Visar inlägg med etikett Tony Jaa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tony Jaa. Visa alla inlägg

söndag 21 mars 2021

DVD/Blu-ray/VOD: Monster Hunter

MONSTER HUNTER (SF)


Milla Jovovich är en dam vi gillar här på Toppraffelredaktionen - men tyvärr medverkar hon sällan i bra filmer. Det är snarare tvärtom: Milla förekommer oftast i rätt kassa filmer. Flertalet av dessa är regisserade av hennes make, Paul WS Anderson.

... Som till exempel MONSTER HUNTER. Detta är Andersons första biofilm sedan RESIDENT EVIL: THE FINAL CHAPTER.

Fast nu fick ju inte MONSTER HUNTER biopremiär i Sverige. Pandemin satte stopp för detta. Dock biovisades denna tysk-amerikansk-japansk-sydafrikanska produktion i en del andra länder. Filmen blev omskriven eftersom den plockades ner från biograferna i Kina, som är en viktig marknad. Filmen innehåller en fånig ordvits om kineser och knän, chi-knees, och detta upplevde kineserna som en förolämpning.

MONSTER HUNTER bygger på ett spel jag aldrig spelat. Jag har nog inte ens hört talas om det, vilket förstås beror på att mitt intresse för spel är minimalt. Således har jag ingen aning om hur pass lik filmen är spelet.

Andersons film börjar rätt bra. I en märklig värld seglar en fullriggare fram över sanddynerna i en öken. Det är en fascinerande, surrealistisk syn, öppningsscenerna fick mig att associera till serier ur Métal Hurlant på 1970-talet och liknande. Plötsligt attackeras fartyget av ett gigantiskt monster.

Hopp till vår värld, där Milla Jovovich är Artemis, kapten för ett militärförband på uppdrag i en öken. De hamnar i en sandstorm, och när stormen bedarrat visar det sig att de hamnat i den där andra världen som bebos av monster. Soldaterna i Artemis' team dödas av monster eller försvinner, och Artemis irrar runt.

Tony Jaa spelar en kille som går under namnet Hunter. Fast han pratar inte engelska. Han är från den här märkliga världen, han springer på Artemis, och efter att de bråkat och fajtats ett bra tag, blir de vänner och hjälper varandra. Hunter för Artemis till ett gäng andra människor, och bland dem finns en biff spelad av Ron Perlman, som lärt sig engelska, så nu har Artemis någon att prata med. Men Perlmans rollfigur avslöjar inte så mycket om vad den här filmen går ut på.

Det klassiska japanska bolaget Toho är en av producenterna, och det är lite fräckt när deras logga visas i början och vi hör ett Godzilla-vrål. MONSTER HUNTER har maffiga miljöer, de datoranimerade monstren får väl sägas vara bra, och det är kul med Milla Jovovich, Tony Jaa och Ron Perlman i huvudrollerna. Jag gillade även en katt som jobbar i köket.

... Men manuset, som Paul WS Anderson själv har skrivit, stinker verkligen. Det börjar alltså rätt lovande, men jag tröttnade ganska snart. Större delen av filmen består av evighetslånga strider med jättemonster. Rollfigurerna är platta och ointressanta. Klippningen av actionscenerna är för snabb och hetsig. Det märkligaste är dock att i princip ingenting förklaras. Saker och ting bara händer. Mot slutet sker en massa synnerligen märkliga, ologiska saker. Och - av någon outgrundlig anledning avslutas filmen med en fet cliffhanger. MONSTER HUNTER har alltså inget riktigt slut. Den bara slutar. Hjältar och monster drabbar samman i vad som lär bli en avgörande fajt, och så - poff! Slut.

Det är knappast någon förlust att vi inte fick se den här på bio. Eftersom jag inte har några halva betyg, kan jag inte sätta betyget 1½. 

Jag missade förresten skämtet om chi-knees. Antingen var det bortklippt, eller så satt jag och tänkte på annat då, vilket är lätt hänt när man ser sådana här filmer.






(MONSTER HUNTER släpps på DVD och BD den 29/3, men den finns redan att hyra på streamingtjänster, där jag såg den)


torsdag 20 juli 2017

DVD/Blu-ray/VOD: xXx: Return of Xander Cage

xXx: RETURN OF XANDER CAGE (Paramount)
När den första filmen om Xander Cage; den som bara hette xXx, kom 2002, recenserade jag den i Helsingborgs Dagblad. Jag minns att jag inledde med att jämföra Vin Diesel med en köttförslimpa serverad i en skolmatsal en höstdag på 1970-talet; en sådan där grå köttfärslimpa som faller isär när man försöker skära i den. Jag minns inte mycket av xXx, inte mer än att den inleddes med Rammstein, att Asia Argento var med, och att publiken på pressvisningen skrattade glatt åt en scen där Vin Diesel smyger genom ett rum.

Uppföljaren xXx: STATE OF THE UNION, som kom 2005, såg jag aldrig. Vin Diesel var inte med i den, hans rollfigur Xander Cage hade dött och Ice Cube tog över som en annan agent.

xXx: RETURN OF XANDER CAGE, i regi av DJ Caruso, pressvisades inte i Göteborg, och jag gick inte och såg den på eget bevåg. Men nu är alltså Vin Diesel tillbaka som Xander Cage -- han hade bara fejkat sin död.

xXx: RETURN OF XANDER CAGE kan sammanfattas i följande mening:

EN GUBBE PÅ SKATEBOARD.

Den här filmen inleds onekligen rätt bra. Donnie Yen, Deepika Padukone och några till är ett gäng bovar som slår till, och under en välkoreograferad actionscen snor de en domedagsmaskin. Sedan dyker Samuel L Jackson upp; han var agentbossen i de tidigare filmerna, men han sprängs genast i luften.

Ny chef blir en dam spelad av Toni Collette - och hon har en uppsyn som skriker "lita inte på henne". Hon letar upp Xander Cage och skickar iväg honom för att hitta domedagsmaskinen.

När den charmbefriade kötthögen Vin Diesel tar över, faller filmen. Han samlar ihop en gäng typer med olika färdigheter, och så blir det actionsportande. Vin Diesel fyllde 50 häromdagen. Det ser minst sagt jönsigt ut när han åker skateboard och ska vara cool.

Kampsportsvidundret Tony Jaa är också med, och det är irriterande att han och Donnie Yen inte utnyttjas mer i filmen - om de två hade innehaft huvudrollerna hade det hela blivit betydligt bättre. Försöken till humor funkar inte alls, scenerna där Vin Diesel ska vara brudmagnet à la James Bond blir bara ... fel, och pälsen Diesel envisas bära är hiskligt töntig. Filmens överraskningar är inga överraskningar, i synnerhet inte den i slutscenerna. Även Ice Cube gör ett litet krystat inhopp.

xXx: RETURN OF XANDER CAGE är bara ännu en av alla de här moderna, slickade, bombastiska, högljudda och fullkomligt själlösa actionfilmerna. Fast den går kanske hem hos tolvåringar.

I synnerhet tolvåringar som tycker att det är fränt med en gubbe på skateboard.
   

tisdag 31 mars 2015

Bio: Fast & Furious 7

Foton copyright (c) UIP

Så får den då premiär till slut, FAST & FURIOUS 7. Jag ska inte säga "äntligen", för jag kan inte precis påstå att jag sett fram emot den, men det har ju skrivit mängder om filmen, eftersom dess ena stjäna; Paul Walker, omkom mitt under inspelningen (dock inte framför kameran utan under en inspelningspaus). James Wan (SAW) regisserade och var uppspelt över att få göra sin karriärs första riktigt stora Hollywoodfilm - och så dog Walker. Inspelningen avbröts, premiären sköts upp på obestämd tid, och man funderade på hur man skulle kunna avsluta filmen utan Walker.

Jag vet inte hur många av sina scener Paul Walker hann spela in, men det bör ha varit åtminstone hälften, troligen mer. Manuset skrevs om och Walkers bröder fick hoppa in som stand-ins, och i vissa scener ska man ha lagt in Walkers ansikte digitalt på andra kroppar. Det var faktiskt lite irriterande att känna till detta när jag såg filmen - jag satt förstås hela tiden och försökte upptäcka i vilka scener det inte är Paul Walker. Det var rätt hopplöst, bortsett från de scener där det är uppenbart att man anlitat stuntmän.

Det enda jag minns av FAST & FURIOUS 6 är att Jason Statham dök upp under ett par sekunder på slutet. Jag minns ännu mindre av FAST & FURIOUS 5 - för att inte tala om de tidigare filmerna i serien. De flyter ihop till en enda slickad bilkrascharorgie. De senaste filmerna fick förhållandevis bra kritik, men jag tyckte mest att de var sterila, överlastade och lite påfrestande. Trista rollfigurer, ointressant handling, och evighetslånga filmer.
FAST & FURIOUS 7, som bara heter FURIOUS 7 i original, bjuder på mer av detsamma. Mer av allt - i rikliga portioner. Jason Statham spelar Deckard Shaw, bror till en terrorist som dödades i förra filmen. Nu är han ute efter hämnd - han tänker döda samtliga personer i Doms (Vin Diesel) och Brians (Walker) bilåkargäng. Han är inte att leka med, den här Shaw. Han går fram som en Terminator, dyker upp överallt och verkar ha oändliga resurser. Fast det har även Dom och de andra. Fråga mig inte var de får alla prylar ifrån.

Kampen mot Shaw är inte det enda handlingen går ut på. En somalisk terrorist (Djimon Hounsou) är på jakt efter ett superavancerat hackerprogram döpt till Guds öga. Detta program är även en topphemlig säkerhetsorganisation ledd av Kurt Russell ute efter - så han anlitar Dom, Brian och de andra för att hitta Guds öga och kalaskexet som uppfinnit det. Hjältarna far därför världen runt och har sig, och hela tiden har de Shaw efter sig.
Det här är väl handlingen.  På ett ungefär. Jag hängde inte med riktigt - handlingen har en tendens att försvinna bland alla biljakter, actionscener och explosioner, och sådana förekommer mest hela tiden. Det känns allt lite märkligt att se Brian O'Conner överleva bilkrasch efter bilkrasch, samt andra faror, och veta att Paul Walker omkom i just en bilkrasch. Och bilkrascherna i Wans film är inte nådiga. Dock är de inte värre än att hjältarna - och Shaw - bara kliver ur totaldemolerade bilar som farit ut för stup eller byggnader, och bara borstar av sig, som om de halkat på ett bananskal.

Dwayne Johnson återkommer han också, men han åker på stryk alldeles i början och hamnar på sjukhus, där han spenderar resten av filmen, innan det på slutet är dags att gå ut på gatan som en annan Schwarzenegger. Michelle Rodriguez har en catfight med Ronda Rousey; den där trista bruden från THE EXPENDABLES 3, och minsann om inte skurkarna har anlitat Tony Jaa. Tror filmmakarna verkligen att vi köper att Paul Walker skulle ha en chans mot Tony Jaa?

Ett problem med att låta Jason Statham spela skurken är att han är mycket coolare än hjältarna - i synnerhet den degige Vin Diesel. Jag satt och höll på Deckard Shaw. Dwayne Johnson har ju visat sig besitta charm och självironi och Kurt Russell verkar ha kul, men annars är det trista typer - även om Paul Walker verkar ha varit en trevlig prick.
En del fajter är bra, en hel del bilstunts är kul och imponerande, men allting är för hetsigt och det håller på för länge - filmen varar två timmar och sjutton minuter. Snacka om overkill. Det är rätt tröttande med allt bilåkande och alla demoleringsorgier.

När FAST & FURIOUS 7 premiärvisades på en festival i USA bad producenten publiken att inte avslöja för sina vänner vad som händer med Paul Walkers rollfigur. Således förväntade jag mig en smart och oväntad vändning. Men den kom aldrig. Walker är med från början till slut - fast slutet har försetts med en kort, sentimental snutt mellan Dom och Brian, följd av ett kollage med scener med Walker från de tidigare filmerna, och så förstås  texten "For Paul".

Slutet öppnar självklart för en FAST & FURIOUS 8.







(Biopremiär 1/4)