Visar inlägg med etikett Warner Premiere. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Warner Premiere. Visa alla inlägg

lördag 6 november 2010

DVD: Lost Boys 3: The Thirst

LOST BOYS 3: THE THIRST (Warner Home Entertainment)
Det tog över tjugo år innan 80-talsfilmen LOST BOYS fick en uppföljare - men redan nu, två år senare, har vi en del tre; återigen producerad direkt för DVD av Warner Premiere (men trots detta och precis som förra gången skjuten i full CinemaScope). Corey Feldman är medproducent till filmen, som är inspelad i Sydafrika, maskerat till Kalifornien. Kanske är det skilsmässan från frugan som gör att Feldman behöver säkra kulor.
LOST BOYS 3 är en helt annan typ av film än Joel Schumachers original. Förvisso var de vampyrjagande bröderna Frog det roligaste inslaget i den filmen (som jag aldrig riktigt har gillat), men dess framgångar torde snarare ha berott på den vampyrmotsvarighet till boyband handlingen kretsade kring - Kiefer Sutherland och de andra gick hem hos töserna.
Den vilkeln saknas helt i den nya filmen, i vilken Edgar Frog (Feldman) är på dekis. Han bor i en husvagn, men ska vräkas. För att få in pengar försöker han sälja några värdefulla serietidningar, i seriebutiken jobbar en glad tjej som heter Zoe (Casey B Dolan) som gillar den alltid gravallvarlige Frogs vampyrupptåg. 
Men så dyker brittiska bestsellerförfattarinan Gwen Lieber (Tanit Phoenix) upp, hon skriver romantiska vampyrromaner. Hon vill anlita Frog för att leta upp hennes bror och döda dennes kidnappare, supervampyren DJ X (Seb Castang), som åker världen runt och håller ravepartyn under vilka han med hjälp av droger förvandlar de vilt dansande ungdomarna till vampyrer.
Frog är tveksam till att anta uppdraget, men går till slut med på det. Men han vill inte bege sig iväg ensam. Han frågar brorsan Alan Frog (Jamison Newlander), men han vill inte hänga på. Och Corey Haims rollfigur är lika död som Haim själv - Edgar Frog säger att han förvandlades, och Frog tvingades att göra vad han måste göra. Detta föranleder flera flashbacks med Corey Haim från Schumachers film.
Zoe är dock pigg på att hänga på, och Gwen har även anlitat en machotosing från ett TV-program, vilket Frog inte uppskattar. Och så beger de sig iväg till stället där de misstänker att ravepartyt ska hållas, och så blir det fajting innan det är dags för den avslutande twisten, vilken jag räknade ut redan i början av filmen.
LOST BOYS 3 är i princip en rak komedi. Edgar Frog är en lustig figur, han ser lustig ut, pratar lustigt, och Corey Feldman ser likadan ut som han alltid gjort - fast här han han långt hår. Hjältarna beväpnar sig med vigvattenfyllda vattenpistoler och pålar och grejor, och vissa av deras manicker är rätt fräsiga. Som ett slags landmina som skjuter ut långa spett.
Grejen med ravepartyn känns fel. Håller de fortfarande på med sådant i USA? Är inte rave en typisk 90-talsföreteelse? Eller är det jag som inte hänger med?
Men jag får nog säga att LOST BOYS 3: THE THIRST, som regisserats av en Dario Piana, är småkul. Den är inte tråkig. De senaste dagarna har jag delat ut tvåor i betyg till två andra direkt på DVD-uppföljare; MIRRORS 2 och 30 DAYS OF NIGHT: DARK DAYS. Egentligen borde jag ge en tvåa även till LOST BOYS 3, men eftersom den är mer underhållande än de två nyss nämnda filmerna, är jag snäll och lägger till en tredje, snäll dvärg. Snäller, heter han. Corey Snäller.

måndag 17 maj 2010

DVD: Trick 'r Treat

TRICK 'R TREAT (Warner Home Entertainment)
Återigen dags för en film som funnits ute ett bra tag - sedan oktober förra året, faktiskt (fast den står fortfarande på nyhetshyllan i en av Hemmakvälls butiker i Malmö). Liksom fallet var med THE HILLS RUN RED, fick jag aldrig ett recensionsexemplar och glömde bort att be om ett.
TRICK 'R TREAT har fått en massa lysande recensioner utomlands och röstades här och var fram som 2009 års bästa direkt på DVD-film i USA. En amerikansk herre jag jobbar för har tjatat på mig i ett halvår nu: "Har du sett TRICK 'R TREAT än?!"
Nu har jag äntligen sett den, så det är väl lika bra att ta upp filmen här.
TRICK 'R TREAT skrevs och regisserades redan 2007 av Michael Dougherty, och den producerades av Bryan Singer. Dougherty hade tidigare tillsammans med Singer skrivit manus till den senares SUPERMAN RETURNS. Det var meningen att deras lilla skräckfilm skulle få biopremiär till Halloween 2007, men då deras Stålmannenfilm inte presterat det Warner förväntade sig, struntade bolaget i att släppa filmen, rädda för en flopp. I synnerhet som SAW IV skulle ha premiär samtidigt.
Releasen sköts upp och sköts upp, och till slut släpptes filmen direkt på DVD i oktober 2009, försedd med Warner Premiere-loggan.
Doughertys film ser verkligen ut som en bioproduktion. Det här är en riktigt flott film, skyhögt över annan direkt på DVD-skräck. Musik som för tankarna till Danny Elfman, en del påkostade specialeffekter, tjusiga förtexter modell serietidning.
Lite värre ställt är det med innehållet. Det här är en antologi med fem små berättelser som utspelas lite omvartannat sådär i samma kvarter under Halloweennatten. Det är den oskuldsfulla Anna Paquin som motvilligt klär ut sig till Rödluvan när hon ska ut och festa med sina väninnor, en rektor som extraknäcker som seriemördare och har ihjäl en tjock, rödhårig pojke (bra gjort!), några ungar som ska besöka en sjö där en skolbuss full med barn en gång sjönk, en enstöring som attackeras av en maskerad monsterunge, och ett par som blåser ut ljuset i en pumpagubbe innan midnatt.
Historierna är klart inspirerade av EC Comics, men når inte alls upp till dessa klassikers nivå. Doughertys stories är aningen poänglösa och för tankarna till CREEPSHOW, som jag aldrig varit sådär jätteförtjust i, just för att berättelserna hade alltför svag slutknorr. Här är nog avsnittet med Paquin bäst.
Men trots denna brist får Dougherty till det ändå. TRICK 'R TREAT är en mycket underhållande film med flera coola inslag, och som sagt, det här är oerhört tjusigt att titta på. Filmen hade inte gjort bort sig på en biograf. Dessutom varar den inte ens 80 minuter, så den hinner aldrig bli tråkig.
Därför kan jag ge TRICK 'R TREAT det höga betyg jag trots allt ger den.

lördag 15 maj 2010

DVD: The Hills Run Red

THE HILLS RUN RED (Warner Home Entertainment)
Åter dags att ta en titt på en film som inte är purfärsk ute på DVD-hyllorna. THE HILLS RUN RED har stått där några månader, men jag fick den aldrig när den släpptes och glömde bort att be om den. Eftersom jag nu hittade den i en reaback, har jag till slut sett den - och kände att jag bör ta upp den här.
Jag har läst en hel del om filmen under året som gått. Vissa hävdar att den är fantastisk, andra kallar den avslagen. För manus står David J Schow, som en gång i tiden var krönikör i Fangoria (eller om det nu var Gorezone) och som skrev manuset till THE CROW. Av någon anledning står det "teleplay" i förtexterna och att manuset är baserat på ett "screenplay" av några andra. Teleplay? Är detta en TV-film? Visst skulle det kunna vara en kabel-TV-film, men den är i CinemaScope. THE HILLS RUN RED är producerad av Warner Premiere, som är Warners direkt-på-DVD-avdelning. Fast det är onekligen ovanligt med direkt-på-DVD-filmer i Scope. Även Dark Castle är inblandade i produktionen och dess delägare Joel Silver står som producent.
Jag har alltid varit svag för filmer om Galna Familjen. Det kan vara Galna Familjen på landet eller Galna Familjen i skogen. Det spelar ingen roll, bara familjen är galen. Urtypen för Galna Familjen är förstås motorsågsklanen i MOTORSÅGSMASSAKERN, men det finns ju massor av andra exempel; en av de nyare tosingfamiljerna är de inavlade kannibalerna i WRONG TURN-trilogin.
I THE HILLS RUN RED möter vi en ung kille som är besatt av en mytomspunnen gammal skräckfilm med samma titel som DVD:n. En galen regissör (spelad av William Sadler) gjorde en splatterfilm "för tjugo år sedan" om Babyface, en dårfink bärande ett dockansikte som mask. Babyface häckade i skogen där han satte yxan i folk.
Denna film har försvunnit spårlöst och ingen verkar ha sett den. Det enda som återstår är en trailer och några foton ur filmen. Vår unge filmfantast får för sig att göra en dokumentär om THE HILLS RUN RED; om sökandet efter filmen, dess regissör och medverkande. Han övertalar en polare och en tjej de båda är kära i att hjälpa till.
Killen lyckas hitta en blondin som när hon var liten flicka medverkade i filmen. Inte nog med det - hon är dotter till den Galne Regissören. Nu är hon strippa och sprutnarkoman. Eftersom vår huvudperson är en företagsam ung man, lyckas han befria blondinen från drogerna och övertalar henne att visa honom och hans lilla dokumentärfilmsteam inspelningsplatsen, som är - just det - en fallfärdig kåk inne i skogen.
Det dröjer inte länge innan Babyface plötsligt dyker upp. Ja, tammefan om tosingen inte verkar finnas på riktigt! Blondinen hävdade att regissören dött tio år tidigare, men så fan heller - även han hänger i skogen och filmar alla mord. Det han ägnat sig åt de senaste decennierna är nämligen att komplettera THE HILLS RUN RED med en massa snuffscener. Det visar sig även att det finns en tredje, bindgalen psykopat i filmen, detta ska komma som en överraskning, men det är inte svårt att räkna ut den här twisten.
Med andra ord, inte nog med att vi har Galna Familjen i en kåk i skogen, nej, här har vi den kreativa Galna Familjen! De skapar, de ägnar sig åt filmkonst.
THE HILLS RUN RED - DVD-filmen, och inte den försvunna, fiktiva filmen - är full av logiska luckor. Tänker man efter hänger ingenting ihop logiskt. Men det spelar ingen roll.
Jag gillade den här filmen!
Det är snaskigt värre och det är härlig exploitation. Filmens förtexter varvas med en prolog i vilken en liten pojke sitter framför en spegel och klipper av sig ansiktet med en sax. Han klipper av sig ansiktet! Med en sax! Redan här fattar man att det inte handlar om ännu en PG-13-skräckis.
När det lilla filmteamet sedan tillfångatas och hålls instängda i kåken, blir det skitigt och brutalt. De sitter fastkedjade, de binds med taggtråd, de slajsas med rakkniv, ja, de lever allt annat än scoutliv i skogen. Och "lever" gör de inte heller så länge.
Att William Sadler är med är självklart ett plus. Han är duktig på att spela dåre. Dessutom är han ett namn man inte förväntar sig i en film som den här. Och så slutar filmen med en gallskrikande tjej. Alla filmer som slutar med gallskrikande tjejer är bra. Eller, tja, de är ju ofta bra.
Även om nu THE HILLS RUN RED är en film gjord direkt för DVD-marknaden utan biorelease i åtanke, håller den bioklass rent tekniskt. Som ofta är fallet, är den inspelad i Bulgarien för att hålla budgeten nere, men bolag som Warner Premiere snålar inte med pengarna när de gör lågbudgetfilm.
När jag ger höga betyg till filmer som den här känner jag ofta att jag tar i, att jag måste sansa mig. Men vid närmare eftertanke - varför ska jag göra det? Jag gillade ju filmen. Den är underhållande, har en liten metahistoria, är brutal så in i helvete, innehåller en tosing iförd dockmask, slutar med en skrikande brud, och den är fan så mycket bättre än nya TERROR PÅ ELM STREET. För att göra det hela ännu bättre förekommer det nakenscener. Vi får blod! Vi får naket! Vi får Blood On Breasts!
Jag älskade sådant här när jag var arton. Tack och lov har jag bara hunnit bli nitton.

onsdag 28 april 2010

Ännu mer om Jonah Hex...

Nu har jag läst ett gäng recensioner av JONAH HEX, rättare sagt: jag har läst delar av dem, eftersom de var fulla av spoilers. Förvisso var filmen inte helt klar när den testvisades, det saknades en del CGI och filmmusiken bestod av ett tillfälligt hopplock av äldre scores. Men de vanligaste åsikterna är att Josh Brolin är bra som Hex, att Megan Fox är lika träig som vanligt, och att John Malkovich spelar över och verkar medverka i en helt annan film. Man klagar även på att filmen är PG-13 och inte mörk och våldsam nog, samt på att handlingen är en simpel och ogenomtänkt röra. Dock ska prologen vara riktigt bra och verkar påminna om det ursprung jag ville Hex skulle ha, innan jag slutligen läste episoden med indianerna som jag alltid tyckt var vissen.

I väntan på filmens premiär släpper Warner Premiere en serie "Motion Comics" på nätet. HÄR finns en trailer. Tja, jag vet inte, det ser lite ... fånigt ut. Som BENNY OCH TUFFA GÄNGET. Tydligen är det miniserierna av Joe Lansdale och Tim Truman som dramatiserats. Hade varit fräsigare med John Albanos första avsnitt från 1970-talet...