Visar inlägg med etikett Thomas Hayden Church. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Thomas Hayden Church. Visa alla inlägg

torsdag 14 juni 2012

DVD: Tales from the Crypt presents: Demon Knight & Bordello of Blood

För ungefär 30 år sedan köpte jag ett begagnat exemplar av det stora, tjocka seriealbumet "Stora skräckboken", en samling med skräckserier från legendariska EC Comics; redigerad av Sture Hegerfors och utgiven 1974. Detta album gjorde stort intryck på mig; jag tyckte att berättelserna var oerhört spännande, otäcka, roliga - och framför allt var de fantastiskt bra tecknade. Favoritavsnittet hette någonting i stil med "Skämt kött smakar inte alltid skämt" och var tecknat av Jack Davis, som kanske är min absolute favorittecknare. Det här albumet innehöll även presentationer av serieskaparna; fakta jag girigt slukade. Tyvärr försvann boken tillsammans med 90% av min seriesamling vid ett källarinbrott.
På 1970-talet fanns ett brittiskt filmbolag som hette Amicus och som specialiserat sig på antologiskräckfilmer - flera korta rysare ihopspikade till en långfilm. 1972 valde de ut en handfull serier från EC:s 50-talstidningar och producerade TALES FROM THE CRYPT, som i Sverige gick upp på bio som FRÅN ANDRA SIDAN GRAVEN - en bra film som 1973 föjdes upp med THE VAULT OF HORROR.
1989 kom den amerikanska TV-serien TALES FROM THE CRYPT, en förhållandevis jämn och ofta bra serie. Det kom senare även en tecknad barnvariant; TALES FROM THE CRYPTKEEPER, och 1992 ett mindre lyckats pilotavsnitt av TWO-FISTED TALES, baserat på EC:s krigsserier.
... Och så har vi så långfilmerna från 1990-talet som nu släppts på nytt på DVD. Två filmer jag inte sett sedan VHS-tiden.
TALES FROM THE CRYPT PRESENTS: DEMON KNIGHT (Njutafilms)
Jag var rätt förtjust i den här filmen när den kom, vill jag minnas. Året var 1995 och jag såg den ett par gånger. Jag kommer även ihåg att jag nämnde det för Billy Zane, när jag träffade honom på en fest - men han föredrog att prata om Fantomen, något han spontant tog upp när jag nämnde att jag är från Sverige.
Zane spelar en demon som jagar en herre vid namn Brayker (William Sadler). Denne Brayker kånkar på den sista av sju magiska nycklar - nycklar som innehåller Kristi blod. Demonen har visst redan roffat åt sig sex av dem och får han tag på alla sju lär helvetet braka loss på Jorden. Eller något sådant. Brayker anländer till en skabbig vägkrog, komplett med märkliga figurer och horor. Genast omringas de av demonen och de ondskefulla väsen han släpper loss för att ta sig in i krogen.
... Och det är väl allt som händer. Så här sjutton år senare förstår jag inte riktigt vad jag såg i den här filmen när den kom. Ernest Dickerson, som gjorde SURVIVING THE GAME men mest har jobbat med TV-serier (bland annat THE WALKING DEAD), står för regin, och historien bygger inte på någon gammal serie från EC. Åtminstone inte vad jag vet. Nu när jag ser om filmen tycker jag mest att det hela är ... lamt och ointressant. Manuset är alldeles för tunt och dumt.
Däremot är det kul med alla praktiska effekter; 1995 var det fortfarande inte så vanligt med CGI, och skådespelaruppsättningen hjälper till att lyfta det hela en aning: Jada Pinkett Smith, CCH Pounder, Thomas Hayden Church, och så har vi minsann gamle goe Dick Miller i en roll.






TALES FROM THE CRYPT PRESENTS: BORDELLO OF BLOOD (Njutafilms)
Till skillnad från DEMON KNIGHT, gillade jag inte den här uppföljaren när den kom 1996. Jag tyckte att den kändes billigare och skräpigare, och dessutom floppade den rejält på bio i USA. Men nu, sexton år senare, tycker jag att detta är den bättre av de två filmerna. Den här gången har man nämligen en roligare story att berätta.
Corey Feldman är en slarver som lockas iväg till världens fräsigaste bordell. Tror han. Utåt sett är det en begravningsbyrå, men lägger man sig i en kista som rullar in i ugnen, skickas man vidare till de bakre rummen, och där är det både hippa och spisarskiva med galanta damer, anförda av den ståtliga Lilith (Angie Everhart). Synd bara att dessa kalaskex är vampyrer.
Feldmans syster, spelad av Erika Eleniak, anlitar den sluskige privatdetektiven Rafe Guttman (Dennis Miller) för att hitta Feldman och lösa mysteriet med begravningsbyrån. Guttman är en typisk filmdeckare, och han vitsar mest hela tiden. Chris Sarandon figurerar som härligt sliskig TV-predikant med elgitarr.
Jovisst - BORDELLO OF BLOOD, som regisserats av Gilbert Adler, är mycket skräpigare än DEMON KNIGHT. Men det är väl därför filmen är bättre. Det är också betydligt roligare den här gången. Speciellt mycket med EC Comics att göra har dock det här inte. Här finns egentligen inga likheter alls, både DEMON KNIGHT och BORDELLO OF BLOOD är helt andra typer av berättelser. Okej, temat från BORDELLO skulle kanske kunna ha plockats från en av de gamla serietidningarna, men det enda som har med TALES FROM THE CRYPT att göra är att filmerna presenteras av The Cryptkeeper.
År 2002 kom det visst en film som heter RITUAL. Ursprungligen skulle den heta TALES FROM THE CRYPT PRESENTS: REVELATION, men när Miramax köpte den av Universal, plockade man bort allt som hade med TALES att göra. Möjligtvis beroende på att BORDELLO OF BLOOD floppade. Jag har inte sett RITUAL, men BORDELLO tilldelar jag följande betyg:






torsdag 23 december 2010

Bio: Easy A

Foton copyright (c) Sony Pictures Entertainment

Oj!

Oj, oj, oj, oj ... oj!

Det här var verkligen överraskningarnas överraskning.

Förvisso hade jag hört att EASY A blivit en sleeper-hit i USA, men jag trodde att det handlade om ännu en vanlig tonårskomedi i high school-miljö, riktad främst till unga tjejer.

EASY A är en tonårskomedi i high school-miljö och den vänder sig nog främst till unga tjejer. Men filmen är så mycket mer än så. Det här var inte alls vad jag trodde att det skulle vara.

Emma Stone, som är väldigt lik Diana Kjaer, är Olive Penderghast, tonårstjej i övre medelklassen och elev på en sådan där typisk high school i Kalifornien som amerikanska filmer är fulla av. Hon agerar även berättarröst och berättar om sitt tydligen komplicerade liv. Hon pladdrar konstant med sin bästa kompis, den storbystade blondinen Rhiannon (Aly Michalka), och de diskuterar jämt killar och sex.

Dock är de oskulder båda två. Fast på grund av diverse omständigheter råkar den väldigt prydliga, duktiga och föga iögonfallande Olive ljuga för Rhianna och hävda att hon legat med en påhittad kille. Ledaren för skolans religiösa grupp, knäppgöken Marianne (Amanda Bynes) råkar höra samtalet och snabbt sprids ryktet över skolan: Olive är en slampa utan like.

Olive blir plötsligt eftertraktad av killarna och hon ändrar sin stil. Hon går även med på att låtsas utföra sexuella aktiviteter med blyga, bortkomna killar för att de ska få bättre och coolare rykte på skolan.

Men att plötsligt förvandlas till en slampa - om än en fejkslampa - leder förstås även till en massa problem.

Filmens story känns igen från insändarna på till exempel Sydsvenskans Postissida, dit ungdomar - nästan bara tjejer - skriver. Och säkert från alla dessa bloggar och Facebooksidor jag aldrig läser. Problem med att hävda sig uppblandat med en massa konstruerade problem. Ur en vuxen och strikt manlig synvinkel får jag intrycket att unga tjejer oftast skapar många av sina problem själva. De är fixerade vid en massa småsaker och låter dessa dominera. Det passar även bra att skylla dessa problem på män - men vi står ju oftast som frågetecken när brudarna tävlar i bantning och bitchighet.

Om EASY A enbart hade hade handlat om ovanstående hade detta varit ännu en slätstruken dussinrulle. Men Will Glucks film innehåller betydligt mer - framför allt en lång rad vuxna rollfigurer som radikalt höjer filmens nivå. Stanley Tucci och Patricia Clarkson spelar Olives föräldrar och de är fullkomligt fantastiska. De är hejdlöst roliga i sina välskrivna scener.

Thomas Hayden Church spelar en av Olives lärare och han är också väldigt, väldigt rolig. Som lärarens fru ser vi Lisa Kudrow, som är med i några få, kul scener. Och så får vi inte glömma bort att skolans rektor spelas av Malcolm McDowell.

EASY A är fenomenalt underhållande hela tiden; den lyckas få in sina uppenbara budskap, men känns inte predikande, och framför allt är dialogen väldigt bra och större delen av de medverkande utmärkta. Med undantag för Mahaley Hessam, som spelar över som religiösa bitchen Nina. När Olive kallar Nina för "twat" översätts detta med "snippa". Öh? Det är väl för fan ingen som säger snippa?!

Skolan filmen utspelar sig på är väldigt amerikansk med regler och förhållningssätt som är svåra för oss svenskar att relatera till, det är fortfarande lite 1800-tal över det hela, men så är det ju i nästan alla amerikanska filmer. Men jag skulle inte bli förvånad om svenska ungdomar kan relatera till alla de konstruerade problem och situationer som hela tiden skapas i filmen.

Det här är en överraskande intelligent film, och vid ett tillfälle har man klippt in några scener från 80-talets John Hughes-filmer, vilka EASY A på många sätt är en ny variant av. Fast på något sätt känns folket i 80-talsfilmerna coolare.

Och då hör det till saken att jag vägrade se de filmerna på 80-talet. Jag tillhör samma generation som 80-talets bratpack, men jag tyckte de var en hög töntar. Föga kunde jag ana vilken typ av killar som skulle bli populära 25 år senare.

 

 

 

 

 

(Biopremiär 25/12)