Bio: Prinsessa

På en middag under gångna helg minns jag tydligt att jag sa "Jag tänker absolut inte se PRINSESSA." Detta med anledning av att en del hade blivit överraskade av att jag gått iväg och sett FLICKAN på en ordinarie visning.
PRINSESSA är ännu en av de filmer jag inte fick in i mitt schema under Malmö Filmdagar. Dessutom fanns det inget som helst lockande med den. Regissören och manusförfattaren Teresa Fabik får mig inte att jubla av lycka, och trailern för filmen är dassig.
Men, men. Vad hände? Tammefan om jag inte gick och såg filmen ändå. Efter att natten innan vandrat hur långt som helst i iskallt ösregn, kände jag bara för att gona ner mig i en biofåtölj och hoppas på att slippa lunginflammation. Och det fanns inte så mycket att välja på på repertoaren, jag ser ju det mesta. Så ja, det blev PRINSESSA. Och förutom jag ville fyra andra malmöbor se den.
Fabiks film utspelar sig i Alingsås, och bara det är ju lite roligt. Det låter kul när folk säger "Alingsås". Här bor den 18-åriga Maja (Zandra Andersson) som när skådespelardrömmar. Men mest är hon en redig knuda. Vi pratar Jabba the Hut här. Hon är lite mobbad och anses vara "speciell" men entusiastisk vad gäller sitt skådespeleri och tar det på allvar.
Moa Silén är Erika från Stockholm som gör bröllopsfilmer och som råkat filma Maja. Erika bestämmer sig för att göra en dokumentär om Maja. Erika behöver förstås pengar till projektet och en märklig producent ser potential i den - om Erika döper filmen till FETT och utnyttjar och driver med Maja och hennes kroppshydda. Hur ska Erika göra? Hon vill ju inte utnyttja Maja - men hon behöver pengarna. Och Maja lyckas få en liten roll i en ny sitcom - en roll som går ut på att göra henne till åtlöje. Vojne, vojne.
Problemet med PRINSESSA är att den känns som "Bullens brevfilm" eller något liknande utdraget till 95 minuter. Det supertydliga budskapet hänger och klänger utanpå filmen, den är som gjort för att visas för BUFF enbart för att innehållet sedan ska diskuteras av skolklasser. Fabik har dessutom gjort en film helt befriad från stil. Alla bildkompositioner och berättartekniska grepp är enklast möjliga. Lite grann som gammal TV på stor duk.
Samtidigt är PRINSESSA en rätt sympatisk film som här och var överraskar med att vara lite rolig. Maria Lundquist, som jag ofta har svårt för, är återhållsamt kul som Majas morsa. Det förekommer en del snubbel och folk som klär ut sig till Tolkien-figurer. Det lilla sidospåret om killen som visar sig vara bög känns överflödigt och gör att det hela blir ännu mer politiskt korrekt. Överlag är skådespeleriet bra; Zandra Andersson är duktig liksom Moa Silén; den sistnämnda tycker jag dessutom är rätt söt. En del andra insatser är mer tveksamma, liksom ett par figurer, som till exempel filmproducenten. TV-regissören känns också lite fel.
Lustig detalj: jag satt hela filmen igenom och försökte komma på vem en av teatertjejerna var, den bitchiga bruden som påminner lite om Bridget Fonda. Fan, jag kände igen henne. Så mot slutet slog det mig. Herregud - det är ju Grete Havnesköld! Hon hade en av huvudrollerna i FROSTBITEN... Öh... Jag kommer inte på något att bortförklara detta med.
Nåväl. Sitter nu och funderar på vad jag ska sätta för betyg på PRINSESSA. I princip skulle jag kunna ge den en trea. Men det skulle ju innebära att den är lika bra som FLICKAN, som är en bättre film på alla sätt. PRINSESSA är gjord med gott hjärta och rätt trivsam, men den är alldeles för politiskt korrekt och för simpelt utförd, så Teresa Fabik (som spelar full brud i sin film) får nöja sig med två syndiga dvärgar.
Rolf Lassgård dyker upp under eftertexterna.






(Biopremiär: 11/9)