Visar inlägg med etikett sword and sorcery. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sword and sorcery. Visa alla inlägg

onsdag 17 augusti 2011

Bio: Conan the Barbarian

Åkej, pågar och töser, så är den då äntligen här. Den av årets premiärer jag sett fram emot mest - Marcus Nispels CONAN THE BARBARIAN. Jag skrev ju nyligen en lång artikel om min relation till Robert E Howards barbarhjälte - ni kan läsa den HÄR - så ni vet ju vilken stor fan jag är.

Jag får väl erkänna att jag var lite nervös. Titta bara på den där andre hjälten jag älskade när jag växte upp och som jag fortfarande älskar; västernhjälten Jonah Hex. Filmen om honom blev förståeligt en av 2010 års största floppar. Fast å andra sidan är jag inte svår att tillfredställa när det gäller Sward & Sorcery. Allt jag kräver är en muskulös, svärdsvingande hjälte, ett mäktigt äventyr, samt blodig action och några hotta brudar.

John Milius' CONAN - BARBAREN från 1982 med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen, är med hästlängder den bästa fantasyfilm som gjorts. Den är också en av mina absoluta favoritfilmer. Skulle jag recensera den nu, hade jag självklart gett den en femma i betyg. Visst, uppföljaren CONAN - FÖRGÖRAREN är en bajskorv; den är direkt fruktansvärd (Fruktans Svärd?!), men i övrigt gillar jag heroic fantasy, även de billiga jönsfilmerna. Jag gillar DET GRYMMA SVÄRDET, DEATHSTALKER och QUEEN OF THE NAKED STEEL - herregud, jag är rätt förtjust i KULL THE CONQUEROR med Kevin Sorbo från TV-serien om Hercules. Den filmen skulle förresten ursprungligen bli CONAN 3, men med tiden byttes cimmeriern ut mot en annan av Robert E Howards skapelser.

Man vet aldrig riktigt vad man kan förvänta sig av den tyske regissören Marcus Nispel. Killen regisserade nyinspelningen av MOTORSÅGSMASSAKERN, vilket förstås är hädelse, men filmen visade sig vara riktigt bra. Tysken gjorde även nyinspelningen av FREDAGEN DEN 13:E, som till skillnade från sågfilmen, var rätt usel. Mellan dessa filmer gjorde Nispel den underskattade PATHFINDER, en ganska udda film om indianer och vikingar. Jag tyckte att PATHFINDER var rätt kul; den är snygg och underhållande, och bitvis ser den ut som någonting ur Conan.

En del har undrat varför Hollywood gör en nyinspelning av CONAN - BARBAREN. Men de verkar ha glömt att Milius' film är 29 år gammal. Den stora majoriteten av dagens unga biopublik var inte ens födda 1982. Och att göra nyinspelningar, eller att filmatisera romaner, är inte ett nytt fenomen. Se bara på alla filmer baserade på, tja, "Dr Jekyll och mr Hyde" och "De tre musketörerna" som gjordes i filmens barndom.

Marcus Nispels CONAN THE BARBARIAN skiljer sig en hel del från John Milius' version. Milius och hans manusförfattare Oliver Stone inspirerades av nordisk mytologi och vikingar, och deras film hade egentligen inte speciellt mycket med vare sig Howards originalberättelser eller serietidningen att göra. Den första Conanfilmen var en episk, gigantisk, mörk och stämningsfull film som verkligen såg ut att utspela sig i en bortglömd historisk era som existerat. Nispels film, å andra sidan, känns- och ser ut som några nummer av The Savage Sword of Conan som buntats ihop.


Filmen öppnar alldeles utmärkt. Den vanliga, bombastiska berättarrösten berättar högtravande om mystiska riken och något om en magiskt mask, som slogs i bitar och vars delar gömdes så att ingen ska kunna hitta dem och limma ihop den mäktiga masken och därmed kunna härska över världen, eller hur det nu var. Bludder, bludder. Och så presenteras vi för en snubbe som letar efer den sista biten av masken; den onde Khalar Zyn (Stephen Lang), och dennes illasinnade häxa till dotter; Marique (Yoana Petrova, som snart växer upp till Rose McGowan).

Nu är det dags för lille Conan att göra entré. Och han är verkligen liten. Första gången vi ser honom är han nämligen ett foster. I sin morsas mage. Och ja, för första gången får vi verkligen se Conan födas på ett slagfält, något som det refererats till i alla år. Bokstavligt talat. Till på köpet via spontant kejsarsnitt. Conans morsa dör efter att hon fått se sin lille påg, så den klene Cimmeriern (Leo Howard) uppfostras av sin store, skäggige farsa (Ron Perlman). Avsnittet om Conans barndom är överraskande långt och lille Conan har en hel del att stå i, innan Khalar Zyn och hans krigare anfaller byn och slaktar alla utom Conan. Khalar hittar också den sista biten till den där masken.

Lille Conan växer upp till Jason Momoa, och återigen följer några bra scener i vilka barbaren och hans gäng busar befriar en massa slavar och släpar med sig de halvnakna damerna till en by för att festa så som barbarer festar. Det här ser ut att vara hämtat direkt från serierna; de super och slåss och tafsar på galanta damer.

Men så får Conan syn på en bekant man som kommer in på tavernan - en av männen som attackerade den cimmeriska byn. Efter lite uppfinningsrik tortyr får Conan reda på var Khalar Zyn befinner sig och vad han sysslar med nuförtiden. Herr Zyn är visst väldigt fascinerad av trolldom från Acheron och nu handlar det om att han måste hitta en tösabit som är "ren" och som kan offras i någon ritual. Eller något åt det hållet.

... Och från och med nu är det samma gamla vanliga story. Precis som i filmen från 1982 letar Conan efter mannen som dödade hans föräldrar. På vägen träffar han en söt tjej, Tamara (Rachel Nichols), som är den "rena", och allt leder fram till en slutuppgörelse i en mystiskt tempel i ett berg.

En hel del fanboys har klagat på att trailern till den här filmen får det att se ut som HERCULES på TV, eller som en SyFy Channel-film. Tack och lov ser själva filmen inte ut så. Den är mycket, mycket större och innehåller några riktigt coola och pampiga miljöer och vyer. Den här världen ser ut som den värld jag läste om när jag växte upp. Och den liknar inte världen i filmen från 1982.


Och det är väl det som är det stora problemet med Nispels film - det faktum att det inte är Milius' film. Ska jag vara ärlig tycker jag att Jason Momoa är en bra Conan, han har ibland en glimt i ögat och besitter en del seriefigurskvaliteter. Och han ser ut som Conan - för när allt kommer omkring såg Schwarzenegger inte det minsta ut som den hjälte jag gillade. Inte så som jag såg honom.

Men Stephen Langs skurk är en tråkmåns jämfört med den fantastiske James Earl Jones som Thulsa Doom i originalfilmen. Okej, jag gillar dock att Khalar Zym påminner om Richard Lynch i DET GRYMMA SVÄRDET. Rachel Nichols är en traderöv som Tamara. Kärleksscenerna mellan Conan och Tamara funkar inte alls. Filmen från 1982 hade Sandahl Bergman som Valeria, tjuvarnas drottning. Tamara är bara en brud.

Miliusversionen kunde också skryta med alldeles otrolig filmmusik av den nu bortgångne Basil Poledouris. Musiken till Nispels version har komponerats av Tyler Bates. Den är bombastisk, men betydligt mer anonym än Poledouris' mästerverk.

I USA fick CONAN THE BARBARIAN åldersgränsen R för "Strong Bloody Violence, some sexuality and nudity." Vilket förstås är bra. Inte för att sex och våld automatiskt gör en film bra, men ingen vill väl ha en urvattnad, barntillåten Conan - som CONAN FÖRGÖRAREN. Och Marcus Nispels film är våldsam så in i helvete! Detta är troligen årets mest våldsamma, actionpackade och blodiga film. Hinkvis med blod sprutar ur folk ner de slaktas, och folk stryker med mest hela tiden.

Aningen överraskande är denna nonstop-action också ett av filmen problem. Det är för mycket. För många svärdfajter. Det hinns inte med så mycket av själva storyn mellan striderna och det blir därför lite tjatigt. 3D:n gör det inte bättre. Klippen i fajtsekvenserna är snabba, och denna klippteknik funkar inte i 3D. Det är svårt nog att se vaffan som händer även i vanlig 2D när klippningen är så här snabb.

Så: är jag besviken? Ja - och nej. CONAN THE BARBARIAN är ungefär som jag fötreställt mig den. Jag trodde inte att den skulle vara lika bra som filmen från 1982, men jag hade hoppats att den skulle vara mer engagerande. Jag brydde mig inte om rollfigurerna. Storyn är ooriginell.

Men detta är trots allt frejdig, ultravåldsam underhållning; hade jag varit ung grabb hade jag nog älskat filmen: här finns massor av stora svärd, blod, slott, tempel, märkliga farkoster, nakna donnor, och jag gillar den Lovecraftinspirerade varelsen som häckar i vattnet under ett tempel. En rollfigur heter Remo, vilket jag tyckte var lite distraherande.

Jag gissar att de flesta kritikerna kommer att hata den här filmen. Men det skiter jag i. Och trots dess brister, är CONAN THE BARBARIAN bättre än de där sövande SAGAN OM RINGEN-filmerna. Ha! Jag skrev det!

Och nej, jag skulle inte ha något emot att se en uppföljare till Nispels film. Förslagsvis med ett bättre manus.

Förresten! Av någon anledning säger Conan aldrig "Crom!" under hela filmen. Märkligt...






(Biopremiär 19/8)

måndag 14 mars 2011

...Conan...

Öh...WTF?! Är detta verkligen en autentisk teasertrailer som det påstås? Känns mer som något slags fan-made grej...



Update: Nä, tammefan om det inte är den riktiga teasern. Nu ligger den på Lionsgates kanal på YouTube med följande beskrivning:

"I live. I love. I slay...I am content." - Conan The Barbarian

The most legendary Barbarian of all time is back this Summer. Having thrived and evolved for eight consecutive decades in the public imagination- in prose and graphics, on the big screen and small, in games and properties of all kinds- Conan's exploits in the Hyborian Age now come alive like never before in a colossal 3D action-adventure film.

A quest that begins as a personal vendetta for the fierce Cimmerian warrior soon turns into an epic battle against hulking rivals, horrific monsters, and impossible odds, as Conan realizes he is the only hope of saving the great nations of Hyboria from an encroaching reign of supernatural evil.

Deftly adapted from the original works of Robert E. Howard and faithful to the mythology and psychology of his iconic character, CONAN THE BARBARIAN stars Jason Momoa, Rachel Nichols, Stephen Lang, Ron Perlman and Rose McGowan, and is directed by Marcus Nispel.

fredag 11 mars 2011

Framtiden för skandinavisk film hittar vi i Danmark

Här i Sverige har vi HUR MÅNGA LINGON FINNS DET I SVERIGE?, ODJURET, OND TRO och TILL DET VACKRASTE. På andra sidan Öresund siktar man lite högre. Man är lite fränare. Lite bättre på allt (utom rock 'n' roll). I Danmark, förstår ni, där håller man på att färdigställa den här långfilmen:



onsdag 9 mars 2011

Conan! Musik! 3D! Poster!

Basil Poledouris filmmusik till John Milius' CONAN - BARBAREN tillhör det bästa som gjorts, kanske är detta det allra bästa, faktiskt. Det tycker i alla fall jag och Orvar, som en gång hade en Conanduell på en strand, där det gällde att stämma upp i så många spår som möjligt från CONAN-soundtracket.
I augusti har Marcus Nispels nya film om Conan premiär och nu har det avslöjats att musiken kommer att komponeras av Tyler Bates - läs mer HÄR. Om han kommer att följa i den nu bortgångne Poledouris' fotspår har jag ingen aning om, men jag hoppas...
Och så har NU Image/Millennium Films kommit med en ny affisch till filmen. Jag återger den här intill.
Fast att filmen tydligen ska vara i 3D ser jag snarare som ett hot. Ska det verkligen vara nödvändigt? Och vågar jag hoppas på avhuggna huvuden i knät?
Slutligen: Filmen har fått sin egen hemsida. Den hittar ni HÄR.

måndag 18 oktober 2010

Uppföljaren till Det Grymma Svärdet

Ibland recenserar jag nya filmer som inte släppts på den svenska marknaden, och som troligen aldrig kommer att släppas - ibland av förklarliga skäl. Som TALES OF AN ANCIENT EMPIRE. Jodå, 28 år efter DET GRYMMA SVÄRDET är uppfölaren här. Recensionen är på engelska och kan läsas HÄR.

fredag 4 december 2009

Det Grymma Svärdet 2

Som barn var jag väldigt fascinerad av sword & sorcery, detta beroende på att jag upptäckte Conan i Marvels tappning redan som sexåring. Övrig fantasy har jag aldrig riktigt gillat, mest beroende på fjöntighetsfaktorn med jönsiga namn, alver och älvor, och rollspelare. Men sword & sorcery, det är ju lite grann som vilda västern med svärd.

När jag såg John Milius CONAN - BARBAREN på bio vid premiären på Imperial i Landskrona, var jag salig i flera veckor efteråt. Jösses, det var kanske det bästa jag någonsin sett! Det tyckte jag förvisso efter varje ny film jag såg på bio, men CONAN ÄR ju den bästa fantasyfilm som gjorts.
En tid efter att CONAN visats, hade ännu en svärdfilm premiär på Imperial: Albert Pyuns DET GRYMMA SVÄRDET. Jösses. Jag stod utanför biografen och tittade suktande på den supertuffa affischen, målad av en Frazetta-wannabe. Vilken stenhård filmtitel! DET GRYMMA SVÄRDET! Få anade väl att det 25 år senare skulle komma en svensk kulturtidskrift med samma namn...

 
Jag minns inte varför, men jag såg aldrig DET GRYMMA SVÄRDET på bio. Var jag sjuk, kanske? Men jag minns när min klasskompis Thomas berättade om hur äckligt det såg ut när hjälten korsfästs och drog ut spikarna ur händerna. Uj.
Filmen kom på VHS från Hemvideo, men jag lyckades aldrig hyra den. Faktum är att jag inte såg den förrän i början av 2000-talet, då jag köpte Anchor Bays DVD som förstås har den mindre grymma originaltgiteln THE SWORD & THE SORCERER.


Albert Pyun har gjort en väldig massa filmer. En del bra och riktigt häftiga - som första NEMESIS och MEAN GUNS. En del mindre bra. Och intressant nog har min gamle kompis Gary Daniels medverkat i två Pyun-filmer; KNIGHTS och HEATSEEKER, och nej, just de är väl inte så lyckade. Nu är det längesedan jag såg en Pyun-film. Men det är intressant att debuten DET GRYMMA SVÄRDET är hans bästa film. Kanske för att det är sword & sorcery? Trots att det är lågbudget, håller filmen en viss klass. Pyun är nämligen visuellt begåvad. Därför är filmen överraskande snygg. Handlingsmässigt är det mer tjoflöjt än till exempel CONAN - BARBAREN, lustigt nog känns den mer som ett nummer av Marvels Conanserietidning än Milius' film.


Varför skriver jag nu allt det här? Jo, därför att nu, 27 år senare, håller en uppföljare på att spelas in: TALES OF AN ANCIENT EMPIRE, som jag tycker bör få den svenska titeln DET GRYMMA SVÄRDET 2: NU ÄNNU GRYMMARE. Filmen har en egen hemsida, som återfinns HÄR. På den finns det bilder och videosnuttar och en massa annat. Lee Horsley, hjälten från originalet, är faktiskt tillbaka! Dock inte i huvudrollen. Störst namn är rutinerade sword & sorcery-killen Kevin Sorbo, som ju var både Herkules på TV och Kull på bio, samt Pyun-veteranen Christophe Lambert. Tyvärr ingen Richard Lynch som skurk den här gången.


Vad gäller handlingen verkar det av synopsiset att döma inte riktigt vara en regelrätt uppföljare. Albert Pyun står dock fortfarande för regi.