Bio: Zookeeper

Foton copyright (c) Sony Pictures

Kevin James är väl en sympatisk kille, men hans filmer har aldrig varit något vidare. SNUTEN I VARUHUSET hade ett enda skämt: Kevin James är tjock. GROWN UPS kommer jag knappt ihåg. HÄRMED FÖRKLARAR JAG ER CHUCK OCH LARRY vill jag glömma.

Hans nya film ZOOKEEPER, i regi av Frank Coraci som gjorde THE WEDDING SINGER och några andra Adam Sandler-filmer, är egentligen en väldigt konstig film. Det är en enkel film, en filom vi alla sett förut massor av gånger, det är en romantisk komedi av tretton på dussinet-karaktär - men filmen är konstig.

Man har nämligen stoppat in pratande djur.

Okej. Vad är det för konstgt med detta? Pratande djur är ju vanligt på film, och det brukar ju gå hem hos ungarna! Javisst. Det är bara det att detta inte är någon barnfilm. ZOOKEEPER är en traditionell romantisk komedi för familjer och vuxna. Men den innehåller pratande djur.

Kevin James är den snälle djurskötaren Griffin som i filmens öppningsscener friar till sitt livs stora kärlek, supermodellen Stephanie (Leslie Bibb), som oväntat säger nej och dumpar honom. Griffin tillbringar de kommande åren med att sörja Stephanie, han vill inget annat än få tillbaka henne. Han är så besatt av Stephanie att han inte märker att hans kollega Kate (Rosario Dawson) är förtjust i honom. Och egentligen är han förälskad i henne, även om han inte förstått det.

En kväll avslöjar djuren på Franklin Zoo att de kan prata. Det har de alltid kunnat. Griffin blir först livrädd, men snart blir han jättekompis med lejonet (Sylvester Stallone), apan (Adam Sandler), elefanten (Judd Apatow) och framför allt med gorillan Bernie (Nick Nolte). Djuren ska hjälpa Griffin att få tillbaka Stephanie - men eftersom djuren självklart är smartare än så, ändrar de snart på planerna och försöker tussa ihop Griffin med Kate.

ZOOKEEPER pressvisades inte i Malmö och på visningen jag var på hamnade jag bredvid en familj med två små döttrar i sexårsåldern. Antagligen trodde föräldrarna att detta skulle vara en film i stil med DR DOOLITTLE (Eddie Murphy-versionen) eller ALVIN OCH GÄNGET. Det dröjde tio minuter innan flickorna tröttnad på filmen och istället började klättra omkring och hoppa i biofåtöljerna. Den vuxna publiken skrattade dock ofta.

ZOOKEEPER är en väldigt harmlös och slätstruken film. Jag har noterat att en del kritiker verkligen totalsågat filmen, men det är ju orättvist. Det här är ju ingen inkompetent tråkfest som många av de svenska filmer kritikerna hyllar. ZOOKEEPER är bara ännu en menlös, snabbt glömd historia. Men den är sympatisk, det är lätt att gilla Kevin James och Rosario Dawson gillar vi ju sedan länge.

Och självklart är alla filmer med Sylvester Stallone av intresse. Här får vi höra honom sjunga "More than a feeling".

Produktplaceringen av T.G.I. Friday's är fullkomligt sanslös och även det i Sverige bespottade fruktföretaget Dole ser till att synas.

 

(Biopremiär 9/9)

En redi bonnamässa!

Igår slog årets upplaga av Mila upp portarna, och i egenskap av skjutjärnsjournalist var jag där.
Mila? Vad är det? utbrister du brunstigt.
Det är en lantbruksmässa här i Malmö.
En gigantisk mässa full med ... djur. Och maskiner. Och bönder.
Jag och en kollega fick en guidad rundvandring och fick lära oss allt om denna fascinerande värld.
Fattar ni hur jävla stora tjurar är? De är ju fan skitstora! Och man får absolut inte klappa dem på huvudet. Jag såg två tjurar som bajsade samtidigt. Jag såg en kvinna som tvättade anus på en ko med en tvättsvamp.
Ett rum var märkt Styling" där släpade man in kor och fixade till dem så att de skulle bli granna.
En herre som födde upp- och sålde kor och tjurar av rasen Angus hävdade att dessa är godast. Han frågade om vi hade kor. Det hade vi inte.
På en liten arena hölls tävlingar där nöt- och mjölkdjur bedömdes.
I en hörna skulle man gissa vikten på en sugga.
En stor avdelning hette Traktortorget. Där fanns en massa traktorer. Även antika drån 1940-talet. Dessa var snygga och såg ut att vara hämtade ur Kalle Anka.
I en manege red ryttare runt, runt lite då och då. Några var utklädda till husarer. Ibland spelades marschmusik.
En hyfsat stor avdelning bestod av montrar med matproducenter. Korv, honung, chips, donuts, mer korv, mer kött. Det gick fint att smaka. Ugglarps bjöd på en pint lättöl. Den la sig som en klump cement i magen. Jag förstod inte meningen med honung med polkagrissmak.
En del besökare och utställare bar cowboy-
hatt.
En gubbe såg ut precis som Ed Gein och hade likadan rödrutig mössa.
Var och varannan monter hade egen kaffebryggare och det åts mycket kakor av alla de slag.
Nu i helgen arrangeras tävlingen Sveriges starkaste dräng på mässan. Då kommer ett gäng karlar att välta traktorer och ha sig.