Visar inlägg med etikett Tae-Hyung Kim. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tae-Hyung Kim. Visa alla inlägg

måndag 5 juli 2021

Netflix: The 8th Night

Foton copyright (c) Netflix

Ännu en premiär på en Netflixproduktion, ännu en skräckfilm, denna gång från Sydkorea.

... Men denna recension blir nog inte som vanligt. Jag begrep nämligen ingenting av THE 8TH NIGHT, som regisserats av Tae-Hyung Kim. Jag tappade tråden nästan omgående. Jag fattade halv sju av den här filmen.

Filmen inleds med en berättarröst som berättar bakgrunden till historien, det handlar om en legend om ... vad det nu var. Jag vet inte. Jag var inte tillräckligt uppmärksam här. Demoner och grejor är det i varje fall. Jag tänkte att det reder sig nog ändå, jag kommer snart att fatta vad det går ut på.

Inte fan gjorde jag det.

I en öken någonstans kommer en koreansk professor körande, han är på jakt efter en magisk artefakt som har med legenden att göra. Han hittar prylen och tar den med sig hem, men folk tror att han bara luras. Prylen är så pass viktig att den hamnar i nyheterna.

Därefter hoppar vi i tiden, och det är fjorton, eller om det nu var femton, år senare. Professorn går omkring och ser trött och sliten ut. Folk blir besatta av en demon. Två poliser försöker lösa fallen med alla personer som hittas döda och uttorkade. Folk dör till höger och vänster.

En ung munk som avgett tysthetslöfte dyker upp och hänger på professorn i jakten på demonen. Munken råkar prata av misstag. Professorn köper ett par vita gymnastikskor till munken. Munken blir kompis med en tjej som nog är ett spöke. Han vill ge henne sina skor, men hon hittar ett par skor vid en soptunna. De har rätt storlek.

En elak demonflicka dyker upp. Hon sniffar med näsan och har ett brett, obehagligt leende. Ibland öppnas hennes kind och ett öga tittar fram.

Fler människor dör, folk blir besatta av demonen, och sedan blir det demonfajt innan det slutar.

THE 8TH NIGHT varar två timmar, men den känns som åtta timmar. Jag satt mest och undrade vad det var jag tittade på. Förvirringen var total. Det är möjligt att jag hade kunnat hänga med i handlingen om jag verkligen koncentrerat mig, men det här var så tråkigt att jag tänkte på annat. Jag var nära att stänga av flera gånger under den första timmen.

Men det är en rätt snygg film. Det är många datoranimeringar, men en del effekter är lite innovativa. Hud spricker upp lite varstans på kroppen och ett dold öga tittar ut. I en kort scen fylls hela bakgrunden med ögon. 

Otäckt och spännande är det förstås inte.

Filmen är indelad i kapitel. Det sista kapitlet heter "Den åttonde dagen". De glömde visst bort att filmen heter "Den åttonde natten". Fast det är natt i det sista kapitlet.

Som vi brukar säga här på Toppraffelredaktionen: en film behöver inte vara bra, eller ens intressant, bara för att den är på ett språk man inte förstår.



 

 

 

(Netflixpremiär 2/7)