Visar inlägg med etikett Tippi Hedren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tippi Hedren. Visa alla inlägg

lördag 2 december 2017

DVD/Blu-ray/VOD: Mansfield 66/67

MANSFIELD 66/67 (Njutafilms)
1967 omkom den skandalomsusade filmstjärnan Jayne Mansfield i en bilolycka. Men var det verkligen en olycka? Kan det istället ha varit så att det var Church of Satan-grundaren Anton LaVey som uttalat en förbannelse över Mansfield, efter att han påståtts ha en romans med henne?
Jag har ingen relation till Jayne Mansfield. Vad jag vet har jag bara sett en film med henne; THE GIRL CAN'T HELP IT. Dock är hennes liv och öde fascinerande, och världen hon rörde sig i var fascinerande. Dokumentärfilmen MANSFIELD 66/67 (med betoning på 666), i regi av P David Ebersole och Todd Hughes, utforskar de sista åren av Jayne Mansfields liv - och det här är en film jag egentligen skulle vilja ge högre betyg än trean här nedan.
Anledningen till att jag inte sätter högre betyg är flera. En lång rad kända personer medverkar och berättar om Mansfield, om Anton LaVey, och om en massa andra människor. Men - namnen på de som pratar är inte utsatt i bild. Några av intervjuobjekten känner jag igen, eftersom jag vet vilka de är - till exempel John Waters, Tippi Hedren och Mary Woronow. Några kunde jag gissa mig till vilka de var - en ganska grotesk tant visade sig vara Mamie Van Doren. Några vet jag fortfarande inte vilka de är. Och det är ju lite irriterande.
Filmen varar 82 minuter, men själva dokumentären är bara drygt 60 minuter lång. Av någon oförklarlig anledning har filmskaparna drygat ut filmen med dansnummer. Just det: dansnummer! Med jämna mellanrum dyker det upp en dansgrupp och framför något slags töntig balett om Jayne Mansfields liv. Och nej, det är förstås inget jag vill se när jag tittar på en dokumentär om Jayne Mansfield.
Men i övrigt är det här bra och intressant. Här finns en väldig massa klipp ur filmer och nyhetsinslag, och vad som är trevligt är att Anton LaVey och hans Church of Satan får rikligt med utrymme i filmen.
Det är synd att alla långa dansnummer är i vägen för en riktigt bra film.







    
-->

tisdag 4 oktober 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Roar

ROAR (Studio S Entertainment)

"Kultfilmen #1" står det på omslaget till denna nya Blu-ray-utgåva av ROAR från 1981, en film som hette VÅRT VILDA LIV på bio i Sverige. Tja, kultfilm kan man kanske kalla detta epos, men det handlar knappast om "#1".


ROAR är ihågkommen enbart för alla olyckor som skedde under den flera år långa inspelningen; hela projektet tog elva år på sig från ax till limpa. Sjuttio personer ska ha skadats, och vid en översvämning förstördes inspelningsplatsen och flera vildkatter omkom.
Det här är en mycket märklig film. 

Filmhistoriens mest bisarra vanity project. Tippi Hedren och hennes dåvarande make Noel Marshall producerade, Marshall stod även för regin, och skrev manus tillsammans med Ted Cassidy - just det, Lurch i FAMILJEN ADDAMS! Fast så mycket manus och regi kan det inte ha handlat om, det mesta verkar mer eller mindre improviserat.


Familjen Marshall innehar huvudrollerna; Hedren och hennes dotter Melanie Griffith, Marshall och hans söner John och Jerry. Joel Marshall stod för filmens art design. Filmfotograf var Jan de Bont, som gjorde sin Hollywood-debut.
Noel Marshall spelar Hank, som är något slags vilddjursexpert som bor på en stor ranch i Kenya - fast i verkligheten är det Marshalls egen ranch i Kalifornien. Han är inte ensam där. Kåken är nämligen full av lejon, tigrar och leoparder. De går omkring helt fritt. En dag beger Hank sig ut på en båttur tillsammans med några lejon. Det går inte så bra. Båten sjunker, och Hank och hans polare, som var med på turen, får fortsätta färden på lånade cyklar, och sedan i en bil.


Vad Hank glömt bort är att hans fru och barn är på väg till honom för att hälsa på. När familjen anländer är Hank inte där - istället möts de av dussintals morrande djungelkatter. Den skärrade familjen försöker gömma sig och ta skydd, medan djuren har sönder inredningen.


I stort sett hela filmen består av att dessa enorma, vilda djur springer runt i huset och river ner- och krossar saker. I förtexterna påpekas att det inte gick att regissera katterna, de gjorde som de ville, något som ger filmen en ganska dokumentär känsla. Det vi ser sker på riktigt.


En del hävdar att ROAR är en skräckfilm, men denna äventyrsfilm är snarare en komedi. Djurens upptåg leder oftast till tok och knas. Fast egentligen vet jag inte riktigt vad det här är. Estetiskt ser det ut som en familjefilm från Disney från 60-talet. En naturfilm som spårar ur totalt.


Mest av allt är filmen dumdristig - på flera sätt. Bara tanken att göra filmen och investera alla sina pengar i den, vilket Hedren och Marshall gjorde, var dumdristig. ROAR fick aldrig biopremiär i USA och den drog in väldigt lite pengar i övriga länder.


Mest korkat var att tro att det skulle gå att göra en film med över hundra vilda djur utan problem. Förutom kattdjuren dyker det upp rasande elefanter, som har sönder lite av varje. Tippi Hedren blev klöst i ansiktet och fick plastikopereras, Noel Marshall fick kalllbrand, och Jan de Bont skalperades - han återvände till inspelningen efter att skalpen sytts på igen.
På denna utgåva ligger både bioversionen och en Director's Cut, som är tio minuter längre. Dessa tillagda snuttar, som inte tillför något, är dubbade till tyska, vilket ger filmen en skönt skräpig känsla - plötsligt känns det som en europeisk exploitationfilm. På skivan finns en halvtimmeslång dokumentär om inspelningen.


Jag vet inte riktigt vad jag tycker om ROAR. Det är en fascinerande film, ibland känns det som att titta på något slags vansinnig freakshow. Men det händer liksom ingenting. Ett hus fult av lejon och tigrar, och Noel Mashall på en cykel. Det är allt. Men visst är den roande - och i ett recensionscitat på baksidan står det att "det kommer aldrig någonsin finnas en film som roar igen".


Det hela utmynnar i en uppmaning att stötta viltvård och djurskyddsföreningar En av de som klippte filmen var Ted Nicolau, som senare regisserade bland annat TERRORVISION och fyra SUBSPECIES-filmer.