Bio: Prince of Persia: The Sands of Time

Foton copyright (c) Disney Enterprises and Jerry Bruckheimer, Inc.

I början av 1990-talet köpte min farsa en PC. En fredagskväll när jag hälsade på för att basta och äta upp mig, satt jag i TV-rummet när jag hörde märkliga ljud från farsans arbetsrum: BEEP! BLIP! BLOP! BEEP! Självklart gick jag in för att se vad han sysslade med - och upptäckte att han satt och spelade ett datorspel. Nu är det så här att farsan verkligen avskyr datorspel. En av hans vänner hade gett honom en diskett med ett spel, och av någon anledning testade farsan det. Fråga mig inte varför - han föraktar spel.

Spelet var PRINCE OF PERSIA (eller trodde vi det hette PRINSEN FRÅN PERSTORP?), och så snart farsan tröttnade (mer eller mindre omedelbart) var det min tur att pröva. Eftersom spelet bara låg på en diskett, antar jag att det var en demo, och inte nog med det, det var något fel på det, en bugg eller något, vilket gjorde det omöjligt att avsluta en av de tidigaste nivåerna i detta väldigt traditionella plattformsspel.

Mer avancerade versioner av PRINCE OF PERSIA har släppts sedan dess, men jag har inte spelat någon av dem och jag har ingen aning om vad de handlar om - och därför promenerade jag iväg till premiärvisningen (ingen pressvisning av "säkerhetsskäl") av filmadaptionen utan att veta vad jag skulle förvänta mig handlingsmässigt.

Filmer baserade på TV-spel brukar ju ofta suga häströv, så jag förväntade mig långt ifrån ett mästerverk. PRINCE OF PERSIA är en svärd & sandal-film, och så är ju även CLASH OF THE TITANS - som bara är en enda högljudd röra. För att sänka mina förväntningar ännu mer, handlar det om en Jerry Bruckheimer-produktion, vilket skulle kunna innebära att jag var på väg att utsätta mig för osebart mög som TRANSFORMERS 2: DUM TITEL.

Kors i röven, sa kärringen som satte sig på lien! Hade jag fel eller hade jag fel?

Som ni vet gillade ju jag Ridley Scotts ROBIN HOOD, men en massa människor blev besvikna när filmen inte var ett traditionellt tjoflöjt-äventyr, med akrobatisk fäktning och glada upptåg. Nej, det var det ju verkligen inte, men jag har glada nyheter för er:

PRINCE OF PERSIA; THE SANDS OF TIME är precis så!

Jake Gyllenhaal är föräldralöse Dastan, som uppfostrats som en prins av kungen av Persien. Men efter att ha attackerat ett rivaliserande rike för att sno vapen, blir kungen mördad av någon av sina egna och den alltid gladlynte Dastan blir huvudmisstänkt och måste fly. Med sig får han prinsessan Tamina (Gemma Arterton) från det där andra riket, och tillsammans måste de hitta den riktige mördaren och upptäcka orsaken till lönnmordet. Det hela kretsar kring en magisk dolk som egentligen är en tidsmaskin i fickformat, och filmens skurk - som är PRECIS den ni tror det är - behöver den för att resa tillbaka i tiden och bli kung. Just det, efter att ha gnabbats och munhuggits, blir Dastan och Tamina kära i varandra, men det behövde jag förstås inte tala om.

Äventyret är regisserat av Mike Newell. Hm, det namnet låter bekant, säger ni. Så klart det gör, det här är ju killen som bland annat gjort FYRA BRÖLLOP OCH EN BEGRAVNING, den utmärkta DONNIE BRASCO och en av Harry Potter-filmerna. Jag tror inte att Newell är kapabel att göra fullkomligt hjärndöda filmer av den typ Michael Bay gör.

Storyn är förstås inte mycket att skriva hem om, eller ens SMS:a hem om, men Newells film kan leva högt på sin rollista, som även innehåller Ben Kingsley som en slem onkel, och Alfred Molina som en Ali Baba-aktig rövare; en älskvärd, alltid skrattande bov man aldrig riktigt kan lita på. Dialogen och rollfigurerna är överraskande välskrivna, i synnerhet Tamina. Den ganska bredaxlade Arterton är mer än bara ett (mycket!) vackert ansikte, hon är väldigt långt ifrån de veka, hjälplösa hjältinnor den här typen av film brukar vara full av. Det här är en prinsessa med skinn inte bara på näsan. Hade hon haft en bil, hade hon satt upp en bildekal med texten "JAG TAR FAN INTE NÅN SKIT!". Jag trodde att Gemma Arterton var en ny förmåga, vilket innebär att jag inte kommer ihåg henne från till exempel ROCKNROLLA, QUANTUM OF SOLACE och speciellt inte från CLASH OF THE TITANS*. Jag minns ingenting alls från den filmen, mer än alla lösskägg.

Filmen är ofta läcker att titta på och ofta glöder de soldränkta scenerierna av en gyllene lyster. Här finns massor och åter massor av akrobatiska och vildsinta (men familjevänliga) actionscener, lite komedi, ett strutsrace - vilket förstås är väldigt coolt - och Jake Gyllenhaal besitter den pojkaktiga charm hjälterollen kräver.

Här finns några scener i vilka Dastan måste hoppa från pelare till pelare, eller använda pilar för att klättra uppför en vägg, och dessa för förstås tankarna till datorspel, och finalens explosiva CGI-orgie håller på lite för länge på typiskt Jerry Bruckheimer-vis.

Men förutom det, måste jag säga att jag kände mig lite snopen där jag satt i biofåtöljen och upptäckte att jag gillade den här popcornrullen. Och jag gillade den faktiskt en hel del!

(Biopremiär 19/5)

*Kyss Karlsson om det inte var Atherton som spelade bruden som hjälten fick ihop det med i filmhistoriens kortaste romans. Jag var tvungen att kolla upp detta i min egen recension!

DVD: Postal

DVD: POSTAL (Eventity Entertainment)

Vad hände egentligen med Uwe Bolls unika planer för USA-premiären på POSTAL? Ni minns kanske att han dök upp i små videosnuttar på YouTube och pratade om att låta filmen ha premiär samma datum som INDIANA JONES OCH KRISTALLDÖDSKALLENS RIKE, eftersom igen annan vågar låta en film gå upp då - vilket garanterar Boll en andra plats på biotoppen. En ganska smart idé, faktiskt. Men genomfördes den? Boll pratade även något om att han lovade att sluta göra film om han misslyckades med vad-det-nu-var. Eftersom han gör film än, så gick det av allt att döma vägen.
Orsaken till att Uwe Boll är 2000-talets mest hatade regissör, beror nog mest på att han har utsetts till detta och folk har bestämt sig för att hata honom. På samma sätt som PLAN 9 FROM OUTER SPACE utsätts till världens sämsta film. Men han är ju inte sämst. Hans filmer är inte speciellt bra, många är direkt usla, men det finns ju hundratals, om inte tusentals regissörer och filmer som är sämre just nu. Däremot kan jag tänka mig att många retar sig på hans attityd och tillvägagångssätt. Han har ett rätt smart sätt att finansiera sina filmer på, vilket en kvinna från tyska filminstitutet förklarade för mig förra året, även om jag just nu inte minns detaljerna. Men Boll lär vara lurig vad gäller pengar. Hans filmer är sällan direkta billighetsproduktioner, och han har fina dealar med distribu-
törer som Fox, vilket säkert sticker många i ögonen. Jag pratade med en rumänsk kille som jobbade på inspelningen av BLOODRAYNE, och han förklarade hur Boll fick så många stjärnor till filmen - vilket samtidigt förklarar dess förvirring: under inspelningen höll Boll hela tiden på att fixa nya namn. "Vi kan få Udo Kier i två dagar - vi måste skapa en roll och några scener åt honom!" och så vidare. Min gode vän och kollega Jan Lumholdt intervjuade en gång Boll, något Jan kommenterade med "Om inget annat har han ett roligt namn!". Och det har han ju.
Här har vi så POSTAL på svensk DVD. Flera vänner och bekanta har tidigare bedyrat att den är jävligt kul och inte som Bolls andra filmer. Filmen är baserad på ett datorspel jag aldrig spelat, men för några år sedan stormade det rejält om spelet i svensk press, på grund av dess våldsamhet. Jag har ingen aning om vad spelet POSTAL handlar om, men om det är som den här filmen, kan det ju vara, typ, världens bästa spel.
...För POSTAL är något av det mest vansinniga jag sett! Bolls skräckfilm SLAKTAREN (som jag recenserade och slaktade förra året) spelades in utan manus, ett faktum skådespelaren Michael Paré intygade. Om det fanns ett manus till POSTAL, vilket jag antar att det gjorde, undrar jag hur i helvete det såg ut!
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva filmen; var jag ska börja. Det handlar om en kille kallad Dude (Zack Ward) som bor i en husvagn och är gift med världens fetaste kvinna. Han kommer på kvinnan med att göka med trailer trash-grannen, och lämnar henne. Han uppsöker sin farbror Dave, som går omkring naken (full frontal) och sitter och bajsar under en dialogscen. Dave är ledare för en märklig sekt, där alla medlemmar är sexiga bikinibrudar. Av någon anledning får Dave och Dude för sig att de ska stjäla en sändning oerhört populära och värdefulla, kukformade dockor.
Dessa dockor finns på det nyöppnade nöjesfältet Little Germany, och kyss Karlsson om detta inte är det bisarraste man kan se på DVD just nu! Stället ser ut som en tysk kliché-by där all personal bär lederhosen. Attraktionerna heter saker som "Concentration camp" och "Hasselhoff's". Grundaren av Little Germany intervjuas av TV, och grundaren är Uwe Boll själv - som Uwe Boll! Han sitter iförd full tyrolermundering och hävdar att alla hans filmer finansierats med nazisternas guld, och nu har han även startat nöjesfältet för stålarna. Han säger att han blir kåt när han tittar ut över publiken och ser alla små barn!
Dude och kompani har klätt ut sig till nazister (Hitlermustasch och swaztika-armbindel) för att infiltrera stället. Problemet är bara att Osama Bin Ladin och hans talibanarmé också är ute efter dockorna och anfaller. Bin Ladin är polare med George W Bush. POSTAL-spelets grundare dyker upp, attackerar Boll och skriker "Vad har du gjort med mitt spel?". Krig utbryter. Verne Troyer blir nerstoppad i en resväska. Boll blir skjuten i skrevet och dör med orden "I hate video games!".
Därefter blir det ännu konstigare.
Uwe Boll har uppen-
barligen försökt göra världens mest politiskt inkorrekta film. På sätt och vis har han lyckats, jag kan tänka mig att en hel del (visa inte filmen för dina föräldrar!) blir upprörda över allt våld (hundratals dör, kvinnor och barn mejas ner så att blodet sprutar), rasism, sex, naket, bajs, grovt språk, hädelse och annat smått och gott - som handikappade och spdbarn i barnvagn som råkar illa ut.
Men samtidigt är det ju så uppenbart att det här bara är gjort för att provocera på ett busigt sätt, att ingenting är på allvar. Boll går för långt på precis alla plan. Det går liksom inte att jämföra med till exempel filmer som är förtäckt propaganda för den kristna högern, vilket dyker upp då och då och känns äcklande på riktigt. POSTAL påminner mer som en Troma-film, fast med högre budget, bättre foto, bättre production values, bättre effekter och en del kända skådisar.
Och vet ni vad? Det här är inte bara Uwe Bolls bästa film. Det här är en jävligt rolig film! Vågar jag erkänna det? Såklart jag vågar! Jag skrattade högt åt orgierna i brutalvåldsam idioti och allt annat än subtil satir. Och det borde du också göra.

Datorspelsdebatt

Nedanstående kommentar kom nyligen till ett inlägg i min gamla blogg på Metrobloggen, men eftersom det är ett intressant tips, flyttar jag över det hit. Mattias Svensson skrev så här:

Hej,

Jag har skrivit en rapport som jämför debatten om videovåld då med datorspel idag. Presenteras i Stockholm vid lunch den 19 maj. Deltar gör bl a Magnus Betnér och Siewert Öholm.

Tänkte bara tipsa.

Mer här: http://www.timbro.se/innehall/?ev=medierna-medieradet-och-moralpaniken