Visar inlägg med etikett Zachary Quinto. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Zachary Quinto. Visa alla inlägg

onsdag 18 juli 2018

Bio: Hotel Artemis

Foton copyright (c) Scanbox
För några månader sedan dök det upp några väldigt snygga filmaffischer till HOTEL ARTEMIS på internet. De väckte min nyfikenhet, men jag kollade inte upp filmen - och sedan glömde jag bort den. Nu går den plötsligt upp på bio och jag har sett den.
Kritiken i USA var nedgörande - och jag förstår varför. Vad i hela världen ska den här filmen upp på bio att göra? Med undantag för några namnkunniga skådisar, är HOTEL ARTEMIS en produktion som stinker direkt-på-DVD. Det här ser ut som en sådan där ambitiös, nästan lite pretentiös, men totalt misslyckad actionfilm folk som Albert Pyun kunde göra på 1990-talet.
Drew Pearce står för manus och regi; han har tidigare skrivit manus till IRON MAN 3, men nu debuterar han som långfilmsregissör. HOTEL ARTEMIS utspelar sig i en nära framtid. Los Angeles är en stridszon, plågad av upplopp. Ofta råder utegångsförbud. Jodie Foster spelar en sjuksköterska som driver titelns hotell - vilket inte är något hotell, utan ett slags sjukhus för kriminella. Det påminner lite grann om hotellet i JOHN WICK. Dave Bautista spelar hennes assistent/vakt/utkastare.
I filmens inledning går ett bankrån fel, och efter en eldstrid lyckas två skadade rånare ta sig till hotellet för vård. Till hotellet kommer även en gapig gangster, en supersexig mördare spelad av Sofia Boutella, samt hotellets ägare; en samvetslös gangsterboss spelad av Jeff Goldblum, och dennes son (Zachary Quinto). Det figurerar en penna innehållande diamanter i handlingen. Den supersexiga mördaren är där för att avliva Jeff Goldblums rollfigur. Jodie Fosters sjuksköterska sörjer sin döde son.
Det händer ingenting alls av intresse i HOTEL ARTEMIS. Oftast är filmen mördande tråkig. Den tunna handlingen är fullkomligt poänglös. Ibland exploderar filmen i blodigt ultravåld, men eftersom precis alla rollfigurer är osympatiska och rövtrista, sitter man där och stirrar likgiltigt på filmduken. Man stirrar även på sin klocka. Är det inte slut snart?! Tack och lov börjar eftertexterna att rulla redan efter 85 minuter. Slutet är dumt.
Sofia Boutella har en lång, tuff fajt mot slutet av filmen, men den kan inte rädda detta totalhaveri. Ibland är filmfotot rätt snyggt, men det kan inte rädda filmen det heller. Och inte kan de välkända skådespelarna rädda det här. Såg Foster, Goldblum och Quinto något i manuset som inte framgår i den färdiga filmen? Varför tackade de ja till det här? Och återigen - varför går den upp på bio i Sverige?
Det kostade femton miljoner dollar att göra den här filmen. Snacka om att kasta pengarna i sjön.
HOTEL ARTEMIS är en orgie i meningslöshet.









(Biopremiär 20/7)

torsdag 21 juli 2016

Bio: Star Trek Beyond

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Först THE BEYOND, sedan FROM BEYOND, och nu: STAR TREK BEYOND. Fast de tre filmerna har inget med varandra att göra.
Jag satt nu och läste om mina recensioner av STAR TREK; JJ Abrams' reboot från 2009, och dess uppföljare STAR TREK INTO DARKNESS, som kom 2013. Eftersom jag aldrig riktigt gillat STAR TREK, vare sig de olika TV-serierna eller långfilmerna, tyckte jag att filmen från 2009 var en rejäl uppryckning. Fast jag minns inte mycket från den. Uppföljaren minns jag inget alls av, mer än att jag tyckte den var sämre.
Trots att jag såg STAR TREK BEYOND igår, har jag redan hunnit glömma en hel del av den. Den här gången är det Justin Lin (FAST & FURIOUS 6) som regisserat, och filmen känns som ett TV-avsnitt på 50 minuter, utdraget till över två timmar.
Kommendör Kirk (Chris Pine) och hans manskap luras att hjälpa en utomjordisk kvinna, som påstår att hennes folk är hotat. Det är bara ett trick, eftersom den slemme utomjordingen Krall (Idris Elba) är ute efter en manick Kirk har. Krall, som tyvärr inte är en veterinär man kan få hjälp hos, och hans armé attackerar Kirks skepp USS Enterprise, som slits i bitar och kraschar på en okänd planet. De överlevande trillar ner lite hipp som happ och letar efter varandra. Dr McCoy (Karl Urban) och mr Spock (Zachary Quinto) träffar en snäll krigarkvinna; Jaylah (Sofia Boutella), som hjälper dem. De har till och med sådan tur att det "hus" hon bor i, är ett kraschat rymdskepp från Stjärnflottan.
Kralls mannar letar efter Kirk och hans män, som letar efter varandra, så att de kan fly för att sedan förgöra Krall.
Eller något sådant. Det här är väldigt tunt och utdraget. Efter en lovande inledning tappade jag snabbt intresset.
En annan orsak till att jag tappade intresset och började tänka på annat, är att STAR TREK BEYOND, till skillnad från TV-serierna, är extremt actionpackad. Detta borde ju tolkas som något positivt - men det här är en film från 2016, vilket innebär att det är svårt att hänga med i actionscenerna; det är svårt att se vad som händer. I synnerhet i 3D. Det skjuts och fajtas medan kameran far omkring, och klipparen jobbar på övertid. Det blir bara jobbigt att titta på.
Scenerna ombord på Enterprise och på en rymdstation är tekniskt imponerande, men när de är på den mystiska planeten ser det bara billigt ut - som om de filmat i en skog i Bohuslän. Vilket de kanske har.
Karl Urban är klart bäst i filmen och lyckas lyfta de scener han är med i, vilka förvisso är rätt många. Ibland är det lite roligt, som att "Sabotage" med Beastie Boys anses vara "klassisk musik". Men som helhet är detta inget vidare. Det är möjligt att inbitna Trekkies uppskattar filmen, men om man inte är en sådan, känns STAR TREK BEYOND mest som något färggrant som rör sig på bioduken.
Simon Pegg, som spelar Scotty, har även skrivit manus tillsammans med Doug Jung. Eftersom George Takei, som spelade Sulu i originalserien, är homosexuell, har de gjort den nya filmens Sulu (John Cho) homosexuell. I ett uttalande sa Pegg något om att det var för att hylla Takei. Det är bara det att Takei inte alls kände sig smickrad - tvärtom. Takei berättade att STAR TREKS skapare Gene Roddenberry hade detaljerade beskrivningar av samtliga rollfigurer, och Sulu var enligt Roddenberry definitivt straight. Takei tyckte att det vore bättre att införa en ny, homosexuell rollfigur, än att ändra på en av de befintliga.
STAR TREK BEYOND är tillägnad minnet av den ursprunglige mr Spock; Leonard Nimoy, och Anton Yelchin, som spelar Chekov i de nya filmerna. Yelchin omkom den 19:e juni i år, så dödsrunan måste snabbt ha klämts in i den färdiga filmen.
... Men varför får vi inga långfilmer som bygger på MÅNBAS ALPHA och BLAKE'S 7?










(Biopremiär 20/7)


-->

måndag 31 augusti 2015

Bio: Hitman: Agent 47

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
2007 kom en film som heter HITMAN och som bygger på ett TV-spel jag aldrig spelat. Jag såg filmen på DVD och tyckte att den var fruktansvärt dålig - och jag minns verkligen ingenting av den.
Det är inte utan att jag förvånas över att man nu gjort ännu en HITMAN-film. Fanns det verkligen önskemål om detta? Vilka efterlyste den här? Varför går den upp på bio i Sverige?
Förra gången var det Timothy Olyphant som innehade titelrollen, nu är det Rupert Friend som gör den. Inte för att det märks. Rollen skulle kunna spelas av vem som helst med rakat huvud. Okej, nästan vem som helst. Fredrik Reinfeldt vore ett dåligt val, liksom Mark Levengood. Friend är den namnlöse mannen som går under beteckningen 47 - han är en genetiskt manipulerad hitman; framtagen i ett försök att skapa en armé med supersoldater. 47 är stark, superintelligent och snabb.
Ett ondskefullt företag är på jakt efter hemligheten med 47 för att kunna skapa en egen superarmé. 47, som till en början ger sken av att vara filmens bad guy, letar upp den unga Katia (Hannah Ware), som häckar i Berlin. Hon är dotter till forskaren Litvenko (Ciarán Hinds) som låg bakom framtagandet av 47. 47 och Katia försöker hitta Litvenko, och hela tiden har de den mystiske John Smith (Zachary Quinto) efter sig.
Polsk-tyske Aleksander Bach regidebuterar med den tysk-amerikanska HITMAN: AGENT 47. Bach är duktig på att iscensätta koreograferade eldstrider - men det är det enda. Det här är nämligen en mördande tråkig film - trots otaliga actionscener. Filmen utspelar sig i sterila miljöer; elegant, vitt, folktomt. Rollfigurerna är lika sterila de. Här finns absolut ingen att tycka om, att känna något för - Agent 47 har inga känslor och bara ett ansiktsuttryck. Katia är trist. De onda är trista de med. Handlingen är vissen, ooriginell och allt annat än engagerande. Filmen ser ut att kostat en hel del pengar, men det spelar ingen roll hur påkostat det här, hur explosiva actionscenerna är, när inramningen är så här stendöd.
Jag undrar verkligen varför flera karaktärsskådelare har tackat ja till att medverka i det här. Vi ser även Thomas Kretschmann och minsann om inte gamle, fine Jürgen Prochnow dyker upp i en väldigt liten roll i en scen. I USA är filmen försedd med åldersgränsen R, från 17 år, eftersom den innehåller flera svordomar och en del blodstänk - men det är inget som gör filmen bättre, eftersom filmen trots detta saknar nerv och känsla. Det här är, som jag skrev ovan, alldeles för sterilt. Agent 47 har utstrålning som en lök.
Återigen: varför går det här upp på bio?








(Biopremiär 28/8)

-->

lördag 11 maj 2013

Bio: Star Trek Into Darkness

Foton copyright (c) Paramount Pictures Sverige
Det är ganska exakt fyra år sedan, nästan på dagen, som JJ Abrams reboot på STAR TREK hade biopremiär. Jag minns att jag gillade filmen, jag gav den en fyra i betyg - men jag kan inte påstå att jag minns speciellt mycket av den. Men så har jag aldrig varit någon större anhängare av STAR TREK; av de olika TV-serierna, filmerna, böckerna, serietidningarna, skivorna, kassetterna och maträtterna. Det är inte för inkrökt och det är numera lite för besvärligt att ge sig in på; ungefär som att köpa X-Men-tidningar. Vem är vem, vad är vad, varför och vad i helvete är det som händer? Vad går det ut på?
JJ Abrams slår till igen, den här gången i 3D, och eftersom STAR TREK INTO DARKNESS inte pressvisades i Malmö, blev det till att gå på premiären på Royal. Där stod minsann representanter från föreningen Trekkers i Södra Sverige och delade ut information.
Det här är inte vilken trekker som helst, utan en trekker från södra Sverige!
I den här nya filmen presenteras vi för ärkefienden Khan, känd från den ursprungliga TV-serien och filmen STAR TREK II - KHANS VREDE (1982, och en bättre film än STAR TREK THE MOTION PICTURE). Då spelades Khan av Ricardo Montalban, nu görs han av Benedict Cumberbath som ju är Sherlock Holmes på TV. Fast Khan kallar sig till en början John Harrison (Peters far?!) och här är han något slags intergalaktisk terrorist. Kapten Kirk (Chris Pine), mr Spock (Zachary Quinto) och de andra konstaterar ondsinthet i de egna leden och de får problem när amiral Marcus (Peter Weller, som blivit väldigt gammal) och andra försöker spränga USS Enterprise i luften.
Kirk och gänget letar upp Harrison/Khan, som är försedd med något slags superblod, är svår att bekämpa och ensam nedgör en hel patrull arga klingoner - heter det så; klingoner? Till en början verkar denna Harrison vilja hjälpa De Goda, men han har andra avsikter och vill helst leva jävel och söndra och härska.
Eller något sådant.
Jag träffade en kompis efter visningen, han hade också set filmen, och vi diskuterade vad det var Khan var ute efter. Vad handlade det hela om? För handlingen försvinner nästan helt någonstans halvvägs in i filmen, där den går vilse bland alla actionscener och explosioner.
STAR TREK INTO DARKNESS är för mycket av allting. Den är både underhållande - och tråkig. Hur nu det går till. Den har både för mycket action - och är för pratig. Den är lite okoncentrerad. Jag kommer faktiskt att tänka på JJ Abrams överskattade THE AVENGERS. Här finns många likheter vad gäller struktur och handling - och dessutom är slutstriden i STAR TREK det närmaste en karbonkopia på den i superhjältefilmen.
Specialeffekterna är utmärkta; det är mer än utmärkta - de är fantastiska. Foto och miljöer är otroligt snyggt. Synd bara att detta förstörs tack vare 3D:n - snabb klippning och handhållen kamera fungerar som bekant inte när det är 3D.
Benedict Cumberbath är alldeles utmärkt som Khan - faktum är att han är så cool att jag satt och höll på honom istället för Kirk och Spock - Chris Pine är en väldigt intetsägande skådis; original-Kirk William Shatner var charmigt träig. Zachary Quinto är bara tråkig - och blir ännu tråkigare när original-Spock Leonard Nimoy plötsligt gör ett kort inhopp i filmen (och några tjejer bakom mig stönar "Åååh, det är den gamle Spock!).
Här och var finns en del kul och bra scener. Vid ett ställe förvandlas INTO DARKNESS till en, vad ska jag kalla det, omvänd version av KHANS VREDE. Alice Eve är tradig som söta dr Carol Marcus, men Simon Pegg och Karl Urban är strålande som Scotty och McCoy; de dominerar sina scener. Vi får även återse Zoe Saldana, Anton Yelchin och John Cho som Uhura, Chekov och Sulu.
Det var otroligt många Trekkers och sci-fi-nördar i publiken, och efter filmen gick åsikterna bland dem isär. Vissa var djupt besvikna, vissa hade invändningar, några älskade filmen. Två feta, okyssta killar i 35-årsåldern bröt ut i ett högljutt gräl om filmen som fortsatte ut på gatan. Fascinerande!
Eftersom jag altså inte är inne på det här, vill jag inte jämföra med någon av originalserierna. Men som stand alone-film är STAR TREK INTO DARKNES ... okej. Man kan ha sämre saker för sig än att se den här. Har man inte sett de tidigare inkarnationerna uppskattar man det nog mer. Men det här i slutänden mest av allt en högljudd, explosiv rymdsoppa.






(Biopremiär 10/5)