Blu-ray/VOD: Southern Comfort

SOUTHERN COMFORT (Studio S Entertainment)

Walter Hills SOUTHERN COMFORT hette INKRÄKTARNA på bio och video i Sverige. Jag har sett den några gånger sedan den kom 1981, men  nu är det nog ett par decennier sedan jag senast såg om den. Alldeles nyligen släpptes den på Blu-ray, och jag har tagit en ny titt på den. Jag kom förstås ihåg vad filmer handlar om, vilka som är med, och jag mindes några specifika scener - men, det var en viktig detalj jag fullkomligt glömt bort.

Laguppställningen i SOUTHERN COMFORT är smått fantastisk. Filmen är som något slags uppslagsverk över de hårdaste och/eller mest karismatiska manliga skådisarna på 1980-talet. Dessutom var många av de medverkande förhållandevis nya i branschen. Keith Carradine står först i rollistan, och han hade medverkat i en hel drös filmer innan SOUTHERN COMFORT. Powers Boothe, däremot, hade inte gjort så mycket, han var mest känd som Jim Jones i miniserien från 1980 om densamme. Fred Ward hade medverkat på film och TV sedan tidigt 70-tal, men det var först i den här filmen många fick upp ögonen för honom. Peter Coyote hade filmdebuterat ett år tidigare. I filmen medverkar även TK Carter, Lewis Smith, Brion James och Sonny Landham. Kvinnor är förpassade till statistroller under slutscenerna.

SOUTHERN COMFORT brukar påstås vara en allegori över Vietnamkriget, något Walter Hill säger inte stämmer - enligt honom är det bara en spännande film, inget mer. Vad filmen definitivt är, är en variant på DEN SISTA FÄRDEN.

Filmen utspelar sig 1973 i Louisianas träskmarker. Ett gäng hemvärnsgubbar är ute på en övning, när de plötsligt måste ta sig över en å. De får den mindre bra idén att de kan sno några kanoter av den lokala cajunbefolkningen. När kanoternas ägare, några jägare, dyker upp får en av soldaterna en ännu sämre idé: för att skoja skjuter han på jägarna med lösa skott. Jägarna vet förstås inte att det är lösa skott, så de skjuter tillbaka och dödar befälhavaren. Kanoterna kantrar.

Därefter jagas hemvärnsmännen genom träsket. Soldaterna vill hämnas, så de lever jävel ett tag, men de går vilse och dödas en i taget av förföljarna.

Jag mindes SOUTHERN COMFORT som jättebra - men efter att jag sett om den är jag lite mer tveksam. Den detalj jag fullkomligt glömt bort är nämligen det faktum att samtliga huvudpersoner, "hjältarna", är extremt osympatiska. De beter sig som svin, några av dem är idioter. Inget av det som sker i filmen hade hänt om de inte betett sig som idiotiska svin. Bland annat hittar de en jägare i träsket, de vet inte om han var med när befälet sköts ihjäl eller ej, men de bryr sig inte, utan misshandlar honom ändå, och spränger hans bostad i luften. Hemvärnsgubbarna förtjänar att råka illa ut.

... Och därför tycker jag inte att filmen blir särskilt spännande. Det är svårt att känna något för soldaterna.

Dock det detta förstås en slagkraftigt gjord film, det är väldigt tydligt en Walter Hill-film. Filmen är brutal, den är snyggt gjord, Ry Cooder står för musiken, och det går inte att klaga på skådespelaruppbådet. Det är svårt att göra sådana här filmer nuförtiden, eftersom det är svårt att samla ihop ett liknande gäng skådisar. 

Innan jag såg om SOUTHERN COMFORT tänkte jag att jag nog kommer att sätta en fyra på den här - men efter lite tvekan får det bli en trea.

För övrigt hoppas jag att fler Walter Hill-filmer släpps på Blu-ray - till exempel den stenhårda I RÄTTVISANS NAMN (dvs EXTREME PREJUDICE), som är svindyr på utländsk Blu-ray.

    

Det är lite synd om dagens unga killar

Jo, det är det. De växer ju upp och tror att en actionhjälte på bio ska se ut som Matt Damon. De låter sig intalas att Zac Efron är ett estetiskt ideal. De har helt missat tiden när Amerika var tufft. Och de kommer aldrig att förstå hur hårt det är att vara medelålders med mustasch.
När jag var ungdom på 1980-talet, var det ju sådana här grejor man tittade på:

Notera att denna teasertrailer ju blir ännu tuffare eftersom den återanvänder soundtracket från RAMBO. Just den här filmen är så jävla stenhård, att Statens Biografbyrå klippte bort alla actionscener. Här är den egentliga trailern:

Inte nog med att alla rollfigurerna har tuffa namn, till och med skådespelarna har tuffa namn.

...Och när man gick och hyrde videofilm, till exempel på Vlado Video, kom man hem med sådant här:

Det skulle aldrig dagens unga killar göra.

Retro-DVD: Red Heat

RED HEAT (Universal)

Walter Hills RED HEAT från 1988 känns nästan som en lite bortglömd Schwarzeneggerfilm. Jag hade till och med glömt bort att det var Walter Hill som regisserat den. Dessutom är även Hill en regissör som känns lite bortglömd idag. Han var ju en robust, hårdslående regissör under 70- och 80-talen, men under 90-talet blev det allt tystare om honom. Kanske är hans stil ute? Här måste jag skjuta in att Walter Hills bästa film; THE LONG RIDERS (1980), kommer att återutges av Studio S inom en snar framtid.

En orsak till att jag glömt bort att det var Hill som låg bakom RED HEAT (som inte ska blandas ihop med WIP-filmen med samma namn och som har Brigitte Nielsen i huvudrollen), är att den inte riktigt ser ut som en Walter Hill-film. Filmen är producerad av Mario Kassar och Andrew Wajna och deras Carolco, det vill säga folket bakom RAMBO 2 och 3 och liknande filmer, och RED HEAT ser därför ut som en av alla dessa glassiga, feta actionfilmer som kom under 80-talet, medan Hills filmer annars brukar vara lite skitigare och mer avskalade.

Arnold Schwarzenegger är stenansiktet Ivan Danko, hård rysk snut med Grace Jones-frisyr. Danko är på jakt efter en knarkkung (Ed O'Ross, som var med i flera tunga actionsnurror på den här tiden) som lyckas fly från Moskva till Chicago, men Danko är inte den som är den, så han packar sin stora, ryska pickadoll och far efter.

Väl framme i USA paras Danko ihop med motormunnen Art Ridzik (James Belushi) som vill att den ryske kollegan ska hålla sig i skinnet och undrar om han tror att han är Dirty Harry - på vilket Danko svarar "Who's Dirty Harry?". Men självklart håller Danko sig inte i skinnet - han är ju Arnold Schwarzenegger och har en stor, rysk, insmugglad pickadoll. Så utan att röra en min, slår och skjuter han alla skurkarna i småbitar innan det är dags för ett avslutande chickenrace - med bussar.
 En orsak till att RED HEAT kommit i skymundan, är att den är alldeles för anonym. Den är inte specielt rolig, Danko fäller inga minnesvärda oneliners, och även om han nu ska föreställa totalt humorbefriad, blir det lite för mycket Terminator över figuren. I de andra, mindre Schwarzeneggerfilmerna, som HÅRDA BUD/RAW DEAL, hade han trots allt charm och fällde bra kommentarer ("Darling - you shouldn't drink and bake!").

Ett annat problem med den här filmen är James Belushi. Han är inte rolig, bara jobbig. Han hade mått bäst av ett skott i pannan på en gång. Kombinationen amerikansk och icke-amerikansk snut fungerade bättre i till exempel BLACK RAIN och för all del i RUSH HOUR, även om Chris Tucker hade mått bra av ett skott i pannan han med.

Men så har vi förstås de bra grejorna med RED HEAT. Självklart åsyftar jag de fläskiga actionscenerna. Framför allt finns här ett härligt homoerotiskt slagsmål i en rysk bastu, som fortsätter ut i snön, och den här fajten håller COMMANDO-klass. Men resten av eldstriderna och nävkamperna går inte av för hackor de heller, de är Walter Hill-brutala och bra. Ja, de är så pass brutala att Statens Biografbyrå såg rött när filmen kom och tog fram stora saxen. Jag minns att jag blev riktigt rejält förbannad när jag såg filmen på bio. Några år senare hittade jag den på svensk köpkassett för tjugo spänn i en lumphandel. Kassetten såg helt ny ut, och även om den hade originalaffischen på framsidan och svensk baksidestext, saknades angivande av distributör. Mycket märkligt. Det såg ut som en SF-video (eller Transfer). När jag tittade på kassetten saknades bolagslogga i början, men filmen var textad på svenska - och helt oklippt!

 När RED HEAT kom blev den mest omskriven därför att den var den första amerikanska film som fått tillstånd att spela in scener på Röda Torget i Moskva. Den stora frågan är väl varför just RED HEAT fick detta tillstånd. Men å andra sidan: varför inte?

En annan rolig detalj med filmen är att delar av James Horners filmmusik snoddes av John Woo och användes i THE KILLER! Med tanke på hur filmstudiorna i Asien brukar bete sig, kan man undra om de verkligen pröjsade för att använda låten...

Slutligen: varför i hela världen har den här DVD:n (som innehåller Making of och en radda annat bonusmaterial) försetts med ett så anskrämligt klipp och klistra-omslag? Vad var det för fel på originalaffischen? Belushis cigarrett, kanske?