Visar inlägg med etikett tortyrporr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tortyrporr. Visa alla inlägg

tisdag 29 november 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Atroz

ATROZ (Njutafilms)
"Ruggero Deodato presenterar" står det på omslaget till den här filmen. Det är lite missvisande; det enda Deodato har gjort, är i princip att låna ut sitt namn.
På baksidan till denna crowdfundade mexikanska film jämförs den med CANNIBAL HOLOCAUST. MARTYRS, A SERBIAN FILM och HENRY: EN MASSMÖRDARE, vilket också är lite missvisande. Nämnda filmer må vara råa, brutala och kontroversiella, men de är alla förhållandevis lättillgängliga - i betydelsen att det är välgjorda filmer med tydliga rollfigurer och narrativ.
Lex Ortegas låg-lågbudgetrulle ATROZ är en film av ett helt annat slag. Det här är extremt rått, skitigt, brutalt och in your face. Men det är inte så mycket mer. Det här är verkligen inte en skräckfilm för vem som helst, och den är lite svår att recensera.
ATROZ inleds med att en kvinna blivit påkörd av en bil och omkommit. De två killarna i bilen grips, och i bilen hittar en polis en videokamera. Polisen tittar på filmen, och det han får se är vad vi får se: de två gripna killarna torterar och mördar en prostituerad de plockat upp. Varför de två filmar sin gärning framgår förstås inte riktigt; det gör det sällan i sådana här filmer.
Därefter torterar den kallhamrade polisen sina två fångar för att få dem att prata. Detta leder till att ytterligare en film hittas; denna gång ett gömt VHS-band. Polisen tittar på filmen, och återigen får vi se vad han ser. Denna gång är det en gammal film från den ene förövarens ungdom. Förnedrande och våldsamma bilder, vilka eventuellt förklarar varför han blev den han är. Vad som inte förklaras är varför allt videofilmades.
Enligt uppgift kostade ATROZ $7 000:- att göra. Dessa pengar har nog främst gått till specialeffektgänget. Filmen varar ungefär en timme och en kvart, och värst mycket dialog och handling hinns inte med. Lejonparten av filmen består av tortyr, mord, och lite bajskladdande.
Lex Ortega själv spelar en av gärningsmännen. Det fula, dokumentära filmfotot gör att det hela ser realistiskt ut. Den första tredjedelen, kanske till och med den första halvan av filmen tyckte jag var hemsk - i betydelsen dålig. En massa vidrigt våld för våldets skull. Jag associerade till den usla, japanska filmen GROTESQUE, som bestod av 70 minuter tortyrporr utan handling.
Men någonstans i mitten av filmen började jag tycka att det blev ... lite bra. Lite intressant. Ortega och hans medförfattare har tänkt till lite. ATROZ är fortfarande bara en film för de mest härdade - för de som vill se allt; det värsta av det värsta. I slutänden är det bara ännu en chockfilm. Men - den är lite bättre än det mesta av konkurrensen.
Jag råkade plocka ut fel skiva ur denna "2-disc edition", och såg därför DVD-versionen av misstag - men jag antar att det inte är någon större skillnad på Blu-ray-versionen. Det är grått och smutsigt.
Det finns en hel del extramaterial på skivan. I en rad korta filmer (det vore bättre om de klippts ihop till en längre dokumentär) intervjuas producenten, specialeffektkillarna, och snubben som står för musiken. Producenten pratar om hur svårt det var att få tag skådespelare som ville medverka. Jo, det kan jag verkligen förstå! ATROZ är liksom inget man visar upp för släkten och säger "Kolla vad jag har gjort!". Vi får även hela soundtracket (50+ minuter), samt den ursprungliga kortfilmen. Denna kortfilm ingår i långfilmen; det är bara filmens första mord, det på den prostituerade, och inget mer.
Jag vet verkligen inte vad jag ska sätta för betyg på detta, men den kan väl få en trea - med brasklappen att de som inte gillar denna typ av våldsfilm bör gå omvägar kring ATROZ.










-->

fredag 3 februari 2012

DVD: Hostel 3

HOSTEL 3 (Sony)
Jag kommer på mig själv med att påstå att jag inte gillar HOSTEL-serien - och att jag inte gillar tortyrporrgenren. Men jag får nog inse att jag till en viss del ljuger. Nej, tortyrporr är ju inte så kul, åtminstone inte i dess mest utstuderade form (som den japanska GROTESQUE), men HOSTEL är ju en rätt bra film trots allt. Vad jag inte gillade, var nog främst de irriterande huvudpersonerna. Och HOSTEL två tyckte jag var ännu bättre, den var ju riktigt rolig. Fast det höll varken den stora publiken eller flertalet kritiker med om, och filmen floppade rejält.
Denna tredje del - som heter HOSTEL: PART III i original (varför ändrades den svenska titeln?) - är producerad direkt för DVD-marknaden, antalet fans är trots allt tillräckligt stort för att det ska vara lönsamt att fortsätta att producera filmer i serien. Dock är inte seriens skapare Eli Roth kvar, har har den här gången bara en "based on characters created by"-credit. Istället är det Scott Spiegel som står för regin.
Scott Spiegel. Det är ju en av Sam Raimis gamla polare. Han skrev manuset till EVIL DEAD 2 tillsammans med Raimi. Regidebuterade gjorde han med den på sin tid väldigt uppmärksammade och censurdrabbade INTRUDER. Därefter har han bland annat gjort den rätt vissna FROM DUSK TILL DAWN 2: TEXAS BLOOD MONEY och den usla MY NAME IS MODESTY: A MODESTY BLAISE ADVENTURE.
Regimässigt och rent tekniskt är HOSTEL 3 det bästa Spiegel gjort, detta är ett väldigt kompetent hantverk. Det finns inget som tyder på att detta inte är en bioproduktion - åtminstone inte jämfört med många andra lågbudgetfilmer, varav vissa faktiskt är biopruduktioner. Fast att säga "lågbudget" är att ta i. I en intervju i Fangoria klagar Spiegel på hur taskigt med pengar de hade när de gjorde filmen, de fick vända på alla korvören. Men: HOSTEL 3 kostade sex miljoner. Dollar! Det är ungefär dubbelt så mycket som en svensk normalbudgeterad biofilm. Man kan också jämföra med FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNING, som kostade 3,5 miljoner dollar, förvisso för tjugo år sedan, men ändå (detta nämner jag bara för att jag råkade läsa det igår).
I HOSTEL 3 är våra vänner i The Elite Hunting Club tillbaka. Det där hemliga sällskapet som torterar och mördar folk under kontrollerade former för sitt eget höga nöjes skull. Den här gången får vi träffa deras lokalavdelning i Las Vegas (fast filmen är inspelad i Scott Spiegels hemstat Michigan). Dit åker ett gäng killar, eftersom en i gänget ska gå åstad och gifta sig. Jo, det här är väl splatterversionen av BAKSMÄLLAN.
Återigen är det stora problemet med filmen de här killarna. Åtminstone ett par av dem. De är så där jobbigt grabbiga en viss typ av amerikaner är - de är bara intresserade av strippor, horor, droger, gambling och av att vara otrogna mot sina fruar och flickvänner. Detta innebär att de blir rätt osympatiska. Å andra sidan förtjänar de att utsättas för den där jaktklubbens verksamhet. Killen som ska gifta sig är dock sympatisk och han får förstås agera filmens hjälte.
Det dröjer inte länge förrän killarna blir iväglurade till en märklig, hemlig nattklubb, och väl där kidnappas de en och en, för att vakna upp inspärrade i burar.
The Elite Hunting Clubs grej i Las Vegas går självklart ut på gambling. Den här gången torteras och mördas offren på en inglasad scen, framför vilken rika spelare sitter och satsar pengar på hur offren kommer att tas av daga, medan lättklädda damer serverar drinkar. Fast lika nasty som i den första filmen blir det aldrig. Man har försökt variera sig, men dragit till med rätt dumma varianter. En tosing stegar fram till sitt offer och häller ut kackerlackor (tror jag att det är) över henne. Öh ... Va? En annan kille råkar ut för en kvinnlig klubbmedlem som spökat ut sig och använder armborst. Det förekommer både en stor borrmaskin och en motorsåg, men dessa viftas det bara med.
Av någon anledning ska offren även kläs ut innan de slaktas. Det ska vara lite cosplay. Cheerleaderuniform, smoking och så vidare.
Jag måste säga att HOSTEL 3 är ... överraskande bra. Jag hade inte förväntat mig någonting, men filmen är genomgående underhållande. Jag har ju skrivit om en hel del ny lågbudgetskräck de senaste veckorna, och vad de flesta av dessa har gemensamt, är att de ofta blir lite - eller mycket - tråkiga. Så fort det inte är våld och spänning dör filmerna och de står och trampar vatten. Så är inte fallet med HOSTEL 3. Detta beror dels på det kompetenta hantverket - men det beror förstås också på ens morbida nyfikenhet. Vad kommer att hänta med huvudpersonerna? Vilka utstuderade sätt ska de stryka med på?
Liksom i sina andra filmer slänger Spiegel här och var in "kreativa" Sam Raimi-vinklar; i början filmar han till exempel genom handtaget på ett strykjärn, och kackerlackorna får vi se filmade inifrån offrets mun. Och för att motivera filmtiteln förekommer det ett vandrarhem vid ett tillfälle. HOSTEL är förresten en ordlek det tog flera år innan jag förstod. "Hostile" uttalas nämligen som "hostel" på amerikanska. Men jag var inte ensam om att inte känna till detta - mina brittiska vänner hade inte heller en aning om det.
HOSTEL 3 är bättre än många av de filmer jag varit snäll och gett en trea i betyg på sistone. Men jag tycker inte att den är tillräckligt bra för en fyra. Och en twist på slutet känns inte riktigt rätt.






fredag 29 oktober 2010

Bio: Saw 3D

Foton copyright (c) Scanbox Entertainment
Som säkert är bekant, är jag ingen större anhängare av SAW-serien. Den var väl intressant när den började för sex år sedan, men den blev snabbt lika repetitiv - om inte mer - som 1980-talets slasherfilmer. Dock saknar SAW-filmerna dessas charm. SAW såg även till att skapa den mindre trevliga genren "tortyrporr", som mer eller mindre tog bort det roliga i skräckgenren. Tortyrporr har ofta en tendens att göra åskådaren till något slags medbrottsling, de flesta filmerna går bara ut på att folk fångas och torteras till döds; det är ungefär som att vara betalande publik i en tortyrkammare eller på en avrättning. Spänning och underhållning saknas - med undantag för festliga HOSTEL 2 och kanske någon till. Skräckexemplet är japanska GROTESQUE.
Förra årets SAW, del sex, gick aldrig upp på bio i Malmö, och därför recenserade jag den först när den kom på DVD i våras. Eftersom jag inte kom ihåg ett dugg av den, tog jag nu och läste om min recension, som inte var speciellt positiv.
Ett problem med SAW-filmerna, är att de hänger ihop; de är en följetong. Det kan ju i och för sig vara något bra, men inte när det går ett år mellan avsnitten och man omöjligt minns vad fan som hände i förra årets episod, vem som var vem och vad de höll på med. Jag tappade tråden helt i de två senaste delarna.
SAW VI spelade in ungefär hälften så mycket pengar som del fem, och jag och många med mig trodde att serien skulle läggas ner.
Men nu är alltså Jigsaw tillbaka, och det i 3D. Men eftersom det är en sågfilm, borde den inte visas i trä-de? Filmen har inte pressvisats någonstans i världen, enligt Liongate för att intrigen inte ska sippra ut, så för min del blev det alltså att gå på premiären. I Malmö går SAW 3D upp på Royal, stans största biograf, som dessutom har landets största duk (om jag inte är ute och cyklar). Det vankades alltså tortyrporr av monumentalformat! Det enda jag kände till om filmen, var vad den svenska distributören sagt: "Den är jävligt äcklig!" - och att den knyter ihop alla trådar.
För det första måste jag som vanligt undra varför 100-150 pers tycker att det är lämpligast att gå in i salongen precis när filmen börjar. Står de och trycker i foajén för att vara coola? Vad är det för sport med att leta platser i mörker och tvinga hundratals människor att resa sig upp precis när förtexterna startar? Eller att vägra sätta sig på sina rätta platser eftersom de fick för dåliga sådana. Och som vanligt var jag äldst i salongen. Men Royal hade i alla fall pyntat entrén till salongen, det hade rivit sönder gröna plastskynken och hängt upp som ett draperi.
SAW 3D börjar med en fantastisk fälla: tre personer har fjättrats i ett skyltfönster mitt i stan och de hotas sågas itu med cirkelsågar. Det går inte så bra för en av dem.
Costas Mandylor och Betsy Russell (som var så söt i BLOODY POM-POMS aka CHEERLEADER CAMP på 80-talet) är tillbaka som mördaren och före detta polisen Hoffman och hans fru - eller vad hon nu var - Jill, de har medverkat i de senaste delarna och det är deras story jag aldrig riktigt minns. Hoffman är lika händig som tidigare med att bygga fällor, medan Jill uppsöker polisen Gibson (Chad Donella) för att sätta dit sin Hoffman. Och jag minns fortfarande inte riktigt varför Hoffman gick och blev Jigsaws lakej.
Dock kretsar handlingen den här gången kring en viss Bobby Dagen (Sean Patrick Flanery - jepp, Young Indiana Jones) som har skrivit en bok om sina upplevelser som ett av Jigsaws offer. Han har gjort sig en karriär som överlevare och figurerar ofta i media, uppbakad av sitt PR-folk och sin fru. Det här bara det att Bobby sitter inne med en hemlighet - och den ska han straffas för. Bobby, frugan och PR-folket kidnappas och Bobby måste ta sig igenom en labyrint av fällor för att försöka rädda livet på de övriga.
Lite överraskande dyker även Cary Elwes upp igen - det var han som var dr Lawrence Gordon i den allra första filmen, och som då gjorde illa ifrån sig skådespelarmässigt. Jodå, han överlevde - fast nu är han enbent. Och Tobin Bell? Hans rollfigur dog ju i tredje filmen, men han har fortfarande topbilling - och han är med i ett par scener på sammanlagt ett par minuter.
Okej, med tanke på hur avigt inställd jag varit till de tidigare delarna, vad tycker jag då om det här nya besöket på slakthuset?
Hör upp, folk. Jag måste överraska mig själv och utbrista:
Saw ska det låta! SAW 3D är tammefan den bästa filmen i serien! Man har lagt ner betydligt mer tid och möda på den är, än de tidigare delarna. Visst, nu tillför 3D:n en hel del, det är något visst med inälvor som sprutar ut över publiken (även om det är mer återhållsamt än i PIRANHA 3D), men storyn är bättre den här gången, liksom skådespelarna. Jag gillade historien om Bobby Dagen och att det är Flanery som spelar honom.
Fällorna är mer vansinniga än tidigare. I synnerhet en scen fick mig att vilja ställa mig upp och applådera: fyra rasister - en av dem är sångaren i Linkin Park - vaknar upp på en bilskrot. De ska straffas för att de dömt människor efter hudfärg. Jigsaw har satt ihop en snillrik grej som kommer att ta livet av alla fyra i en sadistisk kedjereaktion, som bland annat involverar en bil och superlim. Ja, jösses! Hudflängd för en helt ny betydelse.
Om alla trådar reds ut i filmen? Tja... Jo, mycket får en förklaring. Men samtidigt är det fullt möjligt att göra en fortsättning. Det var tänkt att detta skulle bli den sista filmen i serien, men jag kan ge mig fan på att den kommer att spela in tillräckligt mycket pengar (kom ihåg att biljetter till 3D-filmer dessutom är dyrare) för att vi snart ska få se SAW: A NEW BEGINNING.
Tjejen som satt bredvid mig höll för ögonen mest hela tiden. Längre bak i salongen lät det som om en annan tjej grät hysteriskt, eller så hade hon bara ett jävligt konstigt skrik. I vilket fall var det förbannat häftigt att se extrem splatter i 3D på Royal!
Som sagt: jag är överraskad över att jag gillade den här filmen så pass mycket som jag gjorde. Egentligen borde jag sätta en trea, men 3D-upplevelsen på bio gör att jag petar dit en fjärde, perverst syndig sadistdvärg. Den hade nog inte funnits där om jag sett filmen på DVD.
I eftertexterna läser jag att en av de som jobbade på filmen heter Mia Sturup. Ready for take off, Mia!






(Biopremiär 29/10)

söndag 20 juni 2010

DVD: The Collector

THE COLLECTOR (Paramount)


Vad får man när man låter killarna som gjort de tre senaste filmerna i SAW-serien göra en film efter eget huvud? Jo, man får SAW-kopian THE COLLECTOR. Marcus Dunstan har skrivit manuset tillsammans med Patrick Melton, och den förstnämnde står för regin till den här filmen om stackars Arkin (Josh Stewart), en rätt sympatisk före detta fånge, som nu jobbar som hantverkare. Han hjälper familjen Chase att fixa dörrar och fönster i deras stora villa.
När Arkin hälsar på sin lilla dotter och före detta fru, får han veta att exet har illasinnade lånehajar efter sig. Hon måste få fram stålar illa kvickt. Arkin kan bara komma på ett sätt att hjälpa henne. Familjen Chase har rest bort och han vet var deras kassaskåp finns - och han vet hur man bryter upp det.
Alltså beslutar sig Arkin för att göra inbrott i den stora, tomma kåken.
...Det är bara det att någon redan hunnit före. Just det: The Collector.
The Collector är en maskerad herre som tagit familjen som gisslan i deras eget hus. Inte nog med det - har har gillrat fällor i precis hela huset. Fällor som lemlästar eller dödar. Nu måste Arkin kämpa för livet för att komma levande därifrån.
Och det är väl i princip det enda som händer i den här osedvanligt långsökta, flängda och otroliga skräckfilm. Det här är precis lika långsökt som SAW. Nej, detta är nog än värre. För fråga mig inte när The Collector installerade alla sina fällor. Det måste ha tagit veckor - eller månader. Till exempel finns här ett rum från vars tak det hänger hundratals metrevar med vassa fiskekrokar att fastna i. Hängde busemannen upp dessa under kafferasten?
THE COLLECTOR går förstås bara ut på att visa upp så mycket blod, snask, mord och tortyr som möjligt. Och det finns en hel del av detta. Fingrar klipps av, en tös spetsas på en spikmatta hängande på väggen (fråga inte...) och skrikande kvinna får tungan korrigerad med hjälp av två tänger. Und so weiter...
Fast ofta tyckte jag att filmen var alldeles för mörk för att man tydligt ska kunna se vad det är som händer. Vad är det för mening med tortyrporr om man inte ser försäljningsargumentet?
I övrigt är detta en bioproduktion, filmen ser bättre ut än andra direkt-på-DVD-rysare av den här typen. Skådespeleriet är inte hopplöst. Fast jag personligen tycker att filmen är åt helvete för ding för att fungera på något plan. Den är dock inte tillräckligt dålig för att betinga en etta i betyg.
THE COLLECTOR kör med hoppiga SE7EN-förtexter och det är mycket industrirock på soundtracket. Slutet lämnar förstås en öppning för en uppföljare.

måndag 31 maj 2010

DVD: Grotesque

GROTESQUE (Njutafilms)
Den här filmen har jag nämnt ett par gånger tidigare här på TOPPRAFFEL!, eftersom den totalförbjöds i England (och tydligen även i Norge). GROTESQUE har nämligen ett rykte om sig att vara värre än värst när det gäller sadistiskt våld, och till skillnad från SAW och HOSTEL hävdade censurinstanserna att denna japanska motsvarighet saknar handling och ordentliga rollfigurer. Enligt de bekanta som sett filmen skulle den dessutom vara ren skit.
 
Nu har jag sett GROTESQUE. De perverterade dårfinkarna på Njutafilms har nämligen släppt filmhelvetet på DVD i Sverige - och att rullen förbjudits i andra länder kan man ju alltid använda i marknadsföringssyfte!
 
Kôju Shiraishi står för manus och regi. Fast mycket till manus är det inte. Det här visade sig nämligen vara värre - kvalitetsmässigt - än jag trodde. GROTESQUE inleds med att ett par vi inte introducerats för promenerar längs en trottoar. Det är kväll eller natt, och ut ur en skåpbil kliver en tredje person; en karl som klubbar ner mannen och kvinnan, och slänger in dem i sin bil.
 
De två vaknar upp i en källarlokal. De är fastspända vid varsin vridbar bordsskiva, och deras kidnappare - en medelålders, omaskerad man - pratar lugnt och stilla med dem. Han säger att han tänker låta dem gå om de kan hetsa upp honom sexuellt, varpå han sliter upp kvinnans kläder, suger på hennes bröst och för upp några fingrar där solen inte lyser. Därefter låter han den bundne mannen lukta på hans fuktiga fingrar. 
 
Nu följer en flashback. Mannen och kvinnan sitter på en restaurang. Vi får veta att det är första gången de träffas. På väg från restaurangen blir de nerklubbade.
 
Tillbaka i källaren. Nu dyker kidnapparen upp iförd kirurgoutfit; gröna kläder, grön mössa och munskydd. Och han håller en motorsåg i högsta hugg. Han sågar av mannens fingrar. Sedan gör han ett halsband av fingrarna och hänger det runt kvinnans hals. Men mannen måste ju också få ett fint halsband, så han sågar i kvinnan också. Kirurgen tycker även att det är på sin plats att hamra in spik i mannens könsorgan, innan han skär av det. Kvinnan råkar ut för något som känns inspirerat av THE NEW YORK RIPPER, fast kirurgen använder en stor sax och inte rakblad.
 
Plötsligt vaknar paret upp i en ljus sjukhussal. Kirurgen har skött om deras sår och bjuder på mat. Här blev jag lite konfunderad. På DVD:n omslag står det något om att kirurgen mitt i alltihop blir trevlig och hjälpsam. Själv tolkade jag detta som en drömsekvens. I synnerhet som de snart åter vaknar upp i källaren, för mer tortyr.
 
Avslöjar jag för mycket av handlingen? Vilken handling? Nå, jag ska inte berätta mer nu, men jag måste nämna att upplösningen är minst sagt ... vansinnig. Jag undrar han fan Shiraishi kom på det som händer.
GROTESQUE varar inte speciellt länge; drygt 70 minuter. Ändå lyckas den bli seg och tråkig. Det förekommer bara tre skådisar i filmen (fråga mig inte hur man fick tag på folk som ställde upp på den här). De presenteras knappt. 90% av filmen är bara ultrasnaskig, grafisk tortyr - precis som jag beskriver här ovan. Eftersom det dessutom är så sexualiserat, blir det ännu snaskigare. Eftersom vi inte precis lärt känna huvudpersonerna, blir GROTESQUE dramaturgiskt sett en porrfilm; detta är verkligen tortyrporr i långt större utsträckning än till exempel HOSTEL. En man och en kvinna torteras i närgågna bilder. That's it. Ingen spänning. Ingen handling. Ingen humor heller, för den delen. Dessutom blev jag lite förvånad över hur ful och slarvig filmen är; i alla fall alla de scener som saknar våld. Som restaurangbesöket. Och förtextsekvensen.
 
Vad är det egentligen med japaner? Varför är alla filmer av den här typen japanska? Minns GUINEA PIG-serien på 80-talet; en rad videofilmer gjorda av en (eller flera?) mangtecknare, och som många trodde var autentisk snuff. I synnerhet filmen om samurajen som styckar en tjej - är det den som heter FLOWER OF FLESH AND BLOOD? Charlie Sheen råkade ju få tag på en GUINEA PIG-film, trodde det var snuff och kontaktade rättvisan. Kassetten härstammade från nyligen bortgångne skräckspecialisten Chas. Balun, som råkade lite illa ut. Men självklart var det inte snuff. Det handlade bara om en smaklös våldsfilm utan handling.
 
...Och på sätt och vis känns GROTESQUE som ännu en film i GUINEA PIG-serien. Jag tycker att det här är totalt värdelöst, jag förstår absolut inte nöjet i det här. Fast du är kanske sjuk i huvudet och älskar det. Eller så är du ung och försöker tänja på gränserna; se hur mycket du pallar med.
 
I sitt hemland var förresten filmen censurerad med några minuter. Jag skulle gissa att det är fingerfuckingscenen som fått stryka på foten; det förekommer pubishår och annat där, vilket är no-no i Japan.
 
Blanda inte ihop GROTESQUE med det bisarra gamla 80-talsrafflet med samma namn, och med Linda Blair i huvudrollen.

tisdag 16 juni 2009

DVD: Martyrs

DVD: MARTYRS (PAN Vision)


Om ett par veckor släpps MARTYRS på DVD i Sverige. Den minnesgode kommer ihåg att jag recenserade den i min Canesblogg från 2008. Den 19.e maj förra året skrev jag så här:

"Under förra årets Cannesfestival såg jag något av det jävligaste jag någonsin sett på en bioduk: den franska filmen A L'INTERIEUR (aka INSIDE), som tävlade i sektionen Critics Week. Det är en film som skiljer pojkar från män, en skräckfilm så brutalt sadistisk att även härdade människor som jag kröp ihop i biofåtöljen och hade svårt att titta när den stora saxen kom fram.
På årets marknad visas en fransk-kanaden-
sisk film som heter MARTYRS. Jag var inte på den första visningen, men min kollega Magnus gick förbi biografen precis när publiken kom ut. Tydligen var de hur chockade som helst, kritvita i ansiktet. Jag hörde att ett tyskt bolag köpt filmen osedd, och efter att de sett den färdiga filmen visste de inte vad de skulle göra - det här är inget de kan släppa i Tyskland. En finsk journalist hävdade att MARTYRS är "the sickest fucking movie ever made" och att den är som A L'INTERIEUR gånger tio! Hmm...

Nåja. Ny visning och jag och Magnus traskade dit efter att ha fått i oss några pilsner.

Stor salong, ganska mycket folk. Filmen gick igång, Wild Bunch-loggan dök upp och så förtexter. Vi var spända. Vad skulle vi få se?

Tja... Vad ska jag säga? Jag konsta-
terade att de som såg den första visningen är wimps! Nej, det här är inte "the sickest fucking movie ever made". Våldsam? Ja, det kan ni skriva upp. Sadistisk? Jajamen! Men i övrigt...

Filmen börjar med att en blodig och misshandlad liten flicka flyr från en källare och springer längs en gata. Hon hittas och växer upp på ett barnhem, men plågas av minnena från det hon upplevt i källaren. Hopp till femton år senare. Tillsammans med en annan tjej knackar den plågade tjejen på hon en till synes helt vanlig, sympatisk familj som bor i en trevlig villa. Men det första tjejen gör, är att plocka fram ett hagelgevär och så skjuter hon ner mamma, pappa, son och liten dotter. Kompisen hjälper till att bära ut liken och slänga dem i en grop i trädgården. Mamman är inte riktigt död, så hon måste klubbas ihjäl med en köttklubba (i närbild, förstås).

Den plågade tjejen hävdar att familjen var ond, att de var de som hållit henne fången och torterat henne. Hon säger att det finns en annan person i huset, en groteskt vanställd flicka som också suttit inspärrad i källaren och torterats. Vi får se denna monsterflicka, hon dyker upp och attackerar, men är det bara inbillning? Har den plågade tjejen blivit galen? Och är det rätt familj de slaktat? Kompisen blir tveksam. Men... Så hittar hon en lönndörr som leder till en källare full med märklig tortyrutrustning.

Den första halvan av filmen är bra. Ja, riktigt bra, faktiskt. Och de två tjejerna i huvudrollerna alldeles utmärkta. Men den andra halvan är kass. Riktigt dum. Visst, nu blir det grov tortyr och förnedring i källaren, men förklaringen, orsaken till att flickor kidnappas och torteras är långsökt och alldeles för korkad. Ni skulle inte tro mig och jag berättade det här. Vilket jag inte tänker göra.

Vad som var riktigt roligt, var att försöka håla räkning på alla som lämnade salongen, men efter ett tag gick det inte längre. Massor reste sig och gick. MARTYRS blir allt våldsammare och för varje ny våldsincident försvann några köpare och journalister. Men våldet i MARTYRS är tjatigt. Det är samma grejor om och om igen, och inte blir det bättre av att filmen är typ tjugo minuter för lång. På slutet går tortyren över i överdrivna make up-effekter. Det är ingen film som gör ONT att titta på - som till exempel A L'INTERIEUR. Men självklart, det är ingen partyfilm. Det är inte the date movie of the year. Och det är värre än SAW och HOSTEL tillsammans.

Någon sa att MARTYRS har köpts för release i Skandinavien. Frågan är varför den ska släppas här. Det är liksom inte en film för vem som helst. Allra minst för tonåriga skräckfilmsfans som vill ha en kul popcornfilm.

...Sedan är det ju lite intressant att filmskaparna lyckats tajma MARTYRS med händelserna i den där autentiska källaren i Österrike..."


Så långt 2008 års recension. Då satte jag betyget två syndiga dvärgar. Och tja, har jag redan betygsatt filmen en gång, vill jag inte ändra på det. Men jag tror inte att jag vill ändra på det. Dock har det hänt en hel del med filmen under det gångna året. Inte helt oväntat blev MARTYRS rejält uppmärksammad och omskriven - och många har hyllat den som mästerverk. Inte nog med det, de tycker att upplösningen, vilken jag fortfarande anser vara fånig, är lysande och intelligent. Folk verkar se på MARTYRS som konst. Jaha. Förvisso är filmen betydligt bättre än ANTICHRIST, men jag tycker ändå att det här är överskattat.

Av någon anledning har PAN Vision inte försett DVD-omslaget med en varningstext, vilket i det här fallet är berättigat. Vissa andra distributörer sätter varningstexter på de mest vissna skräckfilmer, men den här gången bör nog känsliga personer tänka sig för.

MARTYRS är 95 minuter lång - och DVD:n innehåller en Making of-film som är 85 minuter!