Bio: Asterix & Obelix: I Drakens rike

Foton copyright (c) Christophe Brachet

Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL! Fast på svenska.

Den förra spelfilmen om Asterix och Obelix kom 2012. Det var ASTERIX & OBELIX OCH BRITTERNA. Den var urusel. Och då byggde filmen ändå på ett befintligt album av Goscinny och Uderzo.

Denna nya film, ASTERIX & OBELIX: I DRAKENS RIKE, bygger på ett originalmanus, det finns ingen serieförlaga. Regissör är Guillaume Canet, som tidigare bland annat gjort BERÄTTA INTE FÖR NÅGON. Canet är också en av filmens tre manusförfattare. Men inte nog med det! Canet axlar även huvudrollen som Asterix, medan Gilles Lellouche tar över efter Gérard Depardieu som Obelix.

Vad filmen handlar om är lite oklart. Det är en rätt krystad historia som mest känns som en förevändning för att Guillaume Canet ska få göra en kung fu-film som utspelar sig i Kina. Men, det är något om att kejsarinnan av Kina fängslats efter en statskupp. En ond prins som heter Deng Tsin Qin (Dancing Queen, en ordvits som inte har med någonting att göra) vill åt makten. Kejsarinnan har en tjusig dotter som heter Tju Si, och som av någon anledning flyr till Gallien. Med sig har hon sin kung fu-kickande kvinnliga livvakt Sny Ting, och en fenicisk köpman som av någon anledning jag aldrig förstod är utklädd till galler.

De anländer till gallernas by, där Asterix och Obelix utses som de som ska åka tillbaka till Kina med prinsessan och frita kejsarinnan. Asterix blir kär i Tju Si, Obelix blir kär i Sny Ting. 

I Rom har Caesar (Vincent Cassel) problem med kärlekslivet. Kleopatra (Marion Cotillard) vill inte längre veta av honom. Med sin armé beger sig Caesar till Kina, som han vill erövra, eftersom ingen i Kina vet vem han är. Eller hur det nu var. Jag vet inte. Det dyker även upp en ung, stilig prins i Kina.

ASTERIX & OBELIX: I DRAKENS RIKE är dubbad till svenska. Jag vet inte om den även kommer att visas i originalversion på franska, men på pressvisningen körde de den svenska versionen. Detta gör det lite svårare än vanligt att tycka till om filmen och skådespelarna. Det blir ju så när det inte är skådespelaren vi ser i bild som pratar. Det känns bara fel och konstigt. Inkomplett, på något sätt. Rösterna låter som tecknad film, och det känns som om de försämrar de franska skådespelarnas insatser. Zlatan Ibrahimović har en liten roll som den tuffe, romerske soldaten Antivirus, och han har dubbat sig själv till svenska. Zlatan-svenska. Varför filmen är dubbad till svenska förstår jag inte riktigt, jag har svårt att tänka mig att speciellt många barn idag känner till Asterix, och de som gör det kan läsa textremsor. Dessutom vänder filmen sig inte till barn som inte kan läsa.

Nästan ingenting i filmen är roligt. Jag skrattade till lite när en romare klagar på att det inte går att nå Antivirus, brevduvorna kommer inte fram, och när en annan romare i förbifarten räknar upp strippklubbar i Rom, och en av dessa heter Skrotum. Jag skrattade även till när Zlatan fått nog och ska slåss, och säger "Nä, nu räckår de!". Men det är allt. (Okej, kanske är det lite kul även när Zlatan får en sträckning och funktionärer leder honom från slagfältet, och en avbytare plockas in.)

Vad vi istället får i mängder är action. Våld. Det här är en överraskande brutal och våldsam film. Om  ASTERIX & OBELIX: I DRAKENS RIKE hade kommit på 1980-talet, eller tidigare, hade den sannolikt barnförbjudits, och eventuellt hade alla kung fu-slagsmål klippts bort. Eller så hade den barntillåtits efter att samtliga snytingar klippts bort. Mycket av dialogen handlar om att slåss. Obelix blir kär i Sny Ting eftersom hon är bra på att slåss. I gallernas by slår folk varandra i skallen mest hela tiden i försök att skapa humor. I filmens inledning, under vilken Asterix av någon anledning pratar om att de bör äta mer grönsaker, klipper Asterix och Obelix till två romare helt oprovocerat. Actionscenerna med Zlatan visas i slowmotion och ser ut att vara hämtade ur GLADIATOR och liknande filmer. Under ett slagsmål spelas "Kung Fu Fighting" på soundracket.

Detta är ett krystat actionäventyr där humorn glöms bort helt. Goscinnys och Uderzos samhällssatir och drift med det franska folket saknas - om det nu inte finns lite av den varan i den franskspråkiga versionen av filmen. Resultatet är en lång och tråkig film. Den ser dyr ut, men vad hjälper väl det? Resultatet är bara konstigt och jag vet inte vilka filmen riktar sig till. 

På slutet sjunger prinsessan och prinsen "(I've Had) The Time of My Life" på kinesiska och alla dansar, utom Troubadix, som är fastbunden och försedd med munkavle.

 

 

 

 

(Biopremiär 10/2)

Bio: Jag är Zlatan

Foton copyright (c) Mark de Blok & Carolina Romare 

Tidigare i år skrev Sydsvenskan att Malmö Kommun inte gått in med pengar i långfilmen JAG ÄR ZLATAN. Tidningen delade länken till artikeln på sin Facebooksida. Jag brukar sällan läsa kommentarer till nyhetsartiklar på Facebook, det känns som att skåda in i helvetet, men det här gången gjorde jag det. Och - det var ingen hejd på Zlatan-hatet! En lång rad malmöbor skrev ungefär samma sak. Zlatan är en jävla svikare! En förrädare! Det är bra att Malmö inte gick in med pengar!

I Frankrike är Zlatan av allt att döma mer populär - där finns det serier om honom. En hel rad olika serier, faktiskt. Inga av dessa har getts ut på svenska, vad jag vet. Och nej, jag har inte läst dem.

(Klicka för större.)

JAG ÄR ZLATAN skulle haft biopremiär den 14:e januari, men då stängdes landets biografer på nytt, på grund av pandemin. Jag hörde att man redan hunnit duka upp inför galapremiären i Stockholm, när biografen plötsligt tvingades stänga.

Filmen bygger på David Lagercrantz' bok "Jag är Zlatan", utgiven 2011, som sålt över en och en halv miljon exemplar världen över. Regissör är Jens Sjögren. Han gjorde en märklig långfilm 2012, LYCKA TILL OCH TA HAND OM VARANDRA, utöver denna har han gjort avsnitt av TV-serier.

Jag har ingen större koll på Zlatan Ibrahimovics liv och karriär, här i Sverige spelade han ju i fel lag, men det har förstås varit svårt att undgå honom. Efter att ha sett den här filmen kan jag inte påstå att jag vet så mycket mer om honom. Det är alltid lite problematiskt när filmbiografier handlar om människor som inte bara fortfarande är i livet, utan även fortfarande är verksamma. Så är ju fallet med Zlatan. Då går det inte att skildra huvudpersonen hur man vill. Större delen av filmen handlar om honom som 11-åring 1992 och som 17-åring 1998. Detta inramas av scener från Holland och tiden i Ajax, innan han blev klar för Juventus 2004.

Enligt den här filmen var Zlatan en jävligt störig unge som barn. Han är fruktansvärt störig i dessa scener, och jag lider med hans kämpande lärare. Jag tänker på min egen tid som lärarvikarie på 90-talet, då jag ibland ville hiva ut vissa ungjävlar genom fönstret. Som tonåring är han mindre störig, men desto mer våldsam. I Holland går han mest omkring och skriker "Fuck!".

JAG ÄR ZLATAN är en rätt sympatisk film - det går liksom inte att tycka illa om den här filmen. Huvudpersonen är jobbig, men det är rätt trevligt att titta på. Här finns ingen större dramatik, inga storslagna scener, det är ingen hjälteskildring av amerikanskt snitt. Zlatans mörkaste sidor har plockats bort. Filmen känns lite grann som en svensk TV-serie från 1970-talet.

Skådespelarna är överlag bra, tycker jag. Debuterande Dominic Andersson Bajraktati och Granit Rushiti gör slatan i olika åldrar. Han byter dialekt en aning när Rushiti tar över som den lite äldre Zlatan. Vad som är positivt är att de rollfigurer som inte är från Rosengård faktiskt pratar skånska. Personalen på Malmö Borgarskola pratar precis så som en viss typ av kvinnor med läraryrken gör. Håkan Bengtsson spelar tränaren Nils-Åke, som har en härligt malmöitisk attityd - det dröjer till slutet av filmen innan han ler för första gången. Jag ser att han visst bor i Landskrona. Den här filmen är ohyggligt mycket bättre än TV-serien ÅSHÖJDENS BK från 1985 (men inte lika rolig).

90-talets Malmö skildras som riktigt grått och trist. Lägenheterna i Rosengård är tradiga. De äter makaroner. Zlatan bor hos sin morsa, som bråkar en hel del, han flyttar till sin farsa, som bråkar han också.

Vill man se Malmömiljöer får man inte se speciellt mycket. Större delen utspelar sig i höghusområden i förorten, men när de är inne i centrum, är det alltid mörkt, ofta närbilder på skådespelarna, bakgrunden är ur fokus, och ibland är det filmat en aning ur grodperspektiv. På så sätt undviker man att filma skyltar och annat som inte fanns på 90-talet. Royals ljusskylt är nog den enda skylt vi ser. Många exteriörer undviks - de är inne på ett snabbmatställe, de är inne på IKEA. De passerar Pågens bageri, som har fel skylt - den nya loggan, som vi ser i bild, började användas 2004.

Nu väntar jag på filmen JAG ÄR SONNY. Ett toppraffel om Landskrona BoIS. Då kan ju Håkan Bengtsson vara med igen!

 

 

 

 

(Biopremiär 18/3)