Visar inlägg med etikett Toby Jones. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Toby Jones. Visa alla inlägg

lördag 7 januari 2023

Netflix: The Pale Blue Eye

 

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion.

THE PALE BLUE EYE, byggd på en roman av Louis Bayard, hade jag vissa förhoppningar på. Den är nämligen regisserad av Scott Cooper, som gjorde CRAZY HEART, en utmärkt film, och BLACK MASS. Å andra sidan var Coopers förra film skräckisen ANTLERS, den har jag inte recenserat, men den är rätt kass.

Titeln THE PALE BLUE EYE fick mig att tänka på Edgar Allan Poes novell "Det skvallrande hjärtat", och mycket riktigt är det därifrån titeln är plockad. Detta är en deckare i vilken Poe hjälper till att lösa ett mordfall.

Det är 1830, vinter, och en kadett hittas hängd på militärskolan West Point. Den dystre detektiven Augustus Landor (Christian Bale) anlitas för att ta reda på vad som hänt - av allt att döma blev kadetten mördad. En ung, excentrisk kadett; Edgar Allan Poe (Harry Melling), assisterar Landor med utredningen, och fallet blir allt märkligare när det börjar involvera ockultism.

THE PALE BLUE EYE ser ut som en biofilm och den gick upp på bio i några länder innan Netflixpremiären. Filmfotot är utmärkt, även om det ofta är i mörkaste laget.

När jag läste om filmens handling tyckte jag att den verkade bra och intressant, och jag ville verkligen gilla den här filmen - men det gjorde jag inte. En rad bra karaktärsskådespelare medverkar; Robert Duvall (som fyllde 92 i förrgår!), Timothy Spall, Toby Jones, Charlotte Gainsbourg, Gillian Anderson med flera - men det hjälper inte, eftersom filmen är besynnerligt ospännande. Rollfigurerna är samtliga tråkiga, jag bryr mig inte det minsta om dem, filmen är oengagerande, den är för lång och tempot långsamt. Det hela känns som filmad teater. Folk sitter i mörker och pratar, och under stora delar av speltiden händer det bokstavligt talat inget alls av intresse, inget som driver handlingen framåt. 

Mot slutet börjar det hända saker och det blir nästan lite intressant, men den oväntade twisten på slutet känns mest krystad och ologisk. Rollfigurerna gör saker enbart för att vi ska överraskas på slutet.

De flesta av de medverkande skådisarna spelar över, men värst är Harry Melling som Poe. Melling har visst tidigare varit med i Harry Potter-filmerna, vilket jag inte minns, eftersom jag inte kommer ihåg speciellt mycket av den filmserien. Hans tolkning av Poe är direkt irriterande. Han babblar oavbrutet och är allmänt konstig. Jag har ingen aning om hur verklighetens Poe var som människa, men jag noterar att en del Poe-kännare upprörts av Mellings och Coopers tolkning. 

Det här borde varit en bra och spännande thriller, men den är bara dyster och tråkig. Om Cooper klippt bort en halvtimme är det möjligt att den blivit mycket bättre - fast allt överspel är svårt att göra något åt.

En korp skymtar förbi i en scen.

I eftertexterna har man lyckats stava fel till Edgar Allan Poe.


 

 

 

 

 

(Netflixpremiär 6/1)


torsdag 12 oktober 2017

Bio: Snömannen

Foton copyright (c) UIP Sweden
Nu blir det deckare här på TOPPRAFFEL! När jag tänker efter, är det förhållandevis sällan det går upp deckare på bio. Thrillers och action, ja - men regelrätta deckare om poliser eller detektiver som löser brott ser vi inte så ofta; det är en genre som i de flesta fall är hänvisad till TV.
Fast nu visade det sig att SNÖMANNEN inte är en regelrätt deckare den heller - inte riktigt. Filmen har nämligen vissa drag av skräckfilm, vilket gör att den påminner en aning om italiensk giallo.
SNÖMANNEN bygger på en bok av den norske bestselllerförfattaren Jo Nesbø - jag har tidigare skrivit om HUVUDJÄGARNA, vilken också bygger på en bok av honom. Filmen utspelar sig i Norge, den är inspelad i Norge, norska filminstitutet har skjutit in pengar - men det är ont om norrmän framför kameran; det figurerar en och annan i mindre roller.
Det här är nämligen en film från amerikanska Universal. Svenske Tomas Alfredson står för regin, och han har fyllt sin film med engelsmän, amerikaner, en fransyska - och en massa svenskar. Den första vi ser i filmen är Sofia Helin - och en minut eller två senare kommer en bil körande, och ur denna kliver oväntat Peter Dalle! Dessa två medverkar dock bara i prologen.
Irländaren Michael Fassbender spelar polisen Harry Hole - en kedjerökande, försupen kille som har en tendens att ligga och sova ute i snödrivor istället för i sin lägenhet, vilken håller på att saneras. Rebecca Ferguson gör Katrine Bratt, en färsk polis som skickas iväg för att undersöka en kvinnas mystiska försvinnande. Harry hänger på och vad som till en början verkar vara ett ointressant fall tar snart nya vändningar - det visar sig att en osedvanligt grym seriemördare härjar i Oslo. En tosing som bygger snögubbar intill sina offer. (Nej, det är alltså ingen snögubbe som är ute och slaktar folk)
SNÖMANNEN är en riktigt bra och spännande film. Förvisso gissade jag vem mördaren var på en gång - så fort vederbörande dök upp tyckte jag att personen i fråga var gravt misstänkt. Villospår finns det dock gott om och när jag lämnade biografen undrade jag om alla parallelltrådar faktiskt hade något med handlingen att göra - och här finns en hel uppsättning sammanträffanden som jag egentligen inte köper. Dessa nämner jag inte här, eftersom de förstås spoilar filmen för er.
Charlotte Gainsbourg spelar Harrys före detta flickvän, som nu har ett förhållande med en doktor, som spelas av Jonas Karlsson. JK Simmons gestaltar en mäktig pamp som arbetar för att få vinterspelen till Oslo (JK Simmons som norrman - vem hade väntat sig det?), David Dencik är en härligt vidrig läkare, Toby Jones spelar polis, och Chloë Sevigny har inte bara en, utan två roller.
I några tillbakablickar får vi träffa en minst sagt säregen polis i Bergen. Han spelas av Val Kilmer - och när han först dök upp satt jag länge och tittade på honom. Är det där Val Kilmer? Hur fan ser han ut? Att påstå att han numera ser märklig ut är en underdrift. Han ser ut som om han står i en vindtunnel.
Vänner av mysiga TV-deckare bör kanske tänka sig för innan de köper biljett till SNÖMANNEN. Morden är nämligen extrema - det handlar om splatterfilm. Mördaren släpar runt på en praktisk halshuggningsmaskin som ofta kommer till användning. Det här fick mig förstås att tänka på Dario Argentos TRAUMA, i vilken mördaren också var utrustad med en manick som kapade huvudet av folk. Det fläskas även på med slafsiga hagelgevärsincidenter. I skräckfilmsbranschen kallas ibland utstuderade splatterscener för "gags", och Tomas Alfredson har fått till ett riktigt bra gag med ett snögubbehuvud.
Hur som helst - SNÖMANNEN är aningen spretig, men den är överraskande bra, den är välregisserad och snygg, och Michael Fassbender är en utmärkt hjälte. Rent allmänt gör skådespelarna bra ifrån sig. Dessutom ligger Björn Skifs på ljudspåret.






(Biopremiär 13/10)
-->

torsdag 27 juli 2017

Bio: Atomic Blonde

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Filmen ATOMIC BLONDE bygger på serieromanen "The Coldest City" från 2012 av Andy Johnston och Sam Hart. Inte nog med att jag inte läst den - jag har inte ens hört talas om den. Efter att ha kollat upp den på nätet, konstaterar jag att det är en sådan där serie som jag, om jag såg den på en hylla i någon butik, skulle plocka upp, bläddra igenom, och ställa tillbaka igen - eftersom jag tycker att teckningarna är rätt vissna.

Filmatiseringen är skriven av Kurt Johnstad, som tidigare gjort om serier till film med de två 300-filmerna, och för regin står stuntmannen David Leitch. Leitch regidebuterade som ena halvan av duon som gjorde JOHN WICK - men den gången fick han inte sitt namn i utsatt i förtexterna. ATOMIC BLONDE är den första långfilm Leitch regisserat på egen hand.
Jag hoppades verkligen att ATOMIC BLONDE skulle vara jättebra - mycket pekade nämligen på att det här är en actionfilm utöver det vanliga. Det visade sig att Leitchs film hela tiden är nära att vara jättebra - men den lyckas inte riktigt, vilket medför att resultatet är en aning otillfredställande.

Vad filmen handlar om är lite osäkert - jag tror inte att någon hänger med i handlingen, antagligen inte helller filmskaparna och skådisarna. Året är 1989, tiden är en dryg vecka innan muren faller. Charlize Theron spelar stenhårda - och skitsnygga - MI6-agenten Lorraine Broughton, som skickas till Väst- och Östberlin för att leta rätt på en lista. Alla jagar denna lista. James McAvoy gör en agent i Berlin som kanske är Lorraines vän, kanske en förrädare. Eddie Marsan är en gubbe med mustasch som verkar ha listan. Bill Skarsgård har en liten roll, jag tror han är god, medan Til Schweiger spelar urmakare. Gamle schweiziske B-actionhjälten Daniel Bernhardt leder ett gäng skurkar. I en lika irriterande som onödig ramhandling förhör Toby Jones och John Goodman den kedjerökande, ständigt svärande Lorraine om händelserna i Berlin.
Lorraine Broughton må vara skitsnygg (och besitta en fantastisk garderob), men hon är väldigt osympatisk och rollfiguren presenteras inte närmare. Hon är bara en stenhård snygging som dödar folk så att blodet sprutar. Samtliga rollfigurer i filmen är osympatiska. Den svårbegripliga, röriga handlingen, i kombination med osympatiska gestalter, gör att jag får lite svårt att engagera mig och filmen blir lite seg mellan varven.

... Men! Actionscenerna är svinbra! Här kan vi tala om ultravåld. Flera slagsmål, i synnerhet ett i en trappa, varar länge, och är ytterst välkoreograferade och brutala. Det här är verkligen en superbrutal film. Lorraine Broughtons kropp är täckt av blåmärken.
David Leitch har verkligen ansträngt sig för att göra sin film så cool som möjligt - så pass att man verkligen känner hur han anstränger sig i varje scen med klippning, bildvinklar, ljussättning, musik. Musiken består av en lång. lång rad låtar från 1980-talet. Ofta väldigt passande låtar, en del av låtarna tycker jag dessutom är bra, men - när "London Calling" spelas befinner vår hjältinna sig i Paris!

Som sagt - jag hade förväntat mig mer av ATOMIC BLONDE (precis som jag gjorde av BABY DRIVER), men det här är ingen dålig film. Den funkar bra som jävligt våldsam underhållning - och kanske lyfter den när jag senare ser om den på Blu-ray. Eller View Master.
Charlize Theron fäller oväntat en replik på svenska.







(Biopremiär 28/7)