Bio: The Boxtrolls

Bilder copyright (c) UIP Sweden
BOXTROLLS. Ja, jösses. Detta måste vara årets i särklass mest bisarra familjefilm. Om det nu verkligen är en familjefilm. Jo, visst är det tänkt att det ska vara en sådan - men jag har en känsla av att främst vuxna kommer att uppskatta- och ha roligt åt dessa groteskerier, medan många små barn antagligen blir rädda och drömmer mardrömmar.
Om jag inte visste att detta är en amerikansk film, hade jag gissat på en brittisk produktion. Den känns väldigt brittisk i stil och ton. Det är folket som gjorde PARANORMAN som ligger bakom detta leranimerade äventyr som bygger på en barnbok. BOXTROLLS utspelar sig i staden Cheesebridge, där alla bara är intresserade av ost. Staden styrs av den egotrippade Lord Portney-Rind, som bär vit hatt; det finaste man kan ikläda sig.

Under staden huserar boxtrollen - märkliga varelser som  iklär sig kartonger och som smyger ut på nätterna för att stjäla metallprylar de bygger uppfinningar av. Stadsborna tror att boxtrollen även stjäler ost - och kidnappar små barn. Detta stämmer dock inte - men för tio år sedan hamnade en liten gosse av diverse anledningar hos boxtrollen, som uppfostrat honom som sin egen. Pojken har döpts till Ägg och nu får han reda på att han inte alls är ett boxtroll. Det hade han ingen aning om.

I staden härjar även de onda rödhattarna, anförda av den maktgalne Snatcher. De kallar sig Utrotare och far omkring för att utrota boxtroll. Men saker och ting är inte som de ser ut. Ägg och hans nyfunna vän, Lord Portney-Rinds dotter Winni, måste ställa en massa saker tillrätta.
BOXTROLLS är en osannolikt skitig film. Det ser ut som en mer bisarr och och vidrig version av Tim Burtons mardrömsvärldar. Alla människor är bleka och fula och har märkliga linjer - ådror? - i sina ansikten. Boxtrollen älskar att svina sig. De livnär sig på insekter och är allmänt grisiga. Men det är äckligt även när människorna äter ost - vilket de ofta gör.

... Och allt detta äckliga, tja, i det här fallet är det något positivt! Det är jättekul att allting är så vidrigt. Och allt annat i filmen är flängt och knasigt. Det är uppfinningsrikt, det är lite kaotiskt. Det är roligt.
Fast jag gissar att originalversionen är ännu roligare. Filmen, som är i 3D, pressvisades i sin svenskdubbade version; det är ju denna de flesta kommer att se, men filmen förlorar säkert oerhört mycket på de tristare svenska rösterna. I originalet får man nämligen höra Ben Kingsley, Jared Harris, Nick Frost, Tracy Morgan, Elle Fanning, Simon Pegg och många andra kända namn.
Fast jag ser här på SF:s hemsida att BOXTROLLS även kommer att visas i sin engelska version - om än inte i 3D. Det är möjligt att jag höjer betyget efter att ha sett den.

(Biopremiär 12/9)

-->

DVD: Cop Out

COP OUT (Warner Home Entertainment)

Enligt IMDb är detta Kevin Smiths mest framgångsrika film. Om det verkligen är så låter jag vara osagt, men vad jag vet blev COP OUT en besvikelse för Warners i USA, och här i Sverige släpps filmen direkt på DVD, trots att det är en hyfsat påkostad actionkomedi med Bruce Willis. Men på sätt och vis kan jag förstå att man inte satte upp filmen på bio i Sverige.

Kevin Smiths storhet har jag aldrig förstått. Jag upplever de flesta av hans filmer som väldigt irriterande och lite märkligt infantila - komiken består av att en massa slackers är fula i mun och vulgära. Dock får jag erkänna att jag tyckte att CLERKS II väldigt oväntat var jävligt rolig. Den såg jag dessutom under lite märkliga omständigheter - direkt bakom mig i salongen satt nämligen Kevin Smith och Rosario Dawson. Vad skulle hända om jag somnade under filmen och Smith såg det? Men nu gjorde jag inte det - det hade för övrigt varit omöjligt att somna, eftersom Dawson skrek av skratt filmen igenom.

Manuset till COP OUT har Smith inte skrivit själv - det är visst första gången han tar sig an någon annans manus. Bruce Willis och Tracy Morgan är snutarna Jimmy Monroe och Paul Hodges, som efter att ha klantat sig vid ett tillslag blir avstängda utan lön en månad.

Jimmys dotter (Michelle Trachtenberg från EUROTRIP) ska gifta sig och vill ha ett drömbröllop - som kostar $48 000. Självklart kan inte Jimmy betala för ett sådant, men hans ex-hustrus överlägsne slempropp till man, spelad av Jason Lee, erbjuder sig att punga ut med summan - det är småpengar för honom. Jimmy hatar killen.
Dock är Jimmy för stolt för att låta exets nye snubbe pröjsa, Jimmy är ju trots allt brudens far, så han får en idé. Han har ett baseballkort från 1952 som lär vara värt $83 000, eller vad det var, och beger sig till en butik som handlar med sådant. Men just som han kommer in i butiken, störtar det in två rånare - en av dem spelad av Seann William Scott. De stjäler bland annat Jimmys kort.
Jimmy och Paul sätter av för att få tag på rånarna och det stulna kortet, och i jakten kommer de en brutal mexikansk liga på spåren; samma mexikaner som såg till att Jimmy och Paul blev avstängda.
COP OUT är väldigt uppenbart en hyllning till 1980-talets buddyfilmer och actionkomedier - Smith har till och med gått så långt att han anlitat den pensionerade Harold Faltermeyer för att skriva den syntbaserade filmmusiken.
Problemet är bara att det inte är tillräckligt mycket action - och spektakulär action - för att filmen ska funka som actionfilm, och som komedi är det här inte särdeles roligt. COP OUT är lite för självmedveten och alla referenser till andra actionfilmer, bl a annat DIE HARD (som Jimmy hävdar att han inte känner till), känns övertydliga på samma sätt som de i Tarantinos DEATH PROOF. Bruce Willis går på autopilot. Hans Jimmy Monroe är mest en lightversion av John McClane.
Tracy Morgan är inte rolig alls. Han är snarare direkt påfrestande. Han är ännu en av de där svarta komikerna som tror att komedi är detsamma som att grimasera överdrivet och skrika. Alldeles för många actionkomedier har besudlats av sådana här komiker - typexempel är RUSH HOUR-filmerna, vilka dock är bättre än COP OUT.
Då är Seann William Scott roligare. När jag tänker efter hade det varit mycket roligare att se en buddyfilm i vilken Willis och Scott spelar partners.
COP OUT ser nästan ut som en typisk, påkostad actionfilm - men bara nästan. Hela tiden blir man påmind om att det är Kevin Smith som ligger bakom. I synnerhet när folk börjar prata hysteriskt och spotta ur sig grova svordomar, och jag konstaterar att det tydligen är detta som ska vara det roliga. En högljudd hemmafru som drar fram en revolver och skriker "motherfucker" är inget som får mig att slå mig på knäna av skratt.
När jag började skriva den här recensionen tänkte jag sätta en trea i betyg. När jag nu nästan skrivit klart min text, har jag hunnit sänka betyget ett snäpp.
Vill du förresten se en bra actionkomedi i vilken Bruce Willis samarbetar med en svart komiker, se om DEN SISTE SCOUTEN. Det är en riktig actionfilm.