Visar inlägg med etikett Tiffany Shepis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tiffany Shepis. Visa alla inlägg

söndag 22 april 2018

DVD/Blu-ray/VOD: Victor Crowley - Hatchet 4

VICTOR CROWLEY - HATCHET 4 (Njutafilms)

Jag söker och söker på TOPPRAFFEL!, men det verkar inte som om jag har recenserat HATCHET III från 2013. HATCHET och HATCHET II skrev jag om, men inte trean. Jag vet att jag har sett den - men jag minns absolut ingenting av den.

Nu har vi alltså fått en fjärde film i serien, inspelad i smyg för att verkligen överraska fansen. Hur många de nu kan tänkas vara. Jag gillade den första filmen och jag tyckte att den andra var rätt okej, men jag skulle förstås aldrig nämna HATCHET-filmerna om jag ombads lista mina favoritskräckfilmer.

Adam Green står åter för manus och regi, efter att hoppat trean, och i huvudrollen ses Parry Sheen som Andrew Yong. Sheen har varit med i samtliga filmer i serien, men när jag kollar upp honom verkar han ha spelat olika rollfigurer varje gång. Andrew Yong spelade han för första gången i HATCHET III.

Nå. Andrew har skrivit en bok om sina fruktansvärda upplevelser i träsket där den odödlige, vanställde seriemördaren Victor Crowley (Kane Hodder även denna gång) härjar. Fast det är förstås ingen som tror på legenden om Crowley, istället verkar alla tro att det var Andrew som slaktade sina vänner i träsket.

Andrews påstridige manager övertalar honom att återvända till träsket för en dokumentär de kan tjäna pengar på. Dock störtar flygplanet de sitter i och det dimper ner rakt i träsket. Och vem är kvar i träsket? Jo, Victor Crowley, förstås. Vem annars?

VICTOR CROWLEY är en renodlad komedi. En makalöst blodig sådan, men regelrätt skräckfilm är det här inte. Det här är en ganska pladdrig film, och humorn är ofta i barnsligaste laget. Ibland påminner det här om en Tromafilm. En väldigt stor del av filmen utspelar sig ombord på det vattenfyllda flygplanet. Det tar sin lilla tid innan slaktandet går igång, men splatterscenerna är fläskiga och ibland kreativa. Förutom Parry Sheen medverkar bland andra Tiffany Shepis, medan Tony Todd och Danielle Harris från de tidigare filmerna återkommer i minimala cameos.

Betyget nedan är lite tveksamt, men filmen är kort, jag hade inte tråkigt när jag såg den, och jag skrattade några gånger. Dessutom är det trevligt med en lågbudgetskräckis som inte ser ut som något några kompisar spelat in hemma på gården..

torsdag 21 juni 2012

DVD: The Violent Kind

THE VIOLENT KIND (Njutafilms)
Det första jag tänkte på var THE KILLING KIND med John Savage från 1973. En film jag inte sett, men som en kompis ville ge till mig för mer än tjugo år sedan, då han jobbade i en videobutik. Jag vet inte varför jag inte tog emot den. Det hade ju ett fräsigt omslag. Och den bara måste vara bättre än den här filmen från 2010 med snarlik titel.
THE VIOLENT KIND är regisserad av The Butcher Brothers, vilka egentligen heter Mitchell Altieri och Phil Flores, inte alls är släkt med varandra, och som tidigare gjort en handfull filmer av vilka jag ... inte sett någon. THE HAMILTONS. Nyinspelningen av APRIL FOOL'S DAY. DVD-omslagets baksida utlovar "skruvad övernaturlig skräck", "höjdpunkten i WTF-genren" (WTF-genren?), David Lynch-stämningar och rockabilly.
Det börjar inte så bra. Huvudpersonerna är nämligen ett kriminellt gäng. Bikers och slynglar. Alla är osympatiska och förtjänar inte annat än att ätas upp av demoner. Ska vi titta på de här töffarna i 85 minuter? För att en skräckfilm ska fungera, måste man gilla huvudpersonerna - även om de har små, underutvecklade roller och bara finns med för att dödas.
Nå, i vilket fall. Efter en inledande sexscen och att ha spöat skiten ur lite löst folk, drar det här gänget iväg till en fest i vad som ser ut som en svensk, rödmålad sommarstuga på landet. Där super de, slampiga brudar strippar, och plötsligt dyker centralgestalen Codys (Cory Knauf) ex-flickvän Michelle (Tiffany Shepis) upp tillsammans med sin lillasyster Megan (Christina McDowell). Michelle har med sig en snubbe hon gått åsta och gift sig med.
Senare hittas snubben död och blodig i en bil och Michelle kommer stapplande. Hon är indränkt i blod och visar sig ha blivit besatt. Hon biter en kille i ansiktet! Folk dör. MC-gänget binder fast Michelle på en säng, men hon kommer loss och klättrar upp i taket.
Jag undrar var David Lynch-stämningarna håller hus. Så plötsligt ändrar filmen karaktär. In kommer ett gäng surrealistiska rockabillymänniskor med övernaturliga krafter. Deras ledare, som kanske är Satan själv, är en av de mest påfrestande filmskurkar jag sett. En annan kille gillar att dansa. Två tjejer skrattar och dansar. De här nya varelserna, som spelar rockabillysinglar på en grammofon, är på jakt efter Michelle, som behövs till ... något. De slåss med Cody och Megan. De hittar Michelle, klär av henne naken och utför en mystisk rit.
WTF?!
Jovisst, det här är en film som tillhör WTF-genren. Jag undrade vaffan det var jag tittade på. Ett tag, ungefär en tredjedel in, höll det nästan på att bli bra; när Michelle röjde loss och hade sig, men annars är detta bara tråkigt, dumt och svårbegripligt. Hittade de på handlingen efterhand? Är det två filmer de satt ihop? Rockabillyfolket är enastående töntigt - och påfrestande. Vad vill de? Vad håller de på med? Varför är det så förbannat svårt för filmskapare att skriva robusta skräckhistorier som faktiskt fungerar och håller? Här och var har man stoppat in billiga optiska effekter, vilka ger ett lätt amatörmässigt intryck.
Jag skulle sätta en etta i betyg - om det inte vore för Tiffany Shepis. Jag gillar Tif. Jag kommer ihåg när hon var tonåring och hängde på Tromas kontor i Cannes. Hennes entusiasm är enorm och hon lyckas ensam lyfta THE VIOLENT KIND en aning. Hon är kul som mordisk demon och jag gissar att hon är inspirerad av de besatta kvinnorna i THE EVIL DEAD.
Men i övrigt är detta en lätt pretentiös och kass lågbudgetfilm som inte håller vad den lovar. Making Of-filmen på DVD:n är ännu tråkigare.







fredag 14 augusti 2009

Oemotståndlig filmtitel

Fantastisk titel.
... Fast det är klart, det är stor risk att filmen suger hästskit.
Å andra sidan är ju den bisarra lilla kramtösen Tif Shepis med, så det kan ju bli bra ändå.


Och ja, jag har kramat Tif. He he.