Visar inlägg med etikett Terry Crews. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Terry Crews. Visa alla inlägg

tisdag 15 maj 2018

Bio: Deadpool 2

Foton copyright (c) 20th Century Fox
För sådär tjugo år sedan såg sedan jag en komedi, som visades på marknaden i Cannes. Jag minns inte vad den hette, jag minns inte vad den handlade om, men jag tyckte den var jättekul. En tid senare släpptes filmen på video i Sverige, och jag såg om den tillsammans med min syster, efter att jag berättat hur kul den var. "Hur full var du när du såg den här i Cannes?" undrade syrran efter en stund, eftersom filmen inte alls var kul.
Så är det ju ibland. Kanske till och med ganska ofta. Att se en film på stor duk och med maffigt ljud på bio, kan göra att filmen upplevs som bättre än den kanske är. Jag har sett flera direkt-på-video-filmer på bio, till exempel i Cannes, och upplevt dem som riktigt bra och fläskiga. Ibland kan förstås fallet vara det motsatta. Alla brister i en liten film som funkar utmärkt hemma på TV:n, förstoras på en bioduk.
När jag såg Marvelfilmen DEADPOOL på bio 2016 tyckte jag att den var jättekul. En frän superhjältefilm på alla sätt; mycket bättre än alla andra superhjältefilmer - eller åtminstone de flesta andra superhjältefilmer. När filmen kom på Blu-ray såg jag om den - och då tyckte jag inte att den var lika rolig. Den var nästan lite påfrestande och tjatig.
Nu har jag sett DEADPOOL 2, i regi av David Leitch (eller "One of the guys who killed John Wick's  dog", som det står i förtexterna), på bio - och återigen hade jag kul i biofåtöljen. Jag hade absolut inte tråkigt, jag satt inte och tittade på klockan stup i kvarten, som när jag såg AVENGERS: INFINITY WAR, eller filmen jag såg alldeles före DEADPOOL 2. Och då är Leitchs film ändå två timmar lång.
... Men jag kan mycket väl tänka mig att den inte är lika rolig hemma på TV:n, åtminstone inte om man sett den tidigare, och minns alla skämt och händelser.
Ryan Reynolds, som även varit inblandad i manus, är förstås tillbaka i titelrollen. Deadpool är en anti-superhjälte som dödar de skurkar han jagar, och hans superkraft består i att hans kropp läker på nolltid; han kan inte dö hur mycket han än skjuts, knivhuggs, eller slits i småbitar.
Filmen inleds med att Deadpools flickvän dödas när skurkar rusar in i lägenheten för att ta kål på Deadpool. Deadpool, eller Wade, som han egentligen heter, blir extremt deprimerad och försöker ta livet av sig. Dock tvingas han åter ta till superhjälterier, eftersom en mutant från framtiden; supersoldaten Cable (Josh Brolin), anländer och börjar skjuta folk och spränga saker i luften, medan han letar efter något eller någon.
Cable i serietidningen.
För att stoppa Cable och reda ut en del andra mutantproblem, bildar Deadpool superhjältegruppen X-Force, efter att ha satt in en annons i tidningen. Scenerna med X-Force är fantastiskt roliga, i synnerhet deras oväntade öde är extremt roligt. Bland de som gestaltar dessa misslyckade hjältar hittar vi Bill Skarsgård, Terry Crews och Brad Pitt.
Den osedvanligt läckra Zazie Beetz spelar Domino, vars superkraft är att hon har tur. Hon utkristalliserar sig genast som den tredje huvudrollsinnehavaren vid sidan av Reynolds och Brolin.
DEADPOOL 2 är precis som den första filmen en metafilm; Deadpool pratar med biopubliken, och många skämt handlar om andra filmer och seriefigurer. Det skämtas en del om DC Comics' mörka filmuniversum. Språket är genomgående grovt, vilket kan kännas lite irriterande, eftersom det inte är "busigt" att svära här i Sverige. Våldet är genomgående blodigt, men väldigt orealistiskt.
Vad jag inte gillar är att filmen, precis som alldeles för många amerikanska filmer, efter ett tag börjar att handla om familjen; att hitta sin familj. Precis som GUARDIANS OF THE GALAXY VOL 2; den filmen sänktes av ämnet. I fallet DEADPOOL 2 vet jag dock inte om familjetemat är avsett som parodi, eller om det faktiskt är på allvar. Inget annat i filmen är på allvar.
Det är också lite irriterande att ett par visuella skämt förklaras - "Du gör precis som i BASIC INSTINCT".
Rappt och underhållande är det här i varje fall, och bara extrascenerna under eftertexterna är värda en biobiljett. De är fantastiskt roliga; mycket roligare än allt som föregått dem. Här ska jag kanske skjuta in att det inte följer fler scener efter att eftertexterna rullat klart.
Stan Lees cameo inskränker sig till ett porträtt på en vägg. Eddie Marsan har en liten roll i filmen, och tittar man snabbt skymtar en del andra superhjältar i bakgrunden.

   






(Biopremiär 15/5)


tisdag 12 augusti 2014

Bio: The Expendables 3

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Det har ju varit en hel del skriverier om THE EXPENDABLES 3 i pressen de senaste veckorna. Inte så mycket om själva filmen, utan om det faktum att en komplett version läckt ut på Internet flera veckor innan premiären. Nu har jag inte kollat på ett tag, men filmen laddades ner två miljoner gånger på bara några dagar - och siffran ökar varje dag. Ett faktum som förstås skadar filmbolaget. Jag får nästan intrycket av att de enda som inte redan sett filmen är vi filmkritiker.

För några dagar sedan dök de första recensionerna upp i de amerikanska branschtidningarna, som Variety och The Hollywood Reporter. Jag kunde inte låta bli att läsa dem - och de bekräftade det jag fruktade. De klagade på att det är en blodfattig film - bokstavligt talat blodfattig.

"Never send a boy to do a man's job" står det på filmaffischen. En tuff slogan - men den ljuger. För i den här tredje filmen i serien skickar man faktiskt ut inte bara en pojke, utan flera stycken - samt en flicka - för att göra karljobb. Jag gillade de två första filmerna - inte bara på grund av att de samlade de gamla hjältarna från 1980-talet i en och samma film, utan även för att de verkligen var hårda, blodsöliga och barnförbjudna. I synnerhet den första, som kom 2010. Actionfilmer idag är ju oftast väldigt slätstrukna och polerade; det görs inga riktigt hårda grabbfilmer längre. När THE EXPENDABLES 2 kom 2012 ryktades det att den skulle få åldersgränsen PG-13 i USA, vilket fick fansen att sparka bakut. När den väl hade premiär släpptes den, precis som föregångaren, med åldersgränsen R; från 17 år. Dock hade Chuck Norris, som medverkade i en liten roll, krävt att grovt språk inte får användas i filmen - han är ju numera djupt kristen. Blod och slakt är okej - så länge det inte svärs.
Den nya filmen har försetts med en PG-13-gräns. Allt för att locka så stor - och ung - publik som möjligt. Sylvester Stallone har sagt att det är för att de inte vill att fansen ska tvingas smyga in på biograferna. Men där har han fel. De som gillar sådana här filmer är 45+ - det handlar om oss som växte upp på 80-talet med de här skådisarna och med tuffa, reaktionära actionfilmer. Vi vill inte ha nertonad mesaction.

THE EXPENDABLES 3 är en märkligt slarvig, hafsig film. Förvisso är det ju inte meningen att de här filmerna ska vara några intellektuella milstolpar, men i det här fallet känns det lite för mycket som en direkt-på-DVD-film med alldeles för hög budget och kända namn. För regin står Patrick Hughes, som tidigare bara gjort en långfilm; något som heter RED HILL, och Stallone är förstås tillbaka som Barney Ross. När filmen börjar attackerar Ross och hans män; Lee Christmas (Jason Statham), Gunner (Dolph Lundgren), Toll Road (Randy Couture) och Hale Caesar (Terry Crews), ett tåg som transporterar en viss Doctor Death (Wesley Snipes), som suttit i fängelse i åtta år. Death var en av de första medlemmarna i The Expendables. Han skämtar och säger att han suttit inne för skattesmitning - vilket ju Snipes satt inne för på riktigt.
Efter att ha fritagit Death ger sig gänget genast iväg för att sätta ditt en mystisk man som säljer vapen till krigshärjade delar av världen. Det visar sig att denne man är en samvetslös typ som heter Stonebanks (Mel Gibson) och som Ross trodde sig ha dödat en gång i tiden. Stonebanks var en av grundarna av The Expendables och blev sedan ond. Strid utbryter och Caesar blir svårt skadad.

Harrison Ford är teamets nya chef och han gillar inte att de misslyckades med att plocka Stonebanks. Ross kommer fram till att hans gäng är för gammalt - han behöver nya, unga hårdingar. Kelsey Grammer dyker då upp som en som heter Bonaparte och som vet vilka som behövs. De flyger kors och tvärs över kontinenter för att hitta rätt personer, vilka i slutändan blir Thorn (Glen Powell), Mars (Victor Ortiz), Luna (kampsportaren Ronda Rousey - ville inte Gina Carano vara med?) och Smilee, som spelas av TWILIGHT-skådisen Kellan Lutz, som senast sågs i usla THE LEGEND OF HERCULES. Detta är inte världens charmigaste gäng - tvärtom, de är rätt trista. Och det första de gör, är att bli tillfångatagna av Stonebanks. Alltså måste Barney Ross samla sitt gamla gäng för att frita ynglingarna. Antonio Banderas spelar en pajas som tjatar sig till en plats i gänget, och även Arnold Schwarzenegger och Jet Li ansluter.
THE EXPENDABLES 3 innehåller en väldig massa action, det skjuts och sprängs fruktansvärt mycket, och när det inte skjuts och sprängs, slåss man med stora knivar. Det vräks på med så mycket våld att filmen självklart blivit barnförbjuden i Sverige, det spelar ingen roll att folk inte blöder när de träffas av kulor och knivar, och att ingen svär (Harrison Ford fäller filmens enda "fuck"). Men allvarligt talat: det ser fullkomligt befängt ut när hundratals människor slaktas utan att blodet sprutar. Det känns som att titta på när folk leker krig.

Att skrapa ihop ett nytt gäng yngre Expendables var en dum idé - det är ju ingen som vill se dem. Filmidén bygger på att få återse det gamla gardet i en och samma film. Det nya gänget ser mest ut som en samling posörer och de lyckas aldrig bli hårda och tuffa tack vare PG-13-gränsens restriktioner. Ronda Rousey spöar upp en del folk och utbrister "Karlar!", men fajterna är lite för snabbt klippta för att man ska kunna se dem speciellt bra.
Flera av de medverkande ser trötta, ointresserade och framför allt gamla ut. Schwarzenegger har blivit väldigt gammal - för att inte tala om Harrison Ford. Manuset är av By-the-numbers-varianten, och den synnerligen onde Stonebanks insisterar på att hela tiden göra dumma saker bara filmskurkar gör - som att ge hjältarna 45 sekunder på sig att fly innan en byggnad sprängs i luften, istället för att spränga på en gång, och vi får den klassiska dumheten, när man släpper sina vapen för att istället göra upp med nävarna. Det är lite slappt.

Dock är Mel Gibson en bra skurk och det är kul att se honom i en actionfilm igen. Han ser fräschare ut än på länge och hans forna utstrålning finns kvar. Detsamma gäller Stallone. Dolphan har knappt några repliker alls i filmen och stackars Jet Li är reducerad till att skjuta kulspruta i en scen. Märkligt - varför plocka in en fantastisk kampsportare och sedan inte låta honom slåss?

Man har lyckats stoppa in en och annan bra oneliner och det är kul när Stallone i en scen kliver in i en Ford, och därinne sitter Harrison Ford. Men i övrigt är THE EXPENDABLES 3 en stor besvikelse; en slätstruken och onödig film utan bett. Det här skulle bli den sista filmen i en trilogi, men Pierce Brosnan har pratat om att han ska medverka i en eventuell THE EXPENDABLES 4. Vi får väl se vad som händer. Den här filmen lär knappast bli lika framgångsrik som de första två.

Filmens svenske översättare heter passande nog Karl Hårding.








(Biopremiär 13/8)

onsdag 25 juni 2014

Bio: Blended

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox Sverige/Warner Bros.

Bäste Gud -- eller Satan -- eller vem det nu är som ligger bakom,

Varför gör du så här mot mig? Den här veckan kommer att gå till historien som 2014 års biovecka som Gud glömde. Igår såg jag WALKING ON SUNSHINE - och idag satt jag igenom den nya Adam Sandler-komedin BLENDED. Det är mer än vad en karl klarar av - och då hör det förstås till saken att jag är härdad. Jävligt härdad.

En gång i tiden gillade jag ju Adam Sandler. Hans första två-tre komedier var skitroliga, och THE WEDDING SINGER är en rolig och gullig romantisk komedi. De filmerna ligger väldigt långt från JACK AND JILL, MIN LÅTSASFRU och BLENDED. Filmer som drar in enorma summor och som lockar stor publik trots att de verkligen suger - detta beroende på att de är Amerikas motsvarighet till filmer som GÖTA KANAL: filmer som ses av familjer, ofta boende på vischan, som bara går på bio en gång om året, och då vill ha en "rolig" film för hela familjen. Sandler har specialiserat sig på att göra rejält slätstrukna, fega, sliskigt sentimentala familjekomedier, som dock fortfarande kan innehålla ett och annat stänk vulgohumor.

Det finns några grejor i BLENDED som är roliga:

*En orkester bestående av apor som spelar "Careless Whisper".

*Terry Crews som bisarr sångare som förestår en ständigt uppdykande manskör.

*Prins Valiant omnämns två gånger.

*Kevin Nealon.

*En scen där Adam Sandler ska köpa tamponger.

... Men det är väl allt.

BLENDED har regisserats av Frank Coraci, mannen bakom ovannämnda THE WEDDING SINGER, men även den vissna ZOOKEEPER, som jag inte minns överhuvudtaget, och här återförenas Adam Sandler med Drew Barrymore från WEDDING SINGER och 50 FIRST DATES. Kombinationen Sandler & Barrymore har alltså funkat tidigare, varför ändra på ett vinande koncept?

Sandler är änklingen Jim, far till tre tjejer i olika åldrar. Barrymore är Lauren, frånskild mor till två killar. Jim och Lauren träffas på en katastrofal blindträff som leder till att de hatar varandra. Men det bär sig inte bättre än att de två, tillsammans med sina barn, hamnar på samma semesterresa till Sun City i Sydafrika - inte nog med detta, de tvingas även dela samma (lyx)våning på hotellet.

Sedan blir det tok och knas, må ni tro! Jim och Lauren bråkar och försöker undvika varandra! De träffar knasiga djur! Det partajas med tokiga semesterfirare! Personalen är helfestlig! Jag är ironisk! Snart upptäcker förstås Lauren att Jim egentligen är en hyvens kille, en riktigt rejäl farsa, och Jim blir ju betuttad i Lauren, allt för att vi ska få oss en hett efterlängtad kyss i slutscenen.

BLENDED är väldigt sentimental, Jims mellandotter pratar med sin osynliga, döda mamma som alla saknar, lovsången till familjen sjunges gång på gång, och filmens moral andas 1950-tal. Eller 30-tal. Ett genomgående skämt går ut på att ingen kan se att Jims äldsta dotter Hilary (Bella Thorne) är en flicka. De tror att hon är en pojke - och tycker att hon är ful. Detta unkna skämt funkar inte alls - i synnerhet inte som hon förstås är söt redan från början, alldeles för söt för att bli kallad "fugly" - och hennes fula utstyrsel (grön träningsoverall och misslyckad page) är rätt standard bland svenska tjejer. Självklart förvandlas Hilary och får ögonblickligen en jämnårig kille på fall.

Större delen av BLENDED är äcklig, direkt vidrig. Dessutom är det hela mer eller mindre en förtäckt reklamfilm för Sun City. Men - jag erkänner att jag skrattade några gånger. Men dessa skratt kan inte rädda helheten. Och det här varar två timmar! Frank Coraci har gjort något slags filmisk variant av laxermedel. Jag funderade ett tag på att sätta en tvåa, men nej - då vore jag nog för snäll.





(Biopremiär 27/6)

onsdag 13 november 2013

Bio: Det regnar köttbullar 2

Bilder copyright (c) UIP Sweden
Jag såg DET REGNAR KÖTTBULLAR när den kom 2010 - men jag minns absolut ingenting av den. Jag hade dock för mig att jag inte tyckte att den var något vidare - därför blir jag förvånad när jag nu kastar ett getöga (varför just ett getöga?) på min recension och konstaterar att jag faktiskt gav filmen en trea i betyg. Men till saken hör att jag då såg filmen med de amerikanska originalrösterna.
Nu har vi alltså en uppföljare här i regi av Cody Cameron och Kris Pearn, vilka båda jobbade på den första filmen, om än inte regisserade den. Filmen inleds trevligt nog med en kort resumé, i vilken jag påminns om att det här handlar om Flint Lockwood, som hela sitt liv velat bli uppfinnare och som vuxen uppfunnit en pryl som kan förvandla vatten till mat - vilket alltså ställde till med problem när det började regna.
Flint har alltid sett upp till uppfinnaren Chester V och plötsligt dyker denne Chester upp och vill anställa Flint. Världens främsta uppfinnare anlitas för att skapa manicker som förbättrar världen. Dock har Chester helt andra, mer ondsinta baktankar ... Och inte nog med att Flints matmaskin fortfarande fungerar, nu har den börjat att producera matmonster. Varelser byggda av mat, alltså. Jättehamburgare på pommes frites-ben och liknande - men även snällare saker, som talande bär.
... Njä. Det har var väl inte så kul. Jag är inte speciellt förtjust i figurdesignen i den här filmen; figurerna är lite för kantiga och simpla, de känns inte så inspirerade. Och jag tyckte mest att den här filmen består av färgglada saker som rör på sig. Det är lite för färgsprakande, lite för mycket - av allt. Och inte blev det bättre av att det var den svenskdubbade versionen som visades. Istället för Bill Hader, Anna Faris, James Caan, Terry Crews och andra bra namn, får vi den gamla vanliga, anonyma svenska dubben av TV3-modell. 3D.n tillför ingenting alls.
Eftertexterna är dock fantastiska, de är betydligt bättre än själva filmen! De är animerade i en rad olika stilar, det är inspirerat och hur kul som helst!







(Biopremiär 15/11)

-->



tisdag 11 juni 2013

Bio: Scary Movie V

Foton copyright (c) Noble Entertainment
Leave it to the experts.
SCARY MOVIE-seriens utveckling har varit ganska ovanlig. Wes Cravens SCREAM skulle ursprungligen heta SCARY MOVIE, men nu blev det ju inte så. SCREAM-bolaget Dimension såg dock till att använda titeln till sin SCREAM-parodi, som kom år 2000. Keenen Ivory Wayans stod för regin medan halva släkten Wayans syntes i rollistan - och filmen var inget vidare. Här i Sverige blev den mest omdiskuterad eftersom den försetts med en 11-årsgräns, vilket innebär att sjuåringar kommer in i vuxens sällskap - och detta är ingen film för barn. I synnerhet scenen där mördaren råkar hugga ut silikon ur Carmen Elektras bröst upprörde folk.
Keenen Ivory Wayans gjorde även uppföljaren SCARY MOVIE 2 som kom 2001 och som var fullkomligt värdelös. Maken till billig och o-rolig parodifilm får man leta efter (nej, vänta, det där tar jag tillbaka - senare kom ju skit som MEET THE SPARTANS, EPIC MOVIE, DATE MOVIE med flera).
Men så hände något. I och med SCARY MOVIE 3 (2003) tog David Zucker över regijobbet. Leave it to the experts! Zucker var ju den som tillsammans med sin bror och Jim Abrahams skapade hela parodigenren med KENTUCKY FRIED MOVIE och TITTA VI FLYGER!. Anna Faris följde med från de två första filmerna, men i övrigt var stuket annorlunda. SCARY MOVIE 3 överraskade med att vara riktigt rolig - på riktigt. Den är ju skitkul. Och det är även SCARY MOVIE 4, som kom 2004. Återigen regisserade Zucker, återigen innehade Faris huvudrollen.
När vi nu får en femte film har Anna Faris försvunnit. Hon är ju troligen Hollywoods roligaste kvinna och har väl blivit för dyr och för stor för sådant här. David Zucker har lämnat registolen för att bara producera, men han är även delaktig i manuset. För regin står nu Malcolm D Lee, som tidigare bland annat gjort UNDERCOVER BROTHER (som jag minns som rätt festlig). Återigen är serien nere på gräsrotsnivå. Det här är lika uselt som SCARY MOVIE 2. Filmen är inte bara dålig, den är direkt plågsam.
Charlie Sheen spelade den manliga huvudrollen i del tre och medverkade i den fantastiska öppningsscenen i del fyra (den där han ska ta livet av sig och sveper en burk Viagra av misstag). I SCARY MOVIE V dyker Sheen upp som sig själv i en prolog, i vilken han ska ha sex med Lindsey Lohan, som också spelar sig själv. De driver med sig själva. Sexakten är en märklig, akrobatisk (och påklädd) tillställnings som spelas upp i för hög hastighet till Benny Hill-låten. Malcolm D Lee verkar tycka att det är roligt med uppspeedade scener, sådana får vi ett helt gäng under filmens gång.
Därefter får vi följa paret Jody (Ashley Tisdale) och Dan (Simon Rex) i en stökig, extremt osammanhängande story som parodierar MAMA, PARANORMAL ACTIVITY 4, BLACK SWAN, remaken på EVIL DEAD, boken "50 nyanser av honom" - och mer jag inte kommer ihåg just nu. Och ingenting är roligt. Ingenting. Tempot är rätt hysteriskt, skämten fyras av med sekunders mellanrum - och jag tänker på annat. Snoop Dogg dyker upp som pundare i skogen, Heather Locklear är gravid ballerina, Terry Crews, Molly Shannon, Jerry O'Connell och Mike Tyson (!) figurerar i småroller. Man verkar tycka att det är kul att säga "penis".
"Hit or miss" brukar sådana här komedier kallas i engelskspråkig media; det anspelar på haglet av skämt. I SCARY MOVIE V:s fall är det snarare "miss or miss". Jag förstår inte hur man lyckats med det här, hur man lyckats göra en så totalt skojfri film. Och inte nog med att det är pinsamt och plågsamjt, det är även segt. Filmen varar bara 86 minuter, varav mer än tio utgörs av långsamt rullande eftertexter som varvas med misslyckade tagningar. Det här känns lååångt. Två timmar. Minst. Till och med filmens trailer är seg och tråkig.
Men! Tack vare två väldigt korta inslag höjer jag betyget från en överkryssad dvärg till en syndig dvärg: under sexscenen mellan Sheen och Lohan dyker det plötsligt upp några cirkusdvärgar som tillsammans med en Shetlandsponny kryper ner i sängen. Och i en annan scen stoppar en liten flicka upp en glasspinne i röven.
Ja, och så uppskattade jag att det förekommer män utklädda till apor.
Men i övrigt är SCARY MOVIE V ren skit.







(Biopremiär 14/6)





måndag 20 augusti 2012

Bio: The Expendables 2

Foton copyright (c) Noble Entertainment

Om du är med i en actionfilm, tillhör en stenhård specialstyrka och ska ut på livsfarligt uppdrag - håll då aldrig en monolog om att du har en flickvän du är förälskad i, att du vill dra dig tillbaka och bilda familj med henne. Då kan du räkna med att du stryker med. En av medlemmarna i Barney Ross' (Sylvester Stallone) team gör detta misstag i början av CON AIR-regissören Simon Wests THE EXPENDABLES 2. Det dröjer inte länge innan den psykopatiske skurkbossen Vilain (Jean-Claude Van Damme) dyker upp och tar livet av killen. Vilain hade förvisso möjlighet att slakta hela Ross' gäng, men hade han gjort det, hade det ju inte blivit någon film. Han nöjde sig med en. Och självklart vill Expendablespojkarna hämnas. Skurkarna dödade en av dem - därför dödar de 68 000 av skurkarna.

Egentligen går uppdraget ut på att hämta en liten låda som finns i ett störtat flygplan. Ett hyfsat enkelt uppdrag, enligt den mystiske mr Church (Bruce Willis), som skickat iväg dem. Men även Vilain behöver lådan. Han smider onda planer och håller på att gräva upp fem ton plutonium i en gruva i Ukraina. Inte bra. Han måste stoppas. Ross och hans legosoldater får hjälp av en stridsduglig tjej, Maggie Chan (Nan Yu från SPEED RACER och Dolph Lundgren-rafflet DIAMOND DOGS), och senare anländer även Trench (Arnold Schwarzenegger) och Church själv, och när det ser riktigt illa ut, kommer den lika mystiske som mytiske Booker (Chuck Norris) traskande och mejar ner allt i sin väg.
Sylvester Stallone regisserade den första THE EXPENDABLES, som kom 2010. Jag gillade den, men den var kanske inte riktigt den film vi väntat på; mycket fuskades bort, kändes det som. THE EXPENDABLES 2 är mycket bättre, framför alt vad gäller regi och klippning. Visst var vi oroliga när ryktet spreds att filmen skulle få åldersgränsen PG-13 i USA för att dra större och yngre publik, men nu visade det sig att nyheten var falsk. THE EXPENDABLES 2 är R-rated. Förvisso finns här inga svordomar värre än "Shit!" och inget naket, men filmen är ännu våldsammare och blodigare än den första. Satan i gatan vad våldsam den här filmen är! Det är ingen hejd på det. Är det massiv fetaction man vill ha - och det vill man ju - får man jävlar i det valuta för pengarna! Oj! Alla offer i det närmaste exploderar när de träffas av kulkärvarna. Folk får knivar genom halsen, otaliga rundsparkar i nyllet, kroppsdelar flyger och far och bassängvis med blod sprutar. Förvisso mest CGI-gore, men ändå.

Med undantag för Mickey Rourke återkommer hela gänget från första filmen. Förvisso försvinner Jet Li  alldeles i början, jag vet inte riktigt varför han inte är med under resten av filmen. Unge Liam Hemsworth är ny i gänget som krypskytten Billy the Kid. Jason Statham är knivkastande Lee Christmas, Terry Crews är Hale Caesar, Randy Couture Toll Road - och så har vi förstås Dolph Lundgren som svensken Gunner Jensen (genomgående stavat Gunnar i den svenska texten, men inte i eftertexterna).
Dolphan lyser i sin roll. Den här gången är hans roll större och han har förvandlats till filmens lustigkurre. Han pratar om sin svenska favoriträtt och bygger en bomb, och vi får veta att Gunner egentligen är supersmart; han studerade kemi innan han hoppade av för att bli livvakt åt en popstjärna. Hmm. Det låter bekant, det där ...

Det massiva ultravåldet till trots, har filmen en stor glimt i ögat och det är fullkomligt omöjligt att ta det här på allvar. Stallone skjuter en kille i småbitar och säger "Rest in pieces!", Chuck Norris berättar ett Chuck Norris-skämt, och Schwarzenegger och Willis citerar varandras gamla filmrepliker och undrar när Rambo kommer att dyka upp. Alla siktar hur bra som helst; det spelar ingen roll om det finns hundratals civila i vägen mellan hjältarna och skurkarna, The Expendables pepprar på utan att någon oskyldig skadas. Överdrifterna är enorma. Filmen ligger väldigt nära komedi.
Engelsmannen Scott Adkins från den fantastiska NINJA spelar Vilains högra hand, och han är bra; jag gillar den killen. Svenska Amanda Ooms har en liten roll som en av invånarna i en terroriserad liten by. Rollen är väldigt liten och skulle kunna göras av vem som helst, men hon får åtminstone tacksamt krama om Sylvester Stallone.

Ska jag leta upp något att anmärka på, är det att flertalet rollfigurer medverkar alldeles för lite. Jag hade gärna sett mer av Van Damme, Schwarzenegger och Willis är mest med på slutet, och 72-årige Chuck Norris har bara ett par scener (under vilka han ackompanjeras av ledmotivet till DEN GODE, DEN ONDE, DEN FULE). Att anmärka på handlingen är bara korkat. Det är väl ingen som går och ser THE EXPENDABLES 2 och förväntar sig ett djuplodande drama? Det vi vill se är ju alla de här gamla actionlegendarerna i en och samma film, och tonvis med action. Filmen öppnar med en fullkomligt fantastisk, explosiv attack mot en skurkbas i Nepal; den måste ses för att man ska tro på det, och därefter eskalerar det. Män gör saker tillsammans i en redig grabbfilm. Jag gissar att de som främst kommer att uppskatta filmen är medelålders pojkar. Vi som växte upp med de här gubbarna på 1980-talet.
Och ja, självklart får vi se en mano-a-mano-fajt, där 66-årige Stallone är i Rockytagen och pucklar på, medan den snart 52-årige Van Damme visar att han fortfarande kan utföra sina trademarksparkar.
THE EXPENDABLES 2 är årets fläskigaste actionfilm. Det måste vara omöjligt att överträffa det här, tycker man - tills THE EXPENDABLES 3 kommer.

Jag hade jättekul under hela filmen.

Nästa vecka ska jag se HAMILTON 2. Den kommer garanterat att kännas hur sketen som helst jämfört med det där.








(Biopremiär 22/8)