Visar inlägg med etikett Thomas Mann. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Thomas Mann. Visa alla inlägg

torsdag 28 februari 2013

Bio: Hansel & Gretel: Witch Hunters 3D

Foton: David Appleby © 2013 Paramount Pictures Corporation and Metro-Goldwyn-Mayer Pictures Inc. All Rights Reserved. 

Jag verkar tillhöra en minoritet, men jag blev inte sådär jätteimponerad av Tommy Wirkolas norska nazizombierulle DÖD SNÖ - den var roligare på papperet än i realiteten, som så ofta är fallet när det handlar om tosiga skräckfilmsidéer. Dock blev filmen så pass framgångsrik att unge Wirkola fick göra en fläskig amerikansk blockbuster. HANSEL & GRETEL: WITCH HUNTERS 3D pressvisades inte i USA, men den öppnade starkt och spelade in en massa pengar första helgen. Inte nog med det; branschen hade så pass stora förväntningar på filmen (vars premiär för övrigt sköts upp ganska rejält), att det gjorts en handfull B-filmsplagiat, självklart har till exempel The Asylum gjort sin version. Om förra året var Snövits år, är detta Hans och Gretas år. Och apropå det - varför har man inte översatt figurernas namn i den här filmen? Nog är det fånigt att gamla, goda Hans och Greta går under sina engelska namn.


Filmen pressvisades inte i Malmö, så det blev till att bevista premiären på Filmstaden Entré. Det var förhållandevis glest med folk i salongen. Ett par dussin tappra hade tagit sig dit. Och visningen började inte så bra. Man startade filmen tre gånger utan att lyckas få igång bilden, enbart ljudet. En i personalen kom in och sa att de hade problem med filmen, och om vi inte ville vänta, kunde vi gå hem och ladda ner den! Men då fick de igång rullen.

HANSEL & GRETEL: WITCH HUNTERS 3D är en stökig film och rätt ofokuserad film. I en prolog får vi se barnen Hans och Greta, öh, förlåt, Hansel och Gretel, som hamnar i en le häxas klor, men lyckas elda upp kärringen. Därefter hoppar vi fram ett par decennier och de två har vuxit upp till Jeremy  Renner och kalaskexet Gemma Arterton. Uppenbarligen växte Hansel snabbare än Gretel, eftersom Renner är 42 - Arterton är bara 27!

Åkej. Nu är de två professionella häxjägare, iförda tuffa kläder och beväpnade till tänderna med avancerade vapen, drar de runt och slaktar häxor. En liten by har drabbats hårt; barnen kidnappas av häxor och den rälige polischefen (Peter Stormare) låter avrätta en massa oskyldiga kvinnor han tror är häxor. Därför anlitar den trevlige borgmästaren Hans och Greta för att rensa upp i skogen. Syskonen får hjälp av en ung kille (Thomas Mann) och snart även av ett snällt (datoranimerat) troll, och de kommer den slemma häxan Muriel (Famke Janssen) på spåren.

Wirkolas film är full av en massa kul idéer staplade på varandra, och jodå, det är rätt kul och underhållande, men det är alldeles för stökigt och det funkar inte riktigt. Filmen lider även av den vanliga tabben att redigera actionscenerna för snabbt, vilket inte funkar i 3D; det blir jobbigt att titta på, och alldeles för många datoranimerade splattereffekter ser inte ut som något annat än datoranimationer.

Wirkola har även skrivit manus och hans approach är aningen besynnerlig. Som helhet känns ser det här ut som en sagofilm för hela familjen; det är mysigt, mystiskt, stämningsfullt med djupa skogar och pepparkakshus och grejor. Samtidigt vräker man på med (inte speciellt övertygande) splatter och här och var lite svordomar ("Don't eat of the fucking candy!").

... Men actionscenerna är ofta kreativa, liksom sätten häxorna köttas på; Hans och Greta intar ofta (medvetet) parodiska hjälteposer och spottar ur sig oneliners, Hans lider av diabetes efter att ha förätit sig på häxans hus, vissa scenerier imponerar, till exempel när ett stort gäng häxor håller sabbat på ett berg, Peter Stormare är kul, och Renner och Arterton är coola som häxjägare. Och vem vill väl inte hamna i klorna på Famke Janssen? Jag bara frågar!




(Biopremiär 27/3)

tisdag 17 april 2012

Bio: Project X - Hemmafesten

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sverige
PROJECT X - HEMMAFESTEN är en unik film. Verkligen ensam av sitt slag. Detta är nämligen en komedi helt utan antydan till humor, inte den minsta anstymelse till skämt och underhållning. Även om man tycker att en komedi inte är rolig, brukar man ju förstå vad som är avsett att vara roligt. Så är inte fallet här. Om filmen inte lanserats som "komedi" hade jag haft svårt att gissa det.
Regidebuterande Nima Nourizadehs film, som producerats av Todd Phillips (BAKSMÄLLAN), är ännu en Found Footage-film. Rättare sagt, det är väl ingen som "hittat" den här filmen, men den är gjord med handhållna video- och mobilkameror; huvudpersonerna filmar varandra, det ska se dokumentärt ut, att skådespelarna är okända ska förstärka den dokumentära känslan.
High School-eleven Thomas (Thomas Mann) i Pasadena fyller år samma helg som hans föräldrar ska resa bort. Perfekt, då blir den stora, flotta villan - komplett med pool - tillgänglig för en rejäl fest. Kompisen Costa (Oliver Cooper) ska fixa festen. Eftersom han misstänker att ganska få människor vill komma och festa hos dem mesige nörden Thomas, kör Costa igång en fet marknadsföringskampanj. Detta leder till att uppskattningsvis 1500-2000 pers (enligt Thomas) dyker upp och röjer inte bara i villan, utan i kvarteret.

Festen spårar snabbt ur. Hus, trädgård och allt i närheten vandaliseras. När halva grannskapet sätts i brand och när polisen omringar området, direktsänds den upploppsliknande festen i TV:s nyhetsrapporteringar.
Det är det hela.
Först och främst är detta en film om jääävligt osympatiska typer. Den där Costa är bara ett as. Jag hatade honom så fort han dök upp. Men de andra är inte mycket bättre. De är så där fånigt omogna som tonåringar bara är i amerikanska filmer. De kan inte prata om något annat än sex och droger, samtidigt som de själva är så bakom flötet att inga tjejer skulle vilja ta i dem med tång. Tycker i alla fall jag. De här befinner sig på ett intellektuellt neandertalstadium. Fast det är kanske att förolämpa neandertalare. Thomas, som tappar kontrollen och får panik, är det bara synd om - men mest synd är det om föräldrarna. Allvarligt talat: det är väl inte roligt att sätta eld på sitt hus och förstöra inredningen? Springa runt och misshandla folk?
Spoiler: Detta är en av slutscenerna

PROJECT X är en film som kan sammanfattas med orden "rå men hjärtlös". Om man jämför med en annan bioaktuell komedi; AMERICAN PIE: REUNION, så är det en film gjord med hjärta. I den festas det hejvilt, och även om Stiffler är en omogen fjönt, gillar man honom. Rollfigurerna i Nourizadehs film hade gjort sig bäst som statister i SALÒ - ELLER SODOMS 120 DAGAR.
PROJECT X är en fruktansvärt film. Jag undrar vad som krävs för att man ska tycka att den är rolig. Jag vet inte om jag vill känna någon som tycker att den är rolig. Jag skrattade inte en enda gång. Skulle jag inte recensera filmen, hade jag gått.
De enda som verkade ha kul, är alla de festande och hårt krökande statisterna. Jag antar att de festar på riktigt.
För övrigt innehåller PROJECT X filmhistoriens mest rasande dvärg, som stoppas in i en köksugn. Elakt skämt, obehagligt våldsam dvärg.






(Biopremiär 20/4)