Visar inlägg med etikett Tchéky Karyo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tchéky Karyo. Visa alla inlägg

tisdag 19 juni 2012

DVD: Special Forces

SPECIAL FORCES (Noble Entertainment)
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!. Igen. Jag skriver ju numera om en farlig massa franska filmer som går upp på bio. Fast den här gången handlar det om en film från 2010 som släpps direkt på DVD. FORCES SPÉCIALES, som för säkerhets skull fått en engelsk titel i Sverige.
Det här är ännu en sådan där stor, påkostad, våldsam actionfilm fransmännen producerar rätt många av, men som sällan biovisas utanför sitt hemland. SPECIAL FORCES, som regisserats av Stéphane Rybojad, ser ut som en Hollywoodfilm. Den inte bara ser ut som en sådan, manuset skulle också kunna vara hämtat från USA. Samma typ av rollfigurer, samma typ av repliker. Fast de pratar franska.
Tyskan Diane Kruger spelar fransyskan Elsa Casanova (Casanova?!), som för säkerhets skull oftast pratar engelska. Hon är en idealistisk journalist som befinner sig i Afghanistan, där hon skriver reportage om en grym, kvinnomisshandlande taliban. Efter att ha intervjuat en utsatt kvinna, kidnappas Elsa och hålls som gisslan.
Franska politiker och officerare har möte. De ser en videofilm där Elsa plågas av talibanerna. "That's no way to treat an American!" säger de inte, utan "Så får ingen behandla en fransyska" - så Tchéky Karyo samlar ihop de hårdaste elitsoldater som går att uppbringa för att hämta hem Elsa. Det är Djimon Hounsou från BLOOD DIAMOND och GLADIATOR, och som är den här filmens samproducent. Det är en kille som ser ut som Kim Bodnia och som är rå och stenhård, och vars flickvän är gravid. Det är en kille som kallas Tic-Tac och som visst är en spexare och som gör trummaskinsljud med munnen när han spränger saker i luften. En snubbe är extremt våghalsig krypskytt. Ja, och så är de ett par till.
De beger sig till farozonen, störtar in i talibanlägret, skjuter ner kopiöst många talibaner, får med sig Elsa - men på väg hem missar de helikoptern och blir strandsatta i ödemarken. Var det Murdoch som låg bakom operationen? Och får att göra det hela ännu värre, förföljs de av horder av talibaner. SPECIAL FORCES förvandlas till en variant av THE GREY - fast med vargarna utbytta mot skäggiga män. Hjältarna svälter, är trötta, och de börjar att decimeras.
Jag kommer osökt att tänka på HAMILTON: I NATIONENS INTRESSE. En annan icke-amerikan på hårt uppdrag i varmare länder. HAMILTON var uppenbart inspirerad av Bournefilmerna när det gäller actionscenerna, men i övrigt känns den bara som ännu ett visset och stelt TV-drama. I det här franska krigsrafflet går man hela vägen i sin imitation av amerikansk actionfilm. Och det är ju inget fel i det. Rybojad verkar mest intresserad av att det ska se tufft ut. Filmen är betydligt våldsammare och mer skjutglad än HAMILTON, och när hjältarna röjer loss och pangar towelheads så att blodet stänker, kompas de av hårdrocksriff. Fienden kan tack och lov inte sikta. Även om hjältarna står helt oskyddade (och fäller kommentarer som "Jag älskar mitt jobb!"), missar fiendens kulor dem. Über-talibanen är ondare än ondast, skjuter sina egna män, har för mycket kajal, och vill av någon anledning helst prata engelska med sina landsmän.
När hjältarna mot slutet börjar stryka med, gör de så på heroiska sätt. En kille dör slowmotiondöden till smäktande stråkar. Jag skrattade högt. Jag skrattade rätt ofta under filmens gång. Men annars är den här filmen ganska tråkig. Storyn är ointressant, rollfigurerna är med vissa undantag inte så kul, och det blir segt när de vandrar genom ödemarken för att hitta tillbaka. Filmens andra hälft varat en evighet.
DVD:n innehåller inget som helst extramaterial.







tisdag 16 mars 2010

Bio: Änglavakt

Stillbildsfoto: Johan Paulin © 2010 Drama Svecia 

Jamen, för helvete, pågar och töser!
 
...Vänta nu här... Började jag inte en recension likadant förra veckan? Jo, det gjorde jag - min recension av SEBBE. Intressant nog såg jag ÄNGLAVAKT samma dag som SEBBE.


Låt oss först titta på de två töserna i James Bond-rafflet GOLDENEYE från 1995. Den kvinnliga skurken spelades av holländska Famke Janssen. Sedan dess har hennes karriär gått i princip spikrakt uppåt, med toppar som X-Men-filmerna. Inte nog med att Janssen är en väldigt vacker kvinna, hon är även en av mina favoritskådespelerskor.


Hjältinnan i GOLDENEYE spelades av Izabella Scorupco. Efter Bondfilmen hände ... nästan ingenting.


Efter fyra år valde hon att vara med i ett polskt drama (hon är ju född i Polen). Därefter dök hon upp i utskällda svenska DYKAREN. Efter denna kom tre Hollywoodfilmer; VERTICAL LIMIT, REIGN OF FIRE och EXORCISTEN 4 - ingen av dessa kan klassas som succé. Scorupco återvände till Sverige och gjorde SOLSTORM.


Detta är ungefär alla filmer hon gjort på femton år. Främst har hon väl ägnat sig att att bilda familj, men dessa få rollval har ju varit lite konstiga. Visst känns det lite sådär typiskt svenskt och trist att inte vilja ta tag i en rejäl karriär.
 
Nu innehar Izabella Scorupco den kvinnliga huvud-
rollen (vore märkligt om hon spelade den manliga) i ÄNGLAVAKT mot Michael Nyqvist och - väldigt överraskande - franske stjärnan Tchéky Karyo (som 1995 var med i - ta-daa - GOLDENEYE!). För regi och manus står Johan Brisinger som gjorde UNDERBARA ÄLSKADE, en film jag inte sett.


Scorupco och Nyqvist är lyckligt gifta och har en liten son. Men en dag råkar grabben ut för en freak-cykelolycka på en lekplats (man får aldrig veta exakt vad som hänt), hamnar i koma och riskerar att dö. Doktorn Ewa Fröling håller långa utläggningar.


I ett parkeringshus ser Scorupco den stackars Karyo rånas och misshandlas. Hon hjälper honom och tar hem honom. Han pratar bara franska och märkligt nog förstår hon honom, trots att hon egentligen glömt bort sin skolfranska. Alla som träffar den mystiske fransmannen förstår vad han säger.


Det är nämligen som så att Tchéky Karyo spelar en ängel - eller något ditåt - och han har skickats för att hjälpa denna lilla av sorg drabbade familj.


Izabella Scorupco är onekligen en duktig skådespelerska. Nyqvist är förstås också en bra skådis, och jag har alltid gillat Tchéky Karyo. ÄNGLAVAKT har bra foto, inte alltför dum dialog och det hela är kompetent gjort. Ändå vill jag klassa filmen som en kalkonfilm.
 

Jepp, en kalkon.
"Kalkon-
film" är ett missbrukat uttryck; många använder det för att beskriva en film som bara är dålig. Men en kalkon är inte detsamma som en dålig film, en kalkon är en oavsiktligt skrattretande, löjeväckande film. Och ÄNGLAVAKT fick mig att skratta flera gånger.


Idén hade kanske fungerat i en annan kultur. Jag inbillar mig att en fransk film på temat hade kunnat bli utmärkt; fransmän är mer poetiska och kan hantera sådant här. Ett par kollegor jämförde med HIMMEL ÖVER BERLIN.


I ÄNGLAVAKT finns bland annat en scen där Karyo sitter på en parkbänk och spelar gitarr och sjunger en smäktande sång. Då började jag skratta högt - och märkte att några andra i salongen också flinade när jag väl satt igång. I en annan scen möter Karyo en annan ängel som pratar engelska och håller en jönsig utläggning om barn.


Logiken är också bäng i den här filmen. Det är bara Scorupco och Nyqvist som kan se skyddsängeln. Så: vilka var det som rånade Karyo i början? Hur kunde rånarna se honom? Och senare i filmen går Karyo och Nyqvist på Casino Cosmopol. Där betalar man inträde. Hur kom Karyo in? Rättare sagt, tyckte inte Nyqvist det var konstigt att bara han fick pröjsa? Och kort därpå ger Karyo Nyqvist 200 spänn att spela roulette för. Varifrån kom pengarna eftersom Karyo ju inte var där? Här måste jag även tillägga att Nyqvist ger croupieren sedlarna när han ska satsa, utan att först växla till sig marker vid luckan där man gör detta.


ÄNGLAVAKT kommer säkert att få fina betyg framförallt av damtidningar som tycker att detta är en fin och varm film.


Själv tycker jag att Brisingers film störtar som en vingklippt albatross.





 



(Biopremiär 19/3)