Bio: Fast & Furious 9

Foton copyright (c) UIP

Ööööön-ööööön-ööööön! Brum-brum-brum! Tut-tut! Pang! BOOOOM!

... Ovanstående är ett kort referat av FAST & FURIOUS 9, som är den tionde filmen i serien. Den förra filmen, FAST & FURIOUS: HOBBS & SHAW, var dock en spinoff, så den ska visst inte räknas till den vanliga filmserien. Synd, eftersom HOBBS & SHAW var betydligt bättre än de övriga filmerna. Inte minst för att vi slapp köttfärslimpan Vin Diesel. 

Jag har recenserat de flesta filmerna i serien, och varje gång skriver jag att jag inte minns ett dugg av vad som hänt tidigare och vilka rollfigurerna är. FAST & FURIOUS 8 kom 2017, och gissa vad: jag minns absolut ingenting av den! Det är helt blankt. Men, tydligen dök Charlize Theron upp som skurken Cipher i den, eftersom hon är med lite grann i denna nya film. Större delen av sina scener spenderar hon i en låda.

Det hela börjar lite förvirrande med en biltävling där en ung man som heter Dom assisterar sin farsa, som tävlar. Dom, det är ju namnet på Vin Diesels rollfigur. Det visar sig att det här är en tillbakablick, Vinnie Bennett spelar Dom som ung. Det är bara det att Bennett är 28 år och ser inte alls ut som en ung Vin Diesel. Dom har en lillebror, Jakob, som är huvudet kortare. Senare kommer vi att se Jakob som vuxen - då spelas han av John Cena, som är betydligt längre än Vin Diesel. Uppenbarligen fortsatte Jakob att växa i vuxen ålder. Nå - vad som händer i denna prolog, är att bilen pojkarnas farsa kör inte bara kraschar, den den kraschar så hårt att bilen sprängs i luften. Fadern överlever icke.

Hopp till nutid. Dom har en liten son han döpt till Brian, efter Paul Walkers rollfigur - Walker omkom i verkliga livet, men i filmen lever hans rollfigur än, dock syns han aldrig. Dom pratar med sin grabb om Gud, eftersom det här är en religiös film. På Doms gård häckar även Letty (Michelle Rodriguez). Några andra i gänget dyker upp. Kurt Russells kostymkille har skickat ett mystiskt och avbrutet meddelande. De beger sig iväg för att hitta en teknisk mackapär som ser ut som en kalott i metall. Men då dyker Jakob upp och knycker prylen. Dom har inte sett Jakob på evigheter. Jakob tillhör skurkarna. Han jobbar för Cipher, som alltså sitter i en låda. Eller, låda och låda, hon är inlåst i en glasbur.

Alla jagar alla. En massa människor från de tidigare filmerna ansluter sig, och jag har ingen aning om vilka de är, eftersom jag helt och hållet glömt bort dem. De reser jorden runt. Ett kung fu-slagsmål i Japan hade kunnat vara bra, om det gått att se vad som sker, men filmmakarna viftar för mycket med kameran och klipper för snabbt. De stjäl en supermagnet som de förvarar i en lastbil, vilket leder till ett par ganska kreativa biljakter, där allt av metall far iväg genom luften, mot magneten. Den avslutande, evighetslånga biljakten med gigantiska fordon parallellklipps med två killar som gör bil i rymden för att komma åt en satellit. Nej, jag skojar inte. Med jämna mellanrum får vi se återblickar på Dom och Jakob som unga, de låg ofta i luven på varandra.

Michael Rooker har en liten roll som mekaniker. Gal Gadot dyker upp några sekunder. Charlize Theron fäller en kul replik om Yoda och en hand i röven. Helen Mirren medverkar lite grann och kör sportbil skitfort i London. Hennes roll borde varit större. Hela filmen borde handlat om hennes figur. 

På slutet är det dags för lille Brian att be bordsbön på en grillfest, det är viktigt, tycker Dom. Vi har fått veta att familjen är det viktigaste av allt. Och Gud. En bil parkerar utanför huset, vi ser inte föraren, men det är underförstått att det är Brian från de tidigare filmerna. Spoilar jag för mycket? Nädå. Här finns inget att spoila. FAST & FURIOUS 9 är bara en massa scener staplade på varandra.

Dwayne Johnson medverkar inte alls, men sitter man kvar en stund under eftertexterna, avbryts dessa för en kort scen med Jason Statham. Om det följer ytterligare en scen efter eftertexterna vet jag inte, eftersom jag gick ut.

Justin Lin är återigen regissör, han gjorde del fyra, fem och sex. Två timmar och 23 minuter varar det här. Jag lämnade IMAX-salongen lite lomhörd och med lätt huvudvärk. Som vanligt. Det är en öronbedövande film, med ett överflöd av actionscener och jakter, som den här gången är klippta på ett sätt som gör det svårt att se vad som sker. Hysteriskt är bara förnamnet. Men trots några bra inslag, är det här bara tråkigt och påfrestande. Och jag kan inte med Vin Diesel.

I Amerika heter visst den här filmen F9: THE FAST SAGA. FAST & FURIOUS 10 är redan utannonserad. Förstås.

 

 

 

 

 

(Biopremiär 14/7)

Bio/VOD: Bloodshot

Foton copyright (c) Sony Pictures

Det dök upp reklam för BLOODSHOT i mitt Facebookflöde. Nu går det att streama filmen online.

Jösses, jag hade helt glömt bort den här filmen. BLOODSHOT skulle ju gått upp på bio i Sverige den 13:e mars. Om den verkligen hann gå upp på Filmstaden i Göteborg innan den biografkedjan stängde på grund av coronakrisen vet jag inte - den pressvisades i alla fall inte. Dock har jag nu fått veta att filmen faktiskt visas på biografer som inte tillhör Filmstaden lite varstans i landet.

Dock förvånas jag över att BLOODSHOT inte förpassades till streamingtjänsterna direkt utan att passera gå. Vad ska det här skräpet upp på bio att göra?

Dave Wilson regidebuterar med BLOODSHOT. Filmen bygger på en serietidning jag aldrig läst. När Jim Shooter slängdes ut från Marvel Comics, startade han upp det nya förlaget Valiant. Jag tror att jag hade en eller ett par tidningar från Valiant, dock ingen med Bloodshot. Första numret av Bloodshot kom 1993, hur pass trogen förlagan Wilsons film är vet jag inte, men filmen får mig inte att vilja läsa serien.

BLOODSHOT känns som en "Best of" ihopklippt av andra, bättre filmer. Som något slags Greatest Hits of Futuristic Action Movies. 110 minuter déjà-vu. Vin Diesel spelar soldaten Ray Garrison, som i filmens tretton minuter långa prolog är ute på något uppdrag som går lite fel, och Ray och hans fru kidnappas. Både Ray och hustrun mördas.

Därefter vaknar Ray upp på en topphemlig, högteknologisk anläggning. Han har, som en Universal Soldier, återupplivats från de döda och försetts med superkrafter; han är superstark och hans kropp läker sig själv med hjälp av nanoteknik. Guy Pearce spelar dr Emil Harting, mannen bakom projektet, och han berättar allt för Ray. Ray minns dock inte vem han är.

Ray skickas ut på uppdrag, men får plötsligt RoboCop-flashbacks från sitt tidigare liv - hans minns sin fru och mordet på henne och sig själv. Innan vi hinner säga MATRIX och TOTAL RECALL visar det sig att allt Ray upplever är scener Emil knåpat ihop med sina datamaskiner. Ray manipuleras till att skickas ut på uppdrag om och om igen, han nollställs efter varje uppdrag. Det är förstås Emil som är bov här.

Men allt som sker i filmen är inte inplanterade händelser. En del sker på riktigt. Tror jag. Jag upplevde filmen som en jävla röra - eftersom jag inte brydde mig det minsta om rollfigurer och handling.

Det känns som om BLOODSHOT gjorts av en maskin. Man har matat in lite ingredienser i ena änden, och ut ur den andra änden kom en färdig film. Det här är fullkomligt själlöst och trist. Inte blir det bättre av att det är köttfärslimpan Vin Diesel som innehar huvudrollen. Han är plufsig, han ser ointresserad ut, han har samma likgiltiga känslouttryck och min genom hela filmen, och han sluddrar sina repliker. Med andra ord: han agerar precis som vanligt. Eiza González har den kvinnliga huvudrollen, hon är något slags medhjälpare till skurken, men byter sida - jag minns inte så noga. Alltså, jag såg filmen alldeles nyss, jag började skriva detta direkt efter eftertexterna, och jag har redan glömt bort vad jag såg.

Behållningen av filmen är en scen på några sekunder i vilken Vin Diesel går längs en trottoar i London. Det ser ut som om han har skitit i byxorna.

Jag tror inte att namnet Bloodshot nämns en enda gång i filmen.

(Biopremiär 13/3)

DVD/Blu-ray/VOD: xXx: Return of Xander Cage

xXx: RETURN OF XANDER CAGE (Paramount)

När den första filmen om Xander Cage; den som bara hette xXx, kom 2002, recenserade jag den i Helsingborgs Dagblad. Jag minns att jag inledde med att jämföra Vin Diesel med en köttförslimpa serverad i en skolmatsal en höstdag på 1970-talet; en sådan där grå köttfärslimpa som faller isär när man försöker skära i den. Jag minns inte mycket av xXx, inte mer än att den inleddes med Rammstein, att Asia Argento var med, och att publiken på pressvisningen skrattade glatt åt en scen där Vin Diesel smyger genom ett rum.

Uppföljaren xXx: STATE OF THE UNION, som kom 2005, såg jag aldrig. Vin Diesel var inte med i den, hans rollfigur Xander Cage hade dött och Ice Cube tog över som en annan agent.

xXx: RETURN OF XANDER CAGE, i regi av DJ Caruso, pressvisades inte i Göteborg, och jag gick inte och såg den på eget bevåg. Men nu är alltså Vin Diesel tillbaka som Xander Cage -- han hade bara fejkat sin död.

xXx: RETURN OF XANDER CAGE kan sammanfattas i följande mening:

EN GUBBE PÅ SKATEBOARD.

Den här filmen inleds onekligen rätt bra. Donnie Yen, Deepika Padukone och några till är ett gäng bovar som slår till, och under en välkoreograferad actionscen snor de en domedagsmaskin. Sedan dyker Samuel L Jackson upp; han var agentbossen i de tidigare filmerna, men han sprängs genast i luften.

Ny chef blir en dam spelad av Toni Collette - och hon har en uppsyn som skriker "lita inte på henne". Hon letar upp Xander Cage och skickar iväg honom för att hitta domedagsmaskinen.

När den charmbefriade kötthögen Vin Diesel tar över, faller filmen. Han samlar ihop en gäng typer med olika färdigheter, och så blir det actionsportande. Vin Diesel fyllde 50 häromdagen. Det ser minst sagt jönsigt ut när han åker skateboard och ska vara cool.

Kampsportsvidundret Tony Jaa är också med, och det är irriterande att han och Donnie Yen inte utnyttjas mer i filmen - om de två hade innehaft huvudrollerna hade det hela blivit betydligt bättre. Försöken till humor funkar inte alls, scenerna där Vin Diesel ska vara brudmagnet à la James Bond blir bara ... fel, och pälsen Diesel envisas bära är hiskligt töntig. Filmens överraskningar är inga överraskningar, i synnerhet inte den i slutscenerna. Även Ice Cube gör ett litet krystat inhopp.

xXx: RETURN OF XANDER CAGE är bara ännu en av alla de här moderna, slickade, bombastiska, högljudda och fullkomligt själlösa actionfilmerna. Fast den går kanske hem hos tolvåringar.

I synnerhet tolvåringar som tycker att det är fränt med en gubbe på skateboard.

   

Bio: Guardians of the Galaxy Vol. 2

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Jag gillade verkligen James Gunns GUARDIANS OF THE GALAXY, som kom 2014. En Marvelfilm byggd på en serietidning jag aldrig läst. Gunns film är så som jag vill att alla nya STJÄRNORNAS KRIG-filmer ska vara, men inte är. Ett frejdigt rymdäventyr med färgstarka gestalter och massvis med humor - rolig sådan.

Självklart hade jag rätt stora förväntningar på GUARDIANS OF THE GALAXY VOL. 2. James Gunn har åter skrivit manus och regisserat. Tyvärr lämnade jag salongen aningen besviken.

Filmen inleds på jorden år 1980, och minsann om inte gamle, goe Kurt Russell genast dyker upp - digitalt manipulerad, så att han ser ut som han gjorde 1980. Han vänslas med en tjusig blondin, och det avslöjas att dessa två år rymdhälten Peter Quills (Chris Pratt) föräldrar. Inte nog med det - Russells rollfigur heter Ego och visar sig vara utomjording. Den minnesgode kommer ihåg att den förra filmen inleddes med att Quill, som liten pojke, kidnappades av rymdvarelser efter att hans mor dött.

37 år senare har Universums väktare ställt till det för sig, och de tvingas fly från den uppretade Ayesha (Elizabeth Debicki) och hennes guldfärgade folk. Under flykten dyker plötsligt Ego upp och avslöjar vem han är, det vill säga Quills far - och nu ser förstås Russell ut så som han gör idag. Peter Quills vänner; Gamora (Zoe Saldana), Drax (Dave Bautista) och Rocket (Bradley Cooper gör tvättbjörnens röst), blir förvånade - Quill har allltid hävdat att han är son till David Hasselhoff, som har en talande bil.

Ego tar gänget till sin pampiga planet, men där visar det sig att saker och till inte står rätt till.
En rad nya rollfigurer introduceras - Pom Klementieff är Egos assistent Mantis, Sylvester Stallone har en väldigt liten roll som Stakar Ogord, Michelle Yeoh och Ving Rhames har ännu mindre roller, de figurerar några sekunder - och troligen kommer de att få mer utrymme i nästa film. Michael Rooker är tillbaka från förra filmen, liksom Groot (Vin Diesel gör rösten), som nu är en bebis alla tycker är bedårande.

Efter filmens prolog följer kreativa förtexter - och därefter radas en massa väldigt skojiga scener och repliker upp. Mycket är jättekul. Men - storyn är inget vidare. Filmen känns nästan som ett gammalt avsnitt av STAR TREK: de är på en mystisk planet, och för att bekämpa ondskan, måste de förstöra kraftkällan. Så fort det inte skämtas, och så fort det inte är action, blir det lite saggigt. Peter Quills relation till- och kamp mot Ego blir aldrig speciellt engagerande, tvärtom är det rätt ointressant och trist.

Att låta filmen vara två timmar och sexton minuter är oförlåtligt, och det känns som om slutstriden pågår en halvtimme - vilket den kanske också gör.

De många actionscenerna är dock bra, filmen är snygg, och det är som sagt ofta jättekul. Synd att Stallone inte är med i mer än två-tre scener.

Marvel brukar ju alltid slänga på en eller två bonusscener under, eller efter, eftertexterna. GUARDIANS OF THE GALAXY VOL. 2 fläskar på med hela fem bonusscener! Och eftertexterna i sig är rätt kul.

Stan Lee har en cameo, och minsann om han inte dyker upp två gånger.

Det här är inte dåligt, men det är inte så bra som det borde ha varit.

(Biopremiär 26/4)

Bio: Fast & Furious 8

Foton copyright (c) UIP Sweden

Då är det åter dags för svenska biografer att håva in pengar i mängder. Ungefär vartannat år kommer det en ny FAST & FURIOUS-rulle, och landets alla tonåringar går man ur huse för att fylla salongerna kväll efter kväll efter kväll. När jag pratat om saken med biografpersonal, har de sagt att FAST & FURIOUS är det som går bäst - med bred marginal. Förväntade kassapjäser har en tendens att underprestera; superhältar med mera. Visst drar de mycket folk, men aldrig så mycket som förväntat. Men de här bilåkarfimerna går för utsålda hus - och biograferna i storstäderna får ofta kalla in vakter för att hålla ordning under de stökiga visningarna.

I original heter den här nya filmen THE FATE OF THE FURIOUS. Åtminstone i Europa har den döpts om till FAST & FURIOUS 8. För regin står F Gary Gray, som gjorde STRAIGHT OUTTA COMPTON. Och ja, filmen tar väl vid ungefär där den förra slutade. Hur den nu slutade.

Varje gång jag skriver om de här filmerna, påpekar jag att jag inte minns ett dugg av den förra filmen. Så är det förstås även den här gången. Det enda jag minns av FAST & FURIOUS 7 är ett montage med den då nyligen avlidne Paul Walker. Jo, och så var ju Jason Statham med. Av FAST & FURIOUS 6 minns jag bara en stridsvagn. Fast nu ljuger jag. Jag tittade på min recension och såg där en bild på stridsvagnen. Det är onekligen fascinerande att man lyckas göra så här extremt lättglömda filmer. Jag menar, jag kommer ju ihåg vad som händer i DÖDLIGT VAPEN- och DIE HARD-filmerna, jag kan till och med hålla isär de väldigt många FREDAGEN DEN 13:E-filmerna. Men FAST & FURIOUS? Det är omöjligt.

FAST & FURIOUS-serien har gått från bilåkaraction med deckarinslag, till något slags biljaktsbaserade agentfilmer à la MISSION: IMPOSSIBLE. Dom Toretto (Vin Diesel) och hans gäng far jorden runt och bekämpar terrorister och annat slödder. Den här gången spelar Charlize Theron den onda Cipher, som tvingar Dom att byta sida för att hjälpa henne att stjäla ett massförstörelsevapen. Hobbs (Dwayne Johnson) och resten av teamet jagar Cipher och Dom - fast självklart förstår vi att Dom inte blivit skurk på riktigt.

Förra gången försökte Deckard Shaw (Statham) döda Dom och hans team. Det gick inte så bra. Den här gången släpps Shaw ut ur fängelset för att hjälpa våra hjältar.

Jag vet inte om FAST & FURIOUS 8 är bättre än sjuan, men den är nog lite roligare. Jason Statham är rätt kul här, i synnerhet när han spelar mot Helen Mirren, som oväntat har en liten roll. Fast hans långa fajt under vilken han bär på en bebis är snodd från John Woos HARDBOILED. Jag gillar Dwayne Johnsons sätt att slåss - han lyfter upp sina motståndare och kastar dem på andra motståndare.

Kurt Russell är tillbaka som agentbossen mr Nobody, vilket lyfter filmen, och den här gången har han med sig en ung, grön agent spelad av Scott Eastwood. Eastwood är så lik sin far attt det nästan är distraherande - han ser  ut som en ung Clint Eastwood, han rör sig som den ung Clint Eastwood, och han pratar som en ung Clint Eastwood.

Clint?

FAST & FURIOUS 8 är en minut kortare än den förra filmen - men är förstås fortfarande lång som ett ösregn. Slutuppgörelsen håller säkert på i fyrtio minuter, om inte mer. Fast i princip halva filmen är slutuppgörelsen. Det körs bil, flygplan och ubåt. Saker sprängs i luften. Hundratals bilar regnar över en gata. Ett inledande race på Kuba är riktigt bra.  Det är för långt, men inte alltför tråkigt. Bortsett från Vin Diesel. Denne deghög är en av filmhistoriens tristade och mest charmbefriade filmhjältar. Det är tur att karismatiska killar som Jason Statham, Dwayne Johnson och Kurt Russell medverkar.

Filmen slutar med att alla ber bordbön.

Jag gissar att jag om två år kommer att skriva om FAST & FURIOUS 9 och påpeka att jag inte minns någonting alls av åttan.

 

 

 

 

(Biopremiär 12/4)

Bio: Fast & Furious 7

Foton copyright (c) UIP

Så får den då premiär till slut, FAST & FURIOUS 7. Jag ska inte säga "äntligen", för jag kan inte precis påstå att jag sett fram emot den, men det har ju skrivit mängder om filmen, eftersom dess ena stjäna; Paul Walker, omkom mitt under inspelningen (dock inte framför kameran utan under en inspelningspaus). James Wan (SAW) regisserade och var uppspelt över att få göra sin karriärs första riktigt stora Hollywoodfilm - och så dog Walker. Inspelningen avbröts, premiären sköts upp på obestämd tid, och man funderade på hur man skulle kunna avsluta filmen utan Walker.

Jag vet inte hur många av sina scener Paul Walker hann spela in, men det bör ha varit åtminstone hälften, troligen mer. Manuset skrevs om och Walkers bröder fick hoppa in som stand-ins, och i vissa scener ska man ha lagt in Walkers ansikte digitalt på andra kroppar. Det var faktiskt lite irriterande att känna till detta när jag såg filmen - jag satt förstås hela tiden och försökte upptäcka i vilka scener det inte är Paul Walker. Det var rätt hopplöst, bortsett från de scener där det är uppenbart att man anlitat stuntmän.

Det enda jag minns av FAST & FURIOUS 6 är att Jason Statham dök upp under ett par sekunder på slutet. Jag minns ännu mindre av FAST & FURIOUS 5 - för att inte tala om de tidigare filmerna i serien. De flyter ihop till en enda slickad bilkrascharorgie. De senaste filmerna fick förhållandevis bra kritik, men jag tyckte mest att de var sterila, överlastade och lite påfrestande. Trista rollfigurer, ointressant handling, och evighetslånga filmer.

FAST & FURIOUS 7, som bara heter FURIOUS 7 i original, bjuder på mer av detsamma. Mer av allt - i rikliga portioner. Jason Statham spelar Deckard Shaw, bror till en terrorist som dödades i förra filmen. Nu är han ute efter hämnd - han tänker döda samtliga personer i Doms (Vin Diesel) och Brians (Walker) bilåkargäng. Han är inte att leka med, den här Shaw. Han går fram som en Terminator, dyker upp överallt och verkar ha oändliga resurser. Fast det har även Dom och de andra. Fråga mig inte var de får alla prylar ifrån.

Kampen mot Shaw är inte det enda handlingen går ut på. En somalisk terrorist (Djimon Hounsou) är på jakt efter ett superavancerat hackerprogram döpt till Guds öga. Detta program är även en topphemlig säkerhetsorganisation ledd av Kurt Russell ute efter - så han anlitar Dom, Brian och de andra för att hitta Guds öga och kalaskexet som uppfinnit det. Hjältarna far därför världen runt och har sig, och hela tiden har de Shaw efter sig.

Det här är väl handlingen.  På ett ungefär. Jag hängde inte med riktigt - handlingen har en tendens att försvinna bland alla biljakter, actionscener och explosioner, och sådana förekommer mest hela tiden. Det känns allt lite märkligt att se Brian O'Conner överleva bilkrasch efter bilkrasch, samt andra faror, och veta att Paul Walker omkom i just en bilkrasch. Och bilkrascherna i Wans film är inte nådiga. Dock är de inte värre än att hjältarna - och Shaw - bara kliver ur totaldemolerade bilar som farit ut för stup eller byggnader, och bara borstar av sig, som om de halkat på ett bananskal.

Dwayne Johnson återkommer han också, men han åker på stryk alldeles i början och hamnar på sjukhus, där han spenderar resten av filmen, innan det på slutet är dags att gå ut på gatan som en annan Schwarzenegger. Michelle Rodriguez har en catfight med Ronda Rousey; den där trista bruden från THE EXPENDABLES 3, och minsann om inte skurkarna har anlitat Tony Jaa. Tror filmmakarna verkligen att vi köper att Paul Walker skulle ha en chans mot Tony Jaa?

Ett problem med att låta Jason Statham spela skurken är att han är mycket coolare än hjältarna - i synnerhet den degige Vin Diesel. Jag satt och höll på Deckard Shaw. Dwayne Johnson har ju visat sig besitta charm och självironi och Kurt Russell verkar ha kul, men annars är det trista typer - även om Paul Walker verkar ha varit en trevlig prick.

En del fajter är bra, en hel del bilstunts är kul och imponerande, men allting är för hetsigt och det håller på för länge - filmen varar två timmar och sjutton minuter. Snacka om overkill. Det är rätt tröttande med allt bilåkande och alla demoleringsorgier.

När FAST & FURIOUS 7 premiärvisades på en festival i USA bad producenten publiken att inte avslöja för sina vänner vad som händer med Paul Walkers rollfigur. Således förväntade jag mig en smart och oväntad vändning. Men den kom aldrig. Walker är med från början till slut - fast slutet har försetts med en kort, sentimental snutt mellan Dom och Brian, följd av ett kollage med scener med Walker från de tidigare filmerna, och så förstås  texten "For Paul".

Slutet öppnar självklart för en FAST & FURIOUS 8.

(Biopremiär 1/4)

Bio: Guardians of the Galaxy

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden

Ett problem många superhjältefilmer - och filmer baserade på seriefigurer rent allmänt - råkar ut för, är att väldigt många människor, ja, de allra flesta, inte har en aning om vad det är för figurer man gjort film om. Och då handlar det inte bara om de mest obskyra hjältarna - nej, en stor majoritet av biopubliken världen över, även i USA, hade aldrig hört talas om Iron Man, Thor, Daredevil med flera innan det kom filmer om dem.

Sedan har vi de seriefigurer och serietidningar som är rätt okända även för oss som gillar- och läser serier. Jag själv har till exempel aldrig läst Guardians of the Galaxy från Marvel Comics. Jag har bara hört talas om serien och jag minns att många pratade om figuren Rocket Raccoon, som fick en egen miniserie 1985. Superhjältegruppen Guardians of the Galaxy - vilken snarare är en grupp rymdäventyrare än superhjältar - dök första gången upp 1969 i tidningen Marvel Super-Heroes! nummer 18, och figurerade sedan i en rad olika antologitidningar. Medlemmarna i gruppen skiftade, 1990 fick de en egen tidning, och denna nya långfilm bygger på den upplaga av galaxväktarna som presenterades 2008.

GUARDIANS OF THE GALAXY, i regi av James Gunn (SLITHER), som även skrivit manus tillsammans med Nicole Perlman, är antagligen årets mest hypade film - och jag måste säga att jag sett fram emot den här filmen. Den lovade gott - den gav intryck av att vara den typ av rymdäventyr jag saknat väldigt länge; ett lättsamt rymdraffel i samma tradition som den första STJÄRNORNAS KRIG från 1977. Jag ville - och vill för övrigt alltid - gärna återuppleva den där härliga känslan jag var uppfylld av efter att ha sett STJÄRNORNAS KRIG på bio för första gången, den där gången på 70-talet.

... Och ja, bitvis infann sig faktiskt just den känslan. James Gunn har nämligen fått ur sig en väldigt tillfredställande film; en film som i stort lever upp till hypen, som har betingat goda recensioner - och som har fått världens (galaxens?) befolkning att vallfärda till biograferna.

Hur filmen förhåller sig till den tecknade serien kan jag inte uttala mig om, men det hela börjar 1988 och den åttaårige Peter Quills mor dör i cancer. Bärande på sin walkman med ett blandband med 70-talshits rusar lille Peter förtvivlad ut ur sjukhuset - och råkar just då hastigt, lustigt och framför allt oväntat bli upplockad av ett rymdskepp. 26 år senare kallar Peter sig för Star-Lord och har blivit en legendarisk intergalaktisk bandit. Åtminstone ser han sig själv som legendarisk.

Peter Quill, som nu spelas av Chris Pratt, är på jakt efter en metallbehållare som innehåller en kraft så mäktig att den kan förinta planeter. Efter en inledning klart inspirerad av JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA JAKTEN får Quill tag på prylen - men blir genast påkommen av slemma rymdvarelser och flyr. Den onde Ronan (Lee Pace) vill åt kraften för att kunna, just det, förinta planeter, och skickar iväg den tuffa Gamora (Zoe Saldana) för att leta upp Quill. Även tvättbjörnen Rocket (Bradley Cooper görs rösten) och hans kompis, trädet Groot (Vin Diesel gör rösten) tänker leta upp Quill, som har en stor prissumma på huvudet.

Det bär sig inte bättre än att Quill, Gamora, Rocket och Groot har oflyt hela högen och kastas i fängelse. Där träffar de råskinnet Drax (Dave Bautista), vänskap uppstår, och tillsammans rymmer de för att leta upp behållaren med den farliga kraften.

GUARDIANS OF THE GALAXY är minst sagt ett tjoflöjtäventyr. Det går vilt fram, tempot är högt, det hela håller en sympatisk, humoristisk ton, och alla inblandade verkar ha roligt. Det känns lite grann som om någon fått för sig att göra en långfilm om den där tavernan i STJÄRNORNAS KRIG. Persongalleriet i den här filmen är inspirerat och vansinnigt, detaljerna är många - så pass många att man lär tvingas se om filmen för att uppfatta allt. Jag kom på mig med att antingen sitta och titta på detaljer i bakgrunden och därmed missa annat, eller tvärtom - titta på de personer som pratar i förgrunden och missa bonusskämten i bakgrunden.

Den gode Star-Lord är ett riff på Han Solo, en härligt gammaldags hjälte - samtidigt som han är väldigt egen och inte speciellt heroisk. Han är självisk och konstant avspänd, vad som än händer. I övriga roller syns bra folk som Michael Rooker, Glenn Close, Benicio Del Toro och John C Reilly - och kultfilmsvänner lär lyfta på ögonbrynen när allas vår Lloyd Kaufman; bossen på Troma, plötsligt dyker upp som statist i bakgrunden under två sekunder!

Tyvärr är jag inte odelat jättepositiv till filmen - GUARDIANS OF THE GALAXY går nämligen i precis samma fällor som de flesta andra liknande filmer. Den innehåller nämligen alldeles för långa och plottriga strider - i synnerhet rymdskeppsbataljerna blir för utdragna och det blir ibland lite svårt att se vad det är som sker i bild, med horder av farkoster som susar omkring som mygg - självklart i 3D. Och när även folk som jag, som gillar action, klagar på att det blir för mycket action, ja, då är det ju något som är fel. Och jag irriterar mig även på en del dialog som i amerikansk tradition smetar på med prat om att de är en familj, och att familjen är det viktigaste av allt. Hitlåtarna från 1970-talet på ljudspåret tillför inte så mycket, men visst är det lite kul att Blue Swede nämns i dialogen, och att hjältarna gör sig redo för strid till "Cherrybomb" med Runaways.

... Men dessa invändningar till trots är GUARDIANS OF THE GALAXY en av årets absolut häftigaste filmer. Den är kul, underhållande, väldigt, väldigt snygg, har ett coolt persongalleri - och jag ser fram emot nästa film, som ska komma 2017.

Jodå: även om Stan Lee inte hade något med serieversionen att göra, dyker den gode Lee som vanligt upp i en liten cameo, Josh Brolin figurerar kort som Thanos - och för den som sitter kvar under eftertexterna väntar en fullkomligt fantastisk och synnerligen oväntad cameo i en liten bonusscen. Denna bonusscen är nästan bäst i hela filmen!

(Biopremiär 1/8)

Bio: Riddick

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Jag tillhör de tydligen väldigt få som inte gillar PITCH BLACK; ett science fiction-raffel som kom år 2000 och gjorde stjärna av Vin Diesel, som spelade huvudrollen som Richard B Riddick. Jag förstod aldrig hajpen - jag tyckte mest att filmen var småtrist och att Riddick var en charmlös och osympatisk typ. Och nej, jag har aldrig förstått Vin Diesels eventuella storhet. I min recension av xXx jämförde jag honom med en grå, smulig skiva köttfärslimpa i en skolmatsal. Han kan ibland få Steven Seagal att framstå som spirituell, charmig och begåvad.

2004 kom uppföljaren THE CHRONICLES OF RIDDICK - känd som ett makalöst praktfiasko. Det här var en stor, enormt påkostad kostymfilm; hur dyr som helst - och den floppade så att det stänkte om det. Jag minns absolut ingenting av den - inte mer än att Judy Dench i en intervju sa att hon tackade ja till sin roll i filmen på grund av alla spejsade kläder.

Nu återvänder Riddick i en tredje film och liksom tidigare är det David Twohy som skrivit manus och regisserat. Jag hade faktiskt vissa förväntningar på den här filmen - den fick nämligen rätt bra kritik i USA. Det har sagts att den verkligen levererar på actionfronten - och jodå. Det gör den!

Det går alldeles utmärkt att se RIDDICK utan att ha sett de tidigare filmerna. Det refereras till film nummer två i en kort flashback, i vilken Karl Urban gör ett minutlångt framträdande, men dessa scener är egentligen rätt meningslösa. Det räcker med att känna till att Riddick är efterlyst för mord och när filmen öppnar vaknar han ensam och skadad upp på en ogästvänlig planet bebodd av en massa illasinnade djur. Riddick tillbringar en bra stund med att på egen hand slåss med vattenvarelser, ormliknade saker och ett gäng bestar modell muterade hundar. En av dessa, en unge, tar han med sig som kompis.

Riddick hittar en övergiven utpost varifrån han sänder en nödsignal. Snart anländer ett skepp med en samling oerhört hjärtlösa och råa prisjägare anförda av psykot Santana (Jordi Mollà). Inte långt därefter kommer ytterligare ett skepp vars besättning består av soldater, eller om de nu var legoknektar. Riddick har försvunnit och när de två nyanlända grupperna inte bråkar med varandra, letar de efter Riddick, som ser till att nedgöra fienden. Fast när monster attackerar tvingas han samarbeta med soldaterna.

RIDDICK är verkligen en western i yttre rymden. Riddick skulle kunna vara den efterlyste gunfightern som överlevt ett indiananfall, och som måste ta sig genom öknen till en handelsstation dit även två banditgäng anländer. Och det här är hårt. Riktigt jävla skithårt! RIDDICK är nog den hårdaste filmen i år. Dialogen är knapp, folk pratar inte så mycket, och när det väl säger någonting är det mest "fucking" ditt eller "fucking" datt. Splatter är det gott om. Blodet sprutar hejvilt. Richard B Riddick är skitbra på allting, han klarar av att nedgöra fienden oavsett om han har brutit benet eller sitter fastkedjad.

Fast nu är förstås Vin Diesel lika degig som vanligt. Han låter lite bakom flötet när han pratar och han ser ut som en muterad bebis. Men detta kompenseras av Katee Sackhoff. Hon spelar Dahl; en av legosoldaterna, och hon är verkligen stenhård. Hon är lesbisk (åtminstone tills hon träffar Riddick) och säger saker som "I don't fuck guys. Occasionally I fuck them up!". Det hade varit mycket coolare om Dahl hade huvudrollen och fått vara filmens hjältinna. Stilig brud, Sackhoff. För en del år sedan var hon med i B-filmen THE LAST SENTINEL, ett postapokalyptiskt raffel med Don "The Dragon" Wilson, och i den spelade hon en liknande roll. I den filmen medverkade även Bokeem Woodbine - och minsann om inte han också är med i RIDDICK. Fick de månne dessa roller tack vare THE LAST SENTINEL?

RIDDICK är back to the basics. Förvisso kostade den här 38 miljoner dollar att göra, men detta är en på alla sätt mindre film än den bombastiska THE CHRONICLES OF RIDDICK. Och det här är en betydligt bättre film. Jag tänkte först sätta en trea på det här, men jag tar faktiskt och höjer betyget ett snäpp. Detta på grund av 2000-talets absolut bästa halshuggning ("Jag hörde allt hur du skrattade!" sa en kollega efter pressvisningen). Och på grund av Katee Sackhoff. Jodå, så cool är hon. Jag vill se henne spöa skiten ur monster och muskelknuttar igen. Gärna så snart som möjligt.

Bonuspoäng för omotiverade naken- och duschscener. Minuspoäng för scenen där Vin Diesel poserar naken på en klippa i månsken.

 

 

 

 

(Biopremiär 20/9)

Bio: Fast & Furious 6

Foton copyright (c) UIP Sweden

Den var väl oundviklig, den sjätte filmen i FAST & FURIOUS-serien. Den förra filmen, FAST &; FURIOUS 5, blev inte bara kommersiellt framgångsrik, den fick även överraskande bra recensioner. Själv var jag väl inte sådär jätteförtjust i den - men den var bättre än den fjärde delen, som hette FAST & FURIOUS, utan någon siffra efter titeln. Men jag måste understryka att jag inte minns ett dugg av vad filmerna handlade om, vad som hände i dem. Jag kommer knappt ihåg enskilda scener. Vilket även gäller för de tre första filmerna. Jag anstränger mig för att minnas att Dwayne Johnson introducerades som nye rollfiguren Hobbs, medan Michelle Rodriguez' figur Letty dödades.

Justin Lin återvänder i registolen, och alla de gamla skådisarna är tillbaka i sina roller - inklusive Michelle Rodriguez. Letty var minsann inte alls död. Hon låg på sjukhus med minnesförlust och slog sig sedan ihop med den slemme skurken Shaw (Luke Evans), som utför samma sorts bilburna kupper Toretto (Vin Diesel) och hans gäng sysslade med innan de pensionerade sig för att leva laglydiga liv.

Snuten Hobbs letar upp Toretto på kanarieöarna. Där bor även före detta snuten och numera Torettos kompis Brian (Paul Walker), som ska bli farsa. Någon pappaledighet blir det inte tal om. Hobbs och hans nya partner Riley (Gina Carano) behöver hjälp av Toretto, Brian och deras fortkörande gäng. Och de kan inte tacka nej, eftersom Hobbs visar upp ett nytaget foto på Letty - Torettos före detta flickvän. Nu är han ihop med en som heter Elena (Elsa Pataky), men hon tycker att han ska åka iväg och leta upp Letty och samtidigt passa på att spöa upp Shaw.

... Så det gör Toretto och hans gäng. Shaw har snott topphemliga domedagsprylar värda en miljard, och jakten på honom går över halva Jordklotet. Fast främst i Ryssland och London.

Det här är väl ungefär vad filmen handlar om. Jag minns inte så noga. Handlingen spelar ingen som helst roll här. Det här skulle kunna handla om precis vad som helst. FAST & FURIOUS 6 är ännu större, mer explosiv och mer högljudd än tidigare. Men större och dyrare är inte nödvändigtvis det samma som bättre.

Två timmar och tio minuter varar det här - och det är alldeles för länge. Vissa actionscener, bland annat slutuppgörelsen, känns som om de håller på en evighet. Men vill man bara ha bilåkning och action, och absolut ingenting annat får man valuta för pengarna. Bombastisk men snäll action, alltså. Det här är ännu en film med PG-13-gräns i USA, vilket innebär att ingen svär och våldet är oblodigt.
FAST & FURIOUS 6 får väl sägas vara ... okej. Jag ger den godkänt. Och att jag tycker så beror främst på Gina Carano från Steven Soderberghs rätt misslyckade HAYWIRE. Carano är ingen vidare skådis; verkligen inte, men hon har utstrålning, ser cool ut och är en jävel på att slåss. Den här filmen innehåller en fantastisk actionsekvens nere i Londons tunnelbana. Carano och Rodriguez pucklar på varandra så det står härliga till, medan två andra i Torettos gäng slåss med en annan av skurkarna. Det här är enastående, antagligen den bästa actionscenen i hela filmserien. Slutuppgörelsen, som lyckas kombinera biljakter och kampsport med flygplan, är också makalös - men som sagt alldeles, alldeles för lång.

Filmens sista scen är både löjeväckande och lite äcklig - vem vill de de här hårda hjältarna ta varandras händer och be bordsbön? Va? Ännu mer löjeväckande är att denna bordsbön följs av en textskylt som uppmanar publiken att inte försöka sig på de avancerade bilstunts som utförs i filmen. Fniss! Tydligen är dagens biopublik osannolikt korkad.

FAST & FURIOUS 6. Den sjätte filmen. Det är många filmer det. Men det räcker inte. Det blir en sjua. Hur jag vet det? Jo, därför att det även bjuds på en epilog! Och i denna introduceras en ny rollfigur. En Mycket Känd Och Populär Actionskådis medverkar ett par sekunder - och bygger upp till en fortsättning. Och hans medverkan gör att jag inte är helt avigt inställd till FAST & FURIOUS 7, eller vad den nu kommer att heta.

... Men när får vi se Gina Carano spela huvudrollen i en riktigt, riktigt bra actionfilm?

(Biopremiär 22/5)

Bio: Fast & Furious 5

Foton copyright (c) UIP
Fråga mig inte varför, men FAST & FURIOUS 5 är den svenska titeln på den här filmen. I original heter den FAST FIVE. Märkligt. De tidigare fyra filmerna i serien har fått behålla sina originaltitlar, men av någon anldedning dög inte FAST FIVE. Var svenska UIP rädda att folk inte skulle fatta vad det här är - trots den massiva framgången i USA? Inte nog med att den redan spelat in en väldig massa pengar - Justin Lins film fick även överraskande bra recensioner av de etablerade amerikanska kritikerna! Minst sagt oväntat.

Jag var tvungen att läsa om min recension av den förra filmen för att friska upp minnet. Det kan du också göra genom att klicka HÄR. Och del 1 till 3 minns jag ännu mindre av.

Nej, jag är ju ingen större anhängare av den här filmserien. Ett av skälen därtill stavas Vin Diesel. Första gången jag recenserade en film med honom liknade jag honom vid en dassig köttfärslimpa från 1970-talets skolmatsalar - filmen var xXx och recensionen kan du läsa HÄR. Jag förstår inte hans eventuella storhet. Jag tycker han är relativt hemsk.

Nå, vad handlar det om den här gången? Paul Walker är tillbaka som den före detta FBI-agenten Brian, som tillsammans med snygga Mia (Jordana Brewster) fritar hennes bror under en fångtransport. Brorsan är förstås Domivic (Diesel), som dömts till mellan 25 år och livstids fängelse.
Trion drar till Rio de Janeiro där de gömmer sig, innan de får idén att slå till mot den korrupte affärsmannen Reyes (Joaquim de Almeida), som även är stor på knark och grejor. De tänker sno alla hans stålar, och för att lyckas med detta samlar de ett team som är duktiga på att köra bil.

...Men efter sig har de den stenhårde FBI-agenten Hobbs (Dwayne "The Rock" Johnson) som går fram som en Terminator för att stoppa våra godhjärtade rånare. Med sig har Hobbs den tjusiga snuten Elena, som spelas av spanjorskan Elsa Pataky från BEYOND RE-ANIMATOR.

För att ha en så pass enkel handling är FAST & FURIOUS 5 ändå förhållandevis rörig. Men man ska självklart inte grunna alltför noga på handlingen. Återigen handlar det förstås främst om heta bilar och snabba brudar, eller om det nu var tvärtom. Den här gången är det dessutom mer action, skjutande och slagsmål - och med tanke på de manliga hjältarnas fysik slår det ibland över i härlig homoerotik. Vin Diesel och The Rock drabbar samman i ett rejält COMMANDO-slagsmål.

FAST & FURIOUS 5 varar i två timmar och tio minuter, vilket är åt helvete för länge. Filmen borde varit en halvtimme kortare; jag tröttnade emellanåt - i synnerhet när rollfigurerna fick för sig att diskutera sina familjer och livet i allmänhet och annat för att ge personerna karaktär. Men utläggningarna hjälper inte så mycket, jag är inte så förtjust i det här persongalleriet. Det är för mycket hip hop över det hela, de är lite irriterande i sina försök att vara coola, och självklart envisas man med att vräka på med hip hop på soundtracket.

Paul Walker är rätt sympatisk och jag satt mest och hejade på Dwayne Johnson - jävlar, vilken gigantisk biff i förhållande till de andra! Och jösses, vad han svettas! Stenhård kille.

Nå, filmen är alltså för lång och ibland småtradig - men actionscenerna är många och oftast väldigt bra. Otroliga jakter och bra röj. Fast det här är en PG-13-film, så den innehåller bara ett "fuck", inget naket och knappt något blod.

Eftertexterna avbryts för en bonusscen som bygger upp till en del sex med en oväntad cliffhanger.
FAST & FURIOUS 5 lär säkert funka bra på de svenska biograferna. Men jag ser hellre om någon gammal 80-talsrökare med fräsigare hjältar än den här rullen har att erbjuda.

(Biopremiär 4/5)