Visar inlägg med etikett Vinnie Jones. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vinnie Jones. Visa alla inlägg

lördag 14 november 2015

DVD/Blu-ray/VOD: A Certain Justice

A CERTAIN JUSTICE (SF)

Det har hänt något med actionfilmen.

Att 80-talets storhetsdagar är förbi är ingen nyhet. Redan under 90-talet gjordes de flesta actionfilmerna direkt för video. Men även om budgeten var lägre, var dessa filmer ofta kul och underhållande; de hade åtminstone vissa production values, de sköts på 35mm, de var i de flesta fall kompetent gjorda.

Idag filmas som bekant det mesta digitalt, det är inte mycket att göra åt det, men de direkt-på-DVD-actionfilmer som inte produceras av de stora bolagen, som Fox och Sony, är i alldeles för många fall direkt osebara. De ser fruktansvärt billiga ut, de är klantigt gjorda, och de är tråkiga.

A CERTAIN JUSTICE är en sådan film. Den släpps inte ens på DVD i Sverige, den skickas ut direkt på VOD-marknaden. I USA heter filmen PUNCTURE WOUNDS. För regin står Giorgio Serafini och James Coyne, men bara ett namn syns i förtexterna - och det är olika beroende på om man ser A CERTAIN JUSTICE eller PUNCTURE WOUNDS! Väldigt märkligt.

Filmens hjälte John spelas av Cung Le, som har sämre utstrålning än en överkokt frikadell, medan Dolph Lundgren - iförd långhårig peruk och mustasch - spelar skurken Hollis. Le och Dolphan har även producerat filmen. Det är inte utan att man undrar vad Dolphan har sett i den här.

Redan under förtexterna känner man att det här inte kommer att bli bra. Det här inleds nämligen med klipp ur filmens actionscener - de vi ska komma att se. På ljudspåret spelas usel metal. Därefter följer en massa snabba klipp, berättelsens olika figurer presenteras snabbt och deras namn skrivs ut i bild - alltid ett tecken på en dålig film. Om det inte är DEN GODE, DEN ONDE, DEN FULE och ett fåtal till.

Handlingen är inte mycket att orda om. Hjälten John är en före detta soldat som lider av posttraumatisk stress. Han råkar se en prostituerad attackeras av några skumma typer. John bankar skiten ur angriparna, jag minns inte om han till och med dödade dem, men inte blir offret gladare för det, tvärtom. Det var killar ur gangstern Hollis gäng som attackerat. Nu kommer Hollis att jaga henne - och John.

Jodå. John får sin familj mördad. Då tappar John humöret och går ut för att hämnas.
A CERTAIN JUSTICE innehålller förvånansvärt få actionscener. Dessa är dock hyfsade. Mellan dessa är filmen ohyggligt tråkig och ointressant. Dolphan medverkar inte tillräckligt mycket. Vinnie Jones spelar skurk, men är med i ännu färre scener än Dolph.

Regi och filmfoto irriterar. Det används en del märkliga grepp, konstiga klipp och skumma vinklar. Ibland kan jag inte avgöra om det är konstnärliga grepp, eller ren klantighet. Varför är bildens kant suddig i vissa scener? Filmen ser genomgående billig ut och en del av skådespeleriet är under all kritik. Filmmusiken är riktigt vissen. Det här är en sådan där film under vilken man kommer på sig själv med att pilla på mobilen medan man tittar.

Så här var det aldrig på till exempel PM Entertainments tid. Det var tider det!

torsdag 29 april 2010

DVD: Smokin' Aces 2: Assassins' Ball

SMOKIN' ACES 2: ASSASSINS' BALL (Universal)
 

Jag såg aldrig SMOKIN' ACES (2006) på bio, men väl på DVD. Jag minns inte ett skit av den. Det enda jag kommer ihåg var att det figurerade en del kända skådisar (jag kollar upp filmen nu och konstaterar att det var Ryan Reynolds, Ray Liotta, Ben Affleck med flera), och att det var ett hysteriskt, våldsamt och irriterande försök att göra ett slags gangsterfilm med Tarantinostuk. En hopplös och rörig film.
    

Regissören PJ Pesce är en väldigt trevlig kille som verkar ha specialiserat sig på att göra uppföljare direkt för DVD. Han ligger bland annat bakom FROM DUSK TILL DAWN 3 och THE LOST BOYS 2. Här har vi så en uppföljare till SMOKIN' ACES och PJ låter meddela att han är väldigt stolt över den.
    

Filmen är alltså gjord direkt för DVD, men ni vet hur det är när bolag som Universal Studios Home Entertainment gör "små" filmer för hemmabruk: det här ser i princip ut som en bioproduktion. Men det gör förstås inte filmen bättre! Vad handlar det här om?
    

Tom Berenger (som blivit märkbart gammal, han är 61) spelar en viss Walter Weed vid FBI som ett gäng psykopater ska försöka mörda för att komma över en stor summa pengar. FBI skyddar Weed. Tja, det är väl det hela. Jag kan inte påstå att jag begrep speciellt mycket, eftersom jag inte hängde med i turerna. Det fanns säkert inte så mycket att hänga med i, men precis som fallet var med den första filmen, satt jag mest och irriterade mig på denna hysteriska soppa.
    

SMOKIN' ACES 2 berättas i ett sanslös tempo, man bryr som inte om att presentera persongalleriet ordentligt, och scenerna verkar blandas lite hipp som happ. Det är mycket splitscreen, det är mycket snabba klipp, allting är gjort för att det ska vara så häftigt som möjligt, och det är väldigt, väldigt våldsamt - med mycket ironiskt våld avsett att vara roligt.
    

Resultatet blir bara att det blir jobbigt, tråkigt och ointressant.
    

Fast här finns en del grejor som räddar skiten från bottenbetyg. Dels har vi en del av skådisarna. Vinnie Jones, som jag förstås alltid gillar, spelar en tosing som går under smeknamnet The Surgeon - han gillar bland annat att knacka in sylar i skallbenet på folk. Michael Parks är en av gangstrarna och honom gillar vi. Även Ernie Hudson och Tommy Flanagan; den där skotten med ärransiktet, är med.
   

En timme in i filmen utbryter en väldigt lång, bra eldstrid; den varar i princip resten av filmen. I en scen fyller de en cirkusclown med C-4 och skjuter ut honom ur en kanon mot ett ställe de tänker spränga i luften, och det är ju väldigt kul. Slutscenen för tankarna till THE USUAL SUSPECTS, men man har lagt till en oväntad detalj och är rätt fräsig.
    

Men annars är detta inget att sätta upp på önskelistan.


onsdag 3 juni 2009

DVD: The Midnight Meat Train

DVD: THE MIDNIGHT MEAT TRAIN (Nordisk Film)

"Jag har skådat skräckens framtid, dess namn är Clive Barker," trumpetade Stephen King för, ja, vad kan det vara - 25 år sedan? Då gick Barker under epitetet "ung skräckförfattare" och "Stephen Kings arvtagare". Ung var han väl, och King var kanske i min ålder då. Idag är King en bit över 60 medan Barker knappast kan betraktas som ung - även om han fortfarande ser rätt pojkaktig ut.
Men hur blev det egentligen med det där om skräckens framtid? Njä, jag vet inte riktigt. Sedan han slog igenom har väl Clive Barker varit ett respekterat namn. Men vad har han egentligen gjort? Och har det varit bra? Jag minns när jag först hörde talas om honom i mitten av 80-talet och beställde ett par volymer av hans "Books of Blood"-samlingar. Sedan kom den första HELLRAISER-filmen, som jag tyckte var otroligt bra, för att inte tala om uppföljaren HELLBOUND: HELLRAISER II. Någonstans däremellan hade jag nog också sett RAWHEAD REX, denna fantastiskt usla monsterfilm efter en Barkerhistoria, och jag konstaterade att jag ju faktiskt även sett den allra första Barkerfilmen; UNDERWORLD (aka TRANSMUTATIONS), utan att veta om det. En enastående dålig film. Det var ju först HELLRAISER som etablerade hans namn. Det började komma serietidningar baserade på Barker historier och universa, och jag köpte mycket av det som publicerades.
Barker själv verkade bara göra mindre och mindre. Hans tegelstenstjocka romaner var väl mer fantasy än skräck, och han var långt ifrån lika produktiv som King. Regisserade gjorde han heller inte så ofta; det blev den rätt fåniga NIGHTBREED och den ganska misslyckade LORD OF ILLUSIONS; annars verkar Barker nöja sig med att producera eller bara sätta sitt namn på affischen eller DVD-omslaget. Idag är det sällan jag tänker på Barker eller funderar på att läsa något han har skrivit, och HELLRAISER-filmerna har jag omvärderat. Inte bara för att de fått alldeles för många idiotiska lågbudgetuppföljare, som inte har något med serien att göra - av allt att döma har manus skrivits om för att få in Doug Bradley i fem, tio minuter som Pinhead, så att man kan skriva HELLRAISER i titeln. Nej, jag upptäckte snarare att hela mytologin är lite ... poänglös. Det är liksom bara ett enda stort varför. Vad håller egentligen Pinhead och de andra cenobiterna på med? Varför då? Vad leder allt till? Visst, en del tjusiga scenerier, men inte mycket mer - om man inte är sadomasochist. Jag gissar att det här väl bara är ett sätt för Barker att få utlopp för sina egna sexuella lustar. Jag fick en gång en kassett från Redemption med THE FORBIDDEN och SALOME; två studentfilmer Barker regisserat en gång i tiden. I dem kan man se en naken Clive Barker med ståfräs dansa omkring i diverse homoerotiska situationer.
Det var alltså längesedan sist, men här har vi en ny skräckfilm baserad på en av Barkers noveller i "Books of Blood", producerad av författaren, men regisserad av en viss Ryuhei Kitamura, medan Jeff Buhler står för manus. THE MIDNIGHT MEAT TRAIN. Tuff titel. Jag minns dock inte om jag läst novellen. Filmversionen - från Lionsgate (förstås) - hade ett kort liv på amerikanska biografer och här i Sverige dumpas den direkt på DVD.
Bradley Cooper från ALIAS på TV, och som börjar få en rätt fin och välförtjänt karriär, spelar en fotograf som under en nattlig promenad får se en ung tjej attackeras av ett gäng i tunnelbanan. Han räddar henne och hon hoppar ombord på ett tåg - för att senare figurera i pressen som mystiskt försvunnen. Nog för att hon är försvunnen, alltid: allas vår favorithårding Vinnie Jones är en brutal slaktare och seriemördare i kostym som häckar just på detta nattliga t-banetåg. Han spankulerar av och an i vagnarna, och kliver det ombord någon, plockar Vinnie fram sin köttklubba och bankar sitt offer så att blodet sprutar - ja, ibland så hårt att huvudet far av, eller så att andra kroppsdelar lossnar. Det vetefan hur det går till. Ted Raimi dyker upp i en scen, han står och pratar i kanske en minut, innan Vinnie Jones smyger upp bakom honom och utför det gamla banka-någon-i-bakhuvudet-så-att-höger-öga-ploppar-ut-tricket. Slut på Teds insats i filmen.
Cooper, som förresten jobbar för Brooke Shields i filmen, får syn på Vinnie och smyger efter och tar bilder, och han berättar för sin flickvän och polisen, men ingen tror på honom. Cooper blir mer och mer besatt. Vinnie blir mer och mer våldsam. Det slaktas hej vilt. Vad är det som försiggår? Vad är det för skumt tåg? Är verkligen föraren i maskopi med Vinnie? Det hela leder fram till en väldigt Barkersk upplösning - och nej, it doesn't make sense. Dumt, krystat och långsökt. Det är ju det som är skillnaden mellan King och Barker: King är antagligen vår tids främste skildrare av amerikansk medelklass och hans romaner har trovärdiga människor i till stor del trovärdiga situationer. Barker har en tendens att vara lite för far out.
Fram till det taskiga slutet och den förutsägbara slutknorren får vi en del riktigt bra splatter, filmen är kompetent gjord och Bradley Cooper är ju en sympatisk kille. Men det hela är totalt spänningsbefriat och lite småtrist. Det är långt ifrån lika tjoflöjt som MY BLOODY VALENTINE 3D, och det är inte lika fantasifullt som de två första HELLRAISER-filmerna. Dock har jag de senaste dagarna sett en del betydligt sämre direkt-på-DVD-splatter, så jag ger väl THE MIDNIGHT MEAT TRAIN ett halvhjärtat okej.
...Och aldeles just nu slår det mig att den bästa film baserad på Barkers verk, förstås är CANDYMAN - varför glömde jag bort den?