Visar inlägg med etikett Terence Young. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Terence Young. Visa alla inlägg

måndag 21 november 2022

DVD: Triple Cross

TRIPLE CROSS (Retro Film)


TRIPLE CROSS från 1966 är en fransk-tysk-brittisk film jag aldrig hört talas om, men den verkade onekligen vara bra, tyckte jag när jag slog mig ner för att se den. Det här är en verklighetsbaserad historia från andra världskriget om kassaskåpssprängaren Eddie Chapman, som åker fast och hamnar i ett fängelse på Jersey just som tyskarna anländer och ockuperar ön. Eddie släpps ut för att utbildas till tysk spion, men när han skickas ut på spionuppdrag i England ser han till att bli spion även för engelsmännen.

Christopher Plummer spelar Eddie Chapman, Romy Schneider gör en tyska han faller för, Gert Fröbe och Yul Brynner är tyska befäl, Claudine Auger har en liten roll, liksom Trevor Howard. För regin står Terence Young, och det är kanske därför den här filmen inte riktigt funkar.

Terence Young är förstås mest känd för att ha regisserat de första Bondfilmerna. Ärligt talat är jag inte speciellt förtjust i de tidigaste Bondfilmerna, Sean Connery till trots. De är lite träiga. Jag vet inte om jag sett någon av de många filmer - drygt tjugo - Young gjorde före AGENT 007 MED RÄTT ATT DÖDA, men jag har sett en hel del av de han gjorde senare, och med några få undantag (som BLODRÖD SOL) är de inget vidare.

TRIPLE CROSS, som faktiskt visades på bio i Sverige under denna titel, börjar hyfsat bra, men snart blir det rätt tråkigt, ospännande och ibland en aning förvirrat. Filmen må vara från 1966, men den känns som om den är från 1956 eller 1946. Ingenting övertygar och det ser inte alls ut att utspela sig under andra världskriget.

Terence Young kände visst verklighetens Eddie Chapman. Enligt uppgift är det inte mycket i filmen som stämmer överens med vad som skedde i verkligheten.

Roligast i filmen är att kultskådisen Howard Vernon dyker upp i en liten roll. En scen i denna utgåva är dubbad till tyska, jag antar att filmen restaurerats och att denna scen enbart fanns med tyskt tal. Lustigt nog funkar denna scen på tyska bättre än resten av filmen, det känns ju mer realistiskt när tyskar faktiskt pratar tyska.

TRIPLE CROSS fick ganska dålig kritik vid premiären. Jag är inte förvånad.

Filmen slutar med en popsång som skulle kunna vara hämtad ut en Bondfilm. 


 


torsdag 3 mars 2022

DVD/VOD: Cold Sweat

COLD SWEAT (Retro Film)


Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!

... Fransk-italienskt, till och med - i regi av en engelsman född i Kina. Med en norska född i Japan.

COLD SWEAT från 1970 hette ISKALLA NERVER på bio i Sverige, en titel den fick behålla på hyrvideo. Originaltiteln är DE LA PART DE COPAINS, och COLD SWEAT är förstås filmens engelska titel. Den bygger på en roman från 1959 av Richard Matheson, den heter i sin tur "Ride the Nightmare".

Jag hade inte sett COLD SWEAT innan jag nu klämde den på DVD. Jag vill minnas att jag såg en trailer för den på en gammal hyrkassett, och tyckte att den såg märkligt ful ut.

Det här är en ganska ful film. Regissören Terence Young var ingen stor regissör, men han gjorde de första James Bond-filmerna, och några andra bra, eller hyfsade, filmer. Denna europudding saknar dock Bondfilmernas elegans, och den elegans som fanns i många italienska filmer från den här tiden. COLD SWEAT är påfallande rudimentär på de flesta sätt, estetiskt sett är det trist - det är filmat rätt på, utan krusiduller, som om alla inblandade hade bråttom. På denna DVD-utgåva är färgerna en aning bleka - men jag har ingen aning om om filmen faktiskt såg ut så när den hade premiär, vilket inte skulle förvåna mig, eller om det kopian som använts till DVD:n.

Handlingen är enkel. Charles Bronson spelar krigsveteranen Joe Martin, som bor i Nice tillsammans med sin väna hustru Fabienne (Liv Ullmann) och en dotter i tolvårsåldern. Joe har aldrig berättat om sitt förflutna för Fabienne, så hon blir förvånad när det plötsligt dyker upp skurkar som vill familjen Martin illa. Sju år tidigare hade Joe varit inblandad i en kupp de här skurkarna skulle utföra, men när en av dem mördade en vakt, drog Joe sig ur och körde därifrån i flyktbilen. Skurkarna satt i fängelse i sju år, och nu ska de hämnas på Joe. Planen är att han ska vara knarkkurir åt dem - vägrar han, går det illa för Fabienne och dottern.

Skurkarnas ledare heter kapten Ross. Han spelas av James Mason, som klätt ut sig till Beppe Wolgers. Han ska föreställa amerikan och pratar med konstig sydstatsdialekt; han låter mest brittisk. Joe åker iväg för att möta upp Ross' unga flickvän, hippien Moira, spelad av Bronsons fru i verkliga livet; Jill Ireland. Hon har med sig en attachéväska full med pengar. Handlingen förflyttar sig till en stuga uppe i bergen, där alla drabbar samman.

Som helhet är det här en slätstruken film, den är platt, banal och ointressant. Men! Den innehåller en lång och fullkomligt fantastisk biljakt! Bronson kör längs serpentinvägar och det ser verkligen ut satt gå skitfort! Frågan är om den här jakten inte är bättre än den berömda biljakten i BULLITT, som kom två år tidigare. Jakten i COLD SWEAT är hisnande - och tack vare den höjer jag betyget ett snäpp.

Filmen är på engelska, och jag vet inte om scenerna med de engelskspråkiga skådespelarna är filmade med direktljud. Den franska och italienska skådisarna är dubbade. En av skurkarna görs av Luigi Pistilli, som vi bland annat känner igen från Leones Dollarfilmer och några gialli. Jag vet heller inte om det är meningen att Liv Ullmanns rollfigur ska vara fransyska. Hon pratar engelska med norsk accent, hon fäller sina repliker aningen osäkert, och ser lite bortkommen ut i rollen. Man undrar hur hon hamnade här. Kanske ville hon spela mot James Mason? Kanske ville Terence Young regissera en Bergmanaktris? Kanske för att Ingmar Bergman gillade Bronson (vilket han gjorde)?

COLD SWEAT slutar lite plötsligt med några trådar hängande lösa. Istället för att reda ut detta, skrattar familjen Martin och går iväg för att äta middag. Tydligen är slutet på Mathesons roman lika luddigt.

Den här filmen går att titta på utan större problem, men den är allt annat än minnesvärd. Dessutom ska man inte förvänta sig en scen där Bronson bär vit T-shirt och håller i ett gevär, som på DVD-omslaget, någon sådan scen förekommer inte.