig åt. Surprise! Det är ... Pappy Nyquist! Han ger dessutom intryck av att fortfarande vara vid liv...

Nå, varför klädde Pappy ut sig och hade ihjäl våra vänner i festgänget?

... Hur fan ska jag kunna veta det? Han var väl vresig, antar jag.

*** SLUT PÅ FRÄSIG SPOILER ***

BERSERKER är en osedvanligt lam slasher. Den är så lam och tunn och dum att det är en bedrift att kunna göra en sådan här film, att kunna skriva ett manus som till större delen består av luft. Filmarna kom väl på titeln först. BERSERKER! Det låter tufft! Därefter kom det på att det kan vara fränt med en mordisk viking som leker Jason Vorhees.

Vad de inte tänkte på, är att det inte känns särdeles naturligt och självklart med en mordisk viking i en amerikansk skog. Ännu konstigare blir det förstås då alla förklaringar saknas. Eller försök att göra något mer av storyn. Det här manuset går inte från A till Ö, det nöjer sig med att gå från A till B.

...Och det är väl därför jag inte kan låta bli att charmas av BERSERKER, som förresten är överraskande oblodig. Dessutom är filmen förstås ett härligt dokument från 80-talet. Jag minns ju när jag och mina vänner (alla med tjusiga, fluffiga frisyrer, även jag, som hade mycket hår på den tiden) drog iväg till stugor och pimplade öl och bacardi nätterna igenom just år 1987.

BERSERKER är förstås skjuten på 35mm-film, och även om filmen är simpel på alla plan, ser den bättre ut än dagens digitala produktioner.


Sony har hittat Peter Parker

Som bekant har ju Sony Pictures kickat Sam Raimi och hans skådespelare från Spindelmannenserien. Den fjärde filmen, i 3D, ska börja spelas in i december; tydligen ska man börja om från början, och nu har man utsett en skådis till att bli den nye Peter Parker: Andrew Garfield. HÄR rapporterar Variety.
Han har tidigare bland annat varit med i THE IMAGINARIUM OF DR. PARNASSUS, men jag minns honom inte alls från den. Jag kollade på några bilder på nätet, och ... jag vet inte. Han ser ju liksom inte ut som Peter Parker.

Första trailern till Let Me In

Tja, det ser ju inte så pissnödigt ut. Förvisso ger det här ett intryck att att vara kopierad scen för scen från Alfredsons original, men vem vet. Remaken verkar dock rocka mer och vara mer underhållande. Själv var jag ju inte så förtjust i LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN; jag förstår inte hajpen.

torsdag 1 juli 2010

Buck Rogers i fara!

Jag har tidigare nämnt den kommande Buck Rogers-serien, vars pilot regisseras av Fred Olen Ray.
Nu har det dock uppstått problem med produktionen. Titta själv HÄR.
(Och du kan ju faktiskt själv rycka in här och rädda projektet)

Twilight räddade faktiskt världsfreden:

Skäms du för din ljusa röst?

Nej, tro nu inte att jag är en affiliate till företaget som säljer den här ... ovanliga kursen. Inte alls. Och jag vill inte pådyvla mina läsare den här produkten.
Dock tyckte jag att den här annonsen var fruktansvärt skitkul. I synnerhet kommentaren från personen som bytt kön.
Det går tydligen att sälja allting på nätet.
Här är Deep Voice Mastery!