Visar inlägg med etikett Will Gluck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Will Gluck. Visa alla inlägg

måndag 6 april 2015

Bio: Annie

Foton copyright (c) Sony Pictures Sweden

Det är inte längesedan INTO THE WOODS gick upp på bio, och som ni alla minns ifrågasatte jag att den filmen går under beteckningen "musikal" - det pratas så lite att den snarare är en opera. Redan nu kommer ännu en musikal, och den här gången är det en traditionell sådan - det är en spelfilm med dialog, och här och var brister rollfigurerna ut i sång.

Seriefiguren Little Orphan Annie skapades redan 1924 av Harold Gray. Gray tecknade serien fram till sin död 1968, då den togs över av andra. Serien producerades fram till 2010 - och jag har aldrig någonsin läst den! 1932 kom en långfilm om lilla föräldralösa Annie, och 1977 kom den ohemult populära Broadwaymusikalen, som John Huston, av alla människor, filmatiserade 1982. Nej, jag har aldrig sett den filmen. För det första gillar jag sällan musikaler, och för det andra: har ni sett hur ungen ser ut? Annie? Jag blir provocerad av hennes utseende! Jag har aldrig förstått vad Statens Biografbyrå menade med "skadligt upphetsande", men fan vet om det inte stämmer in på 1982 års ANNIE. 1995 kom det förresten en TV-film om Annie.

Little Orphan Annie och ... Alfred E Neuman?

2014 års ANNIE, producerad av Will Smith och Jada Pinkett Smith tillsammans med släkt och vänner, gick upp i USA i början av december och kommer alltså till Sverige först nu. Filmen gick inget vidare i USA och kritiken var nedgörande. Will Gluck har regisserat och den största skillnaden mot tidigare versioner, är att Annie nu är en tioårig svart flicka. Det har tydligen även tillkommit några låtar och de gamla, kända melodierna har arrangerats om och moderniserats. Hur pass mycket handlingen har ändrats vet jag inte.

Annie (Quvenzhané Wallis (vad hände med snärtiga artistnamn?)) spelar Annie, som fortfarande är föräldralös och bor på ett konstigt barnhem hemma hos den försupna, före detta popsångerskan miss Hannigan (Cameron Diaz). Hannigan är alltid arg, men Annie är trots detta alltid äppelkäck och positiv. Fast hon kan inte läsa. Hon har heller aldrig gett upp hoppet om att återfinna sina riktiga föräldrar, som dumpade henne på en restaurang när hon var bebis.

Jamie Foxx är miljardären Will Stacks, som siktar på att bli borgmästare i New York. Han är en självisk streber utan mycket hjärta - verkar det som. Rose Byrne spelar hans assistent, som egentligen är hemligt kär i honom. Stacks och Annies vägar korsas, och Stacks illasinnade stab kommer på att det kan bli väldigt bra promotion för Stacks om han låter Annie bo hemma hos sig. Stacks går motvilligt med på detta, och gissa vad - Annies käckhet får honom att smälta. Han har ju känslor trots allt! Men det finns andra som inte vill Annie väl ...

Den nya ANNIE är en svåruthärdlig film. Det är en pina att sitta igenom det här. Annie själv är förstås en extremt irriterande unge, ett präktigt A-barn. Men: filmen är väl egentligen inte värre än andra, liknande musikaler och amerikanska barnfilmer. De brukar ju vara plågsamma. Här i Sverige har dock distributören gjort allt för att filmen ska bli ännu mer plågsam: den är dubbad till svenska. Illa dubbad. TV3-röster. Vad som är konstigt är att man inte dubbat sångerna. Rollfigurerna pratar svenska, men sjunger på engelska med sina egna röster. Och man har inte brytt sig om att texta sångerna! Sångtexterna har med handlingen att göra, men det går alltså inte att uppfatta om man inte kan engelska - och det brukar inte små barn kunna.

Det enda som är kul i filmen är en galapremiär på en ny, påhittad tweenfilm: MOON QUAKE LAKE, en parodi på TWILIGHT och liknande. Mila Kunis, Ashton Kutcher och Rihanna medverkar i denna, och dessa snuttar är mycket bättre än den egentliga filmen. Det finns till och med en hemsida för denna fejkade film, komplett med en fejktrailer - den hittar ni HÄR.

Nå. Även om jag tycker att ANNIE är vedervärdig, kan jag ge mig fan på att många småungar kommer att älska filmen. Och det är ju trots allt till dem filmen är riktad.

... Okej. Jag erkänner. Det var lite trevligt att se Rose Byrne  sjunga och dansa.





(Biopremiär 6/4)

fredag 16 september 2011

Bio: Friends with Benefits

Foton copyright (c) Sony Pictures
Jösses, har den här också premiär idag? Det hade jag missat. Ja, då får jag väl ta och recensera den nu på en gång.
Justin Timberlake spelar en kille som heter Dylan, som headhuntas till en topposition på magasinet GQ i New York. Han flyttar dit, förses med en superflott bostad, och tjejen som headhuntade honom, Jamie (Mila Kunis), agerar som något slags coach. Hon är i princip den enda vän han har där till en början.
Dylan och Jamie är bara vänner. Inget annat. Men i ett försök att inte leva sina liv som i en romantisk komedi (FRIENDS WITH BENEFITS innehåller en film-i-filmen, olika klipp ur en romantisk komedi) får de för sig att de kan lägga till sex i sin relation. Så det gör de. De träffas och har sex. Ofta och intensivt. Men självklart blir det hela komplicerat, och eftersom detta inte är något svenskt diskbänksrealistiskt drama, visar det sig föga oväntat att de unga tu egentligen är kära i varandra. That goes without saying.
Till en början tyckte jag att det här var rätt visset. Jag irriterade mig en aning på Mila Kunis' rollfigur. Och Timberlake var väl inte heller så kul. Men filmen tar sig. Jag kom på mig med att skratta åt det här. Det är småtrevligt och vissa scener är riktigt roliga. Bara en sådan sak som att se Justin Timberlake inta konstiga ställningar på toaletten när han försöker kissa med stånd! Och så dyker den alltid strålande Patricia Clarkson upp som Jamies flängda hippiemorsa, och hon ser till att förbättra mina intryck av filmen.
FRIENDS WITH BENEFITS innehåller över-
raskande mycket sex och grovt språk för att vara en film av den här typen, men det är dåligt med naket. Jag vill minnas att Timberlake visar häcken, men mer vågat än så blir det inte. Dessutom kan man inte låta bli att lägga in typiskt fåniga Hollywoodinslag som kärleksförklaring via flash mob och liknande. I slutändan är filmen inte så farlig och frispråkig som den vill ge intryck av.
Regissören Will Gluck har tidigare gjort EASY A, en film jag tyckte var överraskande bra. Lika bra är inte FRIENDS WITH BENEFITS, men det är klart godkänd underhållning. Om än väldigt lättglömd sådan.





(Biopremiär 16/9)