Visar inlägg med etikett The Purge. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Purge. Visa alla inlägg

onsdag 4 juli 2018

Bio: The First Purge

Foton copyright (c) UIP Sweden
THE PURGE-serien rullar vidare med en fjärde film. Det här är en filmsvit som lyckats med konststycket att bli bättre efter ett tag, istället för att som brukligt bli lite sämre för varje ny film. Den tredje filmen; THE PURGE: ELECTION YEAR, var betydligt bättre än de två första filmerna.
Skälet till detta är, som jag skrev i min recension av filmen, att serien blev direkt politisk - det som kändes alltför otroligt när THE PURGE kom 2013, är plötsligt inte helt otänkbart. Under dessa år har Trump blivit president, engelsmännen röstade för Brexit, Sverigedemokraterna skördar framgångar här hemma i Sverige - fascism, rasism och allmänt människoförakt visar sitt fula tryne överallt, och det som var science fiction för inte alltför många år sedan är plötsligt realitet. Världen har blivit något slags bisarr kombination av "1984" och DR STRANGELOVE.
THE PURGE-filmerna handlar, som eventuellt är bekant, om att man i USA i en nära framtid infört en natt om året, då all form av kriminalitet, inklusive mord, legaliseras. Det påstås att det är för att befolkningen ska få utlopp för sin aggressivitet, men främst handlar det om att det styrande partiet; det fascistiska NFFA, The New Founding Fathers of America, självklart tillhörande den kristna högern, vill rensa ut fattiga och oönskade element. Det är lite kul att man skapat ett nytt, svenskt verb av to purge - att "purga".
Jag kan väl inte påstå att jag köpt konceptet helt och hållet. Hur lyckades regeringen genomföra en sådan här vansinnig idé? Det känns lite too much - fast å andra sidan, det finns otroligt många knäppgökar borta i Amerika, det är ju bara att titta på nyheterna för att få det bekräftat. Lättledda, obildade människor, som anser att bibeln och puffran är det viktigaste de har. De skulle säkert kunna tänka sig att rösta för både The Purge och Hungerspelen, om någon politiker föreslog detta.
THE FIRST PURGE är en prequel till de tidigare filmerna, och här berättas hur purge-natten - eller "experimentet", som det kallas - infördes. James DeMonaco står fortfarande för manus, medan Gerard McMurray tagit över regin. McMurray är en ung, svart regissör, och majoriteten av de medverkande är svarta. Det är i stort sett bara de styrande och några legosoldater som är vita.
Marisa Tomei spelar kvinnan bakom experimentet, som denna första gång begränsats till Staten Island. Hon tillhör inte NFFA, och hennes motiv är aning luddiga. Efter ett tag börjar hon själv ifrågasätta det hela, medan de synnerligen onda topparna inom NFFA är lite missnöjda med experimentet, eftersom inte tillräckligt många människor går ut och dödar varandra.
Filmens huvudpersoner är den tuffa Nya (Lex Scott Davis) och hennes lillebror (Joivan Wade), som hamnat ute på Staten Islands gator under purge-natten. Nyas före detta pojkvän Dimitri (Y'lan Noel) är en gangster som förvandlas till hjälte när han försöker rädda livet på, tja, de flesta.
Tyvärr glöms tråden om NFFA och Marisa Tomeis experiment bort en aning, till förmån för många och otroligt blodiga actionscener. Dessa actionscener är väl iscensatta, men det blir lite tjatigt i längden - jag är mer intresserad av maktspelet utanför Staten Island.
Dessutom undrar jag varför TV-nyheterna direktsänder från Staten Island och visar upp de mord som begås, som vore det ett idrottsevenemang.
THE FIRST PURGE är lite sämre än THE PURGE: ELECTION YEAR. Men det funkar förstås fint som 97 minuter ultravåldsam underhållning. Ett tag tänkte jag att jag i nästa film vill se hur NFFA fick makten i USA - men vid närmare eftertanke är det onödigt. Det är ju bara att slå på TV:n och kolla på nyheterna från Trumps Amerika. The Purge har fortfarande inte införts, men i övrigt överträffar verkligheten dikten.







(Biopremiär 6/7)

onsdag 6 juli 2016

Bio: The Purge: Election Year

Foton copyright (c) UIP Sweden
Amerikansk branschpress har den senaste tiden rapporterat om att väntade blockbusters som THE LEGEND OF TARZAN och Steven Spielbergs SVJ inte haft en chans mot James DeMonacos betydligt mindre action-skräckfilm THE PURGE: ELECTION YEAR. Disneys HITTA DORIS är förstås inte hotad på topplistan, men den nya THE PURGE går extremt bra.
Jag läste mina recensioner av THE PURGE (2013) och THE PURGE: ANARCHY (2014), båda med manus och regi av DeMonaco. Den andra filmen tyckte jag var betydligt sämre än den första, även om den var underhållande. I båda texterna påpekar jag att jag inte köper premissen för filmerna: i ett framtida USA (den första filmen utspelar sig 2020) har den nya, fascistiska ledningen NFFA; the New Founding Fathers of America, infört "högtiden" The Purge - Reningen. En natt om året är all form av kriminalitet, inklusive mord, tillåtet under tolv timmar. Detta för att befolkningen ska få utlopp för sin aggressivitet. I den första filmen nämns det att arbetslösheten sjunkit till 1%, medan brottsligheten är nere på 0%! NFFA har förstås även andra baktankar än att sänka arbetslöshet och brottsstatistik.
Jag skrev att det känns alltför otroligt att USA - eller något annat land - skulle införa något så vansinnigt som The Purge, även om tanken är intressant. Men! Det har hänt saker sedan 2013. Donald Trump har stormat fram som ett aggressivt orosmoln, och nu de senaste veckorna har vardagsrasismen i Storbritannien eskalerat efter att de röstade för att lämna EU. Två av västvärldens mäktigaste länder visar upp sina absolut värsta sidor. Onda makter växer sig starka i Frankrike och visar sina fula trynen även här i Sverige. Även om The Purge fortfarande känns allt för osannolikt, är liknande idéer inte längre helt otroliga.
THE PURGE: ELECTION YEAR tar steget från att vara skräck och action till att vara en direkt politisk skräck- och actionfilm. I filmens inledning får vi se hur en maskerad galning, till tonerna av George Clinton, under Purgenatten torterar och mördar en familj, sånär som på dottern. Arton år senare har dottern; Charlie Roan (Elizabeth Mitchell), blivit en senator som kämpar för att bli president och då kunna krossa NFFA och avskaffa The Purge. NFFA, som tjänar grova pengar på "högtiden"; vapenförsäljningen är skyhög och NFFA står NRA nära, vill förstås bli av med "that cunt" senator Roan.
När det så blir The Purge skickas ett hårdfört gäng, försett med nazisymboler och sydstatsflaggor, ut för att kidnappa Roan. NFFA tillhör förstås den reaktionära, kristna högern, partiet tillbes som gudar, och en präst har för avsikt att offra senatorn inför en publik bestående av överklassen.
Frank Grillo återkommer från förra filmen som den handlingskraftige Leo Barnes, som nu jobbar som senator Roans livvakt. När det visar sig att övriga vakter är förrädare, blir det Barnes som får föra Roan i säkerhet.
I handlingen figurerar även en trevlig svart man; Dixon (Mykelti Williamson), som driver en liten kvartersbutik. Till skillnad från stadens rika, har han och hans personal och vänner - svarta och mexikaner - inte råd och möjlighet att stänga in sig i bepansrade hus under The Purge. Betty Gabriel spelar en tuff kvinna som åker omkring i en bepansrad ambulans för att hjälpa skadade. Javisst, självklart hamnar Barnes och Roan hos Dixon och hans vänner.
I de flesta fall brukar uppföljare vara sämre än originalfilmen. Men inte den här gången. Jag tycker att THE PURGE: ELECTION YEAR är den klart bästa filmen i serien. Det här är en stenhård film, den är intensiv, och den är groteskt våldsam - ultravåld är bara förnamnet. Men det som lyfter filmen är det politiska; alla referenser till vad som sker ute i världen just nu, då i synnerhet i USA. Skräckfilm fungerar ofta bra som allegorier, och filmer som till exempel George A Romeros DAWN OF THE DEAD innehåller samhällssatir, men det är sällan det blir så in your face som i James DeMonacos nya film. Något liknande har nog inte gjorts sedan John Carpenters THEY LIVE från 1988.
Den framtida kristna högerns främsta syfte med The Purge är att rensa ut oönskade element - som fattiga och invandrare. För att göra America great again.
(En märklig detalj vad gäller den svenska textningen: amerikanska svordomar översätts med svenska svordomar, "motherfucker" översätts som "mostherfucker" (?!), men när Dixon kallar sitt gäng "My negroes" står det "mina polare" i den svenska texten. Vissa ord är visst mer laddade än ett hagelskott i ansiktet.)
 







(Biopremiär 6/7)


-->