Visar inlägg med etikett naturfilm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett naturfilm. Visa alla inlägg

torsdag 8 maj 2014

Bio: Det var en gång en skog

Foton copyright (c) TriArt Film
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! - encore.
Jag är genuint ointresserad av djur och natur. Verkligen. Visst kan jag tycka att det är trevligt att åka ut på landet ibland, men då måste det vara på mina villkor. Jag hatar att vara låst där ute, mitt ute i ingenting, utan att kunna ta mig tillbaka hem. Att vara beroende av andra. Träd och grönska tröttnar jag snabbt på - och djur ser jag helst serverade med goda, feta såser och ett bra vin.
Således är jag inte det minsta intresserad av naturfilmer (såtillvida de inte innehåller kannibaler). Och här har vi en naturfilm.
DET VAR EN GÅNG EN SKOG ska inte blandas ihop med den tecknade filmen från 1993 med samma namn. Denna nya film är en dokumentär av Luc Jacquet. Ekologen och botanisten Francis Hallé älskar träd. Oj, vad han älskar träd. Han tycker om att sitta uppflugen i trädkronor och rita träd. I Jacquets film tar Hallé sig djupt in i regnskogen och berättar om hur viktiga träden - och alla levande varelser - är för ekosystemet och vår överlevnad. Vi måste skärpa oss, annars kommer allt att gå åt helvete.
Hallé berättar lätt poetiskt på typiskt franskt manér. Det hela är oerhört flott filmat, med avancerade kameraåkningar i djungeln och upp i träd. Ibland förstärks bilderna med animationer för att förklara hur saker och ting går till.
... Men det här är som att sitta och titta på en 78 minuter lång skärmsläckare.
Angeläget ämne, vackra bilder - men jag tröttnade.








(Biopremiär 9/5)

-->



måndag 6 maj 2013

Bio: Inte bara honung

Foton copyright (c) Folkets Bio
När så kallat vanligt folk på stan stoppas av tidningar och tillfrågas diverse saker och frågan "Vad tycker du om att se på TV?" kommer upp, är ett vanligt svar "Naturprogram". Själv känner jag nog inga som tittar på naturprogram - åtminstone inga jag umgås med. Jag själv tittar aldrig på naturprogram. Jag är fullkomligt ointresserad av djur och natur. Friluftsliv är inget för mig. Tvärtom, det är det värsta jag vet.
Nåja. Nu har jag sett en naturfilm - och en bra sådan. Fast den schweiziska MER ÄN BARA HONUNG, av Markus Imhoof, är mer än bara en naturfilm. De senaste åren har miljontals bin oförklarligt dött. Överallt i hela världen. Detta kommer med tiden att ha stora konsekvenser för mänskligheten, eftersom en tredjedel av vår livsmedelsproduktion är beroende av binas pollinering.
För att göra den här filmen reste Imhoof och hans team Jorden runt tre gånger. Dock struntade de i att nämna exakt vart de reste, och vad intervjuobjekten heter. Jo, namnen står listade i eftertexterna, och det är möjligt att speakern nämner dem i förbifarten, men lätt förvirring uppstår. Främst rör vi oss i ett idylliskt alplandskap som jag gissar är Schweiz (men det skulle förstås också kunna vara Tyskland eller Österrike), och i USA. Det är nog främst Kalifornien, men står det inte Indiana på en bil? Och biodlaren med stekmössan verkar häcka i södraste USA.
De schweiziska biodlarna hanterar bina så som de alltid gjort. Gammaldags och rejält. Inga fega skyddskläder här, inte. Det räcker med ett stort skägg och hatt. Och pipa. Skäggmannen har tjusiga bulor i pannan och på armarna efter bistick, men han är härdad, karln. Ett par tanter är inte sämre de. Och de röker cigarr medan de jobbar. Röken användes dock i yrket - den blåses på bina.
På den stora amerikanska bi- och mandelranchen går det annorlunda till. Där är allt toppmodernt. Fast killen som intervjuas, jag gissar att han är något slags chef, gillar inte att de måste bespruta mandelträden. Bina tar skada - vilket inte är så konstigt. Killen med stekmössan är liksom schweizarna härligt gammaldags. Han är hemma hos folk och skrapar ner bikupor och har sig och gör honung på traditionellt sätt - det ser onekligen väldigt gott ut när han manuellt tappar upp honungen på burkar. Fast vad de gör borta i Peking blev jag inte riktigt klok på.
MER ÄN BARA HONUNG är en fascinerande film. Bin är en hel vetenskap - mer än så, tror jag. Säkert tre-fyra vetenskaper. Och dessa bins liv och leverne skildras i fantastiska och vackra bilder. Extrema närbilder. Slow-motion. Ibland följer kameran ett bi på flykt. Jag har ingen aning om hur de burit sig åt för att filma det, de kan väl knappat ha kutat efter biet med en steadicam. Och de här biodlarna har en massa coola prylar jag inte visste existerade. Fast å andra sidan har jag förstås aldrig intresserad mig för bin och biodling.
Det här är väldigt intressant - men även alldeles för långt. Åtminstone för mig, som inte är naturfilmsfanatiker. 90 minuter känns långt. Det hade räckt med 50. Jag tröttnade.
Filmen har vunnit ett flertal priser och det är inte utan att jag undrar vad Bert I Gordon hade kunnat göra med det här materialet om han fått tillgång till det som stock footage.
  





(Biopremiär 3/5)




onsdag 21 oktober 2009

Bio: Sea Monsters och Bugs!

3D-vågen går vidare och nu visar Spegeln i Malmö två naturfilmer i detta format.
Naturfilmer. Så fort tidningar tillfrågar folk på gatan vad de helst ser på TV, brukar de svara "naturprogram". Själv tittar jag aldrig på naturprogram. Jag tror inte jag känner någon som tittar på naturprogram. Och personligen försöker jag ofta undvika naturen så gott det går; campingliv och frisksport är för mig en vision av helvetet. Och djur är till för att ätas.
Men visst, filmer om coola djur kan väl vara intressanta om de är bra gjorda. Här bjuds vi på två filmer; först en 45 minuter lång produktion från National Geographic; SEA MONSTERS, och direkt därpå BUGS!, som verkar vara en brittisk produktion.
SEA MONSTERS handlar om förhistoriska vattendjur och vi får följa en varelse från att den föds och framåt. Scener med arkeologer på diverse utgrävningar spelas upp med skådespelare, men större delen av filmen består av datoranimerade fiskar och dinosaurier, vilka ofta hoppar mot oss.
BUGS! utspelar sig i Borneos djungler och parallellt får vi följa en fjäril från ägg till larv till fjäril, och en bönsyrsa från ägg till syrsa, tills att han biter ihjäl sin medstjärna fjärilen. Den jäveln.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om de här filmerna. Snyggt gjorda, visst. I BUGS! är 3D:n knappt märkbar. En massa insekter i närbild ser ju fränt ut, i synnerhet när de har sex.
Dock satt jag och nickade till. Jag är inte tillräckligt intresserad. Du som gillar djur och natur lär uppskatta det här mer.
Ytterligare en anledning till att jag hade svårt att hålla mig vaken, var den svenska speakern. I originalen var Liev Schreiber speaker till SEA MONSTERS och Judi Dench till BUGS!. I de svenska versionerna sitter en kvinna, jag vet inte vem, och talar extremt tydligt, men opersonligt och tråkigt. Det kändes som att titta på de där gamla skolfilmerna som visades på 16mm-projektorn som rullades in i klassrummet. Och jag längtade efter rast.





(Biopremiär 23/10, höstlovsmatiné vecka 44 i Malmö)