Amazon: The Tomorrow War

Foton copyright (c) Amazon Studios

THE TOMORROW WAR, i regi av Chris McKay som gjorde THE LEGO® BATMAN MOVIE, producerades av Paramount och Skydance 2019 för biopremiär, men på grund av pandemin skippades de planerna, och istället såldes filmen till Amazon, som igår lät den få premiär direkt på streaming - ett faktum få kan ha missat, eftersom filmaffischen syns överallt.

Marknadsföringen är hård, och i det här fallet är det snarare fråga om en produkt än en film. THE TOMORROW WAR fick mig att tänka på det senaste decenniets Marvelfilmer - med ytterst få undantag går det inte att avgöra vem eller vilka som gjort Marvelfilmerna; de är produkter från en superhjältefabrik. Säga vad man vill om konkurrenten DC Comics' filmer och regissörer som Zack Snyder - men Snyder har om inget annat något slags konstnärlig vision, även om filmerna oftast är dåliga.

THE TOMORROW WAR är ett ganska anonymt science fiction-äventyr - men det hela inleds ganska hyfsat. Jag satt där i soffan och drack folköl och tänkte att det här var ju inte så illa som jag förväntat mig. Berättelsen börjar julen 2022 och familjen Forester tittar på fotbolls-VM på TV. Jag googlade nästa års VM, det brukar väl hållas sommartid, men 2022 går VM av stapeln mellan den 21:a november och den 18:e december. Chris Pratt spelar Dan Forester, som är lärare. Betty Gilpin gör hans fru Emmy, medan Ryan Kiera Armstrong spelar nioåriga dottern Muri.

Plötsligt stoppas fotbollsmatchen när ett ljusfenomen uppstår ovanför planen, och ur detta sken kliver en samling beväpnade soldater. De säger att de kommer från framtiden - om trettio år utkämpar jorden ett krig mot invaderande rymdvarelser. Det ser illa ut för mänskligheten - därför måste nya soldater rekryteras. Rekryterna hämtas från 2020-talet - de skickas trettio år in i framtiden för att strida mot monster i sju dagar, sedan skickas de tillbaka till sin egen tid. Om de överlever. De flesta överlever inte. De som blir inkallade har inget annat val än att slåss.

Samtliga länder på jorden strider tillsammans mot rymdvarelserna - men tyvärr får vi bara se amerikaner. Det hade varit kul om filmskaparna verkligen sett till att amerikaner, svenskar och nordkoreaner kämpade sida vid sida.

Självklart kallas Dan Forester in. Han tar farväl av sin familj och säger att de inte ska vara oroliga, han är tillbaka om en vecka. Och så skickas han till framtiden. Här introduceras vi för ytterligare några rollfigurer, en av dem spelas av Sam Richardson, som är tänkt att vara filmens comic relief. Deras överordnade är en överste Forester (Yvonne Strahovski) - vänta nu här. Överste Forester? Kan hon vara ...?

När de slungas iväg till framtiden, släpps de ner tre meter över marken, så att de dimper i backen. Första uppdraget går fel - de släpps ner ovanför Miamis raserade skyskrapor, vilket innebär att en hel hög slår ihjäl sig på en gång. Går det inte att skicka iväg soldaterna i något slags farkost, så att de slipper trilla tre meter och slå ihjäl sig eller bryta benen? Tänkte de inte på detta? 

När hjältarna väl börjar slåss mot de insektsliknande rymdvarelserna, blir det hela genast betydligt tristare. Nu känns THE TOMORROW WAR plötsligt som en sämre version av STARSHIP TROOPERS, med drag av TERMINATOR och EDGE OF TOMORROW. Det pangas monster hejvilt och det ser illa ut för mänskligheten. Men Dan Forester är en duglig karl som inte ger upp, och överste Forester är inte sämre, så de två försöker komma på ett sätt att förinta fienden. Kommer de att lyckas? Har påven en rolig hatt?

Logiken är inte den bästa i den här filmen. De personer som väljs ut 2022 är de som kommer att vara döda trettio år senare; de som man vet har avlidit eller omkommit under dessa år. Detta för att undvika att de träffar sig själva i framtiden, vilka skulle leda till elände. Det här kan jag acceptera - men här finns en massa andra konstigheter. Jag satt ofta och tänkte Vänta nu här! Dock vill jag inte nämna alla konstigheter här för att undvika spoilers. Fast jag har nog redan glömt bort dem ändå.

Numera har jag lite svårt för Chris Pratt, som även var en av filmens verkställande producenter. Jag brukade tycka att han var rätt kul och sympatisk, till exempel i GUARDIANS OF THE GALAXY, men tack vare sociala medier framgick det att han befinner sig långt ut på den amerikanska högerkanten och är ganska reaktionär, vilket genast gör honom osympatisk. Dock är han inte lika bindgalen som Kevin Sorbo.

JK Simmons; en av mina favoritskådespelare, står ganska högt upp i rollistan, men hans roll i filmen är förhållandevis liten. Han spelar Dans far, och medverkar främst på slutet.

THE TOMORROW WAR är kompetent gjort rent tekniskt, den ser dyr ut, men det är en plastig produktion. Här finns inget som utmärker vare sig regi eller filmfoto. Estetiskt är det trist som en Marvelfilm. Det är inga virtuoser som gjort filmen. Mer humor och satir hade inte skadat. Det här är bara en produkt i mängden. Lång som ett ösregn är filmen också - två timmar och arton minuter. Helt i onödan. De hade enkelt kunnat klippa bort 30-40 minuter.

Det här går säkert hem hos tolvåringar. Vi andra kan ju alltid se om ... Tja, vad som helst vi gillar. Varför inte DE DJÄVULSKA, som nu finns på SVT Play? Den har inget med THE TOMORROW WAR att göra, jag ville bara nämna en bra film.

 

 

 

 

(Amazon Prime-premiär: 2/7)

VOD: He's Out There

HE'S OUT THERE (Studio S Entertainment)

Mer skräck. Ännu en relativt nyproducerad film, den är från 2018, och den släpps nu direkt till streamingtjänster i Sverige.

HE'S OUT THERE är en slasher i regi av debutanten Quinn Lasher. Borde han inte kallat sig Quinn Slasher? Yvonne Strahovski spelar Laura, som tillsammans med sina två små döttrar åker ut till sitt stora hus på landet, dit de åker en gång om året. Lauras man ska också dit, han jobbar och kommer lite senare.

Just det här året anländer Lauras familj lite senare på året än vanligt. Och den här gången är de inte ensamma. En maskerad galning går omkring på markerna - och ibland tar han sig in i huset. Lauras och flickornas liv är i fara.

... Och detta är i princip allt som händer. Ytterligare ett par-tre skådespelare medverkar i ett fåtal scener, i övrigt handlar det bara om Laura, flickorna och mördaren. Det är av uppenbara skäl svårt att göra en ordentlig slasher med en så här liten rollista, FREDAGEN DEN 13:E med flera fick ju ut på att en lång rad överåriga tonåringar mördades på kreativa sätt. Dessutom är det svårt att hålla intresset- och den eventuella spänningen uppe i en och en halv timme när det enda som sker är att några rollfigurer springer runt i ett hus och ibland ut i trädgården.

Orsakerna till att jag inte sätter en etta i betyg, är några stycken. Yvonne Strahovski är inte bara snygg, hon är även bra i huvudrollen. Mördarens maskering är rätt cool. De få mord och splatterscener filmen innehåller är välgjorda. Mördaren har en del intressanta saker för sig, han snidar dockor som han placerar i skogen, och en del annat. Främsta orsaken till att jag inte sätter ett lägre betyg, är att jag trots allt sett mängder av filmer som är mycket, mycket sämre.

Men bra är det här inte. Manuset är exceptionellt ogenomtänkt. Den som förväntar sig en förklaring till varför mördaren häckar i huset, varför han är maskerad, gör bisarra saker och mördar folk, ja, den skiter sig på tummen. Filmskaparna struntar fullkomligt i alla förklaringar, som om det räcker med att det finns en galen mördare på platsen. Huvudpersonerna beter sig genomgående idiotiskt. Av någon anledning har mördaren dukat fram te och kakor i skogen, dit han lurar småflickorna. De äter kakorna - som kan ha stått där hur länge som helst. Det är gift i kakorna, så den ena tösen blir magsjuk. Hur lyckades mördaren planera allt detta? Och varför gjorde han det? Varför låser inte Laura alla dörrar och stänger alla fönster? När de i början anländer till huset pratar Laura i sin mobil, och när hon är klar lägger hon mobilen i sin bil, istället för att ta den med sig in i huset. Hon satt alltså inte i bilen - hon öppnar bildörren, lägger in mobilen, stänger dörren, och går in i huset.

Med undantag för Strahovski är skådespeleriet rätt dåligt. De två flickorna är olidligt jobbiga. De skriker och gnäller och bär sig åt, och efter ett tag hejar publiken på mördaren - kan han se till att få tyst på ungjävlarna? Filmfotot är i grunden okej, men man använder sig genomgående av sönderfrätta färger, vilket dels gör att bilderna ibland sticker i ögonen, och dels ger det hela ett lätt amatörmässigt intryck. Ofta ligger lite dassig musik över scener som inte borde ha musik, vilket också förstärker det amatörmässiga. Slutet öppnar för en uppföljare.

En lättskrämd publik som inte sett så mycket skräck kan kanske ha ett visst utbyte av HE'S OUT THERE. 

Bio: I, Frankenstein

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Jag läser att det svenska ordet för "gargoyle" är "vattenkastare". Det hade jag ingen aning om. Men de kan även kallas "gargoyler". Eller "väktare". Tänk vad man lär sig när man kastar bort 93 minuter av sitt liv på ... skit.

Stuart Beattie har skrivit manus till filmer som Mikael Håfströms DERAILED, 30 DAYS OF NIGHT och G.I. JOE: THE RISE OF COBRA, och han regidebuterade med den lilla australiska actionfilmen TOMORROW, WHEN THE WAR BEGAN. Hans andra film; I, FRANKENSTEN, är betydligt bättre - hela 65 miljoner dollar kastade den - och den blev en monumental flopp i USA, där den hittills dragit in knappa 19 miljoner. Det är inte konstigt. Vad som är konstigt är att den överhuvudtaget går upp på bio i Sverige. Det är trångt på biograferna här, massor av filmer sätts inte upp, en hel del visas inte i Malmö - så varför slösa bort dukar på den här filmen? I, FRANKENSTEIN är direkt plågsam att ta sig igenom, trots att den har en föredömlig speltid. Speltiden är det bästa med den här filmen.

Filmen bygger på en serietidning jag aldrig hört talas om. Tror jag. Kanske har jag sett den nämnas någonstans, men jag har aldrig bläddrat i den. Således kan jag inte uttala mig om hur pass nära serien den här filmen ligger.

Det börjar rätt bra. Det är sent 1700-tal och vi får se hur Victor Frankenstein misslyckas med att döda sin skapelse (Aaron Eckhart), hur monstret mördar den blivande fru Frankenstein, och hur monstret jagar Victor till Nordpolen, där den galne doktorn fryser ihjäl. Dessa scener är förstås hämtade ur Mary Shelleys bok, det är snyggt - men efter bara ett par minuter drar den egentliga storyn igång. Efter att ha tagit sig tillbaka till fastlandet attackeras nämligen Frankensteins monster av demoner från helvetet - och räddas av gargoyler, som visar sig vara änglar från himlen. Demonerna leds av demonprinsen Naberius (Bill Nighy), som är ute efter monstret - demonen vill åt dr Frankensteins hemlighet; hur man väcker liv i döda. Han har nämligen onda planer, den där Naberius.

Monstret förs till en gigantisk katedral och där bor drottning Leonore (Miranda Otto), som styr över änglarna/gargoylerna/väktarna på Jorden. Hon berättar historien om väktarnas och demonernas ständiga kamp, som pågått i tusentals år, och jag orkade inte lyssna på svamlet. Ett par av väktarna gillar inte monstret, som nu döpts till Adam, och sedan går det ett par hundra år och det är nutid och storstad. Adam har inte förändrats - bortsett från att han klippt sig. Plötsligt ser han ut som The Punisher.

Naberius och hans demoner jagar fortfarande Adam, hon hela tiden attackeras och fajtas. Naberius själv sitter i ett flott högkvarter där han har ett laboratorium, och där jobbar snygga forskaren Terra (Yvonne Strahovski) med att försöka återuppliva döda - och hon är hel ovetande om att hennes chef är en demonprins. Fast det blir hon ju varse när Adam dyker upp och hon måste hjälpa honom att rädda världen.
Eller hur det nu var.

I, FRANKENSTEIN är påkostad - och till stora delar helt osebar. Det känns som om manuset (av Beattie) är skrivet av en fjortonåring som kastat in allt han tycker är häftigt. Monster! Demoner! Martial arts! Yxor! Explosioner! Reklamen skriker ut att det här är en film av producenten till UNDERWORLD, och det säger väl det mesta. UNDERWORLD-filmerna är ju inget vidare, i alla fall inte den senaste; UNDERWORLD: AWAKENING, men de är verkligen att föredra framför Frankensteinfilmen. Uppenbarligen har man försökt göra något i samma stil, men det hela har gått överstyr. I vanlig ordning är det här en PG-13-film, vilket innebär att ingen blöder - när demonerna dödas, exploderar de i stora eldklot, medan dödade gargoyler skickas upp till himlen i vackra ljussken. Och eftersom folk slåss nästan hela tiden, exploderar folk hejvilt, innan även byggnader exploderar. Rollfigurerna presenteras knappt alls, de bara kastas in, de saknar karaktärsdrag, och Frankensteins monster är bara en bitter hårding. Då spelar det ingen roll att vissa scenografier är rätt tjusiga och imponerande. Varför ska jag bry mig om det här? Det är fullkomligt humorbefriat och oengagerande.

Fast ofrivillig humor finns här en hel del. Försök hålla er för skratt när Bill Nighy utbrister "I am a demon prince! Kneel before me!". Och demonmaskerna ser helt befängda ut; som något de köpt på Buttericks.

Hur i helvete hamnade bra folk som Aaron Eckhart och Bill Nighy i detta? Det undrar de nog även själva - medan de skrattar hela vägen till banken. Bruce Spence från THE ROAD WARRIOR har förresten en liten roll.

Se om JAG, EN KVINNA istället.

(Biopremiär 28/2)

DVD: Killer Elite

KILLER ELITE (Nordisk Film)

Långfilmsdebuterande Gary McKendrys KILLER ELITE har ingenting med Sam Peckinpahs KILLER ELITE - MÖRDARGÄNGET från 1975 att göra. Hm, om jag skulle ta och se om den sistnämnda någon gång. Jag hyrde den för tjugo år sedan, och det enda jag minns är att actionscenerna var censurerade och att jag tyckte att filmen var rätt kass. Det är möjligt att den känns bättre idag.

2011 års KILLER ELITE är ännu en hyfsat påkostad actionfilm som i Sverige förpassats direkt på DVD. I huvudrollerna ser vi Jason Statham, Clive Owen och Robert De Niro (okej, den sistnämnde har bara en biroll), stora, kända namn, men på sätt och vis kan jag förstå att filmen inte gick upp på bio här - den hade knappast blivit någon större kioskvältare, även om den säkerligen lockat fler besökare än mycket annat.

McKendrys film är en redig grabbafilm. Det är gravallvarligt och alla rollfigurerna är sammanbitna karlakarlar. KILLER ELITE är en stenhård film.

... Men det är även en förvirrad film. Jag satt stora delar av filmen och undrade vad jag tittade på, vem som var vem och vad alla sysslade med - och varför de sysslade med detta. Filmen är "based on a true story"; den bygger på en bok skriven av en före detta SAS-kille. Det brittiska elitförbandet, inte flygbolaget. Statham är Danny Bryce, något slags hitman, som i en prolog skadas under ett uppdrag och räddas av mentorn Hunter (De Niro). Året är 1980 och ett år senare har visst Danny lagt puffran på hyllan och hänger med sin väna flickvän (enligt omslagets baksida "en strålande insats av det australiska stjärnskottet Yvonne Strahovski"). Men så visar det sig att Hunter blivit tagen som gisslan av en shejk. Hunter hade åtagit sig ett uppdrag åt shejken, men misslyckats, och om Danny inte utför det, kommer Hunter att avrättas.

Dannys uppdrag är att mörda tre före detta SAS-agenter, vilka i sin tur dödat shejkens son. Men nu dyker plötsligt en annan snubbe upp, Spike Logan (Owen), som med sina hårdföra män börjar jaga Danny och hans hårda polare.

Det blir ett farligt rännande över hela världen. Paris, London, Mellanöstern, Australien, Mexiko - alla länder och kontinenter verka ligga alldeles intill varandra, nära nog för att man ska kunna ta bussen dit. När folk från de olika grupperingarna är i bild samtidigt bankar de- och skjuter på varandra.

KILLER ELITE klockar in på nästan två timmar och är självklart alldeles för lång. Och filmen är åt helvete för rörig för sitt eget bästa. Fast jag tycker trots detta att den är helt okej. Jag gillar ju stenhårda filmer. Och detta är stenhårt. Och eftersom storyn utspelar sig för trettio år sedan, bjuds det på många mustascher och pilotbrillor, vilket alltid är ett plus. Förutom meningen om Yvonne Strahovski (som inte har mycket mer att göra än vara ovetande och orolig flickvän - som dock i en scen får lassa hö), kan man på omslagets baksida läsa att Robert De Niro är en av världens största actionhjältar. Jasså? Sedan när då?