Visar inlägg med etikett Tyler Perry. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tyler Perry. Visa alla inlägg

torsdag 30 december 2021

Netflix: Don't Look Up

Foton copyright (c) Netflix

Adam McKays DON'T LOOK UP hade premiär på julafton, men eftersom jag varit bortrest (och då föredragit bröderna Marx), blev det inte av att jag såg filmen förrän nu. Tydligen visas den även - eller ska visas - på några utvalda biografer.

Sedan premiären har DON'T LOOK UP figurerat flitigt i olika mediaflöden. Den har fått en hel del dåliga recensioner i tidningar, men många av tittarna verkar gilla filmen. Den hyllas som smart satir - och sågas för att den inte är tillräckligt smart satir. Vänsterpropaganda tycker en hel del på den amerikanska högerkanten. 

Vis av erfarenhet vågade jag inte hoppas för mycket på DON'T LOOK UP, det är ju trots allt en Netflixproduktion, och de brukar som bekant inte vara något vidare. Men jag får erkänna att filmen var bättre än väntat. Mina främsta invändningar är att filmen är en halvtimme för lång, det hade räckt med en timme och 50 minuter, och jag får nog säga att en del av de medverkande spelar över.

Leonardo DiCaprio och Jennifer Lawrence spelar Randall och Kate, två astronomer som upptäcker att en enorm komet är på väg mot jorden - en planetförstörare som kommer att utplåna allt liv när den slår ner. Randall och Kate måste förstås berätta detta för myndigheterna och varna folk; kanske går det att hindra kollisionen, som beräknas ske sex månader senare.

Randall och Kate hamnar, tillsammans med en tredje astronom; Teddy (Rob Morgan), i vita huset, för att träffa USA:s vidriga och korkade president (Meryl Streep), och hennes ännu mer vidriga och korkade son (Jonah Hill). Presidenten vägrar ta astronomerna och hotet på allvar, hon har viktigare saker att tänka på, framför allt sig själv. De två forskarna skickas ut för att prata om den kommande katastrofen i ett TV-program lett av Cate Blanchett och Tyler Perry. De flamsiga programledarna vill bara prata om glada och glättiga saker, så forskarnas budskap går inte riktigt fram. Den temperamentsfulla Kate får ett utbrott, stormar ut, och kallas galen, medan den lite tafatte Randall utses till världens sexigaste astronom och raggas upp av Cate Blanchetts rollfigur.

Mark Rylance spelar en sorts bisarr Steve Jobs-variant; en märklig typ som driver ett extremt framgångsrikt mobilföretag, och vars senaste uppfinning revolutionerar internet och mobiltelefoni. Han och hans företag ställer till det. Ron Perlman dyker upp som en stridis och astronaut som utses till hjälten som ska skickas upp för att få kometen att ändra sin bana. Befolkningen delas upp i två läger, de som är rädda för kometen och regeringen, och de som anser att kometen är en bluff.

DON'T LOOK UP är inspelad under pandemin - och här finns klara paralleller till hur världen, framför allt USA, ser ut just nu. Kometförnekarna är förstås pandemi- och klimathotsförnekarna, och antivaxxare - de bär till och med röda basebollkepsar med texten "Don't look up". Meryl Streeps president och hennes regering är Trump-administrationen, men Adam McKay säger att han inte har någonting till övers för vare sig republikanerna eller demokraterna. 

Här borde jag nämna Kubricks DR STRANGELOVE från 1964, som McKays film har många likheter med, men jag har inte sett den på över trettio år, och jag minns bara de mest berömda scenerna. Dock har jag faktiskt sett den på bio. Här ska visst även finnas likheter med Sidney Lumets NETWORK från 1976, men den har jag nog inte sett alls. Tror jag. (Jag gör här en minnesanteckning: köp DR STRANGELOVE och NETWORK.)  

DON'T LOOK UP är en rejält påkostad film, den ser dyr ut, och det dyker upp en massa kända skådespelare i småroller. Och som sagt - jag tyckte att den var klart bättre än förväntat. Kanske är den roligare för mig som europé, jag sitter på behörigt avstånd och skrattar åt tosingarna borta i Amerika ...

... Men så öppnar jag Göteborgs-Posten och läser ännu en insändare från en antivaxxare eller någon annan typ av dårfink, och sedan skrattar jag inte lika mycket.

Cate Blanchett och Meryl Streep är roligast i DON'T LOOK UP. Linus Sandgren från Spånga är filmens filmfotograf. Det är synd att filmen är alldeles för lång.

Just det: när eftertexterna börjar rulla, avbryts dessa efter en liten stund för en första epilog, och när eftertexterna rullat klart kommer en andra epilog.

Pluspoäng till textaren som översatt "Batcave" med "Läderlappsgrottan"!



 

 

 

(Netflixpremiär 24/12)

onsdag 1 oktober 2014

Bio: Gone Girl

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox

Gillian Flynns roman "Gone Girl" är en bästsäljare som sålts i sex miljoner exemplar på trettio språk. Till på köpet blev boken nominerad till Årets bästa översatta kriminalroman av Svenska Deckarakademin. När boken nu filmatiserats är det David Fincher som ligger bakom. Jag har inte läst boken, men nyss nämnda faktorer innebär förstås att förstås att förväntningarna är ganska höga.

Men dessa förväntningar kom allt på skam.

Ben Affleck spelar Nick Dunne, en författare som kanske sett sina bästa dagar. Han är till synes lyckligt gift med Amy (Rosamund Pike), som blivit berömd för sina barnböcker. GONE GIRL inleds med att Nick en förmiddag går in på baren The Bar som han äger tillsammans med sin tvillingsyster (Carrie Coon) och snackar skit. När han återvänder hem är Amy spårlöst borta. Ett glasbord är krossat, det finns blodspår i köket, något har hänt Amy, kanske har hon blivit mördad - men någon kropp går inte att uppbringa. Staden ställer upp i sökandet efter Amy, men så hittas resterna av Amys dagbok och enligt denna är Nick inte den schysste kille han ger intryck av att vara. Tvärtom: nu börjar polisen och övriga att misstänka att det är Nick som är mördaren.

Nu är förstås ingenting vad det ser ut att vara. De flesta rollfigurerna verkar ha en liten skruv lös. Några har fler skruvar lösa än andra - för att inte tala om dramats verkliga psykopat. En viktig detalj som avslöjas ganska snart i filmen är kanske allmänt bekant, men jag avstår från att nämna den här - för att undvika alla spoilers.
David Fincher har ett rätt bra rykte, men tittar man på hans filmografi är det bara att konstatera att hans karriär är rätt svajig. Han har nog gjort fler filmer jag inte tyckt varit något vidare, än filmer jag gillat. GONE GIRL lär inte bli ihågkommen som ett av hans främsta verk. Jag har en lång rad invändningar mot filmen.

Till att börja med varar det här 149 minuter. Två och en halv timme. Den är drygt en timme för lång. Det här hade kunnat bli en tät noir-thriller, men det blir den inte. Tvärtom - det här är extremt utdraget. Den långa speltiden innebär även att man hinner reflektera över alla dumheter. Handlingen är nämligen otroligt långsökt - den plan den onda satt i verket är i princip omöjlig att genomföra, den är för avancerad och utstuderad. Jag hade kunnat köpa det i en tajt, rafflande liten thriller, men inte i det här formatet.

Vidare är filmen fullkomligt spänningsbefriad. Här finns inga som helst spänningsmoment. Här finns många av genrens vanliga ingredienser; mord, våld, blod, samt en del sex, finns med, men jag kunde omöjligt engagera mig i det jag såg på duken. Jag brydde mig inte om rollfigurerna. Jag vet inte riktigt om Fincher faktiskt tänkt sig det här som en thriller i första hand, eller som ett drama med thrillerinslag - men resultatet har blivit varken eller. Återigen: det hade gått att göra en cool svettig liten rysare av storyn, men icke.
Ben Affleck brukar ofta omtalas som en riktig träbock, det ska alltid hackas på honom - men allvarligt talat, jag tycker inte att han är så hemsk som skådis. Det finns mångra andra som är betydligt sämre - och jag tror nog att grabben kan bli en utmärkt Batman. Rosamund Pike brukar jag däremot gilla - men hon är riktigt dålig i filmen. Hon är märkligt dålig. Hon pratar amerikanska med något slags beslöjad röst, och låter mest sömnig och ointresserad. Hennes agerande är livlöst.
Sömnigheten förstärks av Trent Reznors och Atticus Ross' sömniga musik - och då är jag ändå gammal Nine Inch Nails-fan. Alla dessa komponenter bidrar till en lång, tråkig och ospännande film som leder fram till en inte alltför tillfredställande avslutning.

Har jag inget positivt att säga om GONE GIRL? Jodå. Kim Dickens är bra som polisen som leder utredningen. Neil Patrick Harris har en mindre roll som en udda figur. Tyler Perry inför lite välbehövlig humor som den svindyre stjärnadvokaten Nick anlitar. Det förekommer ett par andra kufar i marginalen, och filmfotot är snyggt.

... Men nej. GONE GIRL är ingen bra film.








(Biopremiär 3/10)

måndag 11 mars 2013

DVD: Alex Cross

ALEX CROSS (SF)
Jag gick inom Hamrelius Bokhandel idag och plockade upp en amerikansk pocketutgåva av en av James Pattersons Alex Cross-romaner. I boken listades alla Crossböckerna, och det är en farlig massa - och till dessa kommer de driver av thrillers med andra hjältar Patterson skrivit, ibland tillsammans med andra författare - som Liza Marklund. Jag har inte läst en enda av dem.
Filmatiseringar av Pattersons verk är mer sällsynt. Dr Alex Cross har bara figurerat i två stycken: OCH HAN ÄLSKADE DEM ALLA (1997) och I SPINDELNS NÄT (2001). I dessa var det Morgan Freeman som spelade huvudrollen. Jag såg dem när de kom, men har inga minnen alls av dem. Jag har för mig att de var lite slätstrukna.
När nu Cross återvänder, gör han det som en yngre man i en mer actionbetonad film. Den 43-årige komikern Tyler Perry är Cross, som ser till att få ett plus i kanten tack vare sin mustasch. Men i övrig är det här en rätt blek hjälte. Han är lyckligt gift, har två barn, och frugan berättar att en tredje unge är på väg. Uh-oh. Inte bra. Då kommer det säkert att hända något hemskt. Fast det kommer inte som någon överraskning - det står nämligen på DVD-omslagets baksida! Jodå, här avslöjas vad som sker en timme in i filmen.
Cross, han kollega Thomas Kane (Edward Burns) och färskingen Monica Ashe (Rachel Nichols) jagar en tosing som torterat en kvinna till döds på en herrgård. Poliserna misstänker att den svinrike finansmannen Leon Mercier (Jean Reno) kan bli nästa mål. Men vem som är mördaren är ingen hemlighet för oss tittare - vi får nämligen inte bara se honom, utan även följa honom. Han spelas av Matthew Fox och är en före detta soldat, extremt skicklig på det han gör. Och när saker och ting går åt helvete för Cross och hans kollegor förvandlas jakten till en privat hämndaktion. Dags att härda knogarna och ladda pickadollen.
ALEX CROSS är regisserad av Rob Cohen, som gjort filmer som THE FAST AND THE FURIOUS och xXx, och det hela ser rätt glassigt ut. Det ser ut som en hyfsat påkostad bioproduktion. Men filmen är märkligt ... platt. Det hela är lite för enkelt, för tunt. Jag har för mig att James Patterson brukar kritiseras för detta, att han spottar fram sina thrillers för snabbt. ALEX CROSS känns mest som ett utdraget avsnitt av en TV-deckare. Tyler Perry är en rätt trist hjälte. Å andra sidan gillar jag förstås Edward Burns. Jean Renos roll är väldigt liten.
Jag förstår att filmen floppade i USA och att den dumpas direkt på DVD i Sverige.