Bio: The Exorcist: Believer

Foton copyright (c) UIP Sweden

Tidigare i år slog jag mig ner i soffan och såg samtliga EXORCISTEN-filmer, inklusive Paul Schraders DOMINION: PREQUEL TO THE EXORCIST från 2005, som jag haft liggande osedd på DVD i sju-åtta år. Att det i år är 50 år sedan William Friedkins EXORCISTEN hade premiär skänkte jag inte en tanke på, jag bara kände för att se om filmerna. Att Friedkin dog för två månader sedan är också ett märkligt sammanträffande.

EXORCISTEN från 1973 är förstås en av de bästa skräckfilmer som gjorts. Det är även en av de bästa skräckfilmer med större budget från ett stort bolag som gjorts. Bra skräck från stora bolag är ovanligt, de bästa filmerna har oftast låg budget och produceras av småbolag.

Jag ska inte lägga ut texten om filmen från 1973, men jag tänkte berätta en liten anekdot. 1993 besökte jag Psychotronic Video-butiken i London. Jag pratade lite med killen i kassan och han sa att han hade några grejor under disk som kanske var av intresse. Han såg sig om, och så plockade han fram de svenska hyrvideoutgåvorna av SALÒ, DJÄVLARNA och EXORCISTEN. Jag fnissade lite. EXORCISTEN var på den tiden förbjuden på video i England - av märkliga skäl jag inte minns på rak arm. Filmen hade visats på bio, men ansågs skadlig för videopubliken. Samma öde drabbade, hör och häpna, Tarantinos RESERVOIR DOGS. Jag sa till killen att de där kunde jag hyra i ett par butiker i Landskrona, om de inte slitits ut och plockats bort.

1977 kom John Boormans uppföljare EXORCISTEN II: KÄTTAREN, vilken var en massiv flopp. Den ansågs vara fruktansvärt usel och den klipptes faktiskt om direkt efter premiären. Det hjälpte dock inte. Men: det här är en fullkomligt bindgalen film som besitter stort underhållningsvärde, den är för flängd för att vara dålig. Dessutom har den jättebra musik av Ennio Morricone.

EXORCISTEN III kom 1990 och regisserades av William Peter Blatty, författaren som skrivit romanen den första filmen bygger på. EXORCISTEN III bygger på Blattys roman "Legion", som kom på svenska 1984. Boken har ingenting med EXORCISTEN att göra, så filmbolaget tvingade Blatty att stoppa in lite scener så att filmen kunde hänga ihop med Friedkins film. 1990-talet var ett dåligt årtionde för skräck, men Blattys film tillhör decenniets bättre skräckfilmer.

På 2000-talet regisserade Paul Schrader sin prequel till EXORCISTEN. När bolaget fick se filmen sparkade de bakut - den här konstiga filmen kunde de inte släppa! Istället gjorde bolaget något unikt: de hyrde Renny Harlin, som gjorde en helt ny film med samma skådisar. Harlins EXORCISTEN: BEGYNNELSEN fick premiär 2004, den sågades av kritikerna och floppade. Ett år senare, 2005, visades Schraders film, DOMINION, på några filmfestivaler innan den släpptes på DVD, så att bolaget kunde få tillbaka en del av de investerade pengarna. Både BEGYNNELSEN och DOMINION är dåliga filmer, men de är dåliga på olika sätt. Schraders film är dessutom djävulskt tråkig.

Så är vi då framme vid 2023 års THE EXORCIST: BELIEVER, som inte fått någon svensk titel. Regissör är David Gordon Green (HALLOWEEN), som även varit inblandad i manus, och filmen är sannolikt gjord enbart för att det är 50 år sedan originalet kom. William Friedkin lär ha sagt att han hellre dör än ser en exorcistfilm av David Gordon Green.

THE EXORCIST: BELIEVER börjar bra. Paret Victor och Sorenne Fielding (Leslie Edom Jr och Tracey Graves) är på semester i Port-au-Prince. Sorenne är höggravid och lokalbefolkningen utför mystiska religiösa riter för att beskydda fostret. Plötsligt drabbas staden av en jordbävning. Sorenne omkommer, men barnet räddas.

Hopp fram i tiden och barnet har blivit tonårstjejen Angela (Lidya Jewett), som bor tillsammans med Victor, som inte skaffat sig en ny kvinna. En eftermiddag går Angela och hennes kompis Katherine (Olivia O'Neill) in i skogen. De försvinner och tre dagar senare återfinns de i en lada. De vet inte var de varit, de vet inte hur länge de varit försvunna, de vet inte vad som hänt. Saker och ting står inte rätt till med dem.

Javisst. Töserna är nu besatta av en demon. Victor är inte religiös, men han inser att det trots allt är övernaturliga saker som pågår. Hans sura och religiösa granne ger honom en bok skriven av Chris MacNeal (Ellen Burstyn). Javisst, det är samma Christ MacNeal som i 1973 års film. Då var hon skådespelerska, men det slutade hon med för att istället ägna all sin tid åt att studera exorcism. Hon har inte längre någon kontakt med dottern Regan (Linda Blair).

Victor letar upp Chris MacNeal, som följer med hem för att driva ut demonen. En massa religiösa typer dyker upp och bedriver exorcism.

Okej ... THE EXORCIST: BELIEVER börjar alltså rätt bra. Skådespeleriet är bra, tempot är återhållsamt, handlingen är lite intressant. Men när Victor drygt halvvägs in i den två timmar långa filmen hittar Chris MacNeal (och "Tubular Bells" spelas) vänder det. Plötsligt blir filmen direkt fånig. Löjlig. Töntig. De två besatta flickorna, som ser ut att vara hämtade ur EVIL DEAD, spottar, fräser och svär - men det blir aldrig otäckt eller spännande. Dessutom upprepar de en del demoniska repliker från den första filmen, vilket mest känns dumt. Minns scenen i EXORCISTEN där Regan kliver in på en fest och säger "You're all going to die" - i THE EXORCIST: BELIEVER är det Katherine som står och skriker i en kyrka. Dessutom återkommer repliken "You're all going to die" mot slutet. Filmens andra hälft är bara en lång radda oinspirerade exorcistklyschor. Genom hela filmen satt jag och tänkte "Linda Blair dyker nog upp på slutet".

Filmens religiösa grubblerier känns väldigt amerikanska och främmande för mig som sekulär svensk. Filmen går så långt att den närmast framstår som kristen propaganda.

Ellen Burstyn fyller 91 i december. Hon ville inte vara med i den här filmen, men ställde upp när hon erbjöds tillräckligt mycket pengar. Pengarna använde hon till att instifta ett nytt skådespelarstipendium.

Tro't om ni vill, men THE POPE'S EXORCIST är en mycket bättre film än THE EXORCIST: BELIEVER. Och då är inte THE POPE'S EXORCIST jättebra. 

 

 

 

(Biopremiär 6/10)

DVD: Djävulens barnvakt

DJÄVULENS BARNVAKT (Njutafilms)

EXORCISTEN-regissören William Friedkins utskrattade kalkonfilm från 1990 ser åter dagens ljus, den här gången på DVD. Jag såg aldrig den här när den gick på bio, men väl på video när den släpptes - och jag minns alla elaka recensioner. Fast så här 22 år senare kommer jag inte ihåg så mycket av filmen. Det enda jag minns var ett fånigt träd.
Nu har jag sett om den - och jag undrar verkligen vad Friedkin tänkte på när han gjorde DJÄVULENS BARNVAKT (THE GUARDIAN). Filmen bygger på en roman, och det det möjligt att denna vansinniga story funkar i det formatet, men på film blir resultatet ... bängt. Jenny Seagrove spelar den mystiska Camilla, som får jobb som nanny hos ett ungt, stiligt par (Söta Carey Lowell från TID FÖR HÄMND och Dwier Brown) som just flyttat in i en tjusig villa. Parets son är ett par veckor gammal - och eftersom Camilla är något slags häxa eller druid eller vad fan hon nu är, behöver hon bebisens blod. Av någon anledning offrar hon spädbarn till ett monsterträd i skogen.
Det här är inte klokt. Lite då och då och under olika namn tar Camilla jobb som nanny hos folk, kidnappar ungen och traskar in i skogen för att offra den lille till ett och samma monsterträd. Man tycker att folk boende i trakten måste tycka att det är konstigt att en farlig massa barn försvinner - men bortsett från det unga paret i huvudrollerna, är det visst bara en kvinna som klagat. Och ingen tror på hennes historia om häxan Camilla.
Det ser helfestligt ut när Camilla och hennes träd är i farten. Redan ett par minuter in började jag att skratta. Camilla håller upp ett barn i luften, och PLOPP, så försvinner det och dyker upp som relief i trädstammen. Fantastiskt effekt. Man har bara stängt av kameran och tagit bort ungen. En effekt som återkommer ett par gånger. Och när trädet attackerar ... Ja, herregud! Trädet rör på sig, dess grenar lever, det verkar ha en mun. Det påminner om de där Monty Python-träden i SAGAN OM RINGEN. Jag tänker även på EVIL DEAD-filmerna - men i DJÄVULENS BARNVAKT är det på fullt allvar. Det är meningen att vi ska bli rädda! Ja, jösses. När man sågar i trädet sprutar det blod ur det.
Camilla är även något slags sexpaket. Hon gillar att visa sig naken för sina arbetsgivare och i en oförglömlig scen traskar hon in i skogen, klär av sig naken och har en erotiskt laddad stund tillsammans med sitt träd, medan en nyfiken arkitekt smyger på henne. Arkitekten äts senare upp av vilda prärievargar.
I den konstigaste scenen blir Camilla och bebisen anfallna av tre brutala rånare. Mitt på dagen. Inne i skogen. Förlåt? Vad hade rånarna där och göra? Camilla kommer undan och rånarna dödas av trädet.
1990 tyckte Statens Biografbyrå att filmen var skadligt upphetsande. Därför tog de bort följande:
1. Man halshuggs av trädgren
2. Armar,ben avslits. Lik äts. Man spetsas.
3. Spetsat manslik brinner
4. Varghundar sliter sönder man
Dessa scener är nu återinsatta, men de gör ju knappast DJÄVULENS BARNVAKT till en bättre film. Dock är detta en fantastiskt rolig film. Ska jag sätta en etta eller en femma i betyg? Njä, det får bli en tvåa. Med ett litet plus i kanten för Miguel Ferrer i en liten roll.