Angående vuxna filmkritiker

I samband med premiären på THE HUNGER GAMES har det på diverse ställen skrivits en del om den filmens - och liknande filmers - målgrupp och om vad "vuxna filmkritiker" tycker om den här typen av film; filmer riktade till en väldigt ung och fanatisk publik. Nu fick förvisso THE HUNGER GAMES överraskande bra kritik, jag var ganska ensam om att inte vara så förtjust. Men det beror på helt andra saker än bara det faktum att jag är en "vuxen filmkritiker".
Målgruppen för till exempel THE HUNGER GAMES och TWILIGHT-filmerna är inte bara 20 år yngre än jag, de är snarare 30 år yngre. Och de tycker förstås som de vill, ungar gillar ju sällan vad äldre generationer föredrar. Dessutom har tonåringar en tendens att uppskatta fullkomligt flängd dynga om de känner igen sig någonstans, minns att G - SOM I GEMENSKAP blev en stor framgång när den kom. Själv tyckte jag redan då att den var dum och usel, men alla andra gillade den. Och detta är förstås en orsak till att unga människor inte ska få recensera filmer - eller böcker - i stora, seriösa forum. Herregud, idag tycker jag ingen under 40 borde få  tycka till om film. En gräns jag hela tiden höjer ju äldre jag själv blir - medan tyckarna i media blir yngre och yngre.
Jag var 25 när jag började skriva professionellt i dagspress. När jag läser om gamla texter blir jag lätt generad. Jag var ju alldeles för ung då. Referensramarna var snävare och jag kunde älska sådant ungdomar snöar in på under perioder i sina liv. Jag tyckte att THE CROW var världens bästa film när den kom, den filmen innehöll allt jag var inne på. Då. Samtidigt kunde jag förakta en väldig massa "finkultur", ofta utan att egentligen ha tagit del av den.
Som medelålders (åtminstone yngre medelåldern) man konstaterar jag att jag blivit bredare, mycket bredare. Men! Samtidigt har det inte hänt så mycket. Jag växte aldrig ifrån det jag älskade när jag växte upp. Jag gillar fortfarande actionfilmer - våldsamma, testosteronstinna actionfilmer. Jag gillar fortfarande skräck och splatter. Självklart slutade jag aldrig att läsa serietidningar. Skillnaden är väl att jag blandat upp allt det här med annat.
Men det märkliga är att det är dagens ungdomar som blivit de där moralkärringarna vi alla har svårt för. De flesta av oss 60-talister avskydde det vuxengenerationen försökte tvångsmata oss med på 70-talet. Jag känner ingen som faktiskt läste de där proggiga barnböckerna jag såg samla damm på biblioteket. Jag tyckte att barnprogrammen var skittråkiga. Jag och mina kompisar gillade ju bara superhjältar och västern och MÅNBAS ALPHA och SNOBBAR SOM JOBBAR och BARETTA. Och tecknade filmer från Hanna-Barbera och Warners. Vi föredrog KISS framför skäggmuppar med tvärflöjt. Runda glasögon kallades "kommunistglasögon" och de som bar sådana var per automatik trista glädjedödare.
Senare sparkade vi bakut mot allt. På 80-talet hatade vi verkligen Statens Biografbyrå över allt annat. I stort sett alla spänningsfilmer naggades i kanten, vissa mer än andra, och som bekant förbjöds en hel del. Ett av dåtidens stora censurbråk gällde barnfilmen E.T., som filmcensuren tyckte var för otäck för barn.
Dagens 80- och 90-talister har anammat mycket av det vi hatade förr, det vi försökte bekämpa, allt vi tyckte var höjden av tråkighet. Det vetefan vad som har hänt. Det känns som om jag är omgärdad av små proggare och små moraltanter. Om de nu inte tillhör den direkta motsatsen; ytliga puckon har av någon anledning blivit ännu mer ytliga - och kan bli kändisar på att vara dumma i huvudet.
Den största anledningen till att jag inte gillade THE HUNGER GAMES, bortsett från att den är för lång, tråkig och ologisk, är att den inte levererar på actionfronten. Vilket inte heller TWILIGHT-filmerna gör. Och det är ju detta som är lite lustigt - och här närmar jag mig poängen med denna möjligtvis osammanhängande drapa.
De vuxna filmkritikerna.
Jag kan också tycka att äldre filmkritiker är rövtrista och att deras åsikter är oanvändbara, åtminstone när de skriver om genrefilm. De har fortfarande en tendens att bli upprörda eller fördömande. Men nu pratar jag om de som är 20-30 år äldre än jag.
Jag och mina polare, som skulle kunna vara föräldrar till de tonåringar som klagar på de vuxnas åsikter, tycker tvärtom att dagens tonårsfilmer är åt helvete för mjäkiga och tillrättalagda. Bland de stora, populära spänningsfilmer (action, thriller, skräck etc) som kom när jag var i det vi kan kalla TWILIGHT-åldern hittar vi JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA SKATTEN, THE ROAD WARRIOR, CONAN - BARBAREN, FIRST BLOOD, THE TERMINATOR och en massa andra filmer som levererade på alla plan. Vi hade krävt pengarna tillbaka om vi fått urvattnade PG-13-filmer. När jag växte upp innehöll filmer blod, svordomar och naket. Det var naket överallt då. I dagens samhälle torde Samantha Fox vara hur kontroversiell som helst. Den senaste TWILIGHT-filmen ansågs vara sexig och vågad, när den i praktiken var hur kysk som helst.
En hel del av dagens unga vuxna, de som är 20-30 eller så, klagar på att THE HUNGER GAMES fått en alldeles för låg åldersgräns.
Det är inte utan att man undrar vad det är som hänt.
Och nej, självklart tycker jag inte att en ny film blir bra bara den innehåller en massa blod och action - se bara på UNDERWORLD: AWAKENING.
Jag vet inte om den här texten makes sense, jag satte mig bara ner och bluddrade på, kanske blev det här bara förvirrat och osammanhängande. Men skit samma. Det här är grejor jag funderar på när kidsen klagar på vuxnas åsikter.
Förresten, visst hade väl vi tuffare musiksmak förr.
Och hur kommer det sig att pellejönsmode har blivit så trendigt.
De borde skämmas, de där ungdomarna.
Nu är det minsann jag som skriver en insändare.

Banned in Britain

När jag började samla på VHS-film på 1980-talet, beställde jag det mesta från England. Utbudet var stort, priserna hyfsat billiga, katalogerna var skrivna på ett begripligt språk, och även om BBFC; den engelska filmcensuren, ibland klippte och hade sig, var situationen långt ifrån lika hemsk som i Sverige på den tiden. Visst hände det att jag beställde film från Holland, men då blev det betydligt dyrare.
Som bekant gör ju den svenska filmcensuren inte mycket väsen av sig idag, däremot kan BBFC fortfarande lägga sig i och förkorta filmer. Och nu har de varit framme och totalförbjudit en film. Någon ville släppa den japanska skräckfilmen GROTESQUE i England, men BBFC kände att de inte kunde förse den filmen med en artonårsgräns.
GROTESQUE (som inte ska blandas ihop med Linda Blair-filmen!) är inspirerad av HOSTEL och SAW, men enligt BBFC beror förbudet på att till skillnad från dessa amerikanska filmer, har den japanska rullen ingen som helst handling och karaktärsuppbyggnad och består enbart av grov tortyr och snaskiga mord. Enligt en tysk bekant som sett filmen, stämmer detta - GROTESQUE påminner om den mest ökända av GUINEA PIG-filmerna; FLOWERS OF FLESH AND BLOOD, med den skillnaden att det är två tjejer och inte en som råkar illa ut. Vissa försök till svart humor ska finnas, men i övrigt är detta, jag citerar, "en stinkande hög skit".
Efter att ha sett filmens trailer kan jag förstå BBFC:s beslut. Här är den. OBS! Endast för härdade!