Visar inlägg med etikett thrillerkomedi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett thrillerkomedi. Visa alla inlägg

söndag 17 oktober 2021

Netflix: I död och lust

Foton copyright (c) Netflix

Nu blir det norskt här på TOPPRAFFEL!

Ännu en Netflixpremiär, för ovanlighetens skull på en norsk film. I DÖD OCH LUST är regisserad av Tommy Wirkola, som även varit med och skrivit manus. Jag gissar att Wirkola fortfarande är mest känd för DÖD SNÖ, som kom 2009, men han har gjort en handfull filmer sedan dess. Den enda jag sett av dem, är HANSEL & GRETEL: WITCH HUNTERS. Jag har haft DÖD SNÖ 2 stående i hyllan i flera år, fortfarande inplastad. Jag får kanske ta och se den någon gång. Dock tyckte jag inte att DÖD SNÖ var speciellt bra.

I DÖD OCH LUST är en thrillerkomedi. Men mycket till komedi är det här inte, om man förväntar sig en rolig film, lär man bli besviken. Det här är snarare en rätt obehaglig film. 

Noomi Rapace och Aksel Hennie spelar det gifta paret Lisa och Lars. Lisa är skådespelerska, Lars är regissör - och de har dåligt med pengar. Lars är spelberoende, de har skulder, karriärerna går inte så bra - och de hatar varandra. De hatar varandra så pass mycket att de önskar livet ut varandra.

Lars äger en ensligt belägen sommarstuga, som hans grinige far har byggt. Lars och Lisa åker dit för en avkopplande helg - men de har båda samma baktanke: Lisa tänker mörda Lars, Lars tänker mörda Lisa. Varför de inte bara ansöker om skilsmässa, eller något annat, mindre mordiskt, kan man ju fråga sig.

Efter en middag i stugan ryker de två ihop. De gör försök att ha ihjäl varandra, men misslyckas. Mitt i alltihop dyker det upp ytterligare några personer: tre galna mördare som rymt från ett fängelse. Efter att en av dem bajsat på stugans vind, där de gömt sig, brakar de igenom taket och ner till Lisa och Lars. Lisa och Lars tillfångatas, men de kommer förstås loss vad det lider, så att de kan slåss mot inkräktarna. 

I DÖD OCH LUST är våldsam, blodig och rätt nasty. För att vara en komedi är den väldigt o-rolig. Lisa och Lars är två osympatiska rollfigurer, vilket innebär att det blir lite svårt att engagera sig i deras öde. Övriga gestalter är lika osympatiska. Jag gissar att filmens många brutala splatterinslag är avsedda att vara roliga, men det är de inte. Splatter kan vara roligt om det handlar om zombies, demoner, eller andra monster. Annars är grovt extremvåld inte roligt - så tillvida regissören inte är osedvanligt begåvad och gör det på ett sätt som funkar. Så begåvad är inte Tommy Wirkola. Därför upplevs det här bara som brutalt. Vidare är våldtäkt aldrig roligt. I DÖD OCH LUST känns mest av allt som en våldsam home invasion-film, späckad med splatter.

Här finns faktiskt ett par inslag som är lite roliga, men de är inte många. Lars sure farsa (Nils Ole Oftebro) är småkul, i synnerhet när han ska tanka en stulen bil. Slutscenerna är också lite lustiga.

... Men som helhet är detta en thriller som inte är spännande och en komedi som inte är rolig. på 90-talet var det trendigt med ironiskt våld, det var väl Quentin Tarantino som startade trenden, men jag undrar om jag hade tyckt att I DÖD OCH LUST varit kul om jag vore 25. Vilket jag inte är. Till på köpet varar filmen i nästan två timmar. Wirkola borde klippt ner den till 90 minuter.

Jag är snäll och avrundar betyget uppåt.






(Netflixpremiär 15/10)


söndag 6 december 2020

Netflix: En dödlig jul

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixproduktion, denna gång en tysk sådan. En tysk kriminalkomedi med jultema.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av filmen när jag började titta. Antagligen att den skulle vara underhållande - och rolig. Men där sket jag mig på tummen.

Skådespelaren Detlev Buck står för regin, han är även inblandad i manus, samt spelar en av rollerna. EN DÖDLIG JUL börjar hyfsat lovande. Alli Neumann spelar Edda, som med tårar rinnande nerför kinderna går in på en bar, sätter sig vid bardisken, och börjar prata med killen som sitter bredvid henne. Sam (Kostja Ullmann) heter han, och efter att de två svept några glas vodka, bär det sig inte bättre än att de faller pladask för varandra.

Sam, som "jobbar med amerikansk litteratur", bor i en skåpbil, och han och Edda tycker att de ska åka in i en skog och ha sex, så de kör iväg. Inne i skogen hör Sam rop på hjälp, så han går ut för att se vad det är som sker. Han får syn på några gangstrar som ska till att avrätta en kille. Tumult uppstår och Sam lyckas komma undan - tillsammans med det tilltänkta mordoffret. Gangstrarna jagar dem.

Edda har glömts kvar i skåpbilen. Vart tog Sam vägen? Hon tar hjälp av en svinig polis för att hitta sin nyblivne pojkvän.

Resten av filmen består i att alla jagar alla, och lite då och då dödas folk, eller så skadas de.

... Och jag tyckte inte att det var roligt alls. Jag skrattade inte en enda gång. Jag tyckte heller inte att det var coolt, häftigt och spännande. Jag antar att herr Buck siktat på att göra något i Tarantino-stil. 1990-talets Tarantino, alltså. Ironiskt våld och kriminella rollfigurer.

Under handlingens gång visar det sig att mycket i filmen hänger ihop. Alla är släkt med varandra, eller känner varandra. Eller något.

Jag tappade intresset ganska snart, och därefter tappade jag koncentrationen. Jag tyckte bara att EN DÖDLIG JUL var ansträngd och tråkig. Filmen känns mycket längre än den är, eftersom den är så tjatig; samma typ av incidenter upprepas ideligen.

Under eftertexterna dansar skurkarna till en Leonard Cohen-låt.

Betyget ett är kanske för lågt, det är inget dåligt gjord film, det här. Men - jag hade inte sett klart på den om jag inte haft för avsikt att skriva om den här. Så pass trist tycker jag att den är.

... Å andra sidan är det förstås möjligt att tjugoåringar tycker att filmen är cool och häftig.


  



 

 

(Netflixpremiär 4/12)